Per Gahrton - gröna idéverkstaden Cogito och tidigare EU-parlamentariker
Eva Selin- Lindgren - adj prof vid Borås Högskola med luftföroreningar inom miljöfysikområdet som specialitet och stort fredsengagemang
Thomas Sterner - prof i miljöekonomi vid GU-Handelshögskolan i Göteborg forskar kring energi och miljö och särskilt utformningen av styrmedel för att komma tillrätta med miljöproblem
10 nov kl 18.30 hörsal Dragonen Sprängkullsg.19
arr UF, FREDSAM
Se deras presentationer nedan
Per Gahrton
"The Economist hade i sitt nummer för den 27 augusti 2005 rubriken "Oiloholics" över hela framsidan, illustrerad med en teckning föreställande hur Uncle Sam och den kinesiska draken sitter och dricker olja med sugrör ur varsitt oljefat.
USA är världens största oljekonsumentoch Kina kommer med en extrapolering av nuvarande utveckling att kunna blidet. Economist påpekade hur de låga bensinpriserna i USA gör att landet använder 50% mer olja per dollar i BNP än vad de europeiska länderna gör och att Kina själva stått för en tredjedel av ökningen i den globala oljeanvändningen sedan år 2000.
Detta är en av de vanligaste bilderna av oljan som ett resursproblem och en hämmande faktor för den ekonomiska tillväxten hos de länder som gjort sig beroende av den och inte förmår att konvertera till annan energiteknik. I den ekonomiska utvecklingen i Kina ser många både möjligheten till utveckling av demokrati och till bättre levnadsförhållanden för den miljard människor som lever där.
Samtidigt skulle denna ökning av konsumtionen om den skedde med samma teknik som västvärlden använder idag leda till både resursbrist och miljöförstöring. Vad skulle 600 miljoner nya bilar får för effekt på utsläppen av koldioxid i atmosfären och därmed på växthuseffekten?
Men oljan är inte bara en fråga om möjlig utveckling och faktiskt miljöförstöring. Den griper i överallt, i ekonomin, i säkerhetspolitiken och i utvecklingen av de råvaruproducerande länderna.
När oljepriset än en gång sköt i höjden sommaren 2005 frågade exempelvis den franska tidningen Le Monde över en helsida: Dyr olja - manna eller förbannelse för producent -länderna? Svaret blev ungefär att det beror på hur producentlandet hanterar penninginflödet. Om oljedollarna, som i Venezuela, i stor utsträckning används för social utveckling till de fattigas fördel kan det vara positivt. Eller som i Norge, fonderas för framtiden.
Men om oljepengarna, som i fallet Saudiarabien, mest användas till att köpa mark och byggnader i USA, eller som i Algeriet, till militär upprustning, är effekten naturligtvis tveksam. Än mer komplicerat blir det om andra aspekter tas med i beräkningen.
Men kanske är höga oljepriser och bristen på olja bara en tillfällighet? En del påstår det. Bland annat IEA som tror att en förväntad ökning av oljekonsumtionen på 50 procent fram till 2030 skall klaras av genom minst sju nya fyndigheter av samma storlek som Nordsjöfälten! Detta tvivlar många på, bl a den svenske professorn Kjell Aleklett, reser värld och rike runt om agiterar mot "oljebluffen". Det är hög tid att satsa på alternativ, menar han (till vilket han också räknar kärnkraft).
Den gröna idéverkstaden Cogito menar att det är hög tid att ta ett bredare grepp på oljans ställning i världssamhället. Oljan och kampen om oljan påverkar inte vara bensinpriserna för stunden utan hela vår livsmiljö och samhällsmodell, de globala maktförhållanden och frågan om krig och fred. Det finns framförallt tre problemområden förknippade med oljan:
a) Oljan och miljöproblemen
När vi pumpar upp olja ur berggrunden och förbränner den, så ökar vi nettomängden koldioxid i atmosfären. Vi spär därmed på den växthuseffekt som i sig är en förutsättning för att vi kan leva på jorden men som med en ökning kan ge stora och oberäkneliga klimateffekter.
Ska Kinas en miljard människor börja använda bilar med förbränningsmotorer i samma utsträckning som vi i väst kommer detta att leda till mer än en fördubbling av oljeförbränningen och de därtill följande miljöfarliga utsläppen av koldioxid från bilismen.
