torsdag, oktober 19, 2006

Se nya webbsidan http://www.fredskoalitionen.se Nedan: Irakiskt trauma och bodycount - samt krisen i Afghanistan och USA

- Jag säger inte att svårigheterna vi upplever runt om i världen orsakas av vår närvaro i Irak men utan tvekan förvärras de av den, sa nyligen den brittiske arméchefen i södra Irak, Dannatt.


- Vi befinner oss i ett muslimskt land och muslimernas syn på utlänningar i deras land är helt klar. Som utlänning kan man bli välkomnad genom en inbjudan, men vi blev helt klart inte inbjudna


Arméchefens uttalanden kom strax efter att en ny studie hade presenterats i den medicinska tidskriften The Lancet vilken visar på att över 600 000 människor dödats i våldsamheter sedan USA invaderat Irak för tre och ett halvt år sedan.


Ändå levde olika folkgrupper i Irak sida vid sida under 6000 år utan några etniska eller religiösa konflikter. I dagens Irak däremot sedan den amerikanska ockupationen, pågår ett fruktansvärt sekteristiskt våld. Landet balanserar på gränsen till ett fullskaligt inbördeskrig.


USA tryckte redan före Irakkriget år 2003 hårt på att befolkningen skulle identifieras efter etniska linjer, något som tidigare aldrig existerat i landet. Genom äktenskap och klaner med både shia-och sunniförgreningar var man tätt sammanvävda. Så kunde man t.ex inom ett litet område i centrala Bagdad finna både en kyrka, en moské och en synagoga.


Men idag har USA lyckats skapa splittring och fått igenom sitt förslag till konstitution utifrån etnicitet och en federalistisk uppdelning av landet. Allt enligt den klassiska metoden härska och söndra och nu via den irakiska regering som sitter under USAs beskydd.


Denna politik hade sedan ett decennium tillbaka mejslats ut av president George Bush jr och lobbygruppen PNAC - Project for a new American Century. En mycket radikal grupp som under George Bush sr presidentskap på 90-talet kallades för 'the crazies' på grund av sina extrema åsikter.


De formulerade nya mål för den amerikanska utrikespolitiken. USA skulle vara och förbli den enda supermakten och bekämpa alla hot mot sin maktställning.


Terrordådet 9/11 fungerade som startskottet för denna politik genom "kriget mot terrorismen" eller "det långa kriget" med början i Afghanistan och en fortsättning i Irak 2003. Där planerade USA att bita sig fast i fjorton stora militärbaser för att övervaka områdets oljeförsörjning.


Trots detta har USA hittills inte lyckats besegra det irakiska motståndet utan gräver sig allt djupare ner i den irakiska dyn. Samtidigt har 1.5 miljoner välutbildade irakier tvingats fly landet. Särskilt intelligensian ger sig iväg då de utgör en särskilt utsatt grupp som utsätts för regelrätta avrättningar ofta efter upprättade dödslistor (se Brysseltribunalens Akademikerupprop mot dessa avrättningar).


Alltsedan kriget 2001 har över 600 000 irakier dött genom militärt våld enligt den undersökning som nyss presenterats i den medicinska tidskriften the Lancet. utförd av Johns Hopkins Bloomberg School of Public Health och av experter betraktad som mycket tillförlitlig.


Det sa man däremot inte om den tidigare Lancetstudien från september 2004 som kom fram till motsvarande 100 000 dödsfall, en uppskattning som nu visat sig ligga väl i linje med de utvecklingstendenser och värden som den nya studien presenterat.


Iraq Bodycount däremot framförde då 25 000 dödade vid samma tidpunkt."The Lancets" uppgift på 100 000 dödade blev vid den tiden undangömd och smutskastad bl.a av premiärminister Blair. Ändå var rapporten utförd av världens mest välrenommerade medicinska tidskrift the Lancet efter exakt samma metodik som alltid används i dessa sammanhang, så även i krigets Bosnien, men där utan klagomål.


