CINDY c i v i l o l y d n a d

Inte en till - Cindy Sheehan


"Civil olydnad är en helig plikt när Staten blivit laglös och korrupt."
- Mahatma Gandhi


2000 döda
Idag skall president Bush svara på min ursprungliga fråga
"Vad då för ädelt motiv?"


Det finns absolut inget ädelt motiv. Våra barn och det irakiska folket dör och lider för inget annat motiv än mer makt och pengar till dessa makt-och penninghungriga kriminella.


Antalet är förbluffande. Fler har dödats hittills under de första 32 månaderna i Irak än under de första fyra åren i Vietnam. Det här är inte ett nytt Vietnam, det här är värre!


Vi kan inte låta dessa människor som regerar vårt land köra det i botten. Det är dags att utöva vår heliga plikt som mänskliga varelser. Låt oss bli fredligt radikala!



"Jag kan inte leva fritt i ett land som tillåter människor mörda fritt"


Jag kan inte leva fritt i ett land som förbjuder människor att bära porträtt på sina stupade nära och kära på en statlig kykogård.


"Om du tror på vad du gör, ge mig ditt hårdaste straff. I annat fall avgå!" - Gandhi


Gårdagen började med ett brak då vi gav oss iväg till Arlingtonkyrkogården för att lägga ner en krans för dem som dödats i Irakkriget.


För det första förföljdes vi hela dagen av parkpolisen. Antagligen för att jag är en mycket farlig subversiv person. Visserligen skulle jag aldrig göra en fluga förnär men jag är farlig för lögnarna och de som är korrupta i vår regering.


För det andra hade Juan Beatriz Saldivar och Julie Cuniglio i Gold Star families som fått sina kära dödade i kriget tagit med sig bilder på dem till Arlingtonkyrkogården.


Kyrkogårdsadministrationen meddelade då att man inte kunde ta in dessa porträtt eftersom de betraktades som politiska programförklaringar.


Vi blev förvånade att bilder på våra barn, vilka genom lögn och svek och rent politiska skäl blivit dödade, inte får visas på den begravningsplats som är tänkt att hedra alla dem som tjänat sitt land genom att göra sin yttersta uppoffring i kriget.


Vi lever i ett land som dödar våra barn för att därefter kalla dem för politiska programförklaringar. Det säger allt om dessa hökaktiga kräk som tillåts ruinera landet.


Efter Arlingtonkyrkogården mötte jag senator Carl Levin från Michigan som varit en stark och frispråkig kritiker av kriget. Den röra som George Bush släppt lös i vårt land och i en oskyldig värld väger tungt på hans axlar. Han vet att något måste göras. Låt oss stötta honom.


Vi styrde sedan iväg mot vakan vid Vita Huset för att där vänta i timmar i dödskylan. Det fanns en man på plats som hade många plaket på vilken en stod präntat "Saddam älskar Cindy".


Denna man brydde sig inte om att försvarsminister Rumsfield (eller Rums failed som jag råkat kalla honom i en intervju) var tjenis, tjenis med Saddam och gav eller sålde tonvis med massförstörelsevapen till Saddam innan denne blev en fiende.


Jag sa till mannen att han inte irriterade mig, och han sa att jag inte irriterade honom heller. Men i så fall varför kom han då hit med sina plakat och marcherade omkring i timmar och skrek att jag dödar våra soldater?


Så kom vi på varför. Han fick $60 i timmen av en ideell högerorganisation för att göra detta. Han sa att han kunde byta plakat om vi gav honom mer pengar.


Klockan halv åtta dog ungefär 100 patrioter symboliskt framför Vita Huset. Därefter vägrade 26 stycken av oss att resa på oss och blev då arresterade. Som vanligt var parkpolisen mycket artig och effektiv och många viskade uppmuntrande ord till oss.


Vi planerar en annan "die-in" i kväll kl 7. Vi behöver många fler amerikaner som kommer hit till oss för att dö symboliskt. Eller göra det själva hemma vid någon lämplig politisk byggnad i närheten.


Då jag väl hade blivit släppt varnade polisofficeren mig att jag vid en förnyad arrestering kanske måste stanna i fängelse fram till januari månad, eftersom detta är min andra arrestering och den första ännu inte hunnit klaras upp.


Han sa att han också skulle slå ett slag för mig inför rätten, så att jag inte skulle behöva kvarhållas fram till rättegången i november. Jag uppskattar hans varning men planerar att återigen genomföra en civil olydnadsaktion ikväll.


Jag kan inte leva i frihet i ett land där människor som mördar andra får röra sig fritt och utföra ytterligare illdåd. Medan de som för första gången i sitt liv utnyttjar sin demokratiska rätt att uttrycka sig fritt kastas i fängelse.


Jag kan inte leva i frihet i ett land där vissa tillåts ljuga för att hämnas dem som haft modet att utmana deras lögner


Jag kan inte leva i frihet i ett land som förbjuder dem som berövats sina nära och kära att bära deras porträtt på en statlig kykogård.


Om jag ställs inför domaren i natt eller i morgon eller vid nästa arrestering kommer jag att säga - "Om du tror på vad du gör, ge mig ditt hårdaste straff
- i annat fall avgå!"
/Cindy



De människor
som benämns terrorister
soldater
eller motståndsmän
attackeras
bombas
dödas
i flera timmar
pågår anfallet, massakern
tills alla dödats enligt föredöme
Första Moseboken 19:23-26
och inga rester att begrava
men Lots hustru står saltstod och pekar.
/juni 2005 EMB



..Lögnarna och lögnen som ledde USA att invadera Irak känner vi till och den är väl dokumenterad. (Bara på skoj googlade jag George Bush/lies och det dök upp 272,000 referenser). Lögnerna håller ockupationen uppe och lögnarna börjar slå på trumman nu för att också invadera Syrien.


En mor vars son av en "olyckshändelse" begick självmord i Irak för ungefär 7 månader sedan ringde upp mig i morse. Hon var utom sig av sorg. Jag minns att det är värst mellan den sjunde och nionde månaden. Jag tror detta beror på att den djupa chocken börjar klinga av då och den fruktansvärda plågan sätter in istället. Jag minns klart dessa dagar då smärtan var så fruktansvärt svår att jag inte visste vad jag skulle göra med den.


Jag var rädd att om jag började skrika, jag inte skulle kunna sluta förrän varenda blodåder i hjärnan hade brustit. Jag var rädd för att om jag började slå på något, jag inte skulle kunna sluta förrän allt hade slagits sönder. Jag fruktade att jag måste leva varenda dag med en kniv i hjärtat som var så intensiv, så överväldigande, att jag vid tillfälle gjorde slut på allt.


Den nionde månaden efter Casey död var absolut den mest förödande. Då mindes jag hans första nio månader i min mage, så fullständigt varm och skyddande. Hur hans pappa och jag såg fram emot hans födelse med sådan förväntan.och glädje.


I kontrast till detta, under dessa första nio månader då Casey befann sig i livmodern på denna kalla, kalla moder jord, var det så glädjelöst och plågsamt, så mörkt och dystert. Att uppleva ditt barn mördas för lögner, misstag och förräderi är så mörkt och dystert att ingen skall behöva uthärda detta som vi fått uthärda.


Jag lyckades förklara för den ångestfyllda modern att om hon bara lyckades stå ut i två månader till skulle hon kanske kunna andas igen och le lite grand och till slut även mena det. Vi som uppoffrat oss till det yttersta känner väl till krigets sanna pris.


När kommer vi att resa oss här i landet och kollektivt ryta "bull-shit?!!" Jag har skrikit detta tills rösten blivit hes och folk tröttnat på att lyssna.


Hur mycket och hur många till skall vi låta dessa seriemördande lögnare rycka ifrån oss?


Jag säger bara - inte en till.
/Cindy



US official saying, "Maybe they just have to have their civil war" and commenting that it is a "way of life" "over here."


I see. So the US invades Iraq, overthrows the government, dissolves the army, appoints an ethnically determined government, backs fundamentalist Shiite parties and Kurdish parties against the interests of the Sunni Arabs.


And now it is the Iraqis' fault that there is communal violence, because they are just like that "over here." Well, you can't say that Orientalist stereotypes aren't at least useful as fig leafs for imperial SNAFUs
/Cole

Allt hårdare kritik mot president Bushs krig för världshegemoni

I likhet med den svenska folkopinionen strax före krigets utbrott i Irak för 2,5 år sedan är den amerikanska och irakiska folkmajoriteten idag starkt emot ockupationsmaktens närvaro i Irak.


Patrick Cronin vid "the International Institute for Strategic Studies" i Washington förutspådde vid denna tid att nästa USAadministration kommer att ha stationära styrkor i Irak i ett tämligen stort antal framöver. "Vi kommer att få se en kontinuerlig blodsutgjutelse och instabilitet i Irak under de närmaste åren.", menade han, då han presenterade sitt instituts årliga rapport om de militära styrkorna i världen.


Nu när vare sig en majoritet av det amerikanska eller det irakiska folket önskar någon fortsatt amerikansk närvaro i Irak, varför ger då vår svenska regering sitt stöd till den amerikanska ockupationen? Inte ens FN har ju godkänt anfallet på Irak och majoriteten irakier anser idag att den amerikanska truppnärvaron endast förvärrar säkerheten i landet.


Vi inom freds-och antikrigsrörelsen i Sverige vidhåller därför vårt starka krav till den svenska regeringen: USA ut ur Irak - Inget svenskt stöd till USAs krig!


Undersökningen den 23 okt utförd av irakiska Försvarsministeriet fann att


82 per cent are "strongly opposed" to the presence of coalition troops;

67 per cent of Iraqis feel less secure because of the occupation;

43 per cent of Iraqis believe conditions for peace and stability have worsened;

72 per cent do not have confidence in the multi-national forces;

less than 1 per cent of the population believes coalition forces are responsible for any improvement in security;



http://www.washingtontimes.com/world/20051019-095906-4805r.htm
Condolezza Rice calls war part of post-9/11 plan


Secretary of State Condoleezza Rice said yesterday that it was always the Bush administration's intent to redesign the Middle East after the September 11 attacks, which exposed a "deep malignancy growing" in the region, and that the Iraq war was part of that plan. Miss Rice, in her first testimony on Capitol Hill in eight months, refused to outline benchmarks for reducing the U.S. troop levels in Iraq.


"We had to make a decision that we were going to go after the root cause of what caused September 11," she said. "So what I'm describing to you, Senator, is not what you voted for in the war resolution, but the broader strategy of the administration.



War in Iraq may be fuelling global insecurity, Canadian spy chief warns:


"If poverty were really a true cause of terrorism, more terrorists would come from the poorest parts of world, such as sub-Saharan Africa, and thus far this is not the case," von Hippel said.


Simon Hersh, who has reported extensively about the abuse of prisoners in Iraq, said he has become fascinated by what he sees as a neo-conservative coup in the corridors of U.S. power.


He believes the Americans should pull out of Iraq immediately.



PARIS (AFP) Oct 19, 2005


European troops are this week conducting air and ground exercises in southern France simulating an international defence of an oil-rich country under attack, officials said.


