fredag, mars 16, 2007

Kloka ord vi väl behöver inför 17 mars

Dessa ord kommer som en frisk fläkt från Anna-Lisa Björneberg. Hon liksom Berit Tybrand, båda IKFF och i styrelsen för Fredskoalitionen Göteborg, är de största och mest aktiva stöttepelarna för oss andra.

Vad skulle vi göra utan dessa fantastiska kvinnor. Både mer än dubbelt så gamla som ýngre aktivister och det kitt och de förebilder vi alla behöver för att kunna fungera som mänskliga varelser här på jorden.


Från offer till aktivist av Annalisa Björneberg
Vi kvinnor vill lösa konflikter på ett annat sätt. Margareta Fredkulla ledde Norden på trettonhundratalet och det var den tidens längsta fred. Hon är ett av många exempel.

Idag demonstrerar vi igen som för fyra år sedan inför starten av Irakkriget. Det känns som när en kvinna som blir slagen av sin man känner skuld och självförakt och inte anmäler övergreppen. Innan hon går från offer till agerande.

Innan hennes känsla vänds från vanmakt till förakt och opposition mot den som slår. Så känner vi vanmakt idag och skam inför det våld som används mot Iraks folk och att hoten också riktas mot Iran. Vi vill inte befinna oss i denna vanmakt. Vi vill inte visa oss som offer utan istället agera för en annan världens ordning.

Vi vill få alla, både män och kvinnor, att förena sig med oss för en ny dag- och världsordning. Alla vi som vill lösa problemen med dialog, möte och försök att förstå den andres resonemang.

USAs krig i Irak är inte ett krig för demokrati, det är ett krig för att visa vem som styr och leder världens folk, vem som bestämmer över våra naturtillgångar. Orsaken är inte att befria kvinnorna från patriarkatet, det går inte göra med krig utan är ett vilseledande argument som vi inte går på.

När jag var barn var jag rädd för Hitler som försökte erövra världen, sedan för Stalin som höll ett skräckvälde innanför järnridån och i satellitstater runt omkring. Nu är jag rädd för Bush som skall representera det USA vi tidigare uppfattade som demokratins bålverk mot tyranni. Idag är jag inte rädd. Jag är arg.

1900 talet var det krigiska århundradet och 2000 -talet skulle bli fredens århundrade! Det har inletts mycket dåligt och mänskligheten står på randen till katastrof .

1915 samlades 1.400 kvinnor i Haag för att stoppa det första världskriget. De var rösträttskvinnor som var vana vid att kämpa och hade klara begrepp om fred och rättvisa. Av deras analyser utarbetades grunderna för Nationernas Förbunds stadga, som sedan blev FNs stadga. Womens international league for peace and freedom (IKFF) grundades då.

Men vilka ledare har vi då idag? Har vi de ledare vi förtjänar? Nej, det har vi inte. Vi vill inte låta människor fängslas utan att få veta vad de anklagas för. Vi vill inte sälja vapen, delta i väpnade konflikter och är inte stolta över att sända unga pojkar till strid. Vi vill inte ha er som ledare!

Med ledare som er blir det ingen dialog, inget möte. Man lyder för att man är rädd. ”Vi kan inte sända samtalsterapeuter till Afghanistan- de behöver militär” sade Mikael Odenberg i en TV-intervju i veckan. Vi vill inte ha er som ledare- vi vill ha ”riktiga” män och kvinnor som inte viker sig för makt, som förstår hur man löser konflikter med insikt om vad problemet handlar om.

Till slut ett citat i boken "Fredsbyggare sökes" av Johan Sanne.
- Jag blir så rörd över vad som pågår i världen idag. Aldrig tidigare i världens historia har det funnits en global, synlig, livsduglig, öppen dialog och diskussion om själva lagligheten i att föra krig. Detta sagt av Robert Muller, Costa Rica, 80 år, tidigare biträdande generalsekreterare i FN.

Lördag den 17 mars samlas vi på Götaplatsen kl 13 för demonstration till Gustav Adolfs Torg nu på fyraårsdagen av Irakkriget. Sedan dess start har även Afghanistankriget förvärrats (med svensk "hjälp") och krigshoten mot Iran fördjupats!

Etiketter: