torsdag, april 26, 2007

Folkpartiets krisartade vägval liknar Sveriges - Drake och Guillou



Som illustration till den svenska synen på kriget kommer denna hälsning från en irakisk frilansfilmare boende i Adhamia, Bagdad

- "I did a lot to make all people around the world make a big pressure to stop building the wall.

And I also did more and more documantry in Uk &US about Iraq and the last one was with PBS frontline media called Gangs of Baghdad and it is shown the 17th of this month.

My assistant was killed by US troops on the 15th of Sep 2006 and my other assistant got arrested 50 days ago and also my car got dameged three times by the US troops all of that becauseI am a journalist!

This the free press which came with the occupation.


Jan Guillous kolumn i AB den 15 april om Migrationsöverdomstolen och debattartiklarna på SvD den 26 april om Folkpartiets vingliga ledarval handlar om vår svenska undfallenhet mot makten, vilken i båda fallen stavas USA.
Fps valutvärderingsgrupp i Stockhoms län analyserar i SvD det bristande väljarstödet i valet som endast lyckades nå upp till en procent över Riksdagsspärren.

De menar att den utvärdering som de gjort i Stockholms län inte ger något stöd för att ett byte av partiledare löser alla problem och framhåller, att om ett liberalt parti förlorar moderat sinnade väljare det inte är något att skämmas över, men att katastrofen ligger nära om man förlorar liberala väljare.

Som förslag framhåller man vikten av att kommunicera liberala kärnvärden och lyfta de sakfrågor som tydligt stärker kopplingen till liberalismen som ett försvar av individens integritet i tider av dataregistrering och frågor rörande utsatta människor och att föra fram "den liberala berättelsen".

Därunder fortsätter Lars Drake fd folkpartist i Uppsala, under rubriken "Major Björklund bör inte bli general", på samma tema. Han menar att Jan Björklund mest är känd för att ha varit drivande i skolpolitiken men som vice ordförande försvarat USA och bekämpat fredsrörelsen inför Irakkriget.

Vid den tiden avfärdade Björklund de största demonstrationer någonsin genomförda på en enda dag med att vänstern förblindas av sin antiamerikanism karakteriserande dessa som Saddams bästa vänner. Han hävdade till och med att de som var emot kriget bidrog till att öka risken för krig. Björklund försvarade också, i direkt strid med FN-stadgan, de demokratiska ländernas rätt att använda våld för att byta ut regimer i andra länder.
Det Irakkrig som senare bröt ut saknade demokratiskt stöd bland världens befolkning, världens regeringar, religiösa ledare och i FN:s säkerhetsråd. Björklund framställde Saddam Hussein som världens farligaste diktator med stora mängder massförstörelsevapen. Han beskrev några av Husseins många brott utan att nämna att allvarligaste brotten begicks under den tid Irak stöddes av USA.
Björklunds ensidiga historieskrivning skulle göra Bush nöjd, fortsätter Drake och påpekar att Irak var militärt svagare än några av dess grannar, att hundratusentals människor riskerade att dödas i det planerade kriget och att terrorismen skulle öka kraftigt.

-Min förutsägelser har tyvärr besannats, skriver han. Om jag vore folkpartist skulle jag leta efter en mindre belastad kandidat. Det borde finnas personer med bättre omdöme i folkpartiet. På sikt kommer motsättningen mellan fredsälskande och uppriktiga socialliberaler och inbitna USA- och Israelförsvarare att skapa nya kriser.

Det är lika mycket vett i domstolen som fred i Irak

Detta skriver Jan Guillou i Aftonbladet 2007-04-15. Frågan gäller då Migrationsdomstolens inställning till sina politiska uppdragsgivare och därmed också till Irak.

Enligt Migrationsverkets bedömning föreligger inte någon väpnad konflikt i Irak Jodå, ni läste rätt. Man kanske skulle kunna tro att uttalandet är ett cyniskt skämt, eller en ren tanklöshet i fyllan och villan. Men icke så.

