måndag, november 26, 2007

Vad Vi kan göra för klimatet




Tim Flannery är en ledande australisk vetenskapsman som nyss blivit '2007 års australier'. Bäst känd är han för sin ledande roll som företrädare i kampen mot klimatförändringarna, idag med sin nya bok "The Weather Makers: The History and Future Impact of Climate Change", vilken är århundradets bok i frågan.

Nyligen var han i Californien och talade i just detta ämne. Alltså att vi själva kan göra mycket för att klara denna århundrades största utmaning. Han tror att vi trots dessa till synes mörka utsikter ändå kan komma ur denna röra och beskriver i sin nya bok hur det kan gå till. Samtidigt ser han den nyblivna fredspristagaren Al Gore som en stor förkämpe och väckarklockan för oss alla.

Flannery visar oss hur den oerhörda förhöjning av växthusgaser, dvs gaser som bildas vid fossil förbränning, gör att det tunna skiktet runt atmosfären som hindrar en del av jordens värmeutstrålning, blir allt tjockare och därmed vårt klimat allt varmare.

Al Gore visade också i sin film 'En obekväm sanning' på sambandet mellan jordens temperaturhöjning och tiden för vår användning av ångmaskinen och förbrännings-motorn. Klimathotet beror alltså bl.a på våra utsläpp av växthusgaser i atmosfären i samband med förbränning av fossila ämnen som kol och olja.

Själva kan vi göra enkla men effektiva åtgärder för en förändring, menar Flannery, genom att vi kämpar politiskt för en reglerande lagstiftning och pss kan minska utsläppen 80% under de kommande 40 åren.

Där är sedan länge Californien ett lysande exempel med regler för bilars utsläpp och att få fram effektivare, bränslesnåla hybridmotorer som t.ex Toyotas hybridbilar eller Evinrudes nya båtmotorer.

Samtidigt är problemet globalt och måste lösas med globala överenskommelser. Där har Kina överraskat och lovat ställa upp på de regleringar som nästa klimatrunda kan kommer fram till.

Men att bara reducera utsläppen räcker inte och det viktigaste i sammanhanget är därför ledarskapsfrågan. Det gäller att från varje politiker utkräva svar på hur de ställer sig i denna fråga inför valen. För vi behöver nya miljöchampions på alla nivåer i samhället och även ute i skolorna.

Vi kan utkräva betalning för utsläpp de utöver de satta gränsvärdena. Samtidigt måste vi utgå från skog och odlingsbar mark. Att vårda de regnskogar vi har kvar, de som är jordklotets lungor. Och med 9 M människor på jorden under detta århundrades slut skulle vi vid skörd av brödsäd kunna separera axen från stråna och hacka sönder resterna till förbränning vid produktion av el. Något som i sig skulle ge en "ren" plusenergi.

Etiketter:

An arab woman blues...





22 nov

..Then, I wondered if I should write about Americans instead, like, grace this degenerate bunch with an article?

Then I thought again and decided they are not worth my precious energy. They are a junk people, a people made of "lead" hoping against hope to be transformed into gold in some alchemist laboratory. Will not happen.

Americans are the most stupid, backward lot any people can encounter...No amount of Alchemists will ever change that.

And besides their list of crimes is way too long, I would not know where to start and where to end... Americans are just a sick bunch. I don't like them at all. Just thinking about them, makes my stomach churn...left and right.

They are a dishonest, despicable lot and so fucking ignorant, I am not sure they realize how ignorant they are...Fuck them, I hope their bubble bursts very soon and they fall flat on their filthy faces. Can't stand them, criminals.

Then, I thought maybe I ought to write about the Brits, the English.


The English are a sick breed too. A sick breed of donkeys. They are the most perverted bunch in the whole of Europe.

I mean where else can you find 60 years old members of parliament dressed up in diapers waiting to be spanked by a dominatrix Nanny, but in England?

For those who have the misfortune of living in England, they need to check the "Sun or Daily Mirror" for such stories...And trust, they abound in England.

Must be the ghost of the unwashed, prude, Queen Victoria, still hovering over the tormented, pitiful, British soul...

The Brits are a fucked up bunch for sure...
I can tell you stories and stories about them. For starters their sense of hygiene leaves a lot to be desired.

Their notion of cleanliness is to soak their greasy slimy bodies in a bathtub.
The bathtub looks as if some pig swam in it and it takes hours to clean the grime from the edges...And they don't rinse either. They dry themselves with the soap on.

They do the same when washing dishes in the famous plastic English basin.
Ah! The English trademark, the famous English basin!

In that same basin, they soak their underwear, their toothbrush and wash their arses too.Once a week naturally. When the boyfriend is around- that is. And even then, there are no guarantees.

I have lived with them long enough to have had the misfortune of observing them. They are a filthy lot.

But then, with a prune stuck down their throats or a cockney accent so ugly, that it even makes my dog seek shelter, they say in their usual patronizing ways."I must say those foreigners are dirty."

They easily forget their soaking in muck water once a fortnight of course...Or their 60 years old shitty diapers...

I have so many stories to tell you about British hypocrisy, but will save them for later...

And as a friend said to me once, "drop by drop..." And the Brits will not be spared.

Here is an Iraqi woman who will give it to you better than any dominatrix Nanny.
You just need to be very patient..."dears." And in the meantime, take that prune out of your mouth and shove it.

Enough on the Brits for tonight. I think you received a foretaste of what it is like being one...or living with one.

What is amazing though. Wrong. I take that back.

It is not amazing at all, it is expected from both of these two decadent, degenerate lots...

That of knowing what they already knew, they voted not once but twice for both, Bush and Blair. TWICE. An 8 years tenure.

For God's sake, what does that tell you about these people?

They will give you all sorts of excuses why they did so. Bullshit, don't believe them. They are lying. They are a filthy people, rotten to the core. No doubt about it.

Iraq was their golden colonialist opportunity to vent out all their past, repressed inferiority complexes.

Their racism, their spitefulness, their impotence and they ARE impotent, their evilness, the white race of pink skins and grime bathtub edges...