De av "Iraq Bodycount" år 2004 publicerade 25 000 civila dödade i kriget, var illa nog, men utgick från de civila dödsfall som skett genom militärt våld som inrapporterats av två oberoende tidningar godkända på IBC-listan och dessutom kontrollerade från två oberoende håll


Men kan fråga sig hur många dödade som kan rapporteras in genom dessa kanaler i det kaotiska och för omvärlden hermetiskt tillslutna Irak där religionen dessutom säger att en eventuell begravning skall ske så fort som möjligt efter dödsfallet, helst samma dag.


Ett land där militärens egen hemliga rapportering ofta för över civila dödade i eldstrid till "stupade insurgents". Verkligen är idag mer kaotisk än vad man kan föreställa sig. Minst 87 journalister har hittills fått sätta livet till av militärt våld, då främst av amerikansk militär.


Själv fick jag nyligen mail från en irakisk journalistvän i Bagdad som skrev att han var lite ledsen då, för en amerikansk soldat hade nyligen skjutit ihjäl hans allra bästa vän. Även min väns bil blev helt förstörd med den ovärdeliga mobilen försvunnen.

Han frågade soldaten varför han hade gjort så - men fick inget svar.


Ingrid Ternert

Se hela undersökningen på http://www.afsc.org/iraq/news/2006/10/study-estimates-655000-excess-iraqi.htm
Brysseltribunalens Akademikerpetition: http://www.brusselstribunal.org/Academics.htm
Lista över dödade irakiska akademiker: http://www.brusselstribunal.org/academicsList.htm


Samtidigt har president Bush i USA nyligen fått igenom ännu en lag i Kongressen som strider mot det amerikanska folkets konstitutionella rätt att själva få föra talan inför domstol (habeas corpus) innan man interneras för obestämd tid.


Numera förutsätts det amerikanska folket lägga avgörandet i sin presidents händer. Om någon utpekas som "fientlig kombattant" krävs ingen rättslig prövning före en internering. Samtidigt tillåter man hemlig tortyr för att få fången att erkänna. Är det utifrån denna tolkning av demokratibegreppet som president Bush idag brukar sitt "heliga svärd" runtom i världen?


Se den otäckt avslöjande videofilmen på nätet som förklarar hur kongressen överlåtit makten till presidenten att låta fängsla och tortera vem han vill för en obestämd framtid! http://www.informationclearinghouse.info/article15342.htm


För att få svar räcker det att gå till oss själva här i landet. Under senare tid har en ytterst tveksam lagstiftning drivits igenom i Sverige under "terroristbekämpningens" täckmantel, trots att vi runtom i världen tills nu inte uppfattats som direkt inblandade i president Bushs globala korståg.


Utrikesminister Carl Bildt har emellertid redan annonserat önskemål om ett ytterligare svenskt närmande till USA. Detta bådar inte gott för en redan uttunnad svensk fredspolitik, särskilt som Carl Bildt under senare år bl.a suttit i Lundin Oils styrelse och umgåtts i samma kretsar som president Bush.


Idag den 18 okt har dessutom minst 20 civila dödats i samband med stridigheterna mellan NATO-ledda ISAF-styrkor och talibanerna i södra Afghanistan. "ISAF beklagar djupt alla eventuella civila förluster", hette det i ett pressmeddelande.


Riksdagen borde därför återigen påminna sig om det mandat den svenska ISAFstyrkan fått i Afghanistan, nämligen att verka "fredsfrämjande och säkerhetshöjande". Idag ingår nämligen 12 000 amerikanska styrkor i ISAF under NATObefäl och leds av en amerikansk general.


