Vittnesmål här hos oss från Irak - Falluja

OM USA:s massförstörelse av städer och den humanitära situationen i Irak



INTERVJU i Falluja 6 maj 2005 med Mr Muhamad Tareq, chefen för Centret för Mänskliga Rättigheter och Demokrati i Falluja utifrån att han och Dr Entisar Mohammad Ariabi, chefsfarmakolog på Jamouksjukhuset i Bagdad, besökte oss i Göteborg den 3 april 2006.


"Detta Center bildades den 18 januari 2004 på initiativ av vissa intellektuella här i Falluja. Det skulle representera befolkningens känslor och tankar och dokumentera de övergrepp som stadens invånare utsattes för från ockupationsmaktens sida. De amerikanska soldaterna invaderade också vårt eget kontor och förstörde inventarierna. De eldade upp papper och dokument, som för dem inte innebar någon fara. Vi förstod egentligen aldrig varför de utsatte kontoret för detta.


Men så upptäckte vi den enorma förödelse hela staden utsatts för. Frågan är varför. I början var Falluja en av de första städerna här i landet som visade upp en vilja att samarbeta med den patriotiska regeringen och förklarade att man inte ville ha med ockupationsmakten att göra. Om vi samarbetade med militär och polis skulle de representera regeringen. När invånarna önskade en fredlig lösning på konflikten tog man därför hit regeringens representanter för att diskutera saken.


Problemet var, att inte ens regeringen kunde göra något, trots att man fått till stånd ett tre dagars uppskov för att komma fram till en lösning. Dåvarande premiärministern Allawi spelade en stor roll för att underminera det hela.Han ställde omöjliga krav på att vi skulle lämna över Al Zarkawi levande till amerikanarna. Vi å vår sida visste inte var Al Zarkawi befann sig eller om han över huvud taget existerade.


Det var alltså omöjliga krav som ockupationsmakten ställde som intäkt för att angripa staden. Och det verkade beordrat uppifrån. Ändå måste vi erkänna attförsvarsministern Al Sachani verkade ha en vilja att lösa situationen på ett fredligt sätt. Så vi betraktar det som något de planerat sedan en lång tid tillbaka. Nu sedan vi återvänt efter bombningarna upplevde vi denna enorm förödelse.


Måga, många delar av staden var helt förstörda, vilket tyder på att där förekommit stora grymheter och övervåld från ockupationsmaktens sida. Då allt var var klart och man lät folk komma tillbaka, angavs antalet dödade till 1200 personer.


Vi själva kunde räkna kropparna som låg utspridda till 400. Vi frågade därför var resten fanns. De svarade att ungefär 400 låg förvarade i kylrum och i olika containrar. "Men det saknas fortfarande 4-500 personer", påpekade vi. Vittnesmål hade emellertid framkommit från familjer som överlevt. om massgravar efter summariska
avrättningar


Vi kunde identifiera en massgrav nära moskén och det fanns även andra mindre massgravar runtom i hela staden. Problemet var att de som tvingats vara kvar under bombningarna inte vågade anmäla sina försvunna familjemedlemmar av rädsla för repressalier. Vi misstänkte därför att det i dessa massgravar kunde finnas en hel del av de försvunna personerna. Men det är en omöjlig uppgift med våra begränsade resurser att hinna med att identifiera och rapportera alla försvinnanden. Ändå gör vi så gott vi kan.


En av the Guardiens journalister kom hit och filmade masslakten nära moskén och visade en del på TV. Vi uppskattar antalet civila dödade till 2500-3000 hittills. Men vi har ett omöjligt arbete framför oss. Detta att identifiera varje enskilt namn och få varje familj att ange sina försvunna medlemmar. Vi lever ju i en ohållbar situation och många känner sig inte säkra. Det gör arbetet mycket, mycket svårt.


Bakrunden till händelserna i Falluja och många andra städer där ockupationsmakten sett ett motstånd är, att en invasion redan från början förberetts mot dessa platser Ockupationsmakten säger att där förekommit många terroristaktioner, som de vill sätta stopp för. Man bildar då en kommitté i staden med representanter för regeringen och vissa klanledare och andra kända personligheter. Den ger man sedan en viss tid på sig att lösa frågan, annars anfaller man staden.


När det gäller Falluja började ockupationsmakten i sista stund ställa omöjliga krav om att utlämna Zarkawi levande. Annars skulle staden få ta konsekvenserna och bli anfallen. Men detta var en helt omöjlig uppgift, eftersom ingen vet om några sådana här figurer över huvud taget existerar.


De flesta tror att de är fantomfigurer skapade av ockupationsmakten för attlegitimera en invasion. Stadens representanter svarade därför att det hela var en omöjlig uppgift. Men om regeringen ville skicka sina soldater-och poliser för att leta igenom staden skulle man å sin sida hjälpa till och ställa upp med egna motsvarande resurser.