Some 3,000 soldiers from France, Belgium and Germany are taking part in the exercise, dubbed OAPEX 2005, which will test a scenario in which the European forces are flown in, with armoured vehicles and a UN mandate, to battle a hypothetical enemy invading an oil-producing nation.


"The aim is to look at situations that already exist," a French military spokesman, Lieutenant-Colonel Jean-Luc Favre, told AFP at an air force base in Toulouse.


The United States fully supports EU efforts to force Iran back to the negotiating table on the question of its nuclear programme, but is prepared to address the matter in the UN Security Council if Tehran proves recalcitrant, a top US official said Wednesday.


He said Washington has stood behind France, Germany and Britain -- the so-called EU-3 -- since mid-March in their efforts to restrict Iran's nuclear ambitions through talks.


The decision of the UN's International Atomic Energy Agency last month to warn Iran it faced being hauled before the UN Security Council if it persisted with its uranium enrichment activities in violation of an agreement with the EU-3 showed Tehran it had little support internationally, Burns said.

Nobels fredspris - åter i skottgluggen

Nobels fredspris och Iran åter i skottgluggen


Det var en splittrad opinion när Nobels fredspris i år skulle delas mellan atomenergiorganisationen IAEA och dess chef El Baradei. IAEA har nämligen uppdraget att både kontrollera efterlevnaden av Ickespridningsavtalet för kärnvapen och att arbeta för kärnkraftens spridning ute i världen.


Men kärnkraft och kärnvapen hör ihop som siamesiska tvillingar, vilket ytterst få människor idag är riktigt medvetna om. Kärnkraft som Marviken i Sverige och t.ex i Frankrike utvecklades från början just som ett led i landets kärnvapenprogram och fick därefter också en civil användning.


Därför är USA angelägen om att hindra Iran från att utveckla kärnkraft, vilken så småningom också kan leda till utveckling av kärnvapen. Trots att Iran har skrivit under Ickespridningsavtalet och är berättigad till civil kärnkraft.


Men som ensam stormakt gör USA som det vill och i strid mot Ickespridningsavtalet uppgraderar man sina egna kärnvapen och utvecklar nya små mininukes, eller sådana som kan borra sig långt ner i underjorden, bunkerbusters, till eventuella underjordiska kärnvapenlaboratorier.


USA säger nämligen att de kan tänka sig att anfalla ett land med kärnvapen, även om landet ifråga själv inte innehar några sådana. Många länder önskar därför skaffa sig kärnvapen för att avskräcka USA från anfall, ungefär som Nordkorea gjorde och därför har blivit lämnad ifred.


Men i Irans fall har IAEAs chef El Baradei inte böjt sig för USAs påtryckningar att inte tillåta civil kärnkraft. Men USAs FNambassadör Bolton har enligt förre vapeninspektören i Irak, Scott Ritter, redan skrivit talet där han efter diverse piruetter i FNs Säkerhetsråd får ett nej från Ryssland till sanktioner mot Iran och då kommer att slå näven i bordet och förklara FN värdelöst och att USA ensamt tänker fullfölja sitt uppdrag gentemot Iran.


El Baradei böjde sig inte heller när USA ville anfalla Irak år 2003, trots att precis alla inom den amerikanska och brittiska administrationen visste, att Irak hade tvingats skrota alla sina WMDplaner redan 1992.


Enligt Ritter ville USA egentligen tvinga sin gamle vän Saddam Hussein på knä och måste hitta ett lämpligt skäl för sina sanktioner. Det blev den stora bluffen att Irak innehade kärnvapen. Tolv långa år av FNsanktioner följde, bara för att tvinga Saddam Hussein på knä.


Det blev tolv fruktansvärda år för Iraks folk, alltmedan Saddam själv satt kvar och skaffade sig inkomster genom oljesmuggling. I början av 2003 ställde USA sitt ultimatum: Ta fram era massförstörelsevapen eller vi anfaller. Utgången var given. Det fanns inget att trolla fram och resten är redan historia.


Idag kallar Scott Ritter sin chef, Hans Blix, för en feg intellektuell jurist som kommer att dömas av historien. Detta för att Blix inte vågade konfrontera USA i detta kritiska skede strax före kriget. Att han inte förklarade att Irak saknade massförstörelsevapen och missade sin chans att bli ihågkommen som den man som lyckats vända historien.


Tyvärr verkar feghet vara en sjuka också för den svenska regeringen. Istället för att ställa sig upp mot de makter som idag förmörkar världshorisonten har statsminister Persson förklarat att George W Bush är en "rasande trevlig karl" och justitieminister Bodström arbetar nu för fullt med att lagstifta om att vår telefoni, mail och webbtrafik skall lagras som ett led i president Bushs "krig mot terrorn".

Omröstningen i Irak = Ett val om splittring

Ett val om splittring
Fredskoalitionen/Studenter mot krig


Den 15 oktober ägde en omröstning rum till en ny
irakisk konstitution, efter att i månader ha stötts och blötts
av irakiska politiker och västliga media.


Ändå kan hela processen ifrågasättas utifrån internationell
rätt. USA är som ockupationsmakt skyldig att upprätthålla
rådande rättssystem i landet, och får inte ändra i eller införa
ett nytt system, så länge ockupationen pågår.


Underlaget till den nya konstitutionen är från början USAs verk.
Detta märks tydligt genom att beteckna Irak som federation
och att en tidigare artikel som förbjuder utländska militärbaser på
irakisk mark är försvunnen ur lagtexten.


Så har också USA idag hunnit bygga fjorton nya militärbaser
i landet förutom fyra jättelika flygbaser.


Hela förslaget bäddar för en uppsplittring av landet
i tre delar, vilket medför att Irak riskerar upplösas
som självständig stat. Varje del skulle t.ex få tillgång till
oljan i sitt eget område, vilket medför att delen i mitten,
där huvudstaden Bagdad ligger, då skulle bli utan. Risken för
splittring och inbördeskrig är med andra ord överhängande.


Förslaget kan dock fällas om tre av landets distrikt
till två tredjedelar röstar nej. Detta skulle kunna inträffa
i just de områden i mellersta Irak där sedan ett par veckor
tillbaka USA bedriver en storoffensiv,"Operation Järnnäve",
som enligt militärens talesman.har som mål att "skapa
säkerhet i området inför folkomröstningen".


Resultatet har blivit det motsatta. Städer som Tal Afar
al-Quaim och Haditha är nu i ruiner. Tusentals människor
är hemlösa , och sjukhusen saknar resurser att ta emot
patienterna. Det är lätt att föreställa sig vilken inställning
invånarna då har till att rösta.


Framstående religiösa ledare bojkottar omröstningen
och rubricerar hela den politiska processen under
ockupation som olaglig. Människorättsföreträdare uttrycker
farhågor över hur valet egentligen kommer att gå till,
eftersom en verklig internationell övervakning av hela
röstningsförfarandet saknas.


F.d. vapeninspektören i Irak, Scott Ritter, menar att hela
processen tycks vara ägnad åt att ge president Bush
trovärdighet i världsopinionens ögon. Ritter säger också
att det sista Irak idag behöver är att detta förslag går igenom,
eftersom det bäddar för ytterligare splittring och inbördeskrig.


Tyvärr har den svenska regeringen, efter att från början
ha betecknatUSA:s krig som folkrättsvidrigt, därefter gått över
till att kalla omröstningen för en legitimerad process. Då enda
lösningen idag naturligtvis är att förmå USA att villkorslöst
dra sig ut ur Irak.

Irak, olja och klimat - Om vägar till en hållbar framtid 051110

Per Gahrton - gröna idéverkstaden Cogito och tidigare EU-parlamentariker

Eva Selin- Lindgren - adj prof vid Borås Högskola med luftföroreningar inom miljöfysikområdet som specialitet och stort fredsengagemang

Thomas Sterner - prof i miljöekonomi vid GU-Handelshögskolan i Göteborg forskar kring energi och miljö och särskilt utformningen av styrmedel för att komma tillrätta med miljöproblem


10 nov kl 18.30 hörsal Dragonen Sprängkullsg.19
arr UF, FREDSAM


Se deras presentationer nedan


Per Gahrton

"The Economist hade i sitt nummer för den 27 augusti 2005 rubriken "Oiloholics" över hela framsidan, illustrerad med en teckning föreställande hur Uncle Sam och den kinesiska draken sitter och dricker olja med sugrör ur varsitt oljefat.


USA är världens största oljekonsumentoch Kina kommer med en extrapolering av nuvarande utveckling att kunna blidet. Economist påpekade hur de låga bensinpriserna i USA gör att landet använder 50% mer olja per dollar i BNP än vad de europeiska länderna gör och att Kina själva stått för en tredjedel av ökningen i den globala oljeanvändningen sedan år 2000.


Detta är en av de vanligaste bilderna av oljan som ett resursproblem och en hämmande faktor för den ekonomiska tillväxten hos de länder som gjort sig beroende av den och inte förmår att konvertera till annan energiteknik. I den ekonomiska utvecklingen i Kina ser många både möjligheten till utveckling av demokrati och till bättre levnadsförhållanden för den miljard människor som lever där.


Samtidigt skulle denna ökning av konsumtionen om den skedde med samma teknik som västvärlden använder idag leda till både resursbrist och miljöförstöring. Vad skulle 600 miljoner nya bilar får för effekt på utsläppen av koldioxid i atmosfären och därmed på växthuseffekten?


Men oljan är inte bara en fråga om möjlig utveckling och faktiskt miljöförstöring. Den griper i överallt, i ekonomin, i säkerhetspolitiken och i utvecklingen av de råvaruproducerande länderna.


När oljepriset än en gång sköt i höjden sommaren 2005 frågade exempelvis den franska tidningen Le Monde över en helsida: Dyr olja - manna eller förbannelse för producent -länderna? Svaret blev ungefär att det beror på hur producentlandet hanterar penninginflödet. Om oljedollarna, som i Venezuela, i stor utsträckning används för social utveckling till de fattigas fördel kan det vara positivt. Eller som i Norge, fonderas för framtiden.


Men om oljepengarna, som i fallet Saudiarabien, mest användas till att köpa mark och byggnader i USA, eller som i Algeriet, till militär upprustning, är effekten naturligtvis tveksam. Än mer komplicerat blir det om andra aspekter tas med i beräkningen.


Men kanske är höga oljepriser och bristen på olja bara en tillfällighet? En del påstår det. Bland annat IEA som tror att en förväntad ökning av oljekonsumtionen på 50 procent fram till 2030 skall klaras av genom minst sju nya fyndigheter av samma storlek som Nordsjöfälten! Detta tvivlar många på, bl a den svenske professorn Kjell Aleklett, reser värld och rike runt om agiterar mot "oljebluffen". Det är hög tid att satsa på alternativ, menar han (till vilket han också räknar kärnkraft).


Den gröna idéverkstaden Cogito menar att det är hög tid att ta ett bredare grepp på oljans ställning i världssamhället. Oljan och kampen om oljan påverkar inte vara bensinpriserna för stunden utan hela vår livsmiljö och samhällsmodell, de globala maktförhållanden och frågan om krig och fred. Det finns framförallt tre problemområden förknippade med oljan:


a) Oljan och miljöproblemen


När vi pumpar upp olja ur berggrunden och förbränner den, så ökar vi nettomängden koldioxid i atmosfären. Vi spär därmed på den växthuseffekt som i sig är en förutsättning för att vi kan leva på jorden men som med en ökning kan ge stora och oberäkneliga klimateffekter.