ISAF fungerar alltså som en del av USAs övriga krigföring i landet. Frågan vi kan ställa oss är då om det måste till ännu fler stupade svenska soldater än de två som redan fått sätta livet till, innan den svenska Riksdagen vaknar?



fredskoalitionen@yahoogroups.se
pg 4064380-1 Skriv också din mailadress
Vi lägger snart över till föreningskonto
och ny webbsida

medlem 100 kr
student 50 kr
förening 200 kr

onsdag, oktober 11, 2006

USA inklusive ISAF i Afghanistan - eller Gandhi?


http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_13824557.asp
Agneta Norberg, Sköld Peter Matthis, Göran Drougge


ISAF:s krig är verklig cynism

...Det som överste Bengt Sandström kallar för "internationellt fredsarbete" i Afghanistan kallar USA:s regering och militärmakt för "kriget mot terrorismen". Detta krig kränker internationell rätt, enskilda och nationer. USA låter nu - på femårsdagen av Bushs och Blairs igångsättande av Afghanistankriget - 12 000 av sina soldater ingå i Natostyrkan ISAF, alltså samma styrka som de svenska soldaterna ingår


Övergrepp, olagliga fängslanden, bombningar av civila bostadsområden, mord och tortyr har under dessa fem år varit en del av USA-soldaternas praxis. I samband med att USA:s Afghanistantrupper går in i Natostyrkan, säger USA:s militära chef i Afganistan, general Karl Eikenberry: "Våra uppdrag och våra styrkor förblir oförändrade ... USA har funnits här sedan starten av OEF och vi kommer inte att åka här ifrån innan jobbet är fullbordat."


Överste Sandström anklagar oss för att vara cyniska när vi kritiserar svenskt deltagande i Natostyrkan. Men den verkliga cynismen ligger hos de svenska politiker och militära befäl som är beredda att offra svenska och afghanska liv i detta krig som startats och styrs av USA:s imperieambitioner.


Uttalande Svenska AfghanistanKommittén, SAK 2006-10-07
Oacceptabelt att ha svensk trupp i Afghanistan under amerikanskt befäl


....SAK har idag på nära håll sett misslyckandet i de pågående krigförande insatserna i Afghanistan. Dessa leder istället till än större motsättningar och talibanerna till större verkningskrets.


Det leder inte till fred och återuppbyggnad. SAK gör då bedömningen att utländsk militär närvaro endast ska finnas i Afghanistan för säkerhetshöjande och fredsbevarande insatser.


SAK kräver därför att

- ISAF:s insatser förblir fredsfrämjande och säkerhetshöjande, grundade på ett tydligt FN-mandat.

- ISAF:s ledning hålles skild från Operation Enduring Freedom eller det USA-initierade kriget mot terrorismen

- Svensk trupp inte tillåts medverka i OEF-ledda operationer eller under amerikansk NATO-ledning.

- Svensk trupp återkallas från Afghanistan om nödvändiga garantier för dessa krav inte kan erhållas.


Särskilt bland yngre finns de som idag söker en mening i tillvaron, en uppgift och vision som den Gandhi på sin tid erbjöd. Världen har inte råd att missa chansen till ett rättvist och hållbart samhälle, det som den globala rättviserörelsen idag eftersträvar.


Gandhi uppmanade till handling’ och inget annat än omedelbar ’handling’, så fort man blivit övertygad om ett problems art. Men den som bekämpar en motståndare med hans egna vapen kommer till slut att anta dennes ansikte


Gandhicitat

Först blir man ignorerad, sedan hånad, därefter bekämpad, tills man till slut segrar

Det finns ingen väg till fred - fred är vägen.

Bli den förändring du vill se i världen

Öga för öga gör hela världen blind


Det är en ynklig demokrati som är beroende av militär hjälp för att kunna överleva. Militär styrka hindrar sinnets fria växt. och kväver människans själ.

Frihet är inget värd om den inte omfattar friheten att göra fel.

Det man skaffar med våld kan bara behållas med våld.

