fredag, juni 30, 2006

Bakgrund till Israels statsterrorism i Gaza


http://www.guardian.co.uk/israel/comment/0,,1811259,00.html
Moderata palestinska ledare är Israels verkliga fiender.


Israel har sedan lång tid tillbaka försökt hindra moderata palestinska ledares att uppnå ett verkligt inflytande i området. Ledare som den demokratiskt valda Hamasregeringen uftgör en nagel i ögat på israels expansionsplaner.


Särskilt nu då fängslade palestinska ledare av olika fraktioner enats om en gemensam fredsplan.


Israel har nu provocerat de mest militanta krafterna inom Hamas militära gren i Syrien genom sina bombningar av Gaza och kidnappningar av Hamas folkvaldaf för att få anledning att på nytt föra fram sitt ständiga mantra: "Israel har en rätt att försvara sig".


Det är bara det att även den demokratiskt valda palestinska statsbildningen i Gaza äger denna rätt att försvara sig. Ändå svarade de inte på Israels (medvetna?) provokationer nyligen: Två personer kidnappades och en familj på picnic bombades på stranden i Gaza av Israel.


Schweiz har redan anklagat Israel för brott mot Genevekonventionen. Vad har Sverige åstadkommit?


Guardian 07/03/06
This past week the US has, as usual, repeated its mantra that "Israel has the right to defend itself".


The implicit corollary is that no one else has such a right.


Israel's second reason for striking at Gaza is political. It is seeking to destroy the Hamas government by all possible means - including physical liquidation - because it knows that Hamas's terms for a settlement would be stiffer than it could possibly accept.


It abhors the recent Hamas-Fatah accord, which implicitly recognises Israel, because it threatens to produce a Palestinian partner ready to negotiate the creation of a Palestinian state within the 1967 borders.


Israel has no intention of ever returning to those borders. It is no accident that its assault followed immediately on the Palestinian accord.


Israel will do everything to avoid a negotiation. Hence, it deliberately inflicts inhumane hardships on the Palestinians in order to radicalise them and drive the moderates from the scene. Moderates, who are prepared to talk, are Israel's real enemies.


http://www.haaretz.com/hasen/spages/734173.html
Switzerland said Monday that Israel has been violating international law in its Gaza offensive by heavy destruction and endangering civilians in acts of collective punishment banned under the Geneva conventions on the conduct of warfare.

Fredskoalitionen ISM och studenter mot krig hade apellmöte den 1 juni med anledning av Israels bombningar av den palestinska staten i Gaza.


Folk var nöjda att vi gjorde våra röster hörda och människor lyssnade. En smolk i glädjebägaren var dock att det nu visade sig vara lördagsstängt för kopieringen av flygblad, se texten längre ner.



Gaza i siffror:
• Omkring 1,4 miljoner palestinier bor i Gaza på en yta av 365 kvadratkilometer vilket gör det till ett av världens mest tättbefolkade områden.
• Över 50 procent av befolkningen i Gaza är utan arbete och de flesta lever på mindre än två dollar per dag.
• Israel ockuperade Gaza under sexdagarskriget 1967 och lämnade området i september förra året. SvD


http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_13033715.asp
Våldets spiral skruvas upp


I och med dödandet av två israeliska soldater och kidnappningen av ytterligare en har våldets spiral skruvats upp ytterligare. Detta efter att minst 23 civila palestinier i Gaza, bland dem minst sju barn, dödats under senaste månden.


Den siffran inkluderar ändå inte offren från vad palestinierna kallar strandmassakern Familjen Ghalia skulle göra en utflykt till stranden, men när de  bredde ut sin filt inträffade en explosion som lämnade lilla Huda, 10 år, som ensam överlevande bland sina föräldrars och sex syskons blodpölar och avslitna kroppsdelar.


Israel förnekar bestämt att någon raket avfyrades mot området, men militären utesluter inte att en tidigare avlossat raket exploderade när familjen dukade upp för sin picknick. Saken håller fortfarande på att undersökas och något bestämt svar har ännu inte givits.


På samma sätt finns det fortfarande inget entydigt belägg för om det var en israelisk eller en palestinsk kula som dödade 12-årige Mohamed al Durra som för sex år sedan, i Intifadans början, tillsammans med sin far, hamnade i israelisk-palestinsk korseld i Gaza. Men hans lilla, skräckslagna ansikte finns inbränt i våra hjärtan som den palestinska frihetskampens ikon.


När det gäller de övriga civila dödsoffren förnekar arméledningen inte att de blev offer för olika slags ”misstag”. Alla utom en träffades för övrigt när raketer sköts från luften mot fordon vars passagerare uppgavs vara inblandade i någon form av ”terrorism”.


I ett par av fallen lyckades de misstänkta målen fly, medan oskyldiga civilister, eller ”icke inblandade” personer som det heter på arméspråk, dödades eller skadades.
– Men, den som avfyrar raketer mot ett bestämt mål mitt på dagen bland tät bebyggelse och på överfulla vägar, den kan inte beteckna dödandet av oskyldiga civila som ett ”olyckligt misstag”. Den måste ha vetat att ”collateral damage”(icke avsedd skada) var nästan oundvikligt, anser Israels människorättsoganisation ”Betzelem”.