Då kom ockupationsmakten tillbaka med omöjliga krav om att staden hade 2-3 dagar på sig att ordna saken. Under tiden hade de också hunnit förbereda sig väldigt väl. Man hade omringat staden och deras satelliter finkammade den dygnet runt för att se vilka aktiviteter som försiggick. Samtidigt förklarade stadens representanter oupphörligt att de önskade lösa det hela på ett fredligt sätt.


Till slut sa ockupationsmakten -"Nu har tiden runnit ut eftersom ni inte velat uppfylla våra krav." Det var alltså en ren teater från första stund från deras sida för att kväsa motståndet i varje stad, om de nu fann något. Sedan ställde de till med denna förödelse här i staden och dödade allra minst 2500-3000 människor.


De sa att de hittat vapenförråd som tillhört terroristerna.i vissa områdenDe kan självklart kalla det vad de vill. Men staden Falluja har visat motstånd mot ockupationen och från första stund förklarat, att man inte önkar ha några utländska trupper på sin jord. Då är det heller inte konstigt om amerikanarna har hittat vapenförråd.


Samtidigt har soldaterna sagt att de hittat 25 dödade araber i Falluja. Men om vi jämför dessa siffror med de 1200 dödade som amerikanarna uppgett, är detta ändå bara en bråkdel i sammanhanget och inte skäl nog att utsätta hela staden för förödelse och döda så många människor.


Dessutom måste man definiera vad man menar med ordet terrorist. Är det sådana som gör motstånd mot ockupationen? Enligt Genevekonventionen är en terrorist någon som ger sig på civila mål och dödar civila. Dessutom betraktar många araber Irak som en del av Arabvärlden och försvarar Irak som om det vore deras eget land. Det är därför inte konstigt om det funnits araber i Irak som kämpat mot ockupationen.


(anmIT: För tiotals år sedan invandrade stora mängder araber från bl.a Egypten till Irak fr.a för arbete i jordbruket. Idag har dessutom tiotusentals mer eller mindre kriminella krigare från Kurdistan eller Iran tagit sig in i Irak för diverse obskyra uppdrag eller som medlemmar i olika miliser)


De allra flesta dödade vi sett är civila människor, alltså familjer som i sina hem utsatts för massivt artilleri och flygbombningar och då hamnat under rasmassorna. Vi har sett dessa angrepp på civila och skickat in många rapporter om det och de förbjudna vapnen till FN och andra internationella organ. FN sände då hit en egen delegation och en från WHO. Men ockupationsmakten förbjöd dessa att komma hit in. Det tyder på, att man inte vill att omvärlden skall få reda på de grymheter som stadens invånare utsatts för, vilka idag har det mycket, mycket svårt."


För de människor som flytt från Falluja och nu lever utanför stadsgränserna och vill ta sig in i staden, kan det ta upp till två dagar, såvida de inte äger några särskilda skäl. Själv har jag tillstånd från de irakiska myndigheterna att komma in för att uträtta mitt arbete. Ändå tar det 6-7 tim upp till en hel dag i anspråk. Detta är alltså ett omöjligt liv både för dom som bor innanför och dom utanför staden.


Vi kan heller inte röra oss fritt, för det är i stort sett undantagstillstånd hela tiden och folk kan inte vara ute på kvällarna. Ungefär 300 ärenden skickade vi för en månad sedan till det amerikanska rättsväsendet med krav på kompensation. Men det har inte hänt någonting och kommer väl heller aldrig att hända. De vägrar att göra något i dessa ärenden utan säger bara att det finns en överenskommelse, och att ärendet ligger hos den irakiska regeringen. Denna å sin sida säger att frågan tillhör ockupationsmaktens ansvar.


Så svaret på frågan om det irakiska folket kan bli vän med det amerikanska är: Ja, självklart kan vi det. Vi har hela tiden sagt att vi vill vara vän med alla folk. Vi vill inte ha några problem med någon. Det är vi som är invaderade, ockuperade och utsatta. Men för att vi skall kunna bli vän med det amerikanska folket, måste dom först och främst göra sig av med den hjärntvätt deras media dagligen utsätter dom för.


Vi har hört att det amerikanska folket är ett civiliserat folk som propagerar och kämpar för frihet och demokrati i världen. Det är motsatsen till vad vi ser idag av övergrepp och brott mot i stort sett alla normer och mänskliga rättigheter. Vi säger därför till det amerikanska folket att vi gärna är vänner med er. Förutsättningen är att ni beordrar er regering att dra tillbaka sina trupper från vårt land. Vi kan inte acceptera detta - det måste stå väldigt tydligt och klart. Vi vill leva i fred med hela världen, men accepterar inte att ockuperas och bli utsatta för dessa grymheter."


Fler intervjuer från Falluja den 6 maj 2005 finner ni på http://ingrid-ternert.blogspot.com