Ska Kinas en miljard människor börja använda bilar med förbränningsmotorer i samma utsträckning som vi i väst kommer detta att leda till mer än en fördubbling av oljeförbränningen och de därtill följande miljöfarliga utsläppen av koldioxid från bilismen.


Om utsläppen av koldioxid skall halveras - vilken vore miljömässigt rimligt - och den återstående hälften skall fördelas rättvist måste västvärlden minska sina utsläpp med c:a 90 procent! Är det möjligt? Hur ska det gå till?


b) Oljan och säkerhetspolitiken


Eftersom oljan är en icke förnybar bristresurs och samtidigt är nödvändig inte bara ekonomiskt utan också militärt för de flesta länder har den ett strategiskt värde. Inget land kan med dagens teknikanvändning bli vare sig ekonomiskt framgångsrik eller ha möjligheter att agera militärt utan säker tillgång på olja.


Samtidigt finns den största delen av de kända oljeresurserna (och de möjliga nya källorna) i konfliktområden eller potentiella konfliktområden, framförallt i Mellanöstern och i det område som utgjorde det gamla Sovjetunionen.


Ingen av de troligaste stormakterna i framtiden, USA, EU, Kina, Ryssland och Japan, har en egen oljeproduktion som är tillräckligt stor för de egna behoven. Det är bara USA och Ryssland som ens har en någon större del av de egna behoven täckta. EU, Kina och Japan står i princip nakna i det avseendet.


Finns det risk för fler och större krig än hittills om de allt knappare oljetillgångarna? Eller finns det fredliga utvägar?


c) Oljan som resursproblem


Oljan är en icke förnybar resurs som det tagit miljontals år att skapa. Vi har, under en tidsrymd som historiskt sett bara är ett fragment av ett ögonblick, förbrukat den största delen av den olja som finns. Oljan har länge varit konstlat billig. Och därmed gjort satsningar på alternativa energikällor mindre lönsamma.


Håller oljan nu på att bli så dyr att alternativ blir lönsamma att utveckla? Räcker det med marknadskrafterna eller behövs ökad statlig styrning? I så fall hur?


Dessa och andra frågeställning kring oljan kommer att utgöra ett av Cogitos huvudteman under våren 2005.



Eva Selin-Lindgren

"Vi har i dagarna sett hur oljan intar en central plats i världsekonomin i och med folkomröstningen i Irak. Samtidigt som oljan medför problem med koldioxidutsläpp, så ger en energikälla som kärnkraft möjlighet att framställa kärnvapen.


Vilket inte minst USAs attityd till Iran och Nordkorea vittnar om. Liksom USAs tidigare anklagelser mot Irak om massförstörelsevapen. Medan USA själv ständigt uppgraderar sina gamla kärnvapen och utvecklar nya minivarianter


Såväl olja som uran är "begränsade" energitillgångar, men med olika hot och problem. För Irak, Iran m fl kan man också fundera över vad demokrati i världen innebär. Varför skall vissa stater (självklart) ha tillgång till massförstörelsevapen medan andra är "brottsliga" och skall frysas ut om de skaffar samma vapen, eller ens bara försöker skaffa sig möjlighet till detta?


En viktig fråga är när det s k "Västerlandet" skall sluta med sin dubbelmoral och kolonialisering av tillgångarna i andra delar av världen. (En regel för "oss" - en annan för "dom"). En attityd som leder till stora problem inte bara i många av världens länder.



Thomas Sterner

"Globala klimatproblem är ett mer allvarligt hot än att oljan tar slut. När de konventionella oljekällorna tar slut kan världen relativt snabbt ställa om till tyngre oljor och kol. Dessa är relativt billiga om det finns stora reserver.


Skulle de användas i stor skala får vi dock mycket allvarliga problem med klimatförändringar. Det är därför absolut nödvändigt att öka effektivisering av energiförbrukningen och att söka efter långsiktigt hållbara energikällor såsom sol och vind baserad energi. För att göra detta behövs såväl en beskattning av (fossil) energi som stöd för nya energiformer (forskning och utveckling).


Bägge dessa styrmedel bidrar dessutom till att minska vårt långsiktiga beroende av oljan vilket troligen har positiva effekter också på säkerhet och minskade geo-politiska spänningar t ex I Mellanöstern."



Fredskoalitionen

"Vi kan också fråga oss varför vi tror att vi kan fortsätta att i allt högre takt tära på naturens resurser utan att det blir problem. Obotliga skador på människor, miljö och klimat. Vi har redan idag fått dubbel stormvarning: Klimatkatastrof och oljekris.


Vad är det svenska Vetenskapsrådets energikommittés lösning till år 2020? Utvinna olja ur ojegrus i Nordamerika med hjälp av kärnkraftsel? Syntetiskt bränsle via kärnkraft och kol? Etanol? Gas? Hybridbilar? Detta leder fortfarande till utsläpp av växthusgaser och kärnkraften medför livsfarliga risker med avfallsproblem och kärnvapenspridning.


Jorden har redan sett dussintals civilisationers uppgång och fall. Tror vi verkligen att vår egen kommer att växa för evigt? Vår utveckling grundar sig på olja. Den är vare sig uthållig eller oändlig och tar med dagens tillväxt slut inom 25 år.


Innan dess händer mycket. Oljepriset ökar och riskerar världsekonomin. Den militära uppladdningen inför kriget om oljan hårdnar och innefattar alltfler kärnvapen. Klimatuppvärmningen ger sig tillkänna.


Vår civilisation är den känsligaste världen skådat genom sitt extrema beroende av en enda icke hållbar energiresurs, ett enda livsmönster och en ensidig samhällsstruktur.


Kollaps behöver inte betyda kärnvapenkrig eller klimatkatastrof. Den kan tvärtom ge oss nyttigt uppvaknande för ett hållbart samhälle, lokal försörjning, differentierad struktur och ett kulturellt rikare liv.


Det finns alternativ - Se "Solidarsystemet" på bloggen http://Ingrid-Ternert.blogspot.com
fredskoalitionen@gmail.com
utifrån en grundidé av Åsa Brandberg



Världen alltmer galen - som en spegelbild av sina makthavare med kärnvapen



USA, EU samt FNorganet IAEA, atomorganet som kontrollerar att länder inte framställer kärnvapen samtidigt som det uppmuntrar till fredlig kärnkraft, pressar idag på Iran att inte framställa kärnbränsle till det kärnkraftverk man vill starta.


Till saken hör att kärnkraft och kärnvapen lever i symbios med varandra. Den fredliga delen genererar bränsle till den hotfulla. Och IAEA står för kontrollen av avtalet


Ickespridningsavtalet, NPT, som infördes för fyra decennier sedan, innebär att de fem officiella kärnvapenmakterna USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina förbinder sig att själva rusta ner och arbeta för att kärntekniken inte sprids till andra länder.


De stater som undertecknat avtalet men själva inte äger några kärnvapen måste samtidigt tillåta IAEAs inspektioner, mot att de själva kan få klartecken för en fredlig kärnkraft.


Men som ensam stormakt gör USA som det vill och uppgraderar sina kärnvapen med nya små mininukes, eller sådana som kan borra sig långt ner i underjorden, bunkerbusters. England å sin sida uppgraderar sina kärnvapenbärande Trident-ubåtar.


Till de länder som undertecknat NPTavtalet hör Iran och NordKorea. Iran säger sig ha rätt till en fredlig kärnkraft men USA och EU tror att man tänker använda det anrikade bränslet till att tillverka kärnvapen. Iran vill nämligen ha egna kärnvapen och känner sig hotat av Israel som äger minst 200 kärnvapen men själv inte undertecknat NPTavtalet.


Ändå är det Israel som USA förlitar sig på i frågan om att inte tillåta Irans framställning av kärnbränsle. Israel har nu fått uppdraget att eventuellt angripa Irans kärnanläggning med dessa små kärnvapen.


Det är i så fall inte första gången Israel gör något sådant. 1981 bombade man det nästan färdigbyggda irakiska kärnkraftverket i Osirak under förevändning att det kunde användas till att framställa kärnvapen att användas mot Israel.

Förhandlingarna med Iran fortsätter emellertid. Ryssland stöder Irans rätt att under transparans få utveckla civil kärnkraft. Trots att USA pressat på för att dra frågan inför FNs Säkerhetsråd som inför upprinnelsen till Irakkriget 2003.


Detta inte minst för att Ryssland står för uppbyggnaden av Irans kärnkraftverk med option på kanske 20 stycken sådana. Samtidigt vill man inte stöta sig vare sig med med Väst eller riskera energiavtalet med Iran, Indien och Kina bl.a om deras planerade pipeline från Iran och österut.


Inte heller Nordkorea utsattes för en lika hårt behandling som Iran. Trots att de i strid med NPTavtalet, som de också undertecknat men sedan dragit sig ur, utvecklat egna kärnvapen.


Efter två års sexnationsförhandlingar lovar nu Nordkorea att lägga ner sitt kärnvapenprogram i utbyte mot hjälp utifrån och löftet att då inte angripa landet.


Dagen efter tog Nord Korea emellertid tillbaka uppgörelsen och förklarade att får de ändå inte framställa civil kärnkraft kan det kvitta. Man vill med andra ord inte riskera sitt bästa kort gentemot USA.


Men Indien och Pakistan som i likhet med Israel inte ens har undertecknat NPTavtalet utsätts heller inte för något hot. De äger nämligen också kärnvapen och behandlas med silkesvantarna. Istället sålde USA F-16 plan till Pakistan och modernare F-18 plan med antimmissilutrustning till Indien. Förmodligen för att dessa bägge skall kunna ägna sig åt att bekämpa varandra - alltså en lysande affär,


Dessutom har USA visat ett än större tillmötesgående mot Indien och tillåtit landet att bygga kärnkraftsverk, trots att det inte skrivit på NPTavtalet och dessutom äger kärnvapen.


Allt detta verkar rent förbryllande


Eller kanske inte. De signaler USA sänder ut är "skaffar du dig kärnapen tar vi itu med dig med silkesvantarna, men har du inga kan du räkna med att inte ens få bygga ut din civila kärnkraft"



Exemplet Irak och hur symbiosen kärnkraft-kärnvapen inte är någon utväg


Visst släpper kärnkraftverk i drift knappast ut någon nämnvärd koldioxid, men i övrigt utgör hela kärnbränslecykeln en enda stor fara för vår överlevnad (avfallsproblemet är inte löst och en olycka som den i Tjernobyl riskerar människans livsmiljö)


Kärnkraften stöttar i själva verket hela kärnvapenprogrammet - inte bara genom framställning av plutonium, utan också genom infrastrukturen, gruvor, upparbetnings-anläggningar, bränslefabriker, avfallslager mm.


Enligt WHO är kärnvapen det enskilt största akuta hotet mot människors hälsa.


Nu har de oerhörda mängder DU-bomber som fällts över Irak under krigen, alltså de bomber som framställts av utbränt (Depleted) bränsle (Uran) från kärnkraftverken, framkallat en hälsokatastrof av hittills oanade mått.