Det israeliska fredsblocket ”Gush Shalom” vänder sig till regeringen med en stor annons i dagspressen. Under rubriken ”Gör  något” (stoppa dödandet av civila) har texten satts upp som en dikt: ”Varje gång så sker det oavsiktligt/ varje gång så är det civila, kvinnor och barn som dödas/ och varje gång så inbjuds det fler Qassamraketer.”


Sedan årets början har palestinierna avlossat hundratals Qassamraketer mot Sderot, trots att Israel har svarat med över 5‑000 granater mot Gaza. Syftet är bland annat att ”rensa” området så att det blir svårare för palestinierna att sätta upp avfyrningsramper för sina raketer, som hur som helst har kort räckvidd.


Men vad ska regeringen göra då? frågar jag Uri Avneri som är fredsblockets outslitliga motor. För några år sedan mottog han det alternativa Nobelpriset för sina insatser i fredens tjänst. Sin politiska karrär började han som ”terrorist” i kampen mot den brittiska mandatmakten som försökte stoppa upprättandet av en israelisk stat. Sedan satt han i många år i Knesset, det israeliska parlamentet.


–‑Det finns inget militärt svar på Qassamraketerna, säger han. Inte från luften, havet eller marken. Den enda lösningen som kan ge invånarna i Sderot och omnejd lugn och ro finns vid förhandlingsbordet.


Premiärminister Olmert har nu suttit vid makten i tre månader och inte träffat den palestinske presidenten abu Mazen en enda gång. Jo, de bjöds visst nyligen att äta frukost hos den jordanske kungen, men det betonades att det här minsann inte skulle föras några politiska samtal.Och än viktigare vore en start på samtal med Hamas valda politiska ledning.


Uri Avneri rör sig i alla politiska hus och stugor, och påstår att ledande Hamaspolitiker är redo att tala med de de israeliska ledarna, bara man inte nämnar saker och ting vid deras rätta namn:ett direkt erkännande av staten Israel bör man nog inte vänta sig, men däremot går det kanske an att acceptera de FN-resolutioner som staten bygger på.


Efter samtal med ledande personer inom Hamas är Avneri övertygad om att organisationen, efter några förhandlingsomgångar, skulle erkänna Israels existens inom 67-års gränser, och en lösning på flyktingproblemet som såväl palestinerna som Israel kan leva med. 


Men återigen kommer frågan: Har inte den israeliska staten både rätt och plikt att försvara sina medborgare?


–‑Jo visst har den det, säger Rami Elchanan. Men för min familjs del har den gjort ett väldigt dåligt jobb. Min 13åriga dotter Smadar dödades under en terrorattack i centrala Jerusalem 1997.


Men det är inte endast de palestinska självmordsbombarna som jag håller ansvarig för min enda dotters död, min regering som vägrar att förutsättningslöst och på allvar förhandla med palestinierna är medskyldiga, säger han till SvD.


Hans hustru Nurit Peled är just nu utomlands, men när jag intervjuade henne för några år sedan uttryckte hon sig ännu skarpare:
– Det är de som har makten, och brukar den för att fortsätta det snart trettiofemåriga förtrycket och förödmjukelsen av ett annat folk som är skyldiga till min dotters död, sade hon då.


– I dag känns det som om jag upplevde Smadars död på nytt och på nytt, säger Rami. Jag vet ju blott allt för väl hur det känns när ens barn slits i stycken. 


Rami, liksom flera andra fredsaktivister och vanligt folk som inte är hemfallna åt någon ideologi utan bara vill ha lugn och ro, ser politiska samtal med palestiniernas valda represententanter, även med Hamas politiska ledare, som den enda möjligheten.


– Även om samtalen endast resulterar i en ”hudna” ett ömsesidigt vapenstillestånd på obestämd tid, är det bättre än det som nu pågår, säger en politisk källa inom vänstern till SvD.


http://www.chron.com/disp/story.mpl/ap/world/4010156.html
Syrian Air defenses fired on Israeli warplanes that entered Syrian airspace early Wednesday and forced them to flee, state TV said as Mideast tensions escalated over the kidnapping of an Israeli soldier by Palestinian militants.


http://breakingnews.iol.ie/news/story.asp?j=187250262&p=y87z5x968
Israel will not allow Palestinian President Mahmoud Abbas to leave the Gaza Strip, part of the closure clamped on the territory after the abduction of an Israeli soldier, military officials said today.


http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3268742,00.html
Iran: Struggle against Israeli nuclear threat is supreme goal: Iranian Foreign Minister Manuchehr Mottaki said that Iran is concentrating its security efforts on preventing the spread of nuclear weapons, and the threat posed by Israel.


http://news.yahoo.com/s/nm/20060628/wl_nm/nuclear_iran_germany_dc
Germany can accept nuclear enrichment in Iran : Iran should be allowed to enrich uranium for power generation provided there is close monitoring by U.N. inspectors to ensure it is not trying to develop atomic weapons, Germany's defense minister said on Wednesday.


Fredskoalitionen ISM Studenter mot krig -flygblad
Nu måste Sverige börja säga ifrån: Israel ut ur Gaza!


Israel ger invånarna i Gaza ett folkvidrigt svar på militanta gruppers kidnappning nyligen av den israeliska soldaten.


Israel har också kidnappat 64 personer varav en tredjedel ingår i det demokratiskt valda parlamentet och regeringen.


Inrikesministeriet har också blivit bombat och de 1.4 milj invånarna i den nya palestinska staten i Gaza har förlorat stora delar av sin elförsörjning. Bristen på el och rent vatten har särskilt drabbat sjukhusen och barnen.