You need to trust me on that one. They are a horrible lying bunch of racist bastards.

But they have done worse than lie in Iraq. They have done much worse...

Iraq was their unrestrained experiment, where they could act out every single sick fantasy they harbor.

The fantasy of the pink Western prick finally having an erection. The fantasy of a frustrated peroxide blonde with limp hair finally having someone look at her.

The fantasy of some pimply Chicano finally exercising some power.

And that of some big fat black American ass finally getting some respect, by instilling fear... in the "local indigenous ones".

If you do not grasp these little psychological secrets, you understand nothing about the reality of Occupation.

And who did this bunch find as a helper? The sectarian Shias influenced by the Pistachios nuts from Iran.

So I thought, maybe I ought to write about what is happening to this group. The sectarian Shias from Qum pretending to be Iraqis. And I have so many secrets to share about them.

I still see the faces of some of my female friends wiping their tears, when recounting the horrors of this evil sectarian bunch.

Yes, you guessed right, RAPE.

I can give you names and places and dates...but I will not. I protect my female friends.

The sectarian Shia bunch and most of them are sectarians, are driven by a hatred and envy that is difficult to explain. You can easily compare them to the Jews of Israel...

Their favorite target are Sunni women. Once they score with a Sunni woman, they are led to believe that their “sect,class...” - whatever you call it- ”knot” has finally untangled.

They are another vindictive, sick bunch.

It comes as no surprise that they have aligned themselves with the Iranians, Israelis, Americans and Brits.

So, No. I will not write about the Shias – sectarian Shias that is - tonight.

Once you understand their games and ploys, you will understand that they are nothing but a sick, worthless bunch, fit for collective rehabilitation...and even then, you cannot be sure you will get results... Ask my girlfriends.

So what shall I write about then?

Maybe I ought to write about another of my favorite songs, "Autumn Leaves".
Yes I know it's another Jazzy one. I have heard all of its versions. French, English and even Arabic by Fairuz.

I am not sure whether the original is French, English or Arabic...

I think it’s French “Les Feuilles Mortes.” (Dead leaves) But Arabic qualifies too...For there are so many autumn leaves falling over here, and regardless of the season.

Do you know it ? Those dead Autumn leaves?

The falling leaves drift by the window
The autumn leaves of red and gold
I see your lips, the summer kisses
The sun-burned hands I used to hold
Since you went away the days grow long
And soon I’ll hear old winters song
But I miss you most of all my darling
When autumn leaves start to fall....

Etiketter:

söndag, november 25, 2007

Kvinnliga Iranprotester och Folkets Muhajedin




Det har förekommit starka protester i Stockholm mot något SvD skrivit från iranska Folkets Mujahedin i Sverige. Särskilt då med övervägande kvinnligt deltagande, måhända för att kvinnan i Iran inte står särskilt högt i kurs i landet.


I Sverige har organisationen företrädesvis mycket välutbildade medlemmar, komna från en militant proteströrelse som uppstod i samband med att mullorna tog makten i Iran för över 25 år sedan.


De var för övrigt också med om att ockupera den amerikanska ambassaden och blev i samband med det terroriststämplade av USA.


Numera hjälper de CIA inför kriget mot Iran, både att från sitt läger i nordöstra Kurdistan infiltrera den azeriska befolkningsgruppen och i USA att för CIA hålla regelbundna föredragningar om de senaste rönen ifråga om ev iranska underjordiska kärnanläggningar.


Deras högsta ledning, ett äkta par, bor numera i Paris och betalar (antagligen för CIAmedel) europeiska parlamentariker för att åka dit och träffa dem för att den vägen förmå EU att ta bort sin terroriststämpel på organisationen.


Och att stödja deras kamp mot Iran och för att den vägen få ett eget inflytande i landet. Något de praktiskt taget också lyckats med, innan en och annan parlamentariker t.ex från England dragit öronen åt sig.


I Sverige har folkpartister t.ex varit på besök i Paris och efter det blivit avskräckta.


Under Saddams tid fick de både fristad och militär utrustning för sina terroristdåd mot Iran. Men numera vistas de i läger i östra Kurdistan.


Se mera om organisationen i filmen nedan!

YouTube - Gunning For Iran
October 2006Much of Washington's information on Iran's ...
28 min -
www.youtube.com/watch?v=k05eBdc2iOI

Etiketter:

fredag, november 23, 2007

Afghanistan på randen till kaos - Senlis rapport



Sex år efter att mulla Omars regim drevs bort från makten i Kabul är talibanerna åter på frammarsch. Och ingen vill satsa det som skulle behövas för att rädda Afghanistans folk från en total kollaps.

Liknande slutsatser drar den internationella tankesmedjan The Senlis Council i en färsk rapport om "Afghanistan på randen till kaos". Med egna observatörer på plats i Afghanistan, både i Kabul och i de sydliga krigsprovinserna som Kandahar och Helmand, har Senlis bedömning vägt tungt i dagens media.

Hela 92 procent av Afghanistans areal idag domineras mer eller mindre av talibanernas närvaro enligt rapporten. Och det framgår dessutom att Hamid Karzais splittrade regeringsstyrkor endast har kontroll över huvudstaden Kabul och ett fåtal andra småprovinser i norr.

I stora delar av landet, främst i söder, utövar alltså talibanerna en reell politisk, militär och psykologisk kontroll, samtidigt som de vinner en allt större legitimitet i de krigströtta afghanernas ögon.

Färska FNsiffror visar samtidigt att NATOs bomningar dödar mer civila än vad talibanerna gör och därmed att stödet för de utländska trupperna i landet kraftigt sjunker bland den afghanska befolkningen.

Det finns också Isaf-befälhavare som sedan en rätt lång tid tillbaka varnat för att Natostyrkorna överlägsenhet väger lätt i enskilda drabbningar i jämförelse med talibanernas talang för att, som det heter, "locka och skrämma lokalbefolkningen över på sin sida".