Om utsläppen av koldioxid skall halveras - vilken vore miljömässigt rimligt - och den återstående hälften skall fördelas rättvist måste västvärlden minska sina utsläpp med c:a 90 procent! Är det möjligt? Hur ska det gå till?
b) Oljan och säkerhetspolitiken
Eftersom oljan är en icke förnybar bristresurs och samtidigt är nödvändig inte bara ekonomiskt utan också militärt för de flesta länder har den ett strategiskt värde. Inget land kan med dagens teknikanvändning bli vare sig ekonomiskt framgångsrik eller ha möjligheter att agera militärt utan säker tillgång på olja.
Samtidigt finns den största delen av de kända oljeresurserna (och de möjliga nya källorna) i konfliktområden eller potentiella konfliktområden, framförallt i Mellanöstern och i det område som utgjorde det gamla Sovjetunionen.
Ingen av de troligaste stormakterna i framtiden, USA, EU, Kina, Ryssland och Japan, har en egen oljeproduktion som är tillräckligt stor för de egna behoven. Det är bara USA och Ryssland som ens har en någon större del av de egna behoven täckta. EU, Kina och Japan står i princip nakna i det avseendet.
Finns det risk för fler och större krig än hittills om de allt knappare oljetillgångarna? Eller finns det fredliga utvägar?
c) Oljan som resursproblem
Oljan är en icke förnybar resurs som det tagit miljontals år att skapa. Vi har, under en tidsrymd som historiskt sett bara är ett fragment av ett ögonblick, förbrukat den största delen av den olja som finns. Oljan har länge varit konstlat billig. Och därmed gjort satsningar på alternativa energikällor mindre lönsamma.
Håller oljan nu på att bli så dyr att alternativ blir lönsamma att utveckla? Räcker det med marknadskrafterna eller behövs ökad statlig styrning? I så fall hur?
Dessa och andra frågeställning kring oljan kommer att utgöra ett av Cogitos huvudteman under våren 2005.
Eva Selin-Lindgren
"Vi har i dagarna sett hur oljan intar en central plats i världsekonomin i och med folkomröstningen i Irak. Samtidigt som oljan medför problem med koldioxidutsläpp, så ger en energikälla som kärnkraft möjlighet att framställa kärnvapen.
Vilket inte minst USAs attityd till Iran och Nordkorea vittnar om. Liksom USAs tidigare anklagelser mot Irak om massförstörelsevapen. Medan USA själv ständigt uppgraderar sina gamla kärnvapen och utvecklar nya minivarianter
Såväl olja som uran är "begränsade" energitillgångar, men med olika hot och problem. För Irak, Iran m fl kan man också fundera över vad demokrati i världen innebär. Varför skall vissa stater (självklart) ha tillgång till massförstörelsevapen medan andra är "brottsliga" och skall frysas ut om de skaffar samma vapen, eller ens bara försöker skaffa sig möjlighet till detta?
En viktig fråga är när det s k "Västerlandet" skall sluta med sin dubbelmoral och kolonialisering av tillgångarna i andra delar av världen. (En regel för "oss" - en annan för "dom"). En attityd som leder till stora problem inte bara i många av världens länder.
Thomas Sterner
"Globala klimatproblem är ett mer allvarligt hot än att oljan tar slut. När de konventionella oljekällorna tar slut kan världen relativt snabbt ställa om till tyngre oljor och kol. Dessa är relativt billiga om det finns stora reserver.
Skulle de användas i stor skala får vi dock mycket allvarliga problem med klimatförändringar. Det är därför absolut nödvändigt att öka effektivisering av energiförbrukningen och att söka efter långsiktigt hållbara energikällor såsom sol och vind baserad energi. För att göra detta behövs såväl en beskattning av (fossil) energi som stöd för nya energiformer (forskning och utveckling).
Bägge dessa styrmedel bidrar dessutom till att minska vårt långsiktiga beroende av oljan vilket troligen har positiva effekter också på säkerhet och minskade geo-politiska spänningar t ex I Mellanöstern."
Fredskoalitionen
"Vi kan också fråga oss varför vi tror att vi kan fortsätta att i allt högre takt tära på naturens resurser utan att det blir problem. Obotliga skador på människor, miljö och klimat. Vi har redan idag fått dubbel stormvarning: Klimatkatastrof och oljekris.
Vad är det svenska Vetenskapsrådets energikommittés lösning till år 2020? Utvinna olja ur ojegrus i Nordamerika med hjälp av kärnkraftsel? Syntetiskt bränsle via kärnkraft och kol? Etanol? Gas? Hybridbilar? Detta leder fortfarande till utsläpp av växthusgaser och kärnkraften medför livsfarliga risker med avfallsproblem och kärnvapenspridning.