Det läcker idag ut siffror på tillståndet hos de soldater (och deras avkomma) som vistats i Iraks stridsområden, vilket fått forskaren Leuren Moret vid Livermoores kärnvapenlaboratorium i USA att larma högt http://www.commondreams.org/views05/0809-33.htm


Vi behöver alltså tänka nytt för att lösa oljekrisen och klimatkatastrofen istället för att gå tillbaka till kärnkraften. För denna är en historisk återvändsgränd. Om vi önskar skapa helgjutna samhällen och leva i harmoni med naturen utan att riskera hälsan och tära på naturens resurser vill säga.

Inga träd växer upp till himlen. Vi kan alltså inte bara öka och öka uttaget av jordens resurser. Redan idag tar vi ut mer från jorden än den hinner återhämta sig och avfallsberget bara växer.


Klimatuppvärmningen har redan gett sig tillkänna. Vi ser hur isen vid polerna smälter och uppvärmningen i Afrika förorsakar ökenspridning med hungersnöd, folkomflyttningar och krig som följd.


Hälsokatastrofen som nu hotar Iraks befolkning är ännu bara i sin linda men tydlig nog vad gäller t.ex missbildningar och cancer.


Och atmosfärvindarna sprider DUnedfallet också över oss. Ingen av oss kommer undan.


Industrins reaktionära påtryckningar


Ett exempel på hur den nukleära fundamentalismen i Sverige fungerar är den artikel i DN 1997 som undertecknades av 101 företagsledare, där de vänder sig mot beslutet att påbörja kärnkraftavvecklingen - bl.a med påståendet att kärnkraften är en ren och relativt "miljövänlig" energikälla - en åsikt som också understöds av flera av de stora dagstidningarna.


De förtiger eller förringar problemen med radioaktiva utsläpp, kärnkraftolyckor, förvaring av använt kärnbränsle, för att inte tala om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen, som de inte alls tar upp.


Men företagsledarna säger att "det svenska bidraget är ju så litet", eller att "detta hade vi ingen aning om" trots att man konstaterat redan i kärnvapnens barndom att kärnvapen och kärnkraft är "siamesiska tvillingar".


För att inte tala om vad som kan hända om det kärnmaterial på avvägar som motsvarar tusentals kärnladdningar hamnar i någon terroristgrupps händer.


Det inofficiella motivet för dessa makthavare är istället politisk och ekonomisk makt över omvärlden - något vi känner igen från de flesta krig och konflikter.


I en tid när människans förmåga att döda och förstöra har ökat miljontals gånger jämfört med stenåldersmänniskans skulle vi behöva förstärka hennes inlevelseförmåga och medkänsla med en lika stor faktor för att inte hela vår tillvaro skall råka i obalans."

Könsapartheid i den nya irakiska konstitutionen

Hög risk för könsapartheid via Sharialagstiftning om den nya irakiska konstitutionen går igenom


Tittar man på den irakiska lagstiftningen under Saddam Husseins tid, så skiljer den sig markant från de irakiska sharialagarna. Kvinnorna i Irak ärvde exempelvis mer än vad sharialagarna tillåter och misshandlade kvinnor kunde dessutom skilja sig. I Iran däremot kunde männen ha tillfälliga fruar under Shahens tid [Mohammed Reza 1953-191] medan det (tidigare) var förbjudet att ha mer än en fru i Irak. Tillfälliga fruar i Iran var i praktiken legala slit och slängvaror under allt från en till trettio dagar, tills dess att männen skilde sig alltmedan den tillfälliga frun då saknade arvs- eller andra rättigheter.


I Irak kunde däremot kvinnor gifta sig utan att fråga sin förmyndare eller den manliga gruppen om lov (familjerna var dock alltid inkopplade). Äktenskapsgränsen var sexton år för en kvinna och arton för en man. I Iraks grundlag från sextio-upp till åttiotalet fanns det ingen lag som tvingade kvinnor att bära slöja, men det fanns en rekommendation att det var bättre att täcka håret, men inget tvång.


En annan intressant fråga är att skolgången i Irak var obligatorisk. Inga föräldrar kunde hindra barnen, flickor såväl som pojkar, från att gå i skolan. Men i förslaget till ny konstitution är det fadern eller männen i släkten som avgör om barnen skall börja skolan.


En annan fråga som varit bra i den irakiska konstitutionen var kvinnans rätt till arbete. I förslaget till ny konstitution finns artiklar som säger, att mannen kan hindra kvinnan från att arbeta utanför hemmet av hänsyn till familjens rykte och heder. Att Iraks shiamuslimska organisationer som Sadr-rörelsen, SCIRI och Dawa-partiet har haft ett stort inflytande på förslaget till Iraks nya konstitution avspeglar sig i det faktum att konstitutionen godkänt och accepterat alla konventioner som finns om kvinnor och barn, om dessa inte strider mot sharialagen.


Samma princip kommer att styra då man kommer in på familjerättens och den enskilda rättens område. Alla internationella överenskommelser kommer bara att accepteras om de inte strider mot landets sharialagar. I Iran praktiseras sharialagen. Då uppstår det en situation att kvinnor inte kan arbeta utan mannens eller de manliga släktingarnas godkännande. Det är en väldig motsägelse att starka och framgångsrika kvinnor inte ens kan få resa utomlands utan mannens samtycke. Det spelar ingen roll vilken ålder en kvinna har, arton, fyrtio, femtio eller åttio år. Ändå är det mannen som bestämmer. Ungefär169 olika studieområden och i sin tur arbetsområden i Iran är idag förbjudna för kvinnor, t.ex inom teologi, vissa områden inom medicin och den tunga industrin.


Slöja är också obligatorisk i Iran och många kvinnor skjuter tillbaka slöjan för att trotsa lagen, men kan med det få offentliga straff om de inte döljer sin kvinnlighet eller sin sexualitet. Den lagliga giftemålsåldern för kvinnor enligt sharialagen är efter många strider och processer ändrade till femton år Det är fortfarande väldigt många diskussioner om detta. Men enligt sharialagen är kvinnor då mogna att ingå i en sexuell relation. Kvinnor har heller inte rätt till skilsmässa annat än på väldigt starka grunder. Som att mannen är psykiskt sjuk eller inte kan tillfredställa kvinnan sexuellt. När en kvinna begär skiljsmässa är det enligt sharialagen.fadern i första hand som har rätt att ta hand om barnen. Även om fadern är borta eller psykiskt sjuk blir det i så fall farfadern eller faderns släkt som har rätt att överta barnen.


Det finns en paragraf om att barn som ammar har rätt att få bli kvar hos sin mamma, men barn kan inte ammas i evigheter. Således är denna paragraf inte till stor hjälp. Istället har de radikala kvinnorna i Iran börjat kämpa allt hårdare trots att det är farligt att föra en offentlig kamp i Iran. Det finns ändå få framgångsrika exempel på kvinnor som kämpat för rätten att ta ut skilsmässa och till vårdnaden av barn under tio år.


Däremot finns det många exempel på hur farligt det är för en kvinna att ha sexuella relationer utanför de ramar som sharialagarna sätter upp. Det har hänt att kvinnor för den skull stenats ihjäl så sent som 1999, då en tvåbarnsmamma Mariam Ajnipi stenades nära Teheran. Förra året lyckades kvinnorörelsen stoppa en tolvårig flicka och en fjortonårig pojke från att bli stenade. Flickan hade blivit gravid så när familjen kom på detta tog de kontakt med vårdcentralen i närheten, som då anmälde flickan och pojken. Därefter arresterades dessa och hamnade i fängelse.


Ett annat exempel som hände för ett tag sedan är en sextonårig förståndshandikappad kvinna som en äldre man hade sex med. Detta blev anmält och kvinnan blev fängslad, misshandlad och våldtagen i fängelset för att slutligen avrättas, trots att alla visste att hon var förståndshandikappad. Detta är exempel på hur det kan komma att se ut i Irak om dessa sharialagar antas i den nya konstitutionen. Det är denna lag som också bidrar till att radikala kvinnor i Iran mördas.


Den dag förslaget till den nya konstitutionen presenterades samlades mer än femhundra kvinnor och män i Bagdad och demonstrerade mot den och riskerade alltså mycket för att ta sig rätten att protestera. En konsekvens av denna ockupation av Irak är också att trafficking har ökat i regionen. Många unga kvinnor mellan tolv till femton år försvinner på vägen till skolan eller då de t.ex skall ut och handla. Ingen vet vart de tar vägen.


Situationen har alltså blivit alarmerande för unga irakiska kvinnor, som inte överhuvudtaget längre kan gå ut ensamma på stan utan någon vuxens sällskap. Kvinnor som arbetar i Irak vädjar därför till omvärlden, att de är i behov av hjälp. Det som idag drabbar kvinnorna i Iran, Afghanistan drabbar idag också dem i Irak. Iran, Afghanistan och Irak representerar då hur kvinnor kan komma att drabbas ute i världen om den politiska islam med sina sharialagar får makt att förändra vilkoren för kvinnor, barn och hela samhället.


Idag kan inte kvinnor bli anställda på många tekniska fabriker och där dom ändå blir anställda finns det skilda salar för män och kvinnor. Kvinnor kan heller inte bli förare i vissa brancher t.ex. lastbilschaufförer och de flesta kvinnor får heller inte ta nattskift.


Samtidigt finns det en väldigt radikal rörelse i Iran. De kvinnliga grupperna har aldrig varit så starka som idag. Intressant är också att 60% av de kvinnor som börjat skolan däefter kommer in på en högre utbildning inom universitet och högskolor, men sedan ändå inte kan få jobb.


Aldrig någonsin har det varit så många högutbildade kvinnor i Iran. Många av alla de privata hemsidor och bloggar som finns idag står till 75% unga iranier för, varav många kvinnor. Det visar på hur starkt motståndet är mot Irans konstitution, den som riskerar sprida sig till Irak. Så har idag mer än 8 000 unga tjejer mellan 12 och 25 år rymt hemifrån i Teheran på grund av landets hårda lagar. De rymmer för att det är så svårt att stanna hemma och familjen kontrollerar dem så hårt. Detta är för dem enda möjligheten att komma bort från den situation som råder. Vad händer därefter? Idag är trafficking mellan Iran och olika arabstater stor...


Men ändå är motståndet väldigt starkt bland kvinnor inom den radikala eliten. De organiserar sig ständigt på olika sätt. Å andra sidan finns det också lagar som politiskt och kulturellt försöker kontrollera kvinnorna. Detta kan också komma att hända i Irak. För även inom det irakiska samhället, om man går så långt tillbaka som till Saddams tid, var samhället mycket påverkat av klaner och starka familjeband inom vilka kvinnorna knöts upp, samtidigt som de inom lagens råmärken ändå var likvärdiga männen.


Det fanns trots allt något annat för kvinnor att sträva efter. Med den nya irakiska konstitutionen skulle detta inte gå. Det fanns förstås ändå exempel på hur kvinnor kunde bli mördade av sina män eller av vem som helst, där lagen borde ha stått på deras sida, men ändå inte gjorde det. Även detta lagliga hinder försvinner om den nya konstitutionen träder i kraft.'