Frågan är om det inte snarare handlar om valet mellan pest och kolera. Och att man då föredrar att inte få sin familj bombad eftersom talibanerna inte gör detta gentemot civila.

Frågan är heller inte längre om talibanerna till slut kommer att nå Kabul, utan när och hur de kommer att göra det - för deras målsättning är att rycka in i huvudstaden år 2008, vilket för var dag som går framstår som alltmer realistiskt, summerar Senlisrapporten.

Ryggmärgsreaktionen från såväl Kabul som London,Washington och andra Natohuvudstäder sägs vara att Senlis kraftigt överdriver hotet mot Afghanistans stabilitet.

Men vad säger Senlis?

Jo, att de utländska styrkorna i landet borde bli betydligt vassare "combat aid agencies", alltså "stridande biståndsorganisationer", som aktivt bygger upp en fungerande ekonomi bakom militära murar.

Och Isaf vill man skall öka till 80.000 man, vilket motsvarar nära en tredubbling, dvs för svensk del till ca 1.000 soldater.

Generalsekreteraren för det norska Röda Korset fördömde samtidigt idag den tunga beväpning som den norska medicinska personalen haft under sin verksamhet i norra Afghanistan (där också den svenska bataljonen är förlagd).

RödaKorschefen sa att en sådan praktik av beväpning kan göra att humanitär personal överallt under Röda Korsets emblem riskerar att hamna i fara. Detta beroende på att Röda Korsemblemet är menat att ge medicinsk personal ett speciellt skydd under krig och konflikter.

Henrik Glette, som är talesman för den norska delen av 'Läkare utan gränser' sa i detta sammanhang per telefon: 'Under senare år har vi undan för undan sett en alltmer oklar linje mellan humanitära och militära insatser..det gör då vårt arbete ännu svårare'

En medlem ur den norska försvarskommittén tänker idag utkräva en omedelbar förklaring från den norska försvarsministern Anne-Grete Stroem-Erichsen.


Men i samband med den svenska budgetprocessen ville man i Sverige blanda in biståndsmedel i den svenska militära budgeten.

Att blanda ihop militär- och biståndsverksamhet är erfarenhetsmässigt en dödssynd och något som även riskerar sjukvårdspersonalens liv.

Det fick det respekterade 'Läkare utan gränser' erfara i Afghanistan, efter att USAssoldater ofta gjorde intrång på sjukvårdsklinikens område, varefter undan för undan fem av deras läkare blev skjutna så hela kliniken till slut tvingades stänga.

Tyvärr verkar svenska beslutsfattare inte förstå detta sammanhang, på samma sätt som de svenska Isafstyrkan inte förstod att det enligt Genevekonventionen var förbjudet för militärer att åka omkring i vita bilar med röda märken på.

Som slutkommentar kan man undra vad det är som pågår. Presidenten i landet har tillhört den amerikanska vicepresidenten (tidigare inom oljebranschen) Cheneys neoconsskara och det afghanska parlamentet är numera fullt med krigsherrar, från vilka de fåtaliga radikala kvinnliga representanterna riskerar att få sig en smäll och måste ständigt ha med sig livvakt.

Landets opiumodlingar blir bara större och den fruktade krigsherre där svenskarna har sin bas i norr är en envåldshärskare med egen militärmakt liksom många andra och en god förtjänst även från sina vallmoodlingar. Men befolkningen får det bara sämre.

Ett fungerande rättssystem med social trygghet för människo i landet borde vara nummer ett, annars skall Sverige inte blanda sig i denna lek på hög geostrategisk nivå. Ändå har vi i Sverige haft ett mycket gott rykte i Afghanistan - men det var då det, då vi höll oss till en ren biståndsverksamhet.


Ingrid Ternert

Etiketter:

Vi har fått det fullständigt om bakfoten, idén om "civilisationernas krig"



Ledande experter varnar för en överhängande global krasch på öppningsdagen av årets Internationella finansvecka i Dubai den 21 nov 2007.


Det krävs en skarp priskorrigering nedåt, idag då fastighets-aktie-och energimarknaderna ökat till rekordhöjder.


Military solutions not the answer, warns Sachs
av Joel Bowman 21 nov 2007


Miljöfrågor som brist på rent vatten och odlingsbar mark är drivande bakom många av världens konfliktområden, framhåller den kända ekonomen Jeffrey Sachs.

Människans påverkan på miljön är exempellös. Hon förändrar jorden på ett sätt som hotar vår gemensamma överlevnad till och med mer än krig.


Miljöproblem leder otvivelaktligen till politiska problem, menar Sachs och hänvisar till katastrofen i Darfur - framförallt orsakad av vattenbrist.


Han gjorde dessutom referenser till instabila förhållanden som de i Afghanistan och Pakistan som några exempel på de systematiska miljöproblem som i sin tur skapar politiska spänningar.


Sachs efterlyste en intelligent och inkännande lösning på dessa problem och räknande upp att det är vida mer effektivt att införa teknologi, ekonomi, utbildning och hälsovård än gevär och tanks.


"USA försöker lösa ett politiskt problem i en väldigt gammal kultur genom enbart militära medel, men det fungerar inte", sa han.


Unga människor i dessa länder har ingenting att göra, och de bidrar endast med en liten insats i en framtid som de kunnat arbeta för. Roten till det onda heter fattigdom.


En exponentiell befolkningstillväxt och en snabb ekonomisk expansion av uppåtgående stater förutspår ett tekniskt maktskifte från väst till öst, vilket i sin tur medför ett nytt ansvar och nya möjligheter för nationer som dessa.


De kan ta en ny ansats, en som inte förlitar sig på våra globala militärmakter. Idag med millenniemålen för ögonen kunde de arbeta för att utplåna fattigdomen och stödja en miljömässigt hållbar utveckling.


Vi har fått det fullständigt om bakfoten, idén om "civilisationernas krig" eller "konflikters ofrånkomlighet" eller "kriget mot terrorn", förklarade Sachs för sina åhörare.