Jorden har redan sett dussintals civilisationers uppgång och fall. Tror vi verkligen att vår egen kommer att växa för evigt? Vår utveckling grundar sig på olja. Den är vare sig uthållig eller oändlig och tar med dagens tillväxt slut inom 25 år.
Innan dess händer mycket. Oljepriset ökar och riskerar världsekonomin. Den militära uppladdningen inför kriget om oljan hårdnar och innefattar alltfler kärnvapen. Klimatuppvärmningen ger sig tillkänna.
Vår civilisation är den känsligaste världen skådat genom sitt extrema beroende av en enda icke hållbar energiresurs, ett enda livsmönster och en ensidig samhällsstruktur.
Kollaps behöver inte betyda kärnvapenkrig eller klimatkatastrof. Den kan tvärtom ge oss nyttigt uppvaknande för ett hållbart samhälle, lokal försörjning, differentierad struktur och ett kulturellt rikare liv.
Det finns alternativ - Se "Solidarsystemet" på bloggen http://Ingrid-Ternert.blogspot.com
fredskoalitionen@gmail.com
utifrån en grundidé av Åsa Brandberg
Världen alltmer galen - som en spegelbild av sina makthavare med kärnvapen
USA, EU samt FNorganet IAEA, atomorganet som kontrollerar att länder inte framställer kärnvapen samtidigt som det uppmuntrar till fredlig kärnkraft, pressar idag på Iran att inte framställa kärnbränsle till det kärnkraftverk man vill starta.
Till saken hör att kärnkraft och kärnvapen lever i symbios med varandra. Den fredliga delen genererar bränsle till den hotfulla. Och IAEA står för kontrollen av avtalet
Ickespridningsavtalet, NPT, som infördes för fyra decennier sedan, innebär att de fem officiella kärnvapenmakterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina förbinder sig att själva rusta ner och arbeta för att kärntekniken inte sprids till andra länder.
De stater som undertecknat avtalet men själva inte äger några kärnvapen måste samtidigt tillåta IAEAs inspektioner, mot att de själva kan få klartecken för en fredlig kärnkraft.
Men som ensam stormakt gör USA som det vill och uppgraderar sina kärnvapen med nya små mininukes, eller sådana som kan borra sig långt ner i underjorden, bunkerbusters. England å sin sida uppgraderar sina kärnvapenbärande Trident-ubåtar.
Till de länder som undertecknat NPTavtalet hör Iran och NordKorea. Iran säger sig ha rätt till en fredlig kärnkraft men USA och EU tror att man tänker använda det anrikade bränslet till att tillverka kärnvapen. Iran vill nämligen ha egna kärnvapen och känner sig hotat av Israel som äger minst 200 kärnvapen men själv inte undertecknat NPTavtalet.
Ändå är det Israel som USA förlitar sig på i frågan om att inte tillåta Irans framställning av kärnbränsle. Israel har nu fått uppdraget att eventuellt angripa Irans kärnanläggning med dessa små kärnvapen.
Det är i så fall inte första gången Israel gör något sådant. 1981 bombade man det nästan färdigbyggda irakiska kärnkraftverket i Osirak under förevändning att det kunde användas till att framställa kärnvapen att användas mot Israel.
Förhandlingarna med Iran fortsätter emellertid. Ryssland stöder Irans rätt att under transparans få utveckla civil kärnkraft. Trots att USA pressat på för att dra frågan inför FNs Säkerhetsråd som inför upprinnelsen till Irakkriget 2003.
Detta inte minst för att Ryssland står för uppbyggnaden av Irans kärnkraftverk med option på kanske 20 stycken sådana. Samtidigt vill man inte stöta sig vare sig med med Väst eller riskera energiavtalet med Iran, Indien och Kina bl.a om deras planerade pipeline från Iran och österut.
Inte heller Nordkorea utsattes för en lika hårt behandling som Iran. Trots att de i strid med NPTavtalet, som de också undertecknat men sedan dragit sig ur, utvecklat egna kärnvapen.
Efter två års sexnationsförhandlingar lovar nu Nordkorea att lägga ner sitt kärnvapenprogram i utbyte mot hjälp utifrån och löftet att då inte angripa landet.
Dagen efter tog Nord Korea emellertid tillbaka uppgörelsen och förklarade att får de ändå inte framställa civil kärnkraft kan det kvitta. Man vill med andra ord inte riskera sitt bästa kort gentemot USA.