Tvärtom är den sensationella bedömningen frukten av moget övervägande på Migrationsverket och tjänar som argumentation i ett mål i Migrationsöverdomstolen (målnr: UM 23-06). Och Migrationsöverdomstolen har efter moget övervägande kommit fram till att man delar uppfattningen om icke krig i Irak.
...Själva saken gäller nämligen det gamla vanliga, att kasta ut ännu en person som söker politisk asyl...Man konstaterar till exempel att "efter frigörelsen 2003 är den irakiska regimen inte inblandad i någon förföljelse av religiösa grupper....
Frigörelse 2003? Med det avser alltså Migrationsverket den brittisk-amerikanska ockupationen tillsammans med en snabbt krympande skara av "villiga" nationer. Ockupationen innebar alltså ett slut på religiös förföljelse i Irak? Vidare i Migrationsverkets argumentation. "Det utgår inte något förtryck från den nya irakiska regeringen, som verkar i enlighet med en ny demokratisk konstitution".

Inget förtryck i Irak? Två miljoner flyktingar måste ha missat något som det svenska Migrationsverket, låt vara som enda myndighet i världen, begriper. Och hundratusentals döda civila kan inte vara ett tecken på att något är fel? Nix, menar Migrationsverkets politiska bedömare: "Det allmänna läget i Irak är inte heller av sådan art att det kan anses utgöra en inre väpnad konflik..."

Om miljontals irakier har flytt så har de alltså inte förstått sitt eget bästa, enligt våra svenska myndigheter. Och om hundratusentals civila har dött så har det åtminstone inte berott på någon väpnad konflikt. Och 3 500 amerikaner har självdött? Detta resonemang köpte Migrations-överdomstolen, fast med vissa nyanser.
De höga domarna kom exempelvis fram till att det inte råder en sådan väpnad konflikt i Irak att man riskerar att dödas, att svåra motsättningar finns, men inte tillräckligt svåra för att det ska hindra att man kastar ut folk från Irak som söker politisk asyl med felaktiga påståenden om krig och ockupation, islamistisk terror och vad de nu kan hitta på för skäl.
Varför har vi då en domstol med det högtidliga namnet Migrationsöverdomstolen där ledamöterna inte tvekar att framställa sig själva som totalt oinformerade politiska idioter?
Förmodligen därför att de förstått sitt jobb. Tidigare var regeringen högsta instans när det gällde att avslå eller bevilja politisk asyl. Det tyckte politikerna var lite genant eftersom de ständigt riskerade kritik för omänsklighet. Alltså uppfann man en särskild myndighet för att hålla i den här yxan....Domare är inte skyldiga att svara på frågor...

I andra länder kallas ett sånt här system för korruption. I demokratiska länder får politisk påverkan på domstolarna inte existera. Men sådana missförhållanden råder förstås inte i vårt land. Lika lite som det finns någon "inre väpnad konflikt" i Irak.

Etiketter:

tisdag, april 10, 2007

Är Svenska Freds' väg till fred krig?

Lyssna dessutom på
http://burningnome.se/div/Stefan_Lindgren_Ring_P1_070409.rm

Svenska Freds verkar för fortsatt svenskt krig i Afghanistan
av Andreas Bryhn

Anrika Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen (SFSF) börjar få ett alltmer orwellskt skimmer runt organisationsnamnet.

I debattartikel efter debattartikel kallar SFSF numera krig för fred då föreningen argumenterar för en fortsatt svensk krigföring i Afghanistan.

Senast skedde detta i tidningen Aftonbladet 2007-03-26, och då tillsammans med Svenska Afghanistankommittén. Visserligen oroade sig SFSFs ordförande Frida Blom för att Isaf, som leds av militäralliansen Nato där svenska soldater deltar, håller på att bli alldeles för sammanblandad med det amerikanska Operation Enduring Freedom (OEF).

OEF är västmakternas krigskoalition som strider mot dessa som motsätter sig västmakternas militära närvaro i landet, vilken varat i drygt fem år nu sedan invasionen 2001.

I USA-militärens logga för OEF ingår den svenska flaggan. Många av medlemsländerna i OEF deltar även militärt i Isaf.

I SFSFs debattartikel heter det-
"Under 2006 har dock allvarliga förändringar ägt rum i form av en 'amerikanisering' av Isaf. Stridande förband inom OEF har förts över till Isaf och en amerikansk general som tidigare var stridsansvarig inom OEF leder nu Isaf. De regelbundet förnyade FN-mandat som styr Isaf har i ökad utsträckning betonat samordning med OEF.