Kampen för radikalism, för kvinnors rätt, för lika rättigheter, sekularism har i Mellanöstern 250 år på nacken. Inom arbetarrörelsen finns det idag väldigt starka kvinnor. Till exempel var det för inte så länge sedan en kvinna som vände sig till en rad organisationer och krävde att hennes man som fängslats, för att han hade kämpat för fackliga rättigheter, skulle friges. Det finns andra exempel. på hur en väldigt ung kvinna krävde rätten att få skilja sig från sin väldigt gamla man, och vars situation skapat solidaritet i hela Iran. Men de kvinnor som offentligt kämpar för kvinnors rättigheter i Iran, de lever trots allt farligt.


De religiösa krafterna ständiga strävan att påverka samhället påverkar samtidigt arbetarrörelsens barn. Det är deras flickor och kvinnor som kommer att drabbas hårdast av sharialagarna. Samtidigt finns det ingen organisation idag som offentligt representerar dessa kvinnor, även om det fanns sådana möjligheter.


I Iran kan man idag registrera en förening vilket många progressiva krafter gör, men då i ett annat namn. Det finns kanske 150.000 olika föreningar registrerade varav många är progressiva och det är ändå inte så mycket för ett land med 70 miljoner invånare.

State terrorism , US, GrBr, Covert Action and Bush's longing for fascist martial law

Martial Law and the advent of the Supreme Executive (shortened)
by Mike Whitney about Bush´s longing for dictatorship


Every change that has taken place within the Bush government has been designed for one purpose alone; to increase the power of the president. They want haveing removed the last bit that protects the country from becoming a de facto military dictatorship, martial law


Bush now claims that he will need to deploy the military following a terrorist attack, a national disaster, or after the outbreak of a flu-epidemic. "Sending in the troops" has seemingly replaced "tax-cuts" as the one-size-fits-all answer for every question asked of any member of the hard-right administration.


Even before Katrina, Donald Rumsfeld had repeatedly expressed interest in using the military domestically. According to many reports the delay in getting relief to the victims of the hurricane was the result of a power-struggle between the administration and local officials over who would control the operation.


The choice was made to withhold aid until the governor capitulated. The Act of 1878 bans the military from participating in policing activities on US soil. It does not, however, prevent the military from helping out in national disasters.


This is what is so troubling about Bush's request to change the law; it shows a clear intention to assert military authority wherever the troops are deployed. A translation of all this is martial law


The use of the military "can result in serious damage to American life and liberty"


The National Security Service (NSS); a branch of the FBI that now works entirely under his authority. It is America's first secret police; no different than the East German Stasi or the Soviet Union's KGB. It operates completely beyond congressional oversight and is answerable to the president alone. It is Bush's personal Gestapo.


The president have the power to declare any American citizen an "enemy combatant" and summarily rescind all of his human and civil rights; including even the right to know the reason for which he is being he imprisoned. The ruling confers absolute authority on the president


In another shocking development, President Bush said he will veto the upcoming Pentagon budget of $435 Billion if the bill contains any provision that limits the "cruel, inhuman and degrading treatment of prisoners".


The President's action implies that he has the right to torture and abuse according to his own judgment, a clear violation of the Geneva Conventions, the 1996 Treaty on Torture and the 8th amendment.


And, finally, the revised version of Patriot Act is quickly moving through the Congress. The new edition eviscerates the last feeble strands of the 4th amendment and paves the way for "administrative subpoenas", which allow law enforcement to carry out searches without judicial oversight.



Tony Blair and George Bush were compared to Nazi war criminals yesterday by Scott Ritter, the former UN chief weapons inspector (shortened)


"Both these men could be pulled up as war criminals for engaging in actions that we condemned Germany in 1946 for doing," he said.


He said the Prime Minister and the US President were "guilty of the crime of planning and committing aggressive warfare". Speaking in London at the Royal Institute of International Affairs, Mr Ritter said the two leaders would have been in a much stronger position if they had got a UN resolution explicitly authorising the invasion.



www.middle-east-online.com/english/?id=14713 (shortened) about Iran´s killing their own ayatollahs


Iraqi parliament speake "Hasani told the MPs that Iran saw that Hakim and Khoie did not serve its future interests in Iraq ... because of their firm position on Iraq being an Arab country."


Hakim, former leader of the Supreme Council for the Islamic Revolution in Iraq (SCIRI), was killed in a massive car bombing in late August 2003 in the Shiite holy city of Najaf that cost more than 80 lives.


Khoei, a moderate who had cooperated with the British and US governments while in exile, was stabbed to death in April 2003 in Najaf, another Shiite holy city. An Islamist MP who attended the meeting confirmed the Al-Anbaa report to AFP.


During the meeting, Hasani also charged that Iran was behind a number of bombings in Iraq aimed at escalating tension in the war-ravaged country, the paper said.


Iraq's Sistani distances himself from elections


Oct 8 (Reuters) - Iraq's top Shi'ite cleric, Grand Ayatollah Ali al-Sistani, has told his closest followers not to run in December elections or support any candidates, aides said, suggesting no party stands to win his backing.


That could spell difficulties for parties in the already much criticised government coalition, who profited in January's poll from a wide perception that they had Sistani's blessing.


Sistani rarely speaks in public but he wants to maintain the distance from party politics -- in contrast to fellow Shi'ite clerics in Iran.


A statement from Sistani's office said any official of his clerical organisation who runs on a party list or openly supports candidates will "lose his status as a representative".


Jaafari's government has also proved unpopular with his Kurdish allies and, especially, with once dominant Sunni Arabs, who accuse it of condoning Shi'ite militia death squads.



10/06/05 "The Guardian" By Mark Curtis (shortened) about Iraq and Indonesia


Covert support of violence will return to haunt us. Unless we hold our government to account for murderous foreign policy, the innocent will continue to pay the price


As bloodshed mounts each day in Iraq, what prospect is there that British ministers will be held accountable for the illegal invasion and occupation that triggered this carnage? But the likelihood is that, as in London earlier this summer, it will be we who pay the price for that failure to hold our leaders to account.


This week is the 40th anniversary of one of the postwar world's worst bloodbaths, which took place in Indonesia. Yet British ministers and officials in the then Labour government have never been held accountable for the covert role they played, along with the US, in supporting this slaughter - and the 30-year dictatorship of General Suharto it brought to power.


The long-term blowback from that support was felt only last weekend in the bomb attacks on the Indonesian island of Bali, carried out by militant Islamist groups nurtured for years by Suharto and the Indonesian military.


In early October 1965, a group of army officers in Indonesia led by Suharto took advantage of political instability to launch a terror campaign against the powerful Indonesian Communist party (PKI).


Much of the killing was carried out by Islamist-led mobs promoted by the military to counter communist and democratic forces. Within a few months, nearly a million people lay dead, while Suharto removed President Ahmed Sukarno and emerged as ruler of a brutal regime that lasted until 1998.


"I have never concealed from you my belief that a little shooting in Indonesia would be an essential preliminary to effective change," Sir Andrew Gilchrist, the British ambassador in Jakarta, informed the Foreign Office on October 5 1965.The declassified files show that Britain wanted the Indonesian army to act and encouraged it to do so.


"it seems pretty clear that the generals are going to need all the help they can get and accept without being tagged as hopelessly pro-western, if they are going to be able to gain ascendancy over the communists". Therefore, "we can hardly go wrong by tacitly backing the generals" the British said


Yet propaganda operations were authorised from the MI6 base in Singapore, which planted fabricated stories about arms shipments from China in the international media. The purpose, one intelligence officer wrote, was to "blacken the PKI in the eyes of the army and the people of Indonesia".


But the foreign secretary Michael Stewart wrote that it was also the "great potential opportunities to British exporters" that were on offer from a new regime, so Britain should "try to secure a slice of the cake".


The year 1965 also marked an escalation in Vietnam - the US launched the Rolling Thunder campaign, the bombing of North Vietnam became routine policy and the number of US combat troops was doubled.


Britain's ambassador in Saigon welcomed the bombing as "a logical and inherently justifiable retort to North Vietnamese aggression" and said it provided a "tonic effect" in the south of the country.


As about 100 daily sorties were flown by 500 aircraft carrying 3,000 to 5,000 bomb loads, British officials were well aware that 80% of the victims were civilians, the files show. Yet no opposition was expressed.


British ministers were complicit in the deaths of millions of people in Vietnam and Indonesia 40 years ago, as they are now with perhaps more than 100,000 in Iraq.


In Iraq and Indonesia, these policies have rebounded on us, in the form of anti-western terrorism. Until secretive and unaccountable policy-making is democratised, disastrous foreign policies will continue to be conducted in our name, and our leaders will continue to get away with murder.

Fråga till Amnesty om varför vi ska skriva konstitution under dessa omständigheter

http://dahrjamailiraq.com http://www.brusselstribunal.org


Beväpnade miliser utför gräsliga övergrepp mot människor och deras mänskliga rättigheter. De kidnappar och dödar. Kvinnor hotas och trakasseras och interimsregeringen har återinfört dödsstraffet.


Visst välkomnade vi Amnesty Internationals uppmaning till människor att skriva brev till Iraks premiärminister Jafaari och uppmana honom att se till att den nya konstitutionen respekterar våra mänskliga rättigheter bättre än vad den gör idag. Men samtidigt måste vi fråga oss, varför konstitutionen måste skrivas under detta tillstånd som idag råder i landet.


Från en känd irakisk människorättsaktivist kom denna starka uppmaning till Iraktribunalens medlemmar. Han menar att visst är det bra att Amnesty månar om våra mänskliga rättigheter för framtiden, men hur är läget egentligen idag?


Varför säger Amnesty i sin internationella kampanj ingenting om alla de hundratusentals oskyldiga irakier som suttit instängda sedan månader och år i amerikanska fängelser utan de minsta mänskliga rättigheter? I varje fall inte i de kända och okända fängelser som finns både i och utanför Irak.


Varför gör man ingenting åt de hundratals irakier som, efter att ha varit försvunna i några dagar, upphittas varje dag på sophögar med tydliga tecken av vidrig tortyr på sina kroppar.


Och det eländiga liv som regeringen sedan månader tillbaka erbjuder det irakiska folket? Anser Amnesty att den omarbetning av konstitutionen som idag äger rum är en laglig process? Uppenbarligen anser man det, men i så fall på vilka grunder?


Kriget och ockupationen är illegalt. Även Kofi Annan vet detta. Och vem skrev egentligen underlaget till konstitutionen? En medlem i kommittén medgav att det skickats från USA. Hur långt sträcker sig egentligen det legala i allt detta?


Jag vill bara ställa en fråga till Amnesty International. Varför är det så nödvändigt att skriva en ny irakisk konstitution just idag?


Alla politiska partier, regeringen, parlamentet, media etc har sedan månader varit upptagna med de kontroversiella punkterna i Konstitutionen och kommer för månader framöver fortsätta att vara det.


Under tiden har landet fullt med problem med säkerheten, den offentliga servicen, miljön, korruptionen, hur regeringen driver frågan om de mänskliga rättigheterna... bara för att nämna några.


För ett par dagar sedan gick jag till den stora tandläkarmottagningen där åtminstone 50 tandläkare arbetar. De kunde inte dra ut min tand för man saknade bedövning. Ett vanligt problem sedan månader tillbaka i irakiska sjukhus. Tråkigt för min tand, men vilka följder för akutsjukvården...


I Tal-Afar har familjer inte skänkts några matkorgar eller någon annan mat sedan i början av året. I majoriteten irakiska städer finns det ingen som styr, ingen lag som fungerar, ingen polis, inga domstolar - bara de beväpnade miliserna och deras politiska partier.


Rasistisk etnisk rensning har börjat på många ställen i Irak. Regeringen är kraftigt belägrad. Under tiden som man inom Gröna Zonen mest sysslar med konstitutionen.


Under den sista attacken på Haditha för mer än två veckor sedan fokuserades alla nyhetsprogram, alla debatter och alla forumprogram på konstitutionen. Under en tid då en större irakisk stad praktiskt taget förintades.


Ingen säger ett enda ord om detta, ungefär som om detta händer på månen. Tror ni det är ren tillfällighet? För övrigt äger allt rum och fortsätter att äga rum också på andra platser ute i landet.


Det är så många problem här i Irak, så många kriminella dåd som inträffar varje dag där oskyldiga människor dödas, arresteras och torteras. Varför är det så viktigt att glömma dessa problem och hålla oss sysselsatta med konstitutionen? Varför så bråttom?


Saddam har inte skrivit den nuvarande konstitutionen. Om det skulle förhålla sig på det viset att han under de sista trettio åren har lagt till några ändringar eller gjort några tillägg, skulle dessa ganska enkelt kunna avlägsnas.


Vi kan behålla vår nuvarande konstitution tills vi får ett riktigt parlament och en riktig regering. Först efter det att vi hunnit ta itu med våra mest brännande problem kan vi sätta oss ner i lugn och ro och formulera den mest humana och progressiva konstitution i världen.


Kanske ännu mer oroande är det faktum att detta med att skriva om konstitutionen idag endast fördjupar splittringen mellan irakerna och pressar oss till randen av ett inbördeskrig. Eftersom några har fått garantier att deltaga i den politiska processen, vilket de från början vägrat göra. Och efter att nu ha accepterat detta, visar sig garantierna vara falska.


Då säger dessa grupper att de blivit lurade och avvisar det förslag till konstitution som lagts fram inför parlamentet. Men varför alla dessa problem? För att hjälpa Bush att få det att se ut som om han lyckats i Irak? Att ge honom ännu mer diplomatisk kredit?


Bara för att kunna hålla det förra valet så dödades tusentals människor och hela Falluja förstördes. Vad skulle det då krävas för att få igenom denna konstitution - ett inbördeskrig?


Kan ni inte se att det hela bara är ett spel? De politiska partierna och de etniska sekteristiska grupperna tar chansen att driva igenom en konstitution som passar dem själva och deras herrars men inte Iraks intressen.


Det säger jag inte utifrån egna förutfattade meningar, nej det är vad de själva öppet tillstår. Och förresten skrivs denna konstitution i ett mycket ohälsosamt och subjektivt klimat, vilket bara är att förvänta sig under dessa omständigheter. Men det är knappast rätt sätt att skriva en konstitution.


Jag vet själv precis vilka som är mina vänner och vilka som är mina fiender. Det är inte det att jag inte skulle vilja arbeta med en internationell organisation, tvärtom. Jag är i ett skriande behov av att arbeta med en internationell organisation som hjälper mig i kampanjen för dem som har försvunnit.


Jag önskar att dessa organisationer kom hit och ville arbeta för att kartlägga det våld som ockupationen utfört och fortfarande utför i Irak. Vi är i starkt behov av dem för att ta reda på vad ockupationsmakten döljer genom att skriva om konstitutionen.


Vi behöver dem i kampanjer för att släppa ut de oskyldiga eller åtminstone ge dem rättigheter i fängelset och inte bedriva en kampanj för en politisk process som vilar på en felaktig grund.


Problemet är att världen ber någon som fattat eld att skrika med låg röst. Har ni någonsin upplevt att leva med döden runt omkring er? Med rädslan för allt och alla, med dessa fruktansvärda historier och bilder som vittnar om vad en del irakier får utstå?


Förlåt min frustration, med all min respekt för de internationella organisationer som försvarar våra mänskliga rättigheter.

President Bush säger sig få råd av Gud

Men så har han också flitiga medhjälpare här på jorden för att förverkliga denna Guds vilja. På det att Halliburton, Chevron, British petroleum och Shell för evigt skola vara kvar i Irak eller tills dess oljan tar slut. Amen


Som de två brittiska agenterna i Basra i södra Irak t.ex, vilka nyligen försökte skjuta sig fria då de stoppades av en vägspärr, förklädda till araber ur den irakiska al Sadres Mahdiarmé.


Bilen de körde var fulladdad med vapen och detornerbara sprängmedel som de förmodligen skulle låta explodera vid en marknadsplats, så att al Sadres grupp fick skulden och då få den iranska shiamilisen på plats i Basra emot sig.


Enligt polischefen i Basra kontrollerar nämligen dessa shiamiliser upp till 80% av polismakten där nere.


Det är uppenbart, att de brittiska agenterna dödat fler än en av människorna runt omkring sig, då de försökte skjuta sig fria vid vägspärren där de stoppats. Och brittiska tanks (och svenska vapen) raserade man sedan fängelsemurarna för att frita sina fängslade kumpaner.


Al Sadres milis är en nagel i ögat på britterna, för den håller med det irakiska motståndet som kämpar emot att landet splittras upp.


Den iranska Badremilisen följer däremot Jaafariregeringens (och ockupationsmaktens) linje att splittra Irak i tre delar, där områdena i norr och söder får tillgång till sin egen olja medan "sunnidelen" i mitten blir utan.


Kurderna har via sina "egna" Peshmergaskrigare haft band både till USA och Israel vilka utbildat dem även långt före kriget. Där finns även andra uppgörelser om att Israel får bygga ut pipelines i norr ända upp till Turkiet för att därifrån frakta olja till Haifa i Israel.


Att söndra och härska gäller med andra ord för dessa ockupantionsmakter. Tidigare fanns det inga motsättningar inom det irakiska folket. Man gick i samma skola och var gifta med varandra.


Den iranska Badremilisen som ingår i Inrikesministeriets Irakiska nationalgarde är fruktad och avskydd. Människorna säger tom att de är värre än amerikanarna.


När Badremilisen tillfångatar folk planlöst på terrorvis vid polisspärrar i Bagdad eller vid etniska rensningsaktioner i kvarteren, kommer de tillfångatagna knappast levande ut ur fångenskapen.


De hittas i allmänhet efter några dagar döda och utslängda i floden eller på en soptipp uppvisande spår av en fruktansvärd tortyr bl.a med borrhål i kroppen. (The Obsever har haft långa artiklar om detta och även FN har anklagat Inrikesministeriet för dessa övergrepp)


Så medias påstående att miliserna i Basra börjat besvara "sunnimuslimernas terror mot shiamuslimer" är allt ett påstående man borde vända på med ett stort frågetecken efteråt, särskilt som de båda grupperna tidigare kunnat leva sida vid sida.


Det är alltså den numera officiella iranska Badremilisen som är mycket hatad och fruktad som står för det vi kallar terror mot befolkningen.


I Bagdad rapporteras om övervåld mot "sunnigrupper" som fängslas etniskt i stadsdelarna och sedan hittas flytande torterade och döda i Tigris. Eller explosioner på gator mot någon minoritet i området för att på så sätt etniskt rensa det.


Att alla de explosioner mot shia som nu sker i t.ex Hilla skulle vara "sunnis" som ligger bakom är väl enkelt att så där med en gång förutsätta.


Det nationella motståndets talesmän (där även al Sadres Irak-shia ingår) gör snart inget annat än manar till enighet mellan grupperna och att inte låta sig provoceras till splittring och inbördeskrig.


De vet nu alltför väl vilka som skulle tjäna på detta. Minns bara hur "sunnis", bl.a en imam, själv drunknade när de försökte rädda shiapilgrimer som trängts ner i vattnet nära bron vid den shiareligiösa högtiden för ett tag sedan.


Irakerna ser idag vad som hänt med landet efter ockupationen och skyller amerikanarna för att vara de som i stor utsträckning har ställt till det. Antingen genom att inte stänga till gränserna mot öst och syd utan låta all sköns overkliga existenser kunna strömma in (dock ej mer än 5-10% av "motståndet").


Dels för att ockupationsmakten öppnat för de iranska terrormiliserna att verka officiellt i landet och dels för att de upprättat egna dödsskvadroner efter salvadoransk modell.


"Divide and rule", regeln härska genom att söndra, infördes med ockupationsmakterna intåg i Irak. Vilket för övrigt SASagenternas uppförande i Basra är ett tydligt exempel på.


De som nu brukar kallas "de tidigare härskande sunniaraberna inom Baathpartiet" behöver faktiskt inte för den skull vara saddamanhängare. De var den mest sekulära och utbildade gruppen inom statsapparaten.


Alla i landet, även de shia som utgjorde mer än 60% av Baathpartiets medlemmar, tvingingades skaffa sig partibok för att på så sätt kunna få ett statligt arbete.


SADDAM VAR GRYM MOT DE GRYMMA, eller rättare sagt, de som gick emot honom rent politiskt. Han hade alla "folkgrupper" representerade i sin regering. Endast makten intresserade honom. Och andra konkurrerande makthavare av vilket slag det vara månde kunde drabbas hårt.


I Iransk TV har man för några år sedan i en dokumentärserie noggrannt gått igenom hur Saddam Hussein och nuvarande försvarsminister Rumsfield planerade Iran-Irakkriget tillsammans. Som bekant fruktade man från amerikansk sida att ayathollorna som kom till makten 1979 skulle hota oljedistributionen i området.


Idag ser vi det hela i repris. USA bygger bl.a 14 nya militärbaser (och fyra bombsäkra flygbaser) i Irak för att kunna dra sig tillbaka och koncentrera sig på att kontrollera oljan i området.


Detta som sker idag, att USA vill förhindra Irans "massförstörelsevapen" är också det en repris som vi väl känner igen från förspelet till Irakkriget. Iran äger ju liksom Irak betydande oljereserver...


Idag har däremot USA på ett tidigt stadium fått med sig EU för att ta upp frågan om Irans eventuella kärnvapen i FNs Säkerhetsråd, så att IAEA kan bli överspelat.
Samtidigt har IAEAs chef El Baradei fått Nobels fredspris.


Frågan är, hur ställer sig egentligen den svenska regeringen i dessa frågor? Därifrån är det idag liksom tidigare märkligt tyst... Det är därför upp till oss själva att höja rösten.

Mike Whitney om ockupanternas förfall

Iraq "a right rollicking cock-up"

By Mike Whitney


Donald Rumsfeld continued his bloody onslaught on civilian enclaves this weekend by laying siege to the Iraqi city of Sadah. Most of the 2,000 desperately poor residents of the town have already been evacuated, leaving the city vulnerable to the vast and predictable devastation that always accompanies these unprovoked attacks.