"Istället borde vi fokusera de underliggande rötterna till konflikt och instabilitet och de framtida gemensamma utmaningar vi står inför – särskilt vad gäller miljön och fattigdomen.



På det viset har vi möjlighet att överbrygga skillnader genom att arbeta tillsammans som enda väg till fred i regionen."

övers Ingrid Ternert

Etiketter:

söndag, november 18, 2007

Krig är ingen tebjudning




MAILER OCH LINDBERG OM STILLAHAVSKRIGET
Åke Sandin i radio Tuff


Författaren Norman Mailer som hastigt dog nyligen var 21 år 1944 då han deltog i kriget mot japanerna. Redan 1948 skrev han därefter boken 'De nakna och de döda', ofta kallad den främsta skildringen av det andra världskriget. Det var en brutal bok, för han skrev om döden, smutsen och sadismen och om hur vanliga unga män förråades till barbarer.


Det finns scener i Mailers bok, som chockerade oss unga USA-frälsta den gången. Där beskrivs till exempel hur några amerikaner tar en japansk soldat till fånga. De pratar med honom och han visar dem inställsamt foton av sina anhöriga där hemma. Sedan mördar de honom kallblodigt.


Ja, det var verkligen 'War without Mercy', ett krig utan nåd, som historieprofessorn John D Dower skildrade i sin bok med denna titel. Mera än i andra krig var rasismen extrem från båda sidor. Kriget slutade med två jättelika massmord. Flera hundra tusen civila japaner dödades av atombomber i Hiroshima och Nagasaki.


Ibland ursäktas dessa båda krigsförbrytelser med att japanerna var dödsälskande fanatiker, i varje fall att de ibland slogs till sista man -- något som i andra sammanhang brukar berömmas som heroisk tapperhet. Men kan det möjligen bero på att de visste vad som väntade dem, om de gav sig?


Professor Dower nämner i sin bok, att 81 000 japaner dog i västlig fångenskap kring krigsslutet. Och hur brutalt japanska krigsfångar behandlades finns skildrat inte bara av Mailer och Dower.


..Det är nu 80 år sedan den första ensamflygningen över Atlanten genomfördes. Det var den svenskättade amerikanen Charles Lindberg (1902-74), som utförde bravaden. 1927 var han världens i särklass mest hyllade hjälte.


I början av andra världskriget var Lindberg politiskt kontroversiell. Han tillhörde den amerikanska fredsopinionen, som motsatte sig att USA skulle blanda sig i det europeiska kriget. Sedan anmälde han sig som frivillig i kriget mot japanerna och tjänstgjorde med överstes rang. 1970 publicerades hans dagböcker från kriget.


Han berättar där om hur amerikanerna satte upp avhuggna japanska huvuden på pålar längs vägarna. Allt var tillåtna mål, också infödda civila. Han skildrar, hur soldater ger en tillfångatagen japan en cigarett, men så snart han börjar röka skärs hans hals av från öra till öra. Och Lindberg hör skryt om hur man massdödar japanska fångar och menar, att det därför inte är underligt att japanerna slåss till sista man och inte låter sig fångas


Charles Lindberg äcklas också av hur hans kamrater tar japanska kroppsdelar som suvenirer och skickar hem dem. Men som en officer ursäktande framhöll brukade flera av hans pojkar i motsats till andra amerikaner döda japanska fångar, innan de sparkade ut tänderna på dem.


Lindberg upprörs över att hans krigskamrater accepterar tortyr av fångar och tycker att propagandan om att man slåss för civilisationen är hyckleri. Och japanernas hårdnackade och till synes dödsföraktande motstånd förklarar han så här:


'De vågade inte ge sig, även om de ville, för de visste mer än väl att våra soldater skulle skjuta dem -- också om de kom med händerna över huvudet'


Krig är ingen tebjudning, som Mao påpekade, inte ens om massmördandet sker för demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, fosterlandet och andra honnörsbegrepp. Vi som läst Norman Mailer, John Dower och Charles Lindberg blev inte förvånade över Song My, Abu Ghraib och liknande förbrytelser. Bara bedrövade.

'USA attackerar Iran före mars'




Den förre CIA-officeren Bob Baer hävdade i en kolumn i Time den 21 aug att Iran kommer att attackeras inom sex månader.

Alltså ännu ett datum som det viskas om i kulisserna och ligger nära i tiden. Baer har tagit tempen på USAs regering i frågan (men detta kan som bekant ändras).

Känslan är, att det är det Iranska Republikanska Gardet som utgör måltavlan.

I sin kolumn hävdar han att ”så länge vi har bombplan och missiler i luften kan vi träffa Irans kärnanläggningar”. Han förklarar med detta att hans källa "inte menar exakt krig".

Samtidigt framhåller han att USAadministrationen är övertygad om, att Iran inkräktar på Irak och resten av den Persiska Gulfen.

Och ”om det blir attack mot Iran, går det väldigt snabbt.” Vi kommer inte att se några amerikanska trupper korsa gränsen – istället går det så fort att det kommer att göra människor förvånade. ”Uppriktigt sagt hoppas jag att jag har fel - men det får vi se”.

Allt detta väsen maskerar en dold dagordning av samarbete mellan USAs militär och Irans Revolutionära Garde (IRGC), något som också finns i Bosnien-Herzegovina, Afghanistan och nu alltmer troligt också i Irak


I Bosnien samarbetade USAs militär och säkerhetstjänst med Revolutionsgardet som tränade bosniska muslimer och krigade tillsammans med dessa mot deras serbiska fiender. Man levererade också vapen till Revolutionsgardet, främst genom Kroatien, med ett diskret godkännande från den amerikanska regimen.


I Afghanistan hade amerikanskt befäl ett motsvarande samarbete med befäl från Revolutionsgardet, inklusive al Quds elitstyrkor vilka understödde antitaliban-styrkorna och då med relativ lätthet hjälpte dom att segra i Kabul år 2001.