Visste du?

- att Israel själv inte följt en enda av de otaliga FNresolutioner som sedan tillblivelsen uppmanat dem att sluta ockupera palestinskt område. Detta sker idag genom murbygget som skapar små palestinska bantustans


- att Israelerna själva kidnappat två palestinier inne i själva Gaza innan händelsen ägde rum med de militanta gruppernas kidnappning av den israeliska soldaten.


- att dessutom israelerna nyligen bombat och dödat en palestinsk barnfamilj som hade picknic på Gazas strand.


- att Israel idag har 8 000 palestiner i sina fängelser..



Men Sveriges biståndsminister Carin Jämtin är oroad över den senaste tidens utveckling i Mellanöstern
SvD30 juni 2006


- Det är helt fruktansvärt. Det är helt obeskrivligt. Över 750 000 människor som lever utan el och vatten i över 40 graders värme, säger Carin Jämtin till TT angående den humanitära situationen i Gazaremsan och att Israel skjutit sönder delar av ett elkraftverk i Gaza.


Det är också helt oacceptabelt att en israelisk soldat har tillfångatagits, och de grupper som är ansvariga för det och för beskjutning med hemmagjorda missiler mot Israel måste ställas till svars, säger Jämtin.


Men hon är mycket upprörd över att delar av palestiniernas regering gripits:

- Det är ett övergrepp på demokratin.

Om de (regeringsmedlemmarna) begått något brott så finns det principer inom lag och rätt som ska följas. Men framför allt är det nedsättande mot det palestinska folket och deras folkvalda, understryker hon......



När regnet faller
Göran Greider om israelisk terror och svensk feghet
Aftonbladet 2006-06-30


Sommarregn – det kallar tydligen galghumoristiska palestinier i Gaza de israeliska granater och missiler som faller från himlen. Där hörs i vart fall den förtvivlade ironin. Ordet som skyler över det förfärande, uppenbarar samtidigt övergreppet.


När det däremot i nyhetssändningarna som vanligt nu talas om den tilltagande ”våldsspiralen”, ja då känns orden långt mer opålitliga. Våldsspiral? Det låter som om något slags opersonlig mekanism utlösts, liksom av misstag, ja som om något som liknar en tromb i dessa dagar drar fram över Mellanöstern.


Sa inte även Jan Eliasson, utrikesministern, i går något beklagande om en ”ond cirkel” av våld? Det är tryggt. Då behöver man inte ta ställning, bara vara diplomat.


”Parterna måste få situationen under kontroll”, deklarerar Eliasson sturskt på regeringens hemsida – som om det vore fråga om jämbördiga parter! Hur fan kan det vara det när den ena parten (Israel) rakt av fängslar den andra partens regeringsmedlemmar??


I själva verket är det israelisk militär som drar fram över den torra palestinska marken och den israeliska offensivens främsta eldunderstöd i detta nya brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter är också det ett ord: terrorism. USA:s terrorstämpling av Hamas, som naturligtvis EU lydigt följt, ger ett alibi för att begå i stort sett vilka övergrepp som helst.


Hur länge till ska ordet terrorist vara ett ord med amerikansk accent? Ett Bush-ord? Det är tyvärr effektivt, både när Putin använder det om Tjetjenien, Bush om motståndet mot ocku pationstrupperna i Irak, eller den israeliske regeringschefen om den folkvalda Hamas-regeringen.


Elfte septemberspråket behärskar oss ännu, i alla fall mycket av nyhetsrapporteringen Min uppmaning är: varje gång du hör ordet terrorism – tänk då omedelbart också ordet statsterrorism. De hör (nästan) alltid samman. Israel bedriver nu statsterrorism mot en liten, utfattig befolkning och slår därmed fast att det exemplariskt genomförda palestinska, demokratiska valet tidigare i år inte betydde ett förbannade dugg.


Först blir man faktiskt förstummad (jag trodde inte längre att jag kunde bli förstummad över hur långt den israeliska regeringen är beredd att gå) när det meddelas att israelerna gripit ett stort antal Hamas-politiker. Gisslan i utbyte mot den tillfångatagne israeliske soldaten? Det liknar ju snarare den sorts krigföring som bedrivs i de äldsta delarna av Bibeln.


Terrorister eller statsterrorister? Mur eller skyddsbarriär? Våldsspiral eller israelisk militär övermakt? Och vi har en svensk utrikesminister som tydligen helst?stannar inne när sommarregnet faller.



fredskoalitionen@yahoogroups.com
pg 4064380-1

medlem 100 kr
student 50 kr
förening 200 kr

måndag, juni 26, 2006

Unikt vittnesmål om Irak som säger allt - och annat



http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_13021006.asp
Mitt Irak är i spillror
Yusra Moshtat

Föreställ er hur det skulle vara att komma hem varje kväll och inte veta om ni kan laga mat eller sköta den personliga hygienen. Så lever man i miljonstaden Bagdad ännu tre år efter att Bush proklamerade att kriget var slut, skriver Yusra Moshtat.


Ockupationsmakten vill få oss att tro att kriget i Irak i själva verket är ett stort demokratiprojekt. Diktatorn är störtad. En irakisk regering har utsetts genom ett fritt och allmänt val. Folket har sagt sitt.


Bush reser till Bagdad, skakar hand med premiärministern och ler mot världen. Nu väntar en lysande framtid för det irakiska folket.