Utan girighet finns inget skäl till militarisering.



fredskoalitionen@yahoogroups.se
pg 4064380-1 Skriv också din mailadress
Vi lägger snart över till föreningskonto

medlem 100 kr
student 50 kr
förening 200 kr

fredag, oktober 06, 2006

Idag Georgien och NATO ------- Next Stop Iran?


http://www.globalresearch.ca/index.php?context=viewArticle&code=NAZ20061001&articleId=3361

Ovanstående från Global Research i Canada och professor Chossodovsky låter för otroligt för att vara sant. Men genom att undersöka dokumentationen bakom och samtidigt veta att kontrollen över de sinande oljeresurserna nu står i fokus hos världens stormakter, behöver det ändå inte vara så märkligt - och behöver diskuteras ingående


I korta drag (egentligen innehåller artikeln med hänvisningar många sidor)

NATO laddar idag upp i östra Medelhavet och i Libanon för att skydda landets gränser via en FN-blockad. Det egentliga skälet är istället att förhindra att Hizbollah och Syrien kommer till Irans undsättning vid ett kommande angrepp mot landet


USA/Israel skall stå för angreppet och därmed förhindra att Irans olja transporteras österut i pipelines även via Ryssland att försörja Ostasien och Kina, USAs största medtävlare ute i världen.


NATOs flottstyrkor är alltså redan på plats i östra Medelhavet genom sin bevakning av Libanons kust medan USAs, Storbritanniens, Australiens och Canadas slagskepp stävar iväg mot Iran vid Persiska Gulfen och Arabiska sjön i ledning för stora armador.


Västliga oljebolag har nyligen öppnat en oljepipeline från Baku i Azerbadjan vid det Kaspiska Havet genom Tblisi i Georgien ner till Ceyhan vid den turkiska sydkusten.


Denna BTC-pipeline invigdes av västliga politiker och stora oljebolag dagen innan Libanonkrigets start med en turkisk flygbas i närheten som permanent skydd med hjälp av NATOsoldater och stationerade kärnvapen.


Genom att planera ett missilanfall mot Iran efter att först ha prövat sanktioner mot landet under förevändning av att Iran utvecklar kärnvapen (jämför anfallet mot Irak), skulle USA tillsammans med Israel och NATO blockera Irans egen oljeförsörjning och den till Ryssland och Kina för att på så sätt säkra en västlig kontroll över områdets oljeförsörjning.


Den som kontrollerar oljan kontrollerar också världen. Samtidigt har Azerbadjan och Georgien liksom Turkiet, de stater som denna BTC-pipelinen passerar, vissa bindningar till USA där åtminstone Georgien söker NATOmedlemskap vilket Ryssland inte är särskilt glad över, eftersom det är i närheten av Rysslands egna gränser.


I händelse av ett amerikanskt anfall mot Iran kommer NATO och Israel att anfalla Syrien och NATOs trupper i Afghanistan att anfalla Iran och då fungera som USAs östra flank i landet.


I februari kommer en ny amerikansk general att ta befälet över NATOstyrkorna i Afghanistan där också den svenska ISAFstyrkan ingår. Svenskarna kommer då också att betraktas som fiender till Iran, frågan är bara om de själva är medvetna om detta.


The UN Security Council is expected to begin discussions next week on a resolution to impose sanctions on Iran for its failure to halt uranium enrichment, Britain's UN envoy said


There are also signs that NATO and the United States are expecting the collapse of General Musharraf and the Pakistani government because of the chaos that would be triggered in Pakistan from attacks on Iran and Syria.


This could explain the request that India send troops into Afghanistan. NATO and Indian interests would converge in ensuring that Pakistan and its nuclear arsenal not fall into the hands of radicals or extremists that could threaten Anglo-American interests and the security of India..


fredskoalitionen@yahoogroups.com
pg 4064380-1
medlem 100 kr
student 50 kr
förening 200 kr

söndag, oktober 01, 2006

"A clean break" - rent debattinlägg i palestinafrågan

Kartorna visar palestinskt område sedan 1946 i svart och israeliskt i vitt

Hädanefter finns palestinier vid Kopparmärra-apellmötena kl 13 lördagar


”Clean break” i Palestinafrågan
av Gunnar Olofsson

Det är nu tretton år sedan Oslo-överenskommelsen som skulle ge Palestinakonflikten en fredlig och rättvis lösning. Istället ser vi hur en ständigt pågående ”fredsprocess” för palestinierna gått från dåligt till sämre. Det är uppenbart att den nuvarande strategin nått vägs ände och att annat måste till för att vända denna utveckling.