Judging by the appalling results we've seen in Qaim, Falluja and Tal Afar, we can expect that water lines, electrical power and sewage will be laid to waist as a form of collective punishment against the townspeople.


The ultimate purpose of the assault is to break the back of the Sunni-dominated resistance by demolishing the "sea in which they swim"; in this case the entire Sunni heartland. In the process, the military is trying to erase whatever vestiges of Iraqi culture still exist in the cities.


By sweeping away the landmarks and icons of national identity, the Pentagon hopes to assert the values of the dominant culture by force. This is the main thrust of a plan to remake Iraqi society into a "free market" economy.


As always, the western media has provided the muddled-rationale for American aggression. Associated Press reported that the attack was "aimed at rooting out al-Qaida militants who have taken hold of the village."


Nothing could be further from the truth. The claim is not backed by any corroborating evidence nor does it fit with recent estimates of the number of foreign-fighters in the country.(which varies between 5 to 10%)


Now that the Pentagon has systematically liquidated or detained the few independent journalists operating in Iraq, they are free to execute their information-strategy according to their own skewed objectives. The claim that Al Qaida has seized control of these small border towns is patently absurd and unworthy of further comment.


The assault on the defenseless cities is intended to maximize human suffering and discourage greater participation in the resistance. The strategy emerges from a civilian leadership that has produced nothing but bloody failures and continues to conduct operations that eliminate any possibility for a political solution.


This blind adherence to violence and overwhelming force is what led retired General William Odom to recently refer to Iraq as the "greatest strategic disaster in United States history".


While Rumsfeld continues his terror-campaign on the Syrian border, fellow-traveler Condi Rice has been defending the merits of unprovoked-carnage to an audience at Princeton University; Rumsfeld's alma mater.


Rice said that the use of military force to advance the cause of democracy and liberty is "the only guarantee of true stability and lasting security." Rice, of course, failed to cite any examples of the "stability and lasting security" produced by Bush's savage war on terror.


"Let's be clear about who they and we are fighting," Rice opined. "Insurgents, including foreigners, kill Iraqi children receiving candy from American soldiers, and shoot schoolteachers in their classrooms. This is not some grass-roots coalition of national resistance," Rice said. "These are barbaric, merciless killers."

Yes, but which "barbaric, merciless killers" are we talking about?

Rice's ignores the widespread suspicion among Iraqis that American and British Intelligence are directly involved in the terrorist attacks on civilians to achieve their goal of partitioning Iraq.


The incident in Basra, where 2 British commandos were allegedly arrested with explosives in the trunk of their vehicle casts a pall over the nattering of the Secretary of State, whose credibility is already at its nadir.


The recent alleged "suicide bombing" outside Baghdad illustrates the problem with America's credibility on this issue. 60 people were killed when "three suicide attackers detonated car bombs nearly simultaneously."


No one from al Qaida or any other terrorist organization has claimed responsibility for the bombings. So, we must ask ourselves; 'who benefits' by the random murder of innocent civilians?


Certainly, not al Qaida who must curry support from the local population to carry out operations while remaining concealed from the occupying forces.


Or, is it possible that the same people who brought us Abu Ghraib, "Shock and Awe", Falluja, and myriad other atrocities, are now engaged in a massive black-ops program to incite civil war?


Don't expect the embedded media to help answer this disturbing question. As global managing editor, David Schlesinger, admitted last week; reporters are under attack nearly as much as Iraqi civilians.


Schlesinger said that American forces' conduct towards journalists in Iraq is "spiraling out of control" and preventing full coverage of the war reaching the public.


Schlesinger noted "a long parade of disturbing incidents whereby professional journalists have been killed, wrongfully detained, and/or illegally abused by US forces in Iraq".


He stopped short of saying that journalists were being intentionally killed by American troops, but the frequency and circumstances of the deaths are causing increasing suspicion.


66 journalists have been killed so far, and countless others have been detained without explanation. Schlesinger stated that the military's conduct, "creates a serious chilling effect on the media overall."

Well, duh!

Rumsfeld has no intention of allowing the free media to chronicle and photograph the orgy of terror he has engendered in Iraq. The American people must never see the countless lives that are sacrificed or ruined so they pedal-about in their behemoth luxury-vehicles.


An iron curtain has been drawn around Iraq, allowing the invading power to wreak havoc across the country with complete impunity. Nearly a full year has passed since Falluja was leveled in a drunken fit of revenge and still the apocryphal "free press" hasn't produced pictures of the devastation for their American audience.

Is there any greater proof of the media's complicity than that?

And doesn't the EU's support of Washington's resolution against Iran prove that they tacitly back the ongoing decimation of Iraqi society? Why else would they risk the same butchery in Iran by standing with the superpower?


The bloodshed in Sadah is just the latest chapter in the "most cowardly war in history". (Arundhati Roy) The lumbering military-goliath is simply stepping on anything in its path to fulfill its mission.


While 57% of Americans now believe the "U.S. should assume the implementation of democracy is achieved and begin a process of withdrawing troops," (according to a poll by Knowledge Networks for the Council on Foreign Relations) the recalcitrant Bush administration refuses to budge. Elites on both sides of the aisle have circled-the-wagons and will not alter the direction of the current catastrophic policy.


The American experiment has reached its zenith; the nation's elected representatives have rejected the will of the people and the peaceful channels for political change have been foreclosed.


We're facing a steady and irreversible decline in prestige, power and moral authority. Iraq is America's crossroads; a war that was best summarized by British Colonel Tim Collins as "a right rollicking cock-up".

Riverbend och Interimsregeringens förfall

Det moraliska förfallet i Irak går vidare


Nu har det också hänt - det som USAs bomber över sunnidistrikten inte lyckats med


Det irakiska parlamentet har i sista stund nu röstat för att 2/3 majoritet krävs, inte av de AVGIVNA utan av de röstberättigade i tre irakiska provinser för att fälla konstitutionen. Nästa dag ändrades beslutet tillbaka igen. det var lite väl uppenbart i strid med internationell lag så även FN protesterade.


President Talabani har också rasat över att premiärminister Jaafari inte uppfyllt sitt löfte om att låta tidigare tvångsförflyttade kurder flytta tillbaka till den oljerika staden Kirkuk.


Det skulle i så fall bana väg för seger i det val, som utlovats i konstitutionen om huruvida det oljerika Kirkuks invånare skall inlemmas i Kurdistan, eller inte


Nu vill därför den kurdiska presidenten Talabani att Saddam Husseins tvångsförflyttade kurder skall få möjligheten att flytta tillbaka förmodligen för att fylla på Ja-rösterna i detta val.


Men de i Kirkuk inflyttade araberna från södra Irak protesterar liksom turkmenerna i staden, som nu hotar med att i så fall bryta sig ur.


När sammanhållningen mot den gamla centralmakten inte längre är aktuell, då uppträder som nu sprickor i enigheten.


LÄS RIVERBEND Hon säger allt vi bör veta
http://riverbendblog.blogspot.com/


Constitution Conversations...

I went to sit in the garden to peruse two different versions of the draft constitution. It was 7 pm and the electricity had just gone out for the sixth time that day. There was no generator because people usually allow their generators to rest during the evenings- the sun is on its way to setting so while it’s still light outside, the heat is bearable.


In the yards of most Iraqi houses, there is often an old, rusting swing large enough for three adults (or five children). The swing is usually iron with white, peeling paint, and its seat is covered with dusty mats or cushions so that one doesn’t rise from it with a grid-like pattern on ones backside from the crisscross of the thin iron bars.


Our summers and springs in Iraq revolve around those sofa-like swings or ‘marjuha’. As the summer comes to an end, Iraqis often have their evening tea outside in the garden, in the waning afternoon light, with plastic chairs gathered around the swing and a folding table in the center. At night, when the electricity goes out and the generator can’t be turned on, we gather outside and sit on the swing, careful to keep bare legs and feet high enough to avoid insects lurking in the grass.


When adults want to have a confidential conversation far from curious ears- you can find them out on the swing. During family gatherings, when the cousins want to hang out and gossip away from the prying eyes of their parents, they’ll be on the swing. Every family member has a photo on the swing- and every child has at some point fallen off of it.


So four weeks ago, I went out to the swing carrying two different versions of the draft constitution. Though the electricity had gone out, it was still too early to light the kerosene lamps indoors. After beating the dust out of the striped cushions and making myself comfortable, I began with the Arabic version of the constitution.


I had been reading for five minutes when a rustling sound in one of the trees caught my attention. It was coming from the ‘tooki’ tree near the wall separating our garden from our neighbor’s driveway. The tree is on our side of the wall, but more than half of its branches extend over to Abu F.’s side.


I don’t know the name for tooki in English, but it can best be described as a berry-like fruit. It’s either deep purple in color- bordering on black- or red or white. The fruit, when ripe, is both sweet and sour all at once. Our tooki tree is the red tooki type and while the fruit is lovely, it also stains everything it touches. Umm F. (Abu F.’s wife) constantly complains of it staining their driveway. Every once in a while, she revolts against the tree and attacks it, armed with a large pair of rusting hedge clippers.


This thought occurred to me as I focused on the rustling leaves and sure enough- a moment later- I saw the hedge clippers rise ominously from behind the wall clutched in a pair of hands. Snap, snap, crunch… and a medium sized branch fell towards their driveway.


“Umm F.!!!” I called out exasperated from my seat on the swing, “Again??? I thought we agreed last week you’d stop cutting the branches!!!”


The clippers paused in mid-air, like some exotic, mechanical bird with its beak open. They lowered slowly and a head took their place. Since the wall is about 180 cm high, I could tell Umm F. was standing on the pile of bricks she stacked adjacent to the wall. We had a similar pile of bricks under the tree, and we used our respective brick piles when we needed to communicate with each other over the wall.


“My driveway is a mess!” She called back to me, “You know we haven’t had proper water for a week… how am I supposed to clean it? This cursed tooki tree…” She waved her clippers in the air to emphasize her frustration.


“Well it wasn’t cursed when you made tooki jam last month!” I got up and walked to the wall to face her. In one hand, I had the Arabic version of the draft constitution (Version 2.0) and in the other I was clutching the New York Times English version and fanning myself with it furiously.


“So Umm F., did you have a look at the constitution yet?” I asked casually, trying to change the subject.


“Well, Abu F. read me some of it from one of the newspapers last week or the week before…” Came the disinterested reply. She raised the clippers and furtively snapped away at a couple of branches.


“And what do you think?” I was curious. I had my own ideas about the constitution back then but I wanted to hear hers.


“I don’t care. They’ve written it and they’ll ratify it- what does it matter what I think? Is it my father’s constitution (qabil distoor bayt abooyeh?)?”


I frowned and tried to hand her the Arabic version. “But you should read it. READ IT. Look- I even highlighted the good parts… the yellow is about Islam and the pink is about federalism and here in green- that’s the stuff I didn’t really understand.” She looked at it suspiciously and then took it from me.


I watched as she split the pile of 20 papers in two- she began sweeping the top edge of the wall with one pile, and using the other pile like a dustpan, she started to gather the wilted, drying tooki scattered on the wall. “I don’t have time or patience to read it. We’re not getting water- the electricity has been terrible and Abu F. hasn’t been able to get gasoline for three days… And you want me to read a constitution?”