Detta är naturligtvis en propagandabild. Irak är varken fritt eller demokratiskt och än är vägen lång innan vi når dit – om vi någonsin gör det.


Efter hemkomsten till Washington kastar Bush också in en brasklapp: ”Framgång i Irak beror på irakierna själva. Om irakierna inte har viljan till framgång, blir det heller ingen framgång för dem.”


Landet skälver i sina grundvalar efter ett brutalt krig och en ockupation som vi ännu inte ser slutet på, och nu påstår Bush att det irakiska folket har sitt öde i egna händer.


Grunden för allt normalt liv har underminerats och därmed har förutsättningarna för verklig demokrati och frihet försämrats för oöverskådlig tid. Etniska motsättningar, religiös splittring och kriminalitet har satt sina spår. Pessimismen är utbredd bland de irakier jag talar med.


Särskilt svår är situationen i Bagdad, där människor riskerar sina liv varje dag, särskilt efter de senaste veckornas ökande våldsspiral.


Men vi har tydligen oss själva att skylla. Bara en så enkel sak som att åka till arbetet kräver noga planering. Vare sig man väljer bil eller buss riskerar man att skadas eller dödas.


Personer i högre ställning, tjänstemän, universitetslärare och så vidare. tvingas byta bilar, välja andra färdvägar från en dag till en annan, börja och sluta arbetet på olika tider, allt för att undvika det attentat som man hela tiden oroar sig för.


Doktor Donny George Youhkanna, riksantikvarie och chef för Nationalmuseet i Bagdad, berättade vid ett besök i Sverige i maj om plundringen och förstörelsen av oersättliga kulturskatter runt om i landet.


Det är en förstörelse som antingen är direkt orsakad av kriget eller en följd av den allmänna laglösheten, som gett plundrare en unik chans att brandskatta museer och arkeologiska fyndplatser runt om i landet.


När jag talade med honom på telefonen efter hans hemkomst var han fortfarande chockad över ett attentatsförsök som hade ägt rum mot Nationalmuseet samma dag. Femtio beväpnade personer hade stoppats alldeles utanför museiportarna.


Kvinnans ställning har försämrats dramatiskt. Ett ofta använt argument för kriget har varit att befria kvinnorna från islams patriarkala förtryck och tvånget att bära slöja; detta i ett land där kvinnans ställning har varit erkänt bra jämfört med andra länder i Mellanöstern.


Kvinnor i Irak har inte behövt bära slöja, man har haft rätt till utbildning och har haft en förhållandevis stark ställning på arbetsmarknaden (jag arbetade själv som civilekonom bland annat på Elverket i Bagdad).


Nu har det gått så långt att kvinnliga bilister stoppas på gatan. ”Sluta att köra bil annars dödar vi dig”, sa man till min kusin för bara någon vecka sedan när hon körde genom Bagdad och stoppades på gatan av en grupp män. The Independent har rapporterat om en liknande situation för kvinnorna i Basra.


Fortfarande råder brist på el och vatten. Det är svårt att tro att denna mäktiga ockupationsarmé inte kan skydda el- och vattenförsörjningen om man bara bestämde sig för att göra det.


Föreställ er hur det skulle vara att komma hem varje kväll och inte veta om ni kan laga mat eller sköta den personliga hygienen. Så lever man i miljonstaden Bagdad ännu tre år efter det att Bush högtidligt proklamerade att kriget var slut.


Laglöshet råder. Människor kidnappas i stort sett dagligen av kriminella och religiösa grupper som har vädrat morgonluft efter att i åratal har hållits i schack av Saddams diktatur.


En släkting till mig kidnappades tidigare under våren. Man tvingades betala en stor lösensumma för att få honom frigiven.


Han slängdes ur en bil på en gata i Bagdad, svårt misshandlad och chockad. Mot bakgrund av detta är det inte så märkligt att medelklassen flyr landet. De upplever att de inte längre har någon framtid i Irak. Pengar och kunskap strömmar ut ur landet


Många flyktingar hamnar i Jordanien där de betalar skyhöga böter för att få stanna. De som härdar ut lever i skräck och hopplöshet.


En enkel sak som att handla i Bagdad medför så stor risk att de som har råd betalar andra för att göra nödvändiga inköp, det vill säga de som har det ännu sämre ställt och alltså inte har något val.


Irak har bombats årtionden tillbaka i utvecklingen. Irak var en välfärdsstat med gratis sjukvård och utbildning.


Om vi höll tyst kunde vi i vart fall leva våra liv i fred. Andelen fattiga var lägre än i till exempel USA. Vad som nu återstår är ett land i spillror.


Vi ville ha demokrati men inte till vilket pris som helst.


Vi ville inte ha den sorts demokrati som först kräver denna omänskliga uppoffring, som ödelägger det som utgör själva grunden för den sanna demokratin, som varje dag leder till oskyldiga människors våldsamma död och berövar miljontals barn och ungdomar deras framtidstro.


Om man betänker att det aldrig har varit ockupanternas avsikt att i första hand skapa demokrati i Irak, då framstår den fruktansvärda cynismen i än tydligare dager. Vilket förakt visar man inte alla de människor som man påstår sig vilja hjälpa.


Det irakiska folket lider för oljans skull och landets strategiska läge i det eviga kriget om världsherravälde.


Demokrati är i sammanhanget bara ett ord man använder för att vilseleda och dölja sina egentliga avsikter.