I Irak understödde Revolutionsgardet skilda shiamiliser såväl som den irakiska militären och säkerhetstjänsten och inofficiellt kan de ta åt sig äran för den relativa stabiliteten i landets åtta shiaprovinser inklusive de i syd.


USAs nya diplomatiska engagemang för Iran om Irak, visar direkt resultat vad gäller det iranska uppförandet i Irak. Man lovar nu fler resultat genom sina gemensamma expertkommittéer bildade efter den senaste dialogrundan.


Nu är det ändå så att USAs traditionella Janusansikte också vänder sig ifrån Iran. Detta hände just då USAs och Irans säkerhetspersonal var på god väg att ro iland mer regelbundna diskussionsrundor om Irak och den regionala säkerheten där, men då kom att förhindras av den amerikanska terrorstämpeln på Revolutionsgardet.


Ett kommande utnötningskrig?
Idén om en fullständig konfrontation mellan USA och Iran som triggas av en amerikansk attack mot Revolutionsgardet, har i urvattnad form blivit ett utnötningskrig, där vi kan uppleva en medel-till-lågintensiv krigföring istället för ett mellanstatligt krig..


Frågan är om den amerikanska supermakten, bunden som den är till sin militärdoktrin om ett överlägset och överväldigande militärt svar, kommer att tolerera några sporadiska nålstick från iraniernas sida.


Svaret på detta är att det alls inte är troligt med tanke på den myriad av prestigefrågor som är kopplade dit. Vilket i sin tur reser frågan om det kloka i att överhuvudtaget ta sådana initiativ, med risken att få dessa följder.


Sak samma. Nu är tiden ändå inne för direkta sammandrabbningar mellan Iran och USA, som skyllt hundratalet av sina soldaters död på just irantillverkade vägbomber.

Därmed är ett tänkbart scenario, att USA ger sig hack i häl på detta garde in på iranskt territorium, från början genom snabba ’hit and run’-kommandooperationer för att med det kunna utverka ett direkt svar från Iran eller ett indirekt sådant, vilket då riskerar att leda utom all kontroll.


Tanken på ett segdraget "minimikrig med Iran" som på något vis skulle skydda båda sidor från en icke önskvärd krigsdrabbning är just bara en fantasi, född i de överhettade hjärnorna hos hökarna i Washington och Israel.


Not
1. ’The Algiers Accords’ från 19 januari 1981 utverkades mellan Algeriet och Iran för kunna lösa den situation som uppstått genom tillfångatagandet av amerikanska medborgare på USAs ambassad i Tehran 1979.

I och med det kom de kidnappade att släppas fria. Bland de villkor som ställdes var att USA inte fick intervenera i Irans interna angelägenheter.

lördag, november 17, 2007

Vem är lamm och vem är får i Mellanöstern?




Muqtada moves to stop a Sunni ’surge’
Nov 16, 2007 av Sami Moubayed, syrisk politisk analytiker


Utan att världen noterat detta, har den irakiska premiärministern Maliki givit en intervju i den saudiska TV-kanalen al-Arabiyya där han försäkrar att det inte finns något inbördeskrig i Irak. Inte heller några militära problem. Han framhåller istället att Iran inte har haft något inflytande på den irakiska politiken.


Ändå visste Maliki mycket väl att han inte talade sanning. Inte bara detta att han spridit falsk information om sin kamp mot terrorismen i Irak. Han gjorde också något viktigare, nämligen försonade sig med al-Sadre och hans Mahdiarmé. Åtminstone försökte han finna en gemensam målsättning med denne sin tidigare allierad, nu då båda var nyblivna fiender, eftersom al-Sadre hade lämnat regeringen.


Nu i veckan uppmanade al Sadre till förnyat vapenstillestånd i förhållande till både de amerikanska och de irakiska regeringsstyrkorna. Detta var en gest av goodwill riktad direkt till den irakiska premiärministern Maliki. Den gav Maliki ännu ett halvårs lugn och ro i förhållande till Mahdiarmén och en större möjlighet att nu koncentrera sig på en annan pressande fråga, nämligen den om det upptornande kriget mellan Turkiet och de kurdiska rebellerna i norra Irak.


Samtidigt krävde al Sadre att parlamentet skulle upplösas och tidiga nyval skulle hållas tillsammans med Iraqi Accordance Front, som han tidigare tågat ut tillsammans med från premiärminister Malikis rum. En del menar att detta egentligen innebär ett misstroendevotum mot premiärminister Maliki själv och med det kan få hans regering på fall.


Men om något sådant inträffar vore det också en välgärning gentemot Maliki, som återförenad med al-Sadreshia i så fall skulle kunna vinna ett parlamentsval och bilda en regering fri från den sunni-barlast som 'Iraqi Accordance Front' utgjort för dem.


På ytan verkar dock vapenstilleståndet passa al Sadre väl, även om det kan komma att innebära att han får sätta sina egna supportrar under kontroll.


Under tiden har också många av hans män strömmat in i den irakiska säkerhetstjänsten efter uppmaning från ingen mindre än premiärminister Maliki själv. Det rapporteras nu att hela 18 000 milismän har gått in i den irakiska säkerhetsapparaten. Något som påminner om vad som inträffade då de libanesiska milismännen absorberades in i den libanesiska armén efter inbördeskrige där år 1990.


Många av dem som idag överger sin gerillauniform till förmån för den irakiska arméns uniform var också tidigare medlemmar av Mahdiarmén. Detta drag har redan hunnit överraska och i vissa fall göra ledande sunnipolitiker rasande, eftersom de då tror att hela den irakiska armén blivit shiadominerad. En av de ledande politiker som kritiserat Maliki för detta är Iraks sunni-vicepresident Tarek al-Hashemi



Vad ligger då bakom detta märkliga drag som både överraskat och i vissa fall fått ledande sunnipolitiker rasande? En av orsakerna kan vara det sista-minutenbeslut som vissa shialedare antog för att få in unga shia i de militära styrkorna utan någon politisk åtskillnad, och därmed förhindrat att dessa styrkor kom att fyllas med sunnis under trycket från USAs försvarsminister Robert Gates.


