onsdag, oktober 12, 2005

Könsapartheid i den nya irakiska konstitutionen

Hög risk för könsapartheid via Sharialagstiftning om den nya irakiska konstitutionen går igenom


Tittar man på den irakiska lagstiftningen under Saddam Husseins tid, så skiljer den sig markant från de irakiska sharialagarna. Kvinnorna i Irak ärvde exempelvis mer än vad sharialagarna tillåter och misshandlade kvinnor kunde dessutom skilja sig. I Iran däremot kunde männen ha tillfälliga fruar under Shahens tid [Mohammed Reza 1953-191] medan det (tidigare) var förbjudet att ha mer än en fru i Irak. Tillfälliga fruar i Iran var i praktiken legala slit och slängvaror under allt från en till trettio dagar, tills dess att männen skilde sig alltmedan den tillfälliga frun då saknade arvs- eller andra rättigheter.


I Irak kunde däremot kvinnor gifta sig utan att fråga sin förmyndare eller den manliga gruppen om lov (familjerna var dock alltid inkopplade). Äktenskapsgränsen var sexton år för en kvinna och arton för en man. I Iraks grundlag från sextio-upp till åttiotalet fanns det ingen lag som tvingade kvinnor att bära slöja, men det fanns en rekommendation att det var bättre att täcka håret, men inget tvång.


En annan intressant fråga är att skolgången i Irak var obligatorisk. Inga föräldrar kunde hindra barnen, flickor såväl som pojkar, från att gå i skolan. Men i förslaget till ny konstitution är det fadern eller männen i släkten som avgör om barnen skall börja skolan.


En annan fråga som varit bra i den irakiska konstitutionen var kvinnans rätt till arbete. I förslaget till ny konstitution finns artiklar som säger, att mannen kan hindra kvinnan från att arbeta utanför hemmet av hänsyn till familjens rykte och heder. Att Iraks shiamuslimska organisationer som Sadr-rörelsen, SCIRI och Dawa-partiet har haft ett stort inflytande på förslaget till Iraks nya konstitution avspeglar sig i det faktum att konstitutionen godkänt och accepterat alla konventioner som finns om kvinnor och barn, om dessa inte strider mot sharialagen.


Samma princip kommer att styra då man kommer in på familjerättens och den enskilda rättens område. Alla internationella överenskommelser kommer bara att accepteras om de inte strider mot landets sharialagar. I Iran praktiseras sharialagen. Då uppstår det en situation att kvinnor inte kan arbeta utan mannens eller de manliga släktingarnas godkännande. Det är en väldig motsägelse att starka och framgångsrika kvinnor inte ens kan få resa utomlands utan mannens samtycke. Det spelar ingen roll vilken ålder en kvinna har, arton, fyrtio, femtio eller åttio år. Ändå är det mannen som bestämmer. Ungefär169 olika studieområden och i sin tur arbetsområden i Iran är idag förbjudna för kvinnor, t.ex inom teologi, vissa områden inom medicin och den tunga industrin.


Slöja är också obligatorisk i Iran och många kvinnor skjuter tillbaka slöjan för att trotsa lagen, men kan med det få offentliga straff om de inte döljer sin kvinnlighet eller sin sexualitet. Den lagliga giftemålsåldern för kvinnor enligt sharialagen är efter många strider och processer ändrade till femton år Det är fortfarande väldigt många diskussioner om detta. Men enligt sharialagen är kvinnor då mogna att ingå i en sexuell relation. Kvinnor har heller inte rätt till skilsmässa annat än på väldigt starka grunder. Som att mannen är psykiskt sjuk eller inte kan tillfredställa kvinnan sexuellt. När en kvinna begär skiljsmässa är det enligt sharialagen.fadern i första hand som har rätt att ta hand om barnen. Även om fadern är borta eller psykiskt sjuk blir det i så fall farfadern eller faderns släkt som har rätt att överta barnen.


Det finns en paragraf om att barn som ammar har rätt att få bli kvar hos sin mamma, men barn kan inte ammas i evigheter. Således är denna paragraf inte till stor hjälp. Istället har de radikala kvinnorna i Iran börjat kämpa allt hårdare trots att det är farligt att föra en offentlig kamp i Iran. Det finns ändå få framgångsrika exempel på kvinnor som kämpat för rätten att ta ut skilsmässa och till vårdnaden av barn under tio år.


Däremot finns det många exempel på hur farligt det är för en kvinna att ha sexuella relationer utanför de ramar som sharialagarna sätter upp. Det har hänt att kvinnor för den skull stenats ihjäl så sent som 1999, då en tvåbarnsmamma Mariam Ajnipi stenades nära Teheran. Förra året lyckades kvinnorörelsen stoppa en tolvårig flicka och en fjortonårig pojke från att bli stenade. Flickan hade blivit gravid så när familjen kom på detta tog de kontakt med vårdcentralen i närheten, som då anmälde flickan och pojken. Därefter arresterades dessa och hamnade i fängelse.