Även jag upplevde förödelsen
Ingrid Ternert



Yusra Moshatat skrev nyligen på Brännpunkt, den 23 juni, om hur hennes hemland Irak lagts i spillror. Att demokrati knappast kan ha varit målet för president Bush då han invaderade landet och ställde till med en sådan fasansfull förödelse.


Artikeln vållade ett ramaskri bland vissa av Svenska Dagbladets läsare, vilka i hundratal kom med syrliga kommentarer. Själv skrämdes jag av de grumliga åsikter som vädrades på detta sätt.


Efter att ha ha vistats i Bagdad redan före kriget år 2003, då som "Mänsklig sköld", och sedan dess besökt landet vid ytterligare tre tillfällen på sammanlagt åtta månader, kan jag starkt bekräfta vad Yusra Moshtat beskriver av läget. i Bagdad.


Vid varje ny resa dit kom jag att uppleva en dramatisk förändring till det sämre. Till slut vågade inte ens den familj som jag då bodde hos ha mig kvar. Mitt utländska utseende ökade nämligen risken för att deras hus skulle komma att sprängas i luften.


Något liknande upplevde vi Mänskliga sköldar aldrig före kriget. Jag kunde till och med promenera ensam i Bagdad mitt i natten. Människor var också nyfikna på oss och visade oss sin omtanke och gästfrihet. Det var heller aldrig fråga om att vi någonsin kände några krav på oss att se ut eller uppföra oss på något särskilt sätt.


Tvärtom visade befolkningen en i mina ögon otrolig tolerans mot oss utlänningar och såg genom fingrarna på en del även i mina ögon rätt märkliga beteenden.


Men så satt också Mellanösterns gamla gästfrihet djupt hos befolkningen. Varje främling togs om hand på det bästa sätt. Ja också från den gamla beduinkulturen härrörde sig detta med att ta väl hand om sina gäster. I tre dagar kunde de matas och skötas om innan de till slut tillfrågades om sitt egentliga ärende.


Idag är läget däremot något helt annat i landet. Numera är det inte bara religiösa extremister och kriminella som utgör en risk. Med invasionen kom också katastrofen och de utländska soldaterna med sina medhjälpare syns överallt i staden. Den journalist som vill göra ett ärligt jobb riskerar sitt liv varje minut, inte minst från de amerikanska soldaternas sida.


Aldrig har så många journalister på så kort tid fått sätta livet till för militärens kulor som under detta krig, på det finns det tydlig statistik. Men vad är det då som skall döljas för omvärlden? Möjligen just de lögner som Yusra Moshtat nyligen pekade på.


Yusra Moshtat´s svar på påhoppen efter SvD-debattartikeln


Det måste vara tillåtet att kritisera USAs politik i Irak utan att bli anklagat för att ge sitt stöd åt Saddamdiktaturen. Jag har inget till övers för den terror som Saddam utövade. Jag försvarar inte våldet, dödandet, den totala bristen på demokrati, men det betyder inte att vi måste tiga om det som sker nu.


Jag har liksom alla andra i vårt land rätt att uttrycka min åsikt i vilken fråga som helst utan att utsättas för personliga påhopp, kränkningar och hotelser.


USA stödde Irak under kriget mot Iran. Försvarsminister Rumsfelt skakade hand med Saddam och sålde vapen till honom. Vem talade då om demokrati?


Efter Gulfkriget, efter tolv år av förödande internationella sanktioner och ytterligare ett krig måste vi fråga oss vad USA vill ha istället för Saddams diktatur! Har vi inte rätt att vara misstänksamma vad gäller USAs och Storbritanniens avsikter mot bakgrund av den politik som man tidigare fört?


Alla som är insatta i situationen i dagens Irak vet att levnadsförhållandena är mycket svåra (läget i Kurdistan är dock ett annat). Den förtvivlan som människor känner är inte en längtan efter Saddams diktatur. Den är ett uttryck för en önskan om ett bättre liv efter åren av krig och internationella sanktioner.


USA är en demokrati. Det irakiska folket har därför all rätt att kräva mer än vad man hittills har fått. De amerikanska och brittiska regeringarna har ännu inte levt upp till sina löften och vi är många som tvivlar på att den inslagna vägen leder fram till att de infrias.


Jag hoppas dock av hela mitt hjärta att Irak ska resa sig ur askan ännu en gång, att den regering som nyligen färdigbildades ska kunna skapa den framtid för Irak som vi alla drömmer om.

tisdag, juni 20, 2006

För FBI är bin Ladens "videoerkännande" om 9/11 ingen "hard evidence" och bloggarnas övriga genomslag med "Coke/Mentosfontänerna"


Videobloggarna har stor genomslagskraft på nätet. Det gäller inte minst skämttävlingen om vem som kan göra den snyggaste fontänen med en blandning av Diet-Cola och Mentos (nederst) - samt detta fullständigt häpnadsväckande avslöjande om 9/11.



http://www.teamliberty.net/id267.html
FBI säger sig inte ha några hårda bevis som förbinder bin Laden med 9/11. Han har heller inte formellt anklagats för något samband med denna händelse, något fullständigt häpnadsväckande eftersom Afghanistankriget startat av just denna anledning.


Vad har i så fall USA och SVERIGE i Afghanistan att göra? Avsikten med USAs krig var ju att bomba bin Ladens tillhåll i Afghanistan "i självförsvar" tre månader efter 9/11.