Sedan Osloprocessens start har antalet judiska bosättare på Västbanken i stort sett fördubblats till ca 400.000, varav nästan hälften i Jerusalems närområde. Under september i år har man bl.a beslutat att bygga ut bosättningarna Maaleh Adumin och Beitar Ilit med minst 700 nya lägenheter.


Erövringen av palestinskt land fortsätter bl.a genom bygget av separationsmuren vilket huvudsakligen sker på ockuperat land. I Gaza har visserligen bosättningarna övergivits och drygt 7.000 bosättare evakuerats, men området har återockuperats av den israeliska armén vilken var dag dödar palestinier i olika aktioner och har förstört varje försök till att bygga upp någon infrastruktur för en framtida palestinsk stat.


Med den demokratiskt valda Hamasregeringen vid makten har palestinierna samtidigt isolerats politiskt och ekonomiskt. Innan de ens fick chansen att visa vad de ville återkomma har Hamasministären och därmed i praktiken hela det palestinska folket terroriststämplats av USA och EU - vilka också dragit in sina bidrag till palestinierna.


Samtidigt håller Israel inne de tullar och andra avgifter som man driver in för palestiniernas räkning. Resultatet är en misär och en regelrätt svält som vi inte har sett motsvarigheten till tidigare under konflikten.


EU ställer tre krav på Hamasregeringen för att bryta isoleringen av palestinierna. Två av dem är, vilket kabinettssekreteraren Sverker Åström tidigare påpekat, inte förenliga med folkrätten. Det tredje är irrelevant av andra skäl. Kraven man ställer på Hamas är att:


1 Erkänna Israel. Det finns ingen internationell regel som säger att ett land eller en regering måste erkänna någon annan. Bl.a finns det flera länder som inte har erkänt Israel (av detta skäl motsatte sig Israel styrkor från Malaysia till FN-uppdrag i södra Libanon). Frågan är också vilket Israel man skall erkänna.


Israel saknar konstitution och därmed officiella gränser. Med det s.k. ”Fångarnas dokument” utarbetat våren 2006 av politiska fångar från Hamas och Fatah i israeliska fängelser erkänner i praktiken Hamas existensen av en israelisk stat inom 1967 års gränser, åtminstone under en övergångsperiod på minst 10 år, och har alltså lagt ett moratorium på kravet om en muslimsk stat i hela Palestina.


Intressant i sammanhanget är också att Hamas i den muslimska stat man eftersträvar talar om att alla religioner skall ha samma ställning ”under islams vingar”. En vision således knappast ”värre” än t.ex. den monarki baserad på kristna värderingar som bl.a. Kristdemokraterna i Sverige bekänner sig till. Att få Hamas att gå längre än så vore nog lika meningsfullt som att förmå Kristdemokraterna att avsvära sig tron på Gud.


2Avstå från våld. Det finns ingenting i folkrätten som förbjuder att ockupation bekämpas med våld. Snarare tvärtom. Detta gjorde befolkningen i Norge under det andra världskriget och i Vietnam, Algeriet och andra motståndskrig. I vårt eget land stod det tidigare i telefonkatalogen att vi skall göra motstånd mot ockupation och att ”varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt”.


Attentat mot civila är givetvis en helt annan sak och självmordsbombningar mot israeliska kaféer inte acceptabla. Det är dock inget skäl till att avbryta förbindelserna med en vald regering. Speciellt som man samtidigt upprätthåller förbindelser med israeliska och andra regeringar som ägnar sig åt statsterrorism i betydligt större skala.