Samtidigt har också de regler som styr Isafsoldaternas våldsanvändning i fält blivit mer tillåtande gentemot offensiva militära operationer. I praktiken har detta inneburit att Isaf har tagit över alltmer av den krigföring som tidigare enbart OEF bedrivit.

Risken är nu att Isafs insatser blir lika kontraproduktiva som den amerikanska krigföringen. Om det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen sätts in i Afghanistan skulle det ytterligare förstärka intrycket av en sådan utveckling."

Ingen plan B
Vad är då lösningen på detta dilemma? Jo- "Sverige måste nu ta initiativ som gör en bättre utveckling möjlig. Regeringen måste kräva av FN, Nato och de truppbidragande länderna att Isafs roll som säkerhetsfrämjande styrka omedelbart förtydligas och att den offensiva krigföringen och amerikaniseringen av styrkan upphör".

Men vad händer om Nato och de andra inte lyssnar då? Ingenting alls förutom fortsatt krigföring med svenskt deltagande. Ett alternativ som enligt SFSF  "saknar... konsekvensanalys och problematisering" är förslaget att Sverige i protest mot att medverka i det västerländska våldet skulle dra tillbaka sina Nato-ledda soldater från Afghanistan.

Ett vanligt argument från dem som förespråkar svensk militär i Afghanistan är att FNs supermaktsstyrda säkerhetsråd har uttalat stöd för det som militäralliansen Natos Isaf-trupper gör i det krigshärjade landet.

Men säkerhetsrådet har aldrig tvingat eller ens bett det på pappret alliansfria Sverige att bidra med soldater i den Nato-ledda styrkan.

Det andra standardargumentet är att om Sverige vägrar fortsätta kriga så lämnar Sverige "fältet fritt för landets talibaner". Mot detta finns två invändningar som SFSF sällan bemöter i sina artiklar.

Kolera eller pest
Den ena invändningen är att det inte finns några "goda" stridande parter i Afghanistan. Den sida som Sverige slåss och samarbetar med domineras av den så kallade Norra Alliansen. Skillnaden i brottsbelastning mellan den Norra Alliansen och talibanerna är som skillnaden mellan kolera och pest.

General Rashid Dostum, som ibland kallas "de facto-guvernör" i den provins där de svenska soldaterna krigar, är av människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch en av de mest jagade. Rashid Dostum, talibanerna och alla andra krigsförbrytare i landet har nyligen fått full straffrihet av presidenten och parlamentet.

Vidare sitter talibanerna redan i parlamentet. De så kallade "reformerade talibanerna", som exempelvis förre befälhavaren Mulla Rocketi och före detta provinsguvernören Mawlavi Islamuddin Mohammadi, är numera Sveriges allierade sedan de bett Bush om förlåtelse för sin tidigare olydnad.

Efter parlamentsvalet 2005 kommenterade bland andra nyhetsbyrån AFP att "Afghanistans nya parlament domineras av krigsherrar". Att hänvisa till dessa som landets legitima ledare är som att använda samma ord som den "folkvalda" estniska församlingen gjorde under utländsk militär påtryckning, då de röstade för att Estland skulle inlemmas i Sovjetunionen1940.

Förvärrar katastrofen
Den andra invändningen mot att ha svenska soldater i Afghanistan är att den utländska militärinsatsen bara har ökat våldet i landet. Talibanerna stärks och gynnas av varje nytt västerländskt bombanfall. SFSF skriver själva om vad Sveriges vapenbröder har ställt till med

"Målet - mindre terror - har i stället blivit mer. Talibanerna växer i styrka, och vi ser allt fler självmordsbombningar, dödsskjutningar och kidnappningar".

Enligt New York University-forskarna Peter Bergen och Paul Cruickshank har antalet jihad-relaterade terrorattacker sju-dubblats världen över sedan Irakkrigets början. I Afghanistan har antalet attacker ökat från 0 till 64 per år och antal döda i sådana terrordåd från 0 till 233 per år. I tillägg till alla människor som dör av flygbombningar och regelrätta strider.

Mellan mars och maj 2006 bombade USA Afghanistan vid 2 000 tillfällen rapporterade krigsvänliga Fox News. Den nuvarande utvecklingen riskerar enligt SFSF att spåra ur så illa att "Karzairegimens dagar kommer att vara räknade".