Samtidigt är det USA som tidigare under -80talet finansierat det krig som bin Laden och al Qaida förde mot Sovjetunionen inflytande i Afghanistan.


Varför betraktar inte FBI denna video som "hard evidence", vilket alla andra tycktes göra, utan fortsätter istället att samla bevis för en rättegång?


The FBI says on its Bin Laden web page that Usama Bin Laden is wanted in connection with the August 7, 1998 bombings of the United States Embassies in Dar es Salaam, Tanzania, and Nairobi, Kenya. According to the FBI, these attacks killed over 200 people.

The FBI concludes its reason for “wanting” Bin Laden by saying, “In addition, Bin Laden is a suspect in other terrorists attacks throughout the world.”


On June 5, 2006, the Muckraker Report contacted the FBI Headquarters, (202) 324-3000, to learn why Bin Laden’s Most Wanted poster did not indicate that Usama was also wanted in connection with 9/11.


The Muckraker Report spoke with Rex Tomb, Chief of Investigative Publicity for the FBI. When asked why there is no mention of 9/11 on Bin Laden’s Most Wanted web page, Tomb said,

“The reason is because the FBI has no hard evidence connecting Bin Laden to 9/11.”


Surprised by the ease in which this FBI spokesman made such an astonishing statement, I asked, “How is this possible?” Tomb continued, “Bin Laden has not been formally charged in connection to 9/11.” I asked, “How does that work?” Tomb continued, “The FBI gathers evidence. Once evidence is gathered, it is turned over to the Department of Justice."

...........
How is it that the FBI has no “hard evidence” connecting Usama Bin Laden to the events of September 11, 2001, while the U.S. media has played the Bin Laden - 9/11 connection story for five years now


As if it has conclusive evidence that Bin Laden is responsible for the collapse of the twin towers, the Pentagon attack, and the demise of United Flight 93? No hard evidence connecting Usama Bin Laden to 9/11- Think about it.


[1] Federal Bureau of Investigation, Most Wanted Terrorists, Usama Bin Laden, http://www.fbi.gov/wanted/terrorists/terbinladen.htm, [Accessed May 31, 2006]

[2] United States Department of Defense, News Release, U.S. Releases Videotape of Osama bin Laden, December 13, 2001, http://www.defenselink.mil/releases/2001/b12132001_bt630-01.html, [Accessed June 5, 2006]

[3] BBC News, Bin Laden video angers New Yorkers, December 14, 2001, Peter Gould, http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/americas/1711874.stm, [Accessed June 5, 2006]

[4] CNN, Bin Laden on tape: Attacks ‘benefited Islam greatly”, December 14, 2001, http://archives.cnn.com/2001/US/12/13/ret.bin.laden.videotape, [Accessed June5, 2006]



http://video.google.com/videoplay?docid=9209625608222039984&q=Coke+mentos
Upptäckten att rätt blandning Diet Coke och tabletterna Mentos ger en kemisk reaktion som när den hanteras korrekt, kan spruta flera meter upp i luften.


Detta har åtminstone utåt inte enbart lett till glada tillrop från Coca Cola utan anses hota företagets image. Coca Cola har sedan gammalt en stor roll i USAs propagandakrig och förtjänar att bojkottas - vilket även Mac Donalds gör - och Shell


Ett till synes trivialt faktum, som normalt skulle stanna vid ett skolexperiment och några colafläckade klädesplagg, har med Internets hjälp blivit ett av den senaste tidens mest omtalade mediefenomen i stora delar av världen skriver SvDnäringsliv24.


Det har lagts ut tusentals filmer på video-sajter med mer eller mindre framgångsrika fontänexperiment. Den mest spektakulära videon har gjorts av Fritz Grobe och Stephen Voltz i en skogsdunge i Maine (se ovan).


Med hjälp av 200 liter cola och 500 Mentos och en skickligt iscensatt koreografi skapade de en kopia av den berömda Bellagio-fontänen i Las Vegas, med läsksprut i olika höjder.


På två veckor har den tre minuter långa, hysteriskt underhållande fontänvideon visats nära två miljoner gånger och Stephen Voltz kallades snabbt in som en av huvudpersonerna på videoblogg-konferensen Vloggercon i San Fransisco i förra helgen.


För Coca Cola och Mentos innebär fontänflugan naturligtvis ett enormt reklamvärde, i synnerhet för Mentos, med en reklambudget på blygsamma 20 miljoner dollar. Via de här filmerna har de fått en gratisreklam värd minst lika mycket, enligt amerikanska varumärkesexperter.


Coca-Cola har, åtminstone utåt, haft en mer negativ inställning till fenomenet och påpekat småsurt att de tycker att konsumenterna ska dricka deras läsk istället för att skjuta den flera meter upp i luften.


..........
Lyssna gärna till John Pilger syn på västerländsk journalistik


http://flashpoints.net/index.html#2006-06-15
Pilger talks about the wars and occupations in Iraq and Palestine, and the pathetic state of Western journalism.



fredskoalitionen-subscribe@yahoogroups.com för listutskick. Gör bara reply på Yahoogroups svarsmail


pg 4064380-1

medlem 100 kr
student 50 kr
förening 200 kr

lördag, juni 10, 2006

Hur korkade tror de vi är? Riverbend om Irak och Zarkawi - och Sverige ut ur Afghanistan!

Riverbend June 10, 2006 (något kortad)

Zarqawis "död" blir inte heller det "a new day for Iraq" även om USA, för vilken gång i ordningen kan man undra tycks tro detta.