Den förre USAambassadören i Irak, Zalmay Khalilzad, hade nämligen insisterat på att få in sunnis på olika regerings- och militära poster. Å den ena sidan absorberas nämligen miliserna av armén. Å den andra sidan återvänder 1500 irakier varje dag över gränsen till Irak från Syrien enligt den Londonbaserade tidningen al-Hayat.


Detta oroar också premiärminister Maliki och Muqtada al Sadre eftersom de flesta av de som återvänder i stora skaror är sunnis. Det hela uppstod efter det att Syrien tvingats införa VISA-restriktioner för att kontrollera den nu 1.5 miljoner starka irakiska befolkningen i landet


Om al-Hayat är korrekt och återvändandet fortsätter, kommer inom fyra år alla irakier att vara tillbaka från Syrien till den civila krigsarenan i Irak. Om inte fred och stabilitet uppnåtts innan dess vill säga, finns stora chanser att de då kommer att gå in i olika hemliga miliser, eftersom dessa betalar mer än både armén och den irakiska regeringen.


De kommer i så fall att utgöra ett hot mot de redan paranoida shiamuslimerna, som klagar över att sunnimotståndet har införts av fd Bathister och att medlemmar av al Qaida kommer att anfalla dem själva lika mycket som de anfaller amerikanarna.


För närvarande erbjuder den irakiska regeringen en miljon irakiska dinarer (812 US dollar) till varje familj, alltså inte varje individ, som återvänder till Irak. Det är nästan som om Maliki och al Sadre ber: ’Var snäll och kom inte tillbaka!’


Maliki och Muqtada fruktar en pånyttfödelse av irakiska sunnis på bekostnad av olika shiagrupperingar. Det förklarar varför 18000 shia idag formellt godkänts för att ingå i den beväpnade irakiska armén. Det ger också förklaringen till varför Maliki (shia) nu blivit djärvare med att vända ryggen till sunnifronten Accordance Front.


Nyss fick Maliki en lång lista namn från ’Iraqi Awakening Council’, dvs de sunniklaner som samarbetat med den amerikanska militären mot al Qaida i Anbarområdet, en lista med förslag till ersättare för några av dem som hoppat av den irakiska sunnifrontens långa lista.


En talesman från denna ‘Iraqi Awakening Council’ berättar att de träffat Maliki och presenterat sina kandidater för honom, så att han skulle kunna fylla på Accordance Front’s vakanser från deras egen lista. Detta trots att fronten med sina ingående klaner sinsemellan gjort upp om att regeringen inte skulle ersätta deras vakanser..


Maliki hade dock redan tagit sig för att fylla på tre ministrar från de namn som föreslagits på Iraqi Awakening Council’s 16-mannalistas.


Vilket ytterligare retat upp sunnifronten, måhända till al Sadre’s belåtenhet. al Sadre har med skiftande lycka alltsedan 2006 arbetat med sina Al Sadrestyrkor tillsammans med premiärminister Maliki. De har fått ha beväpnade shiamiliser. Malaki blundade också för deras militära aktiviteter och använde vid varje tillfälle hela sitt inflytande för att hindra USAmilitären från att slå ner på Mahdiarmén i Bagdads Sadre City.


Maliki har också lovat dem regeringsstöd om al Sadre i gengäld kan ge Maliki legitimitet i de fattigare distrikten av Bagdad och inom den stora shiagemenskapen. Maliki tillät därför sadristerna att hålla beväpnade shiamiliser. Maliki översåg också samtidigt med deras militära aktiviteter och använde sitt fulla inflytande för att förhindra amerikanarna att slå ner på Mahdiarmén. Det skulle nämligen bli Malikis regim även på gatorna i shiakvarteren.


Det hela genomfördes med hjälp av indoktrinering och skrämsel men för det mesta genom pengar och belöning. De båda männen skildes åt då Muqtada al Sadre insisterat på att Maliki skulle hugga av sina bindningar till USAs president Bush och krävt en tidtabell för USAtruppernas uttåg ur Irak.


De var redan då oense om hur mycket påverkan som behövdes från Irans sida i samband med kurderna i norr och distributionen av oljerikedomarna i förhållande till de andra delarna av Irak. Maliki lät nästan glad över att hans besvärliga kompanjon kom att lämna. Muqtada hade blivit en pinsamhet för premiärminister Maliki själv, inte bara i förhållande till USA utan också i arabvärlden i övrigt.


Araberna hade stora problem med Muqtada al Sadre och betraktade honom som sekterist och beskyllde honom för händelser som drabbat sunnis- som t.ex den förödmjukande avrättningen av Saddam Hussein i dec 2006. Så länge Maliki befann sig under Muqtadas påverkan skulle han för evigt förbli icke välkommen i Arabvärlden, eftersom han med det ansågs vara våldsamt antisunni.


Då detta konvenansäktenskap till sist bröt samman började premiärminister Maliki att bekämpa sadristerna. Dessa i sin tur svarade med att i samlad trupp tåga ur parlamentet och Malikis kabinett och fick därmed de andra irakiska tungviktarna att göra detsamma, och kom med det att alltmer isolera honom.


Han hade vid detta tillfälle bara några få shia som stödde honom inom UIA, den förenade irakiska shiaalliansen, tillsammans med kurdledarna Massoud Barzani (den kurdiska delens regeringchef) och Jalal Talabani (Iraks president också han från Kurdistan)


Under de gångna sex månaderna kom emellertid premiärminister Maliki att erfara att Mahdiarmén var starkare än han tidigare trott. Den försvann inte för att den höll sig borta från regeringsmakten och dess medlemmar arresterades. Amerikanarna kunde inte heller få bort al Sadre.


Inte heller kunde shialedaren al Hakim från SCIRIpartiet göra något åt det. De tidigare premiärministrarna Iyad Allawi samt Ibrahim al-Jaafari (DAWApartiet) kunde heller inte göra något åt al Sadre. Och inte heller Iran som aldrig hade gillat al Sadres manövrar i Irak och hans frihet från en iransk kontroll. Det närmaste som fanns en fredlig Muqtada var dalltså när han satt i regeringsställning och inte använde sin Mahdiarmén för beväpnade attacker mot vem som helst.