Hamas upprätthöll tills nyligen en nästan två år lång ensidig vapenvila mot Israel. Trots att denna efter återockupationen av Gaza har upphört har Hamas ändå inte utfört några egentliga attacker mot det israeliska samhället.


3Respektera ingångna avtal. Trots att palestinierna hittills har haft tio regeringar är det första gången man ställs inför ett sådant krav. Den självklara invändningen är då att inga avtal av betydelse för fredsprocessen undertecknats av Israel och den palestinska myndigheten.


Motparten är i stället PLO som representerar alla palestinier även de i exil och som redan sedan länge, åtminstone sedan Osloavtalet 1993, har erkänt Israel och en lösning av konflikten i enlighet med 1967 års gränser och FN:s resolutioner i frågan.


Noterbart är att Israel tidigare har vägrat förhandla med palestiniernas förre president Yassir Arafat som betraktats som en ”terrorist” och med den nuvarande Mahmoud Abbas, som anklagats för att inte komma till rätta med de palestinska militanterna.


Inte heller nu förhandlar man på allvar på grund av detta argument (”terroristerna” sitter ju i regeringen) med den palestinske presidenten - trots att sådana förhandlingar vore fullt möjliga.


Att man inte förhandlar med Hamas – ens om de vardagliga om varor, transporter, myndighetsutövning och sådant som man tidigare haft avtal om - är helt logiskt. Israel förbehåller sig rätten att själv välja sin motpart i alla förhandlingar. Och någon ”trovärdig” sådan kommer de givetvis aldrig att finna – speciellt inte om det gäller frågan att avsluta ockupationen.


Alltmedan orimliga krav ställs på den palestinska ledningen riktar EU och vår egen regering inga som helst krav mot den israeliska regimen. Tvärtom vill man behålla alla dörrar öppna för en ”dialog”. Något som alltså inte är nödvändigt när det gäller palestinierna. Denna inställning finns tyvärr också hos en del av den svenska opinion som säger sig vara för en rättvis lösning av konflikten.


Trots att samtliga svenska riksdagspartier officiellt bekänner sig till en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser och till FNs resolutioner i frågan anser inget av partierna att Sverige på egen hand bör normalisera sina förbindelser med Hamasregeringen och respektera den palestinska demokratin.


Visserligen anser (mp) det självklart att man skall ”föra en dialog med alla parter som är inblandade i en konflikt”, att ”det är felaktigt av EU att kollektivbestraffa det palestinska folket när de enligt EU valde fel” och att ”EU:s sanktioner mot Hamas kom alldeles för snabbt efter valet”.


Även (v) förordar ”dialog med den folkvalda palestinska regeringen”, något som också är uppfattningen hos (c) ”förutsatt att Hamas visar en vilja att finna en fredlig lösning med Israel”.


Men det är allt. Både (mp) och (v) vill avskaffa sanktionerna som enligt (v) snarare riktar sig ”mot det palestinska folket som helhet” än mot Hamas och (c) menar att ”EU:s sanktioner mot Hamas bör ses över”. Övriga partier stöder de rådande åtgärderna. Inget parti framför explicit något krav på hävande av terroriststämplingen av Hamas.


Vad gäller sanktioner mot Israel menar (v) att ”Israel måste isoleras internationellt på liknande sätt som man agerade gentemot apartheidregimen i Sydafrika”. Hos (mp) är uppfattningen att ”sanktioner är en form av bestraffning och måste användas sparsamt” även om man i fallet Israel kan överväga ”ett avbrytande av EU:s handelsavtal med Israel och ett stopp för svensk vapenimport från Israel”.


Vad gäller (c) är man mot sanktioner men anser att ”det kan finnas anledning att se över EU:s relationer med Israel”. Övriga partier vill inte ha några sanktioner alls. (Ur Palestinagruppernas valenkät till partierna). Det parlamentariska stödet för några som helst aktioner mot Israel är alltså synnerligen svagt.