För vem var han egentligen denna figur annat än en eventuellt redan år 2003 dödad person, som amerikanarna använde för att skylla sitt eget dödande på? Och som de inte längre behöver nu med den nya regeringen....


Zarqawi...


So 'Zarqawi' is finally dead. It was an interesting piece of news that greeted us yesterday morning (or was it the day before? I've lost track of time…). I didn't bother with the pictures and film they showed of him because I, personally, have been saturated with images of broken, bleeding bodies.


The reactions have been different. There's a general consensus amongst family and friends that he won't be missed, whoever he is. There is also doubt- who was he really? Did he even exist? Was he truly the huge terror the Americans made him out to be? When did he actually die?


People swear he was dead back in 2003. The timing is extremely suspicious: just when people were getting really fed up with the useless Iraqi government, Zarqawi is killed and Maliki is hailed the victorious leader of the occupied world!.....


Do they really believe it will end the resistance against occupation? As long as foreign troops are in Iraq, resistance or 'insurgency' will continue- why is that SO difficult to understand? How is that concept a foreign one?.......


How do I feel? To hell with Zarqawi (or Zayrkawi as Bush calls him). He was an American creation- he came along with them- they don't need him anymore, apparently. His influence was greatly exaggerated but he was the justification for every single family they killed through military strikes and troops.


It was WMD at first, then it was Saddam, then it was Zarqawi. Who will it be now? Who will be the new excuse for killing and detaining Iraqis? Or is it that an excuse is no longer needed- they have freedom to do what they want.


The slaughter in Haditha months ago proved that. "They don't need him anymore," our elderly neighbor waved the news away like he was shooing flies, "They have fifty Zarqawis in government."


So now that Zarqawi is dead, and because according to Bush and our Iraqi puppets he was behind so much of Iraq's misery- things should get better, right?


The car bombs should lessen, the ethnic cleansing will come to a halt, military strikes and sieges will die down… That's what we were promised, wasn't it? That sounds good to me.


Now- who do they have to kill to stop the Ministry of Interior death squads, and trigger-happy foreign troops?



IRAK har superterroristen Zarqawi dött för femte gången,
"i en bombattack mot en byggnad", vilket blev en jättenyhet i tidningarna.


Innan USA fick ögonen på Zarqawi var han en av otaliga jihadister, men råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle, då USA som bäst behövde honom:


CIA gav honom rollen som länken mellan Saddam Hussein och Usama bin Laden. Han framställdes i media som bin Ladens andreman stationerad i Irak och blev då ett alibi för USA att bomba Irak "i självförsvar" efter 9/11....


Efter att man över hela världen basunerat ut honom som andreman åt bin Laden drog sig diverse jihadister till Irak från länder i omgivningen för att befinna sig i hans närhet.


Nåja Zarkawi hade själv mist ena benet i Afghanistan och var osynlig i landet förutom i USAs eldiga rapportering.


Gentemot städer som Falluja hotade USA med terrorbombningar om de styrande i staden efter några dagars respit inte lämnade över honom till amerikanarna. Något som naturligtvis var omöjligt, eftersom det är svårt att lämna över en vålnad


USAs taktik blev emellertid snart genomskådadad och människorna insåg, att USA hade denna plan från början: att bomba sönder städerna med "motståndsfästen" i t.ex hela Anbarprovinsen.


För det är svårt att lämna ut en terrorist som ingen har sett till. De fåtaliga andra från utlandet komna jihadisterna sågs av befolkningen som mer eller mindre jobbiga typer som bara gjorde ont värre, då de knappt kunde språket, skrev konstiga meddelanden och ibland bombade shiafästen och då snarare bidrog till en ökad motsättning mellan grupperna än motsatsen


AFGHANISTAN är för försvarsminister Leni Björklund numera också ett mysterium. För dem som betraktar människor långt utanför våra gränser som infödingar, kanske situationen kan uppfattas så. Trots att alla är vi människor och vill slippa svält och bomber. En ny fas har börjat i krigets Aghanistan, och där borde Sverige helst inte befinna sig


The day that changed Afghanistan
By M K Bhadrakumar (något kortad)
Asia Times Online Jun 3, 2006


The eruption of anti-government, anti-American rioting on Monday in Kabul has inevitably led to post-mortems about what happened.


This in turn has led to the drawing up of checklists of failures on the part of the "international community" (read the United States and NATO) and the Afghan government in their inability to provide troops, security and funds for reconstruction and nation-building to the Pashtun tribes in southern Afghanistan.


A few additional details have also been thrown in as regards Afghanistan's drug economy, the nexus between drug traffickers, "warlords" and corrupt bureaucrats, the pompous lifestyle of the expatriate community singularly unmindful of the extreme poverty surrounding their sequestered life, and of course the venality that comes in the wake of any invading army.


The story is complete. It is utterly familiar. This was how Saigon used to be in the 1960s.


But these accounts meticulously count the trees - leaving one to wonder how dark and deep the woods might be. Therefore, when Tim Albone, correspondent for The Times of London in Kabul, wrote that he believed the riots could mark a turning point in the Afghan situation, it caught attention as a unique description. Albone wrote:


I've been in Kabul for nine months and there has never been anything like this before. There is a real feeling in the air that today Kabul changed. There has been a lot of fighting in the south but this has been mainly between the militias and the American forces ... I've spoken to friends who work in Iraq and they say that there was one day when it all changed. That could be the case here .. They [Afghans] have realized that they can take on the police and take on the Americans - they could easily do it again...