“But what will you vote?” I asked, watching the papers as they became streaked with the crimson, blood-like tooki stains.


“You’ll actually vote?” She scoffed. “It will be a joke like the elections… They want this constitution and the Americans want it- do you think it will make a difference if you vote against it?” She had finished clearing the top edge of the wall of the wilting tooki and she dumped it all on our side. She put the now dusty, took- stained sheets of paper back together and smiled as she handed them back, “In any case, let no one tell you it wasn’t a useful constitution- look how clean the wall is now! I’ll vote for it!” And Umm F. and the hedge clippers disappeared.


It occurred to me then that not everyone was as fascinated with the constitution as I was, or as some of my acquaintances both abroad and inside of the country were. People are so preoccupied trying to stay alive and safe and just get to work and send their children off to school in the morning, that the constitution is a minor thing.


The trouble is that as the referendum gets nearer, interest seems to diminish. We see the billboards and the commercials on various channels all about the ‘distoor’ and we hear the radio programs and the debates on channels like Arabiya and Jazeera, but there isn’t real public involvement.


In August, there was more enthusiasm about the referendum. It was taken for granted that the Kurds, and Shia affiliated with SCIRI or Da’awa, would vote in the referendum. It was surprising, however, when the Association of Muslim Scholars (influential Sunni group) started what could almost be called a campaign encouraging Sunnis (and Shia) to vote against the constitution. The reasons they gave were that federalism, at this time and under the circumstances, would contribute to the division of Iraq, and also that the constitution encouraged secular and ethnic friction.


For a few weeks, there was actual interest on the part of Sunnis, especially in rural areas, to take part in the referendum. There were arguments about whether the referendum should be boycotted like the elections or whether it was the duty of Iraqis in general to vote it down.


And then the military operations on Sunni areas like Tel Afar, Ramadi, Qaim and Samarra began once again. The feeling has been that Sunni areas are being intentionally targeted prior to the referendum to keep Sunnis from voting. When your city is under fire, and you’ve been displaced with your family to some Red Crescent tent in the middle of the desert, the last thing you worry about is a constitution.


Sunnis are being openly threatened by Badir’s Brigade people and the National Guard. Two days ago, in ‘Ras il Hawash’ in the area of A’adhamiya in Baghdad, National Guard raided homes as an act of revenge because prior to the raid, they were attacked in A’adhamiya. People from the area complain that every home they raided, windows were broken, doors kicked in, tables overturned, people abused and money and valuables looted.


In places like Tel Afar and Qaim, dozens of civilians have been killed or wounded and conveniently labeled ‘insurgents’ so that people in the US and UK can sleep better at night. Residents of Tel Afar who left the town returned to their homes to find many of them only rubble and to find family and friends dead or wounded. I read one report that said all civilians were evacuated before the military operation. That isn’t true. Many residents didn’t have cars or transport to leave the city and were forced to stay behind. Some weren’t allowed out of it.


Now, as the US troops attack a little village on the Syrian border, we hear reports that the civilians are heading towards Syria. Not Arab fighters, nor insurgents- ordinary men, women and children who feel that the Iraqi government cannot shelter them or give them refuge from the onslaught of occupation forces.


What is more disturbing is the fact that most of the people who do want to vote, will vote for or against the constitution based not on personal convictions, but on the fatwas and urgings of both Sunni and Shia clerics. The Association of Muslim Scholars is encouraging people to vote against it, and SCIRI and Da’awa are declaring a vote for the constitution every Muslim’s duty. It’s hardly shocking that Sistani is now approving it and encouraging his followers to vote for it. (If I were an Iranian cleric living in south Iraq, I’d vote for it too!)


It is utterly frustrating to talk to someone about the referendum- whether they are Sunni or Shia or Kurd- and know that even before they’ve read the constitution properly, they’ve decided what they are going to vote.


Women’s rights aren’t a primary concern for anyone, anymore. People actually laugh when someone brings up the topic. “Let’s keep Iraq united first…” is often the response when I comment about the prospect of Iranian-style Sharia.


Rights and freedoms have become minor concerns compared to the possibility of civil war, the reality of ethnic displacement and cleansing, and the daily certainty of bloodshed and death.

The Roots of Violence...and the Power of Non-violence

The Evil of Torture and the Power of Non-violence


"Non-cooperation with evil is as much a duty as cooperation with good."
(Mohatma Gandhi)


"We will have to repent in this generation not merely for the hateful words and actions of the bad people but for the appalling silence of the good people."
(Martin Luther King)


Man is capable of great good; creativity, curiosity and compassion. But, that is only half the story. He is also capable of incalculable evil- torture, war and devastation (Mike Whitney)



This evil-seed in the soul of man does not emerge from a blighted childhood or some remote psychological disturbance; it is an integral part of his human make-up; a faculty for annihilation that is every bit as real as the gnawing hunger of a starving man.


Evil and nihilism are a central part of man's incomprehensible complexity; they cannot be dismissed as mere character flaws or aberrations.


The photos from Abu Ghraib express the unalloyed wickedness of torture. This is evil in the truest sense. The men who produced these horrors are not the victims of some unknown childhood trauma or buried dementia.


They are men who take delight in inflicting cruelty and pain. This is important, because we are not looking to understand their twisted behavior; only for an effective way of stopping it.


Evil cannot be stopped by reason, but only by putting oneself in harms way and obstructing the perpetrator. Every act of non-violence diffuses the power of evil.


The heart of man reflects the vast and chaotic forces of the universe. It is pure egotism to think we can grasp this incoherent, labyrinth of primal appetites and infinite space.


Non violence puts these conflicted forces in line with a deeper sense of harmony, but it cannot be attained without great sacrifice....



Wealth without work
Politics without principles
Commerce without morality
Knowledge without character
Pleasure without conscience
Science without humanity
Worship without sacrifice
(Gandhi)

Kort om konstitutionen

Konstitutionen som USA från början var ursprunget till, innebär till stora delar en uppsplittring av landet i tre delar med egen förvaltning, våldsapparat och egen tillgång till sina resurser. Oljekällorna ligger i de norra och södra delarna av landet medan Anbarprovinsen i mitten är utan. Det är där Bagdad ligger.


Kvinnor är en grupp som heller inte kan känna sig "befriade" då den nya konstitutionen särskiljer deras medborgerliga rättigheter till gruppen "kvinnor, barn och gamla" och den religiösa makten skulle kunna överta den konstitutionella på det civilrättsliga området.


Konstitutionen bäddar alltså för en splittring av Irak och inbördeskrig. USA får med det lättare att motivera sin närvaro i landet - att bevaka området från sina jättelika baser och att styra genom sina ombud på den jättelika ambassaden i Bagdad.

Bombningar för att kunna rösta-- eller för att stanna?

PNAC, many of whose founders, including Dick Cheney and Donald Rumsfeld, went on to serve in the Bush administration, published a document in 2000 titled "Rebuilding America's Defenses." It plainly cites the objective of an increased US military presence in the region as a rationale for invading Iraq: "While the unresolved conflict in Iraq provides the immediate justification [for US military presence], the need for a substantial American force presence in the Gulf transcends the issue of the regime of Saddam Hussein."


In discussing the 14 "enduring bases" then under construction, Army Brig. Gen. Robert Pollman, chief engineer for base construction in Iraq, raised the question, "Is this a swap for the Saudi bases? I don't know," he told the Chicago Tribune. "When we talk about enduring bases here, we're talking about the present operation, not in terms of America's global strategic base. But this makes sense. It makes a lot of logical sense."

Innebär valet att USA drar sig tillbaka?

Röster höjs idag för att USA omedelbart borde sätta en tidsgräns för att fullständigt dra sig tillbaka från Irak.

Inte som nu föreslås att sätta sig fast i områdena runt Bagdad i väntan på att fler än en enda bataljon ur den irakiska armén skall bli redo för uppdraget. Eftersom denna armé heller inte är komplett utrustad och dessutom saknar ordentlig personlig skyddsutrustning är uppgiften närmast omöjlig. En miljard dollar, praktiskt taget hela försvarsbudgeten, har nämligen försvunnit från det irakiska försvarsdepartementet.


Pengar som skulle gått till upprustning av den irakiska armén och istället materialiserat sig i vapenskrot från Polen bestående av några containrar utrangerat krigsmaterial från det gamla Sovjetunionen och billiga kopior på handeldvapen. Den amerikanska administrationen i Bagdad kan inte ha varit ovetande om detta förhållande.


Två amerikanska militära talesmän, generaler i Irak, har nyligen uttryckt att den amerikanska närvaron har en negativ effekt på omgivningen i Irak och att man därför kunde börja dra sig tillbaka från de redan lugna delarna av landet till de mer oroliga runt Bagdad. Vilket är ett minst sagt motsägelsefullt förslag.


Uttalandet härrör sig antagligen av att den amerikanska allmänhetens stöd för kriget gått ner för var dag som går. Strax före den 1 okt visade en opinionsmätning utförd av CNN/US Today/Gallup att ungefär 30 % av det amerikanska folket stödjer politiken i denna fråga, medan det dubbla vill att USA drar sig ur Irak.


I så fall kan det innebära ett bortdragande till USAs 14 jättelika nybyggda militärbaser och fyra flygbaser i Irak, vilket regeringen Bush hittills inte har velat uttala sig om. Men att militärt bita sig fast i området för att bevaka oljevägarna går emellertid hand i hand med PNACs handlingsplan.


Alltså vi bör kräva en klar tidsgräns för ett fullständigt tillbakadragande.



Val i vems intresse?



Varför drabbas människor som är som vi så grymt av terrorbombningar i världen? Ta bara alla de miljoner i Irak som varje dag riskerar bombas,utsättas för övergrepp och mord - inbördeskrig. Människor vars högsta önskan är en säkerhet för sig och sina barn.


Idag bombas åter städerna i mellersta Irak efter mönster från Falluja. Den stad som före valet tidigare i år blev stämplad som ett "motståndsnäste" och raserades så svårt, att ett par hundra tusen invånare se´n dess har tvingats lämna staden.


Nu drabbas åter människor av bombningar och övergrepp. Just de i mellersta Irak som skulle kunna tjäna på att rösta nej till det nya konstitutionsförslaget den 15 oktober. Alltså det förslag som innebär att landet splittras upp i tre separata delar, där mittendelenutestängs från oljeresurserna i norr och söder.


Om tre av valdistrikten där i "sunnidelen" röstar nej, så faller hela förslaget till konstitution. Därför söker USA genom bombningar att försvåra denna möjlighet på samma sätt som skedde med Falluja inför valet tidigare i år.


Ledarna i norra Irak ser den ny irakiska konstitutionen som steg på vägen mot en egen kurdisk stat. De shiareligiösa ledarskapet i söder betraktar i sin tur konstitutionen som en möjlighet för Iran att få ökat inflytande i landet.


Samtidigt hoppas USA på att snart kunna dra sig tillbaka till sina fjorton nya militärbaser och fyra säkra flygbaser i Irak och där tryggt övervaka oljan i området. Just så som president Bush, Rice, Cheney, Rumsfield och andra redan föreslagit år 2000 i sitt PNAC-program.