För att ge Mahdiarmén rättvisa bör man erkänna två realiteter. Den ena är att hans medlemmar röstades in till makten i sant demokratiska val som blev en överväldigande valframgång för Irak-shia. Detta berodde på att UIA, United Iraqi Assembly, fick in sadristerna i framförallt sin egen Iranuppbackade koalition.


Varför då? Inte för att sadristerna lovat befrielse utan för att man ville göra slut på korruptionen, få bättre säkerhet och fler arbeten för administrativa, sociala och politiska reformer, då inte bara för irakierna i allmänhet utan för shia i synnerhet.


Man utlovade social rättvisa baserad på en islamistisk agenda. Då sadristerna röstades in till makten kunde de dö, bara de blev erkända som statsmän hellre än som gerillakrigare. De utfärdade flera viktiga markeringar gentemot amerikanarna och ropade ”Uncle” utan att egentligen säga det (efter att ha utlyst krig mot USA år 2004) och genomförde därmed en de facto legitimering av den amerikanska närvaron i Irak. Genom att ingå i regeringen kom de att acceptera dess legalitet.


Enda sättet för att förhindra sadristerna från att bli en stat i staten var alltså att låta dem bli staten, eller en stor maktdelning inom staten. Fallet liknar det om Hizbollah i Libanon eller Hamas i Palestina.


Genom att acceptera maktens plikter och dela dess ansvar och befogenheter inför det internationella samfundet kunde inte Muqtada, även om han så ville, fortsätta sin militära krigföring mot motståndarna på den irakiska arenan (inkl amerikanarna).

Idag kan man se hur det politiska hjulet rullat på ett helt varv, då Muqtada än en gång försöker välja sin statsmannaroll.


övers Ingrid Ternert

torsdag, november 15, 2007

Husmarknaden i USA kan fortsätta tappa mark i 5-10 år till




En av USAs mest kända fastighetsekonomer Robert Shiller anser enligt Reuters den 12 nov att husmarknaden i USA kan fortsätta att tappa mark i 5-10 år till.

Han menar tvärtemot andra bedömare att förlusterna hittills i husmarknaden kan komma att dubbleras och huspriserna fortsätta att falla under nästa år.

Shiller är den berömde författaren till bästsäljaren "Irrational Exuberance," som varnade för att dotcom-bubblan skulle brista före år 2000. Idag varnar han för att husmarknaden kan komma att falla även under nästa år.

Tidigare har husbubblorna varit mer lokalt förankrade än denna, som är mest känslig i de områden där marknaden vuxit snabbast på grund av de billiga huslånen som t.ex i Kalifornien och Florida.

S&P/Case-Shiller index inkluderar hus som finansierats med ett bredare spektrum av lån inklusive de sk subprime- och jumbointeckningslånen. Schiller förväntar sig nu en ytterligare minst 5 procentig nedgång under år 2008.

Samtidigt kan som tidigare en god utveckling också ske. Han anser att idag några förutsägelser om en stor depression är för tidigt att ge. 1934 rensade man i ett liknande sammanhang upp i regelverket för lånemarknaden och något sådant skulle kunna ske även idag, menar Schiller.

Men han är ändå tveksam om de låga huspriserna nästa år skall kunna locka tillbaka husköparna.

Etiketter:

tisdag, november 13, 2007

Det blir bara mera och ändå mera .. avlyssning




I dagens SvD faller blickarna direkt på SvD Brännpunkt

"Om några dagar, den 14 november, kommer riksdagen att rösta om ytterligare inskränkningar i våra demokratiska rättigheter. Det ska då bli tillåtet med hemlig rumsavlyssning (buggning) och att ­avlyssning skall kunna ske utan att misstankar föreligger om något brott eller att brott har begåtts.


I början av november lämnas förslag om obligatorisk datalagring hos teleoperatörerna av allas vår telefon- och datakommunikation. Nästa år tar Riksdagen åter upp förslaget att låta FRA kontrollera all trafik i telefon, e-post, fax och SMS som korsar landets gränser.


I Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slås fast att ”var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens”. Vidare slår svensk grundlag fast att varje medborgare är skyddad mot ”hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.


Även om rättigheten inte är absolut, krävs ändå att undantagen är proportionella och välmotiverade..."


Ibland blir man så utled på att tillhöra världens sedan århundranden mest kontrollerade folk (och därmed det flataste) även om vår väl rotade fredlighet för det mesta ändå är en källa till glädje.


Men nu börjar det bli too much så att säga. Och detta blev riktigt akut då den käre fd justitieminister Bodström med liv och lust kastade sig över godbiten "kriget mot terrorismen" och stiftade lagar på löpande land. Han ville väl lyda sin nye tränare från USA.


Och nästan inte den ynkaste debatt i frågan förekom över blockgränserna. Särskilt inte då Odenberg frotterade sig med NSAchefen Chertoff och tillsammans med obs bara en handfull andra USA-kramande stater i våras skrev under FOI:s oskyldigt beskrivna ömsesidiga forskningssamarbete med NSA om diverse samhälleliga hot vi båda kunde drabbas av.


Heligt och dyrt skulle man skriva under på att allt material då skulle hållas hemligt förutom till NSA, som däremot krävde full öppenhet. Naturligtvis fick vi höra att det hela skulle röra sig om typ bakteriekrigföring, vad var att vänta?


Ändå är NSA USAs största och mest hemliga "säkerhetsorganisation" med särskilt ansvar för elektronisk signalspaning och avlyssning (av skilda slag numera), vilket man via FRA naturligtvis önskar hjälp med över våra gränser, trots att USA har egna anläggningar i bl.a Skottland och Norge(?)- men dessa kanske behöver kompletteras på många håll...


