söndag, april 16, 2006

EU är gisslan för USA:s politik - Hamas/Palestina

--------------------------------------------------------------------------

SVERKER ÅSTRÖM svarar bistånds/utrikesminister Carin Jämtin


Carin Jämtin hänvisar till att EU beslutat att tills vidare avbryta utbetalningarna av budgetstöd till den palestinska myndigheten.


Hon bekräftar därmed vad jag anförde, alltså att EU redan beslutat bestraffa den nya i demokratisk ordning valda regeringen. Budgetstödet går nämligen till löner för en tredjedel av den palestinska befolkningen och avbrottet ökar dramatiskt dess lidande.


EU:s hållning riskerar allvarligt att radikalisera Hamas. EU och Sverige tar på sig ett tungt ansvar.


Det är riktigt att Hamas partistadga uttalar målet att utplåna Israel. Men kravet fanns inte i valmanifestet och har inte uttalats av den nya regeringen. Jämtin borde veta, om inte annat från sitt eget partis historia, att när ett parti uttalar avsikter före ett val är det inte alltid det kan eller vill genomföra dem efter valet.


Jämtin slår ett kraftslag i luften när hon antyder att jag anser att väpnat våld även mot civila mål är tilllåtet för ett ockuperat folk. Jag säger uttryckligen att sådant våld endast är tillåtet mot "en ockupationsmakts militära anläggningar". Det är tydligen svårt att läsa innantill.


Det är riktigt att EU då och då påtalat Israels folkrättsbrott. Det fall som Jämtin nämner är närmast betydelselöst i jämförelse med de pågående brotten. Där har EU varit tyst.


Jämtin hänvisar till den så kallade kvartetten (EU, USA, Ryssland och FN) och dess krav på Hamas. Genom USA:s medlemskap kan kvartetten aldrig ta ställning till Israels nackdel. EU har i kvartetten bara en roll som gisslan för amerikansk politik.


Vi vet att det krävs en kraftfull utländsk intervention för att åstadkomma fred. EU är maktlös. USA kan avgöra frågan, men gör det inte av inrikespolitiska skäl. Utsikterna till en hederlig fred är nattsvarta.



Palestinas kvinnor vägrade rösta på korruption
MATS SVENSSON
medarbetare på biståndsorganet Sida


Jag är inte religiös, sa han. Jag ber inte, jag fastar inte. Men jag kommer att rösta på Hamas för att vi blir tokiga över alla tjuvar, vi blir tokiga när vi ser att de stjäl våra pengar. Utdrag ur en artikel av Amira Hass i den israeliska tidningen Haaretz 27/1 2006.


I möten med palestinier i Nablus, Hebron, Jerusalem och Gaza har den som velat lyssna kunnat höra. Budskapet har varit tydligt; absolut nej till korruption. Vad innebär det, frågade jag en kristen man boende i Betlehem. Det innebär helt enkelt att jag aldrig kommer att rösta på korruption, löd svaret. Och där stod jag.


I min hand hade jag Världsbankens förslag om att rädda den palestinska myndigheten. Rädda den från vad? Den palestinska myndighetens kassa var tom. Urholkad av ockupation, våld och av en mur som stoppar normalt liv och ekonomisk aktivitet - en mur som gör att Palestina i stort sett inte längre finns. Urholkad därför att palestinska ledare använt resurser för att vidga sin maktbas.


Under den senaste tiden har palestiniernas kritik riktats lika mycket mot deras ledare som ockupationsmakten. Alla talade om "Window of opportunity." Vi frågade oss för vem fanns detta öppna fönster? Hade det palestinska folket ett öppet fönster mot nya möjligheter? Bakom höga murar instängda i en omöjlig framtid.


Det internationella samfundet fortsatte sitt arbete med att hålla det döende vid liv och ökade stödet genom nya skapelser, överföringar till den palestinska myndigheten med Fatah i förarstolen. Problemet var att Muhammed utmed muren i Abu Dis inte trodde på detta. Rashid i Nablus såg något annat och barnen på väg till skolan i Hebron såg att vägen bara blev längre.


Nu klädde kvinnorna sig i Hamas färger svart och grönt och gick till valurnorna. De tog beslutet i egna händer. Trotsade världen, trotsade givarna, trotsade Världsbanken, trotsade Arafats efterföljare, trotsade Israel, trotsade USA, trotsade EU, trotsade fredsprocessen. Satsade allt på ett kort - Hamas.


Vid valurnorna sa kvinnorna att ett islamiskt samhällsparti med ett socialt patos utan korruption är bättre än det man genomlidit. De ropade att det ekonomiska maktmissbruket måste stoppas och att muren måste rivas.


Varje dag sedan muren byggts hade de palestinska kvinnorna förlorat. Varje dag var en förlorad dag. Ingen kunde visa på en dag då inte en kvadratmeter försvunnit till den andra sidan. Olivträd rycktes upp av bulldozers.


Inte en dag då inte muren blivit längre, inte en dag då inte lönerna sjunkit. Inte en dag då inte hjärtat pumpat tyngre, inte en dag utan ökad ångest. Varje kvinna i Palestina kände detta. Sverige betalar inte något budgetstöd till den palestinska myndigheten. Sverige står fritt vad gäller detta. Men vi ställde oss vid sidan. Var ställde vi oss? Vad sa vi? Var var vi?


SvD Brännpunkt 15 april har alla refererade inlägg

fredskoalitionen@yahoogroups.com
pg 4064380-1