tisdag, maj 02, 2006

Frågor/svar och resebrev om Afghanistan

...............................................................................
Visste du
- att riksdag och regering i tysthet lagt om den svenska försvarspolitiken från försvar av det egna territoriet till ett "insatsförsvar" i USA:s, Natos och EU:s tjänst i länder som inte hotar oss.


- att Sverige i linje med det nya konceptet år 2008 ska ha tusentals soldater i "insatsstyrkor" och samtidigt ansvara för en EU-stridsgrupp


- att riksdagen förra året beslutade fördubbla den svenska styrkan i Afghanistan


- att en stor majoritet av det svenska folket är emot svensk anslutning till Nato


- att den svenska truppen i Afghanistan som ingår i ISAF inte är någon FN-styrka som ofta sägs, utan en Natotrupp


I beslutsunderlaget inför riksdagen om utvidgningen av den svenska truppen hävdades felaktigt att ISAF var skild från USA:s stridande ockupationsstyrka i landet.


Hela den utländska militäraktionen inordnas nu under NATO och dess idag brittiska befäl, inklusive ISAF


- att den USA-ledda ockupationen av Afghanistan strider mot folkrätten där mer än 40 000 civila afghaner fått sätta livet till. I ett krig för kontrollen över regionens och landets olja och naturgasfyndigheter inklusive upprättandet av egna strategiska militärbaser.


- att bakgrunden till att Sverige sänder fler soldater till Afghanistan är en begäran från Vita huset om fler trupper så att man kan överföra soldater till Irak där man är alltmer trängd


- att vi här i landet är under Natos ledning och alltså assisterar USA i dess smutsiga kolonialkrig.

20060501 Afghanistansolidaritets Ulf Bjerén



Resebrev från Afghanistan

(kortad) President Karzai tackade Gud offentligt för att han så framgångsrikt fått ihop sin första demokratiska regering......Förvisso är parlamentet konservativt (man röstade för dödsstraff för den afghan som konverterat till kristendom!) men också långt ifrån förutsägbart.


....Intrycket är att pashtunerna stärker sina ställningar, men att regeringen fortfarande är ganska hyggligt etniskt balanserad, liksom parlamentet. Men imponerande var att parlamentarikernas utfrågning på många sätt kännetecknades av nationellt betydande frågor och inte så mycket av särintressen eller regionala eller etniska konflikter.


....Däremot har Karzai kunnat utnämna ganska många krigsförbrytare och människorättskränkare till guvernörer, överhusbefattningar och andra poster utan minsta motstånd.


Men tiden här har också präglats av förhållanden som mest påminner mig om Kabul under Najibullahs sista år vid makten 1991-1992......


Mycket riktigt, USA-koalitionen har två-tre operationer på gång, som nu alltmer börjar få karaktär av frontkrig i Kandahar, Helmand och Kunar. Tidigare har motståndets taktik varit attacker mot olika mål genomförda av rörliga grupper som dykt upp, slagit till och försvunnit.


Nu får talibanerna alltmer fäste igen. Inte för att de är älskade eller folkligt förankrade, utan mer för att regeringen saknar kontroll och inte kan leverera synliga resultat för folket.


Det finns byar i något distrikt i Kandahar där befolkningen flytt in till staden - bybor som tidigare stannat kvar under Sovjets ockupation och efterföljande inbördeskrig. Men nu överger de sina byar.


USA-koalitionens "friendly fire" som dödat afghanska poliser, soldater och civila har förstås uppmärksammats brett här i landet och inte gjort den amerikanska närvaron mer omtyckt, inte heller förändrat människors upplevelse av brist på säkerhet.


I de södra provinserna har många hundra skolor stängts därför att motståndet, talibaner med eller utan bindning till opiumintressenter, bränner skolor, förstör inredning, hotar och mördar elever, lärare och rektorer. Också SAK fick en av sina skolor nedbrända i Ghazni häromnatten. Moskéer försåtsmineras och självmordsbombare har blivit vanligt förekommande.


Många distrikt är under talibansk kontroll och regeringsmakten är bara symbolisk.


Likadant är det på den pakistanska sidan. Där är stora sammanhängande områden under talibanstyre. Inte har USAs "krig mot terror" lyckats minska den precis. Och tillsammans med den usla säkerhetssituationen minskar detta Karzais nyvunna legitimitet.


Krigsherrarnas och milisernas makt är nog ändå i avtagande. Avväpning av de illegalt beväpnade grupperna pågår. Visst göms det många vapen, och andra recirkulerar, men en hel del samlas verkligen in. Och både polis och armé är under uppbyggnad.


Men det amerikanska kriget mot terrorn fortsätter att underminera möjligheterna till förtroende och tillit till den politiska processen.


Tidigare har de allra flesta afghaner hävdat att afghanska och amerikanska intresse sammanföll när det gällde kravet att bli av med talibanerna. Nu är meningen mycket oftare att USA inte är här av några goda skäl, längre.


Afghanerna delar gärna med sig av sina misstankar om att de amerikanska trupperna hålls i Afghanistan därför att USAs ekonomi därigenom stimuleras. Den får avsättning för varor och produkter. Utan soldater i krig utomlands stagnerar den amerikanska ekonomin. Om ekvationen går ihop eller inte bryr sig afghanerna ofta inte om - själva idéinnehållet i denna förklaring gillar de i alla fall.


Till detta kommer de stora nya fyndigheterna av olja och gas. Många afghaner är nu övertygade om att det också är ett skäl för USA att stanna kvar, helt enkelt för att skaffa kontroll över naturtillgångarna i det globala spelet om energi.


Narkotikabekämpningen har officiellt kommit i gång i flera provinser. Flödiga beskrivningar cirkulerar om hur det går till, ibland kan det låta riktigt lovande, men ofta gränsar det till det absurda. Det går ju inte att förstöra hela fält för fattiga bönder över hela landet.


Så man försöker att minska med 10% efter att ha delat in odlingsfälten i ett rutsystem, provins för provins. Men också en måttlig minskning för den enskilde bonden kan vara katastrofal i avsaknad av alternativa grödor eller försörjningsmöjligheter. Och ryktet om antinarkotika- bekämpningen utnyttjas skickligt av talibanerna som etablerat ett effektivt samarbete med lokala befolkningar.


Bönderna och talibanerna har fått en gemensam fiende - den framväxande statsapparaten, polisen, militären och regeringsapparaten (som vill minska narkotikahanteringen.


I gemensamt motstånd, men av olika skäl, bekämpar de Karzais regering. Det verkar som om det just är denna nya allians som skapar grunden för talibanernas framryckningar. På sina håll får de nu folket med sig - av socioekonomiska skäl snarare än ideologiska.


Går det framåt i Afghanistan? Ja, trots alla svårigheter gör det nog det. Men det känns verkligen som en kapplöpning med tiden.


Det nuvarande läget rymmer faktiska framsteg som dock inte är tillräckligt konsoliderande. Tillkortakommanden från regeringens sida - för lite kontroll, för få synliga framsteg, korruption i växande


- med en tilltagande misstänksamhet om och avståndstagande från den amerikanska närvaron urholkar folks förtroende för regeringens insatser och avsikter.


......Min personliga bedömning är att nu, när entusiasmen för USA svalnar, kan det komma att spilla över på ISAF. Det finns alltså flera förhållanden och omständigheter som skymmer de framsteg som faktiskt gjorts.....

2006-04-26 Afghanistankommitténs generalsekreterare Kristiansson

0 Comments:

<< Home