It is a very bad sign indeed that the Tajiks, who constitute about 30% of Afghanistan's population, are openly turning against Karzai, caricaturing him as an American puppet...


More important, former Tajik president Rabbani did this in the course of an interview with the Pakistani media. He was evidently carrying his message across to the Pakistani audience - conveying in subtle terms his antipathy toward the dispensation in Kabul and at the same time renewing his old links with Peshawar and Islamabad.


It takes time and effort to comprehend the quicksands of Afghan politics. Not many would even know that Rabbani, who headed the mujahideen government in Kabul (which was overthrown by the Taliban in 1996), also had covertly funded the Taliban militia in the late-1994-early-1995 period.


In Rabbani's estimation at that time, the Taliban were capable of vanquishing Gulbuddin Hekmatyar, who was the principal adversary of the Rabbani government.


The twin pillars of Rabbinis Jamiat-i-Islami ideology - Islam and Afghan nationalism - are also, curiously, the driving force behind today's Afghan resistance spearheaded by the Taliban. Herein lies the "terrible beauty" (to borrow the words of W B Yeats) of what happened in Kabul on Monday.


Rabbani recently spelled out his political platform in some detail during an interview with a publication from Dushanbe, the capital of Tajikistan. Some extracts from the interview hold the key to the shape of things to come in the Afghan political landscape. Rabbani said:


"Westerners, because of their corrupted culture, want to prevent things that are beneficial to the Muslims. Besides, they entice us toward things that are harmful to our [Muslim] society. For example, why shouldn't an Islamic country such as Iran use nuclear technology? It does not want to make any nuclear bomb, but wants to use nuclear technology.


The goal of Westerners is that an Islamic country should not develop. Thus, all these cries of conspiracy and uproar are because Islamic countries should be denied the fruits of development, they should rather serve as markets for those countries so that they get raw materials, produce goods and sell them back to Islamic countries.


Now, Americans have shown their attitude to human rights in Abu Ghraib and Guantanamo. It is surprising that they disallow girls from going to schools wearing a headscarf. But they will not get away with this in Afghanistan....


We consider this a conspiracy against our religion, our freedom and security. They talk about women's issues, while thousands of women die, and nobody cares for them. But that does not stop them from talking about "moral corruption". They haven't come here for the reconstruction of Afghanistan, but they have come here to corrupt us.....


The regime that rules our country stands against the wishes of the entire nation... In Afghanistan, our policies should be defined by our nation, not by any foreign country. The current Afghan government's policies are not acceptable to the Afghan people. We must protect our freedom. If a foreign country gives aid, that should be without any strings attached. If the donors put conditions, we should not accept such aid."


It does not require much ingenuity to see that Rabbani's platform can easily converge with that of the Taliban-led Afghan resistance - or of Hekmatyar. In fact, the Canadian daily Toronto Star reported recently that clerics in Kabul mosques had been urging worshippers to join the resistance against Karzai's government and the occupation troops.


The report said, "Some imams here [Kabul] believe the time is ripe to call for holy war [jihad]." There have been reports of weapons from the northern regions in the possession of erstwhile Northern Alliance elements finding their way to the Taliban in the south. Political divides are getting blurred.


Much of the Tajik alienation has arisen out of the easing out of .....Tajik leaders.. as the charismatic former foreign minister, Abdullah...and to limit the Tajik presence in the Afghan National Army.....


Karzai's political intention would have been to bring the cradle of Tajik nationalism to its knees, while at the same time pandering to Pashtun chauvinism with a view to consolidating a power base in the Pashtun regions in the south and southwest.


But the tactic has not worked, as the Taliban's resurgence shows. Meanwhile, Karzai's ties with the Tajiks..soured. The indications are that Karzai has also alienated other Northern Alliance groups. It is intriguing as to where exactly Rashid Dostum, the Uzbek leader from the northern Amu Darya region, currently stands in political equations.


Karzai appointed Dostum as chief of staff in March in a smart move aimed at removing him from his power base in the north and bringing him to live and work in Kabul. It soon began to dawn on Dostum that his job carried more rank than responsibility. Feeling belittled, he stormed out of Kabul and returned to his native Shibirghan. The relatively placid northern provinces have since become volatile.


...The Brussels-based think-tank International Crisis Group, which was supportive of Karzai, criticized him for preventing the Afghan parliament from becoming a viable working body.


.... It seems a critical mass is developing around which an Afghan resistance transcending ethnic divides may take shape. Against this background, NATO is not helping matters by posing as a lone ranger.


Almost all Afghan ethnic groups enjoy kinship with neighboring countries. Therefore, in any enduring Afghan settlement, Afghanistan's neighbors must be made stakeholders. ....


True, NATO has come into physical possession of a country far away from Europe, where it is at liberty to act without the prying eyes of international law. NATO is understandably keen to prove its grit in safeguarding Western interests in tough conditions - and indeed to claim a raison d'etre for itself.


But the riots in Kabul are a reminder that Afghanistan is a country that is deceptively easy to invade but almost impossible to occupy. The unseemly haste with which all fair-skinned Westerners had to run for cover on Monday showed that discretion would be the better part of valor.


M K Bhadrakumar served as a career diplomat in the Indian Foreign Service for more than 29 years, with postings including ambassador to Uzbekistan (1995-98) and to Turkey (1998-2001).