Sanningen är att det i nuläget inte finns någon som helst verklig opinion i Israel för en varaktig och rättvis fred med palestinierna. Alltså egentligen ingen motpart att föra någon meningsfull dialog med.


Inget av de stora partierna erkänner något Palestina innanför 1967 års gränser eller förklarar sig villiga att respektera FN:s resolutioner i frågan – dvs. Säkerhetsrådets resolutioner 242 och 338 om tillbakadragande från de ockuperade områdena och Generalförsamlingens resolution 194 om flyktingarnas återvändande.


Studerar man Likuds plattform finner man under rubriken under ”Self-Rule” att Likud (som här betecknar sig som ”Israels regering”) förbinder sig att aldrig acceptera någon palestinsk stat ”väster om Jordanfloden” dvs. på de ockuperade områdena.


Kadimas plattform definierar inga gränser för vare sig Israel eller den ev framtida palestinska staten. Man är bara villig att acceptera ”en fredlig och terrorfri palestinsk suveränitet” och förbehåller sig ”rätten att annektera palestinskt territorium om det (Israel) finner det nödvändigt för sin säkerhet".


Arbetarpartiet/Mapai utesluter inte i sin plattform antagen 1997 ”etablerandet av en palestinsk stat med begränsad suveränitet” men förutsätter israelisk kontroll över hela Jerusalem och områden på Västbanken ”som är större judiska bosättningar”. Jordanfloden skall vara Israels östra säkerhetsgräns ”med ingen annan armé stationerad väster om den” och återvändande av flyktingarna är eventuellt möjligt efter förhandlingar men bara till de palestinska områdena.


Det vi i själva verket ser är en ”clean break” en brytpunkt i Palestinakonflikten. Trots att den israeliska parten uppenbarligen är den som mest konsekvent hävdar sin ”rätt” till ockupation och icke-erkännande av någon palestinsk stat läggs nu all energi på att förmå Hamas att ”erkänna” Israel och – liksom man lyckats förmå Sinn Fein i Nordirland att göra – upphöra med all verklig kamp mot ockupationen.


All kritik från EUs och Sveriges sida har tystnat vad gäller kritik av murbygge, utbyggnad av judiska bosättningar, utomrättsliga avrättningar av palestinska ledare, fängslanden och interneringar av människor inklusive barn utan rättegång och dom. dagligt dödande av palestinier, etnisk rensning av Jerusalem etc.


Israel bryter hämningslöst mot FN-stadgan Geneve-konventionerna. Barnkonventionen och de övriga regler som nonchalerar minst 40 FN-resolutioner och besluti Internationella Domstolen i Haag. Allt detta utan att någonting händer.


Terrorstämplingen av Hamas gör det omöjligt för den svenska regeringen att protestera ens när Israel kidnappar och spärrar in över tjugo palestinska parlamentsledamöter inklusive åtta ministrar. Att kräva frigivande av dem vore ju som att kräva frisläppande av sympatisörer till Baader-Meinhofgruppen...


Inte heller kan man, eftersom palestinierna styrs av ”terrorister”, på allvar protestera när den israeliska armén lägger hela den palestinska infrastrukturen, inklusive kraftverk och annat byggt med svenska biståndspengar, i ruiner. När Israel går bärsärkagång i Libanon ordnar Sverige en givarkonferens för att betala det som blivit förstört. På samma sätt samlas det in pengar för att eventuellt – beroende kanske på hur palestinierna ”uppför sig” – bygga upp en del av det som blivit förstört i Gaza.


Opinionsarbetet för Palestina har i sin nuvarande utformning nått vägs ände. Det är dags nu att byta utgångspunkt, tona ned arbetet med meningslösa protester mot murbygget och utbyggnad av bosättningar och sluta att söka aktivt samarbete med organisationer som är ovilliga till verkliga aktioner mot Israel, vars närvaro i ”solidaritetsarbetet” bara legitimerar fortsatt förtryck av palestinierna.