Andra bedömare, som exempelvis Michael Scheuer vilken är före detta CIA-chef med ansvar för jakten på al Qaida-ledaren Osama Bin Laden, hävdar att Nato redan nu håller på att förlora kriget på grund av de intensiva bombkampanjerna.

Men när det gäller den svenska insatsen spelar det tydligen ingen roll för SFSF om Karzairegimens dagar sedan länge har varit räknade eller om de kanske blir det någon gång i framtiden. Ingen plan B nämns, förutom att Sverige ska "ta initiativ" och "kräva" saker av sina långt mäktigare vänner.

De svenska Nato-soldaterna ska enligt SFSF stanna, punkt. Allt annat vore oansvarigt. Även om Nato mfl inte skulle lyssna på Sveriges eventuella protester förutsatt att det blir några protester från högerregeringens sida. Att Sverige dödar och fångar skurkar åt Bush och åt några av Afghanistans värsta förbrytare är tydligen något enligt SFSF som måste fortgå, oavsett vad som händer.

Svenska soldater ska visst inte bara delta i en insats som ligger under en internationell militärallians, utan Sverige ska tydligen också nödvändigtvis välja den mest blodtörstiga och invasionssugna militäralliansen av dem alla.

Att svenska soldater agerar springsjasar, hantlangare och medbrottslingar åt världens mäktigaste och mest brottsbelastade män, vilka dessutom har orsakat hundratusentals irakiers död, är uppenbarligen något som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen ser som värt att högljutt försvara gång på gång. Dags för namnbyte för föreningen?

Kommentar Fredskoal: Är det Svenska Krigs och Anstiftarföreningen som åsyftas?

Etiketter:

måndag, april 09, 2007

Fyra år sedan Bagdad föll

På fyraårsdagen av USAs ockupation av Irak demonstrerade hundratusentals shiamuslimer mot USAs ockupation på vägen mellan de heliga städerna Najaf och Karbala. Detta sker på uppmaning av den bland många fattiga irakier mest populära shialedaren al Sadre.

Samtidigt planerar USA muromgärda de stadsdelar i Bagdad där motstånd förekommer, vilket gör att landet alltmer påminner om ett muromgärdat Palestina..

http://www.uruknet.info/?p=m31983&hd=&size=1&l=e På Uruknet aktualiseras samtidigt vilka de märkliga vapen var som dödade vanliga människor för fyra år sedan i en buss vid en vägspärr nära Hilla, som om de blivit itusågade av knivar. Detta måste ha skett med hjälp av hittills okända högenergivapen som på detta sätt testades vid invasionen.

Märkligt var också hur soldaterna ur det Republikanska Gardet bara föll ner och dog vid försvaret av Bagdads flygplats vid USAs invasion vid denna tid för fyra år sedan.

Uruknet förespråkar nu att radioaktiva neutronbomber bl.a använts. Människor såg vid den tiden hur snabbt all jord byttes ut på hela flygplatsen och alla olja fraktades bort. Barn som lekte i ruinerna vid stadsdelar i närheten visade senare underliga utslag på huden.

Att även microvågsvapen utvecklas för "crowdcontrol" betyder inte att dessa och laservapnen bara var avsedda för utländsk användning, påpekar en expert i Your Tubefilmen på nätet - utan dessa skulle kunna lagras hemmavid som ett vapen vid den egna befolkningens eventuella framtida massprotester...


"Av FN och olika regioner antagna regler till skydd för mänskliga rättigheter borde vara starka nog att stå emot även i tider av påfrestningar. Det är då de mest behövs", skriver fd diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel den 8 april på SvD Brännpunkt och fortsätter:

"De måste stå fast även när onda vindar blåser med stormstyrka. Att värna dem är en demokratisk regerings främsta uppgift, men nu har många svikit och vikt sig för en våg av illdåd, begångna av fanatiker, som också tycks hylla principen, att ändamålet helgar medlen.

Den svenska rättsstaten, framförallt rätten till domstolsprövning måste återställas fullt ut. De problem som uppstått inom FN och EU med listor över utpekade måste lösas. Anklagade måste få försvara sig.

Missgreppen i den av Carl Lidbom hastigt hopskrivna terroristlagen måste rättas till. Ingen bör utpekas som ”presumtiv terrorist” om varken stämpling eller förberedelse till terroristbrott kan påvisas.

Alla mänskliga rättigheter måste bli svensk lag och FN:s tillsynsorgan respekteras..."