Den svenska debatten däremot om mailövervakning och t.ex Försvarets RadioAnstalts befogenheter har inte med ett ord berörts annat än risken för vår privata mailtrafik över gränserna etc, vilket naturligtvis är minst lika omöjligt för Riksdagen att kontrollera som SÄPOs telefonavlyssning.


Så varför skall man då i hemlighet fjäska för NSA och öppna upp för denna USAs mest mäktiga och ökända säkerhets-och signalspaningsapparat?

Pinsamt, mycket pinsamt.

Etiketter:

måndag, november 12, 2007

Gammalt och klokt om militarismen - aktuellt också för oss



Nobelpristagaren Szent-Györgyi var en framstående biokemist född 1893 i Ungern. Han sårades under det första världskriget och verkade sedan i Cambridge och USA.

Redan 1937, då han fick Nobelpriset om C-vitaminet, var han medveten om det militär-industriella komplexet.

Han har något att säga oss i Sverige, vi som har soldater i ett alltmer krigsdrabbat Afghanistan där bombplanen lyfter flera gånger varje dag. Så här skriver han (Radio Tuff den 11 nov)


"När jag fick Nobelpriset, den enda klumpsumma pengar jag någonsin sett, måste jag göra något med det. Jag visste att andra världskriget var nära och var rädd att om jag hade aktier som steg vid krig, skulle jag önska krig. Alltså bad jag min mäklare att köpa aktier som gick ned vid krig. Det gjorde han. Jag förlorade mina pengar och räddade min själ"


Och varför detta militär-industriella komplex är så framgångsrikt och vinstgivande förklarar Szent-Györgyi så här:


"Vårt militär-industriella komplex som äventyrar mänsklighetens framtid, hämtar sin stabilitet från det förhållande, att så många människor är beroende av detta för sin utkomst"


Om militarismen skrev han


"Arméer är definitionsmässigt det organiserade mördandets instrument" och


"Ett av de främsta biologiska dragen hos en armé är att den liksom cancercellen måste växa och växa, även om tillväxt inte är behövlig"


Hur förhindrar man då att denna samhällscancer ständigt växer och slukar astronomiska summor av de arbetande människornas skattepengar? Professor Albert Szent-Györgyi föreslår då


"Vad vi verkligen behöver är en försvarsmakt mot den försvarsmakt som använder en del av våra skattepengar för att göra den propaganda som behövs för att få mera pengar av oss"


Trots sin bakgrund i naturvetenskapen anser han att historia är det viktigaste ämnet att studera, men det skall vara verklig historia och inte fokuserat på de nationella hjältar, vilkas statyers höjd är proportionell mot antalet människor de dödat. Han skriver


"Det falska intrycket att bara fienden dödas i krig förstärks i praktiken genom att det bara är de överlevande som återvänder med sina romantiska historier. Om bara en enda gång de som dog nesligt i smutsen kunde komma hem, så skulle historien ta sig en annan kurs. Den historia som jag lärde mig i skolan var ett förhärligande av massmord, ett förhärligande proportionellt mot antalet dödade människor och förstörda städer."


Västmakternas kanske främsta krigsmetod, urskillningslösa bombardemang från luften, finner ingen nåd hos Albert Szent-Györgyi:


"Varför skulle det direkta skjutandet på nära håll av civila vara värre än en flygattack, viken tillhör det rutinmässiga handlandet? Just därför att piloten som släpper bomberna inte ser sina offer?"

Etiketter:

torsdag, november 01, 2007

Gripande film från Bagdad, Palestina samt 2nd Loose Change



Baghdad: A doctor's story (2006): En hjärtslitande film om irakiska läkares mod och obrutna moral trots den katastrofala situationen.


Denna film är genuin och gripande, filmad på eget initiativ av irakiska läkare trots förbudet men med chefsläkaren dr Alis godkännande. Filmen avslutades då han blev skjuten.

Vi får uppleva den starka anda av gemenskap som länge kom att förbli obruten.


Trots ett dagligt kaos känns filmen upplyftande. Att se dessa människor outtröttligt kämpa vidare i detta ofattbara läge - för varandra och befolkningens bästa.

Filmen andas det vi västerlänningar på plats i början av kriget lärde oss uppskatta så mycket: Befolkningen orubbliga inställning att inte låta sig splittras och deras självklara känsla för medmänsklighet, vilket också kom oss västerlänningar till del.

Så efter dessa år då tillvaron blev alltmer fruktansvärd och de krafter som från första stund arbetat på en uppsplittring av befolkningen verkade ha lyckats - då kan vi ändå se en ljusning.

Nationalistiska krafter ur olika politiska och religiösa läger börjar idag arbeta på en försoning för att få ett slut på ockupationen och gemensamt skapa sig en egen framtid.

Och för detta krävs just den känsla av solidaritet och generositet som denna film utstrålar.

Så här är nämligen det objektivt fasansfulla läget - skildrat i den fantastiska "An arab woman blues" från oct 30

Ingrid Ternert


Se också webben Fredskoalitionen Göteborg nya material om neocons och hoten mot Iran


Loose Change 2nd Edition Recut

Den kända filmen om alla frågor runt 9/11 som fortfarande väntar på sitt officiella svar, alltmedan rättegångarna fördröjs
09/12/06 - Video Runtime 89 Minutes


Occupation101

Awardwinning film from Palestine


Culture of Life News

Vad händer egentligen med världsekonomin? Garanterat oväntad världsexpertis i berömda föräldrars spår.

November 2, 2007 Elaine Meinel Supkis

...It never ceases to amaze me how Americans can openly contemplate destroying the savings of not just Americans but the entire planet just so we can escape paying our debts.

Our empire going bankrupt either via killing the value of the dollar or refusing to pay our loans will cause a Great Depression. Every bit as much as Germany and England both refusing to pay for WWI drove the entire banking system off the cliff, including the US which had a healthy economy and great resources!

The news this month is all about the dying dollar and US plans to go to war while not paying for anything. The race to bankruptcy with our enemies is going to end badly...for us.


Vad är pengar?

Etiketter: , , ,