Om någon organisation anordnar en aktion mot t.ex. murbygget kan vi naturligtvis deltaga. Men inte ödsla kraft på att driva detta krav. I stället borde fokus läggas på demokratifrågan att blottlägga den israeliska statens rasistiska och koloniala karaktär och att kräva respekt för SAMTLIGA FN-resolutioner och demokrati – i en eller möjligen två stater – på varje del av den palestinska jorden.


Enligt Palestinagruppernas (PGS) program antaget vid kongressen mars 2006 skall man förutom att ”verka för att en suverän palestinsk stat etableras på Västbanken och Gaza med Östra Jerusalem som huvudstad” (punkt 4) även ”verka för att Israels strukturella diskriminering av dess palestinska medborgare upphör och att palestinier i Israel garanteras fulla medborgerliga och demokratiska fri- och rättigheter”(punkt 5).


Handlingsplanen för åren 2006-08 talar om att ”förmå omvärlden – FN, EU Sverige – att ta folkrätten och FN:s beslut på allvar och tillgripa någon form av sanktioner mot Israel”. Just det, det är här vi bör lägga vårt nya fokus. Vi bör också komma ihåg att ”PGS betraktar det palestinska parlamentet och presidentämbetet som legitima representanter för palestinierna i de områden där val hållits och PLO som det palestinska folkets legitima representant utanför dessa områden”, (PGS´ program). Det måste manifesteras mycket tydligare än idag.


Israel måste bojkottas totalt och på alla områden, tills man genomför nödvändiga förändringar av sin politik. Förmodligen är det – liksom i fallet med de fascistiska regimerna i Portugal och Spanien och den vita apartheidregimen i Sydafrika – nödvändigt med en verklig demokratisering av Israel för att det koloniala projektet skall avslutas.


Det verkliga valet kan stå mellan en ”sydafrikansk” och en ”algerisk” lösning av konflikten, där den sistnämnda i värsta fall innebär undergång för den ena eller de båda folkgrupperna. Vi bör, förutom att kräva avbrutet vapensamarbete och frihandelsavtal, aktivt arbeta för ett stopp för Israels deltagande i idrottsligt kulturellt och vetenskapligt utbyte – EM, VM, Schlagerfestival etc.


Alla israeliska produkter från både ockuperade områden och från själva Israel skall bojkottas. Kod 729 i början på butikernas streckkoder anger att varan kommer från Israel. Noggranna listor på olika produkter bör distribueras i stor skala. Bojkotten av Israel måste vara total och villkorslös.


I gengäld måste vi aktivt arbeta för att bryta den demokratiskt valda palestinska regeringens isolering. Vi bör skicka officiella delegationer till den palestinska ministären och inleda samarbetsprojekt via den palestinska myndigheten. Eventuellt bör en separat insamling startas för, om än symboliskt, stöd till humanitära projekt inom ramen för den palestinska autonomin.


Vi bör sluta betona att våra nuvarande projekt administreras vid sidan av den palestinska myndigheten. Det är ingenting att vara stolt över. Det bisarra i hela konflikten är ju att Israel, traditionellt och okritiskt av den svenska partieliten erkänd som ”den enda demokratin i Mellanöstern”, i själva verket motverkar demokrati för delar av sin egen befolkning,


ockuperar land och saboterar utvecklingen i regionen bl.a. genom att som nu ge sig på de enda två verkligt demokratiska strukturerna i sitt närområde – det demokratiska Libanon och den demokratiskt valda palestinska regeringen. Det är denna vansinniga felbild av verkligheten som vi på allvar måste konfrontera.

Häv terrorstämplingen av den valda palestinska regeringen! Bojkotta Israel!


fredskoalitionen@yahoogroups.com
pg 4064380-1

medlem 100 kr
student 50 kr
förening 200 kr