Men Indien och Pakistan som i likhet med Israel inte ens har undertecknat NPTavtalet utsätts heller inte för något hot. De äger nämligen också kärnvapen och behandlas med silkesvantarna. Istället sålde USA F-16 plan till Pakistan och modernare F-18 plan med antimmissilutrustning till Indien. Förmodligen för att dessa bägge skall kunna ägna sig åt att bekämpa varandra - alltså en lysande affär,
Dessutom har USA visat ett än större tillmötesgående mot Indien och tillåtit landet att bygga kärnkraftsverk, trots att det inte skrivit på NPTavtalet och dessutom äger kärnvapen.
Allt detta verkar rent förbryllande
Eller kanske inte. De signaler USA sänder ut är "skaffar du dig kärnapen tar vi itu med dig med silkesvantarna, men har du inga kan du räkna med att inte ens få bygga ut din civila kärnkraft"
Exemplet Irak och hur symbiosen kärnkraft-kärnvapen inte är någon utväg
Visst släpper kärnkraftverk i drift knappast ut någon nämnvärd koldioxid, men i övrigt utgör hela kärnbränslecykeln en enda stor fara för vår överlevnad (avfallsproblemet är inte löst och en olycka som den i Tjernobyl riskerar människans livsmiljö)
Kärnkraften stöttar i själva verket hela kärnvapenprogrammet - inte bara genom framställning av plutonium, utan också genom infrastrukturen, gruvor, upparbetnings-anläggningar, bränslefabriker, avfallslager mm.
Enligt WHO är kärnvapen det enskilt största akuta hotet mot människors hälsa.
Nu har de oerhörda mängder DU-bomber som fällts över Irak under krigen, alltså de bomber som framställts av utbränt (Depleted) bränsle (Uran) från kärnkraftverken, framkallat en hälsokatastrof av hittills oanade mått.
Det läcker idag ut siffror på tillståndet hos de soldater (och deras avkomma) som vistats i Iraks stridsområden, vilket fått forskaren Leuren Moret vid Livermoores kärnvapenlaboratorium i USA att larma högt http://www.commondreams.org/views05/0809-33.htm
Vi behöver alltså tänka nytt för att lösa oljekrisen och klimatkatastrofen istället för att gå tillbaka till kärnkraften. För denna är en historisk återvändsgränd. Om vi önskar skapa helgjutna samhällen och leva i harmoni med naturen utan att riskera hälsan och tära på naturens resurser vill säga.
Inga träd växer upp till himlen. Vi kan alltså inte bara öka och öka uttaget av jordens resurser. Redan idag tar vi ut mer från jorden än den hinner återhämta sig och avfallsberget bara växer.
Klimatuppvärmningen har redan gett sig tillkänna. Vi ser hur isen vid polerna smälter och uppvärmningen i Afrika förorsakar ökenspridning med hungersnöd, folkomflyttningar och krig som följd.
Hälsokatastrofen som nu hotar Iraks befolkning är ännu bara i sin linda men tydlig nog vad gäller t.ex missbildningar och cancer.
Och atmosfärvindarna sprider DUnedfallet också över oss. Ingen av oss kommer undan.
Industrins reaktionära påtryckningar
Ett exempel på hur den nukleära fundamentalismen i Sverige fungerar är den artikel i DN 1997 som undertecknades av 101 företagsledare, där de vänder sig mot beslutet att påbörja kärnkraftavvecklingen - bl.a med påståendet att kärnkraften är en ren och relativt "miljövänlig" energikälla - en åsikt som också understöds av flera av de stora dagstidningarna.
De förtiger eller förringar problemen med radioaktiva utsläpp, kärnkraftolyckor, förvaring av använt kärnbränsle, för att inte tala om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen, som de inte alls tar upp.
Men företagsledarna säger att "det svenska bidraget är ju så litet", eller att "detta hade vi ingen aning om" trots att man konstaterat redan i kärnvapnens barndom att kärnvapen och kärnkraft är "siamesiska tvillingar".
För att inte tala om vad som kan hända om det kärnmaterial på avvägar som motsvarar tusentals kärnladdningar hamnar i någon terroristgrupps händer.
Det inofficiella motivet för dessa makthavare är istället politisk och ekonomisk makt över omvärlden - något vi känner igen från de flesta krig och konflikter.
I en tid när människans förmåga att döda och förstöra har ökat miljontals gånger jämfört med stenåldersmänniskans skulle vi behöva förstärka hennes inlevelseförmåga och medkänsla med en lika stor faktor för att inte hela vår tillvaro skall råka i obalans."