Ett annat exempel som hände för ett tag sedan är en sextonårig förståndshandikappad kvinna som en äldre man hade sex med. Detta blev anmält och kvinnan blev fängslad, misshandlad och våldtagen i fängelset för att slutligen avrättas, trots att alla visste att hon var förståndshandikappad. Detta är exempel på hur det kan komma att se ut i Irak om dessa sharialagar antas i den nya konstitutionen. Det är denna lag som också bidrar till att radikala kvinnor i Iran mördas.


Den dag förslaget till den nya konstitutionen presenterades samlades mer än femhundra kvinnor och män i Bagdad och demonstrerade mot den och riskerade alltså mycket för att ta sig rätten att protestera. En konsekvens av denna ockupation av Irak är också att trafficking har ökat i regionen. Många unga kvinnor mellan tolv till femton år försvinner på vägen till skolan eller då de t.ex skall ut och handla. Ingen vet vart de tar vägen.


Situationen har alltså blivit alarmerande för unga irakiska kvinnor, som inte överhuvudtaget längre kan gå ut ensamma på stan utan någon vuxens sällskap. Kvinnor som arbetar i Irak vädjar därför till omvärlden, att de är i behov av hjälp. Det som idag drabbar kvinnorna i Iran, Afghanistan drabbar idag också dem i Irak. Iran, Afghanistan och Irak representerar då hur kvinnor kan komma att drabbas ute i världen om den politiska islam med sina sharialagar får makt att förändra vilkoren för kvinnor, barn och hela samhället.


Idag kan inte kvinnor bli anställda på många tekniska fabriker och där dom ändå blir anställda finns det skilda salar för män och kvinnor. Kvinnor kan heller inte bli förare i vissa brancher t.ex. lastbilschaufförer och de flesta kvinnor får heller inte ta nattskift.


Samtidigt finns det en väldigt radikal rörelse i Iran. De kvinnliga grupperna har aldrig varit så starka som idag. Intressant är också att 60% av de kvinnor som börjat skolan däefter kommer in på en högre utbildning inom universitet och högskolor, men sedan ändå inte kan få jobb.


Aldrig någonsin har det varit så många högutbildade kvinnor i Iran. Många av alla de privata hemsidor och bloggar som finns idag står till 75% unga iranier för, varav många kvinnor. Det visar på hur starkt motståndet är mot Irans konstitution, den som riskerar sprida sig till Irak. Så har idag mer än 8 000 unga tjejer mellan 12 och 25 år rymt hemifrån i Teheran på grund av landets hårda lagar. De rymmer för att det är så svårt att stanna hemma och familjen kontrollerar dem så hårt. Detta är för dem enda möjligheten att komma bort från den situation som råder. Vad händer därefter? Idag är trafficking mellan Iran och olika arabstater stor...


Men ändå är motståndet väldigt starkt bland kvinnor inom den radikala eliten. De organiserar sig ständigt på olika sätt. Å andra sidan finns det också lagar som politiskt och kulturellt försöker kontrollera kvinnorna. Detta kan också komma att hända i Irak. För även inom det irakiska samhället, om man går så långt tillbaka som till Saddams tid, var samhället mycket påverkat av klaner och starka familjeband inom vilka kvinnorna knöts upp, samtidigt som de inom lagens råmärken ändå var likvärdiga männen.


Det fanns trots allt något annat för kvinnor att sträva efter. Med den nya irakiska konstitutionen skulle detta inte gå. Det fanns förstås ändå exempel på hur kvinnor kunde bli mördade av sina män eller av vem som helst, där lagen borde ha stått på deras sida, men ändå inte gjorde det. Även detta lagliga hinder försvinner om den nya konstitutionen träder i kraft.'


Kampen för radikalism, för kvinnors rätt, för lika rättigheter, sekularism har i Mellanöstern 250 år på nacken. Inom arbetarrörelsen finns det idag väldigt starka kvinnor. Till exempel var det för inte så länge sedan en kvinna som vände sig till en rad organisationer och krävde att hennes man som fängslats, för att han hade kämpat för fackliga rättigheter, skulle friges. Det finns andra exempel. på hur en väldigt ung kvinna krävde rätten att få skilja sig från sin väldigt gamla man, och vars situation skapat solidaritet i hela Iran. Men de kvinnor som offentligt kämpar för kvinnors rättigheter i Iran, de lever trots allt farligt.


De religiösa krafterna ständiga strävan att påverka samhället påverkar samtidigt arbetarrörelsens barn. Det är deras flickor och kvinnor som kommer att drabbas hårdast av sharialagarna. Samtidigt finns det ingen organisation idag som offentligt representerar dessa kvinnor, även om det fanns sådana möjligheter.


I Iran kan man idag registrera en förening vilket många progressiva krafter gör, men då i ett annat namn. Det finns kanske 150.000 olika föreningar registrerade varav många är progressiva och det är ändå inte så mycket för ett land med 70 miljoner invånare.

0 Comments:

<< Home