onsdag, januari 30, 2008

Israels överrabbin har en plan för palestinierna

Israels ashkenazi chefsrabbin Yona Metzger lägger här i en första intervju fram sitt förslag till lösning av "palestinafrågan".

Detta skedde endast två veckor före Israels belägring av Gaza.

Han har i tysthet lagt fram en plan på att flytta ut Gazas invånare till en palestinsk stat i Sinaiöknen.

I denna filmade intervju förklarar han i blomsterspråk hur viktig Jerusalem är för just judarna.

Annars beskrivs staden som viktig både för judendomen, kristendomen och islam, vilka alla tre har tillgång till för dem heliga hegedomar i Jerusalem.

Etiketter:

lördag, januari 26, 2008

"USA har tänkt svepa bort palestinierna via Israel medan hela världen ser på"

Det har hänt saker snabbt i Gaza den sista veckan. Först utsatte Israel dess befolkning på 1,5 miljoners människor för en ren blockad och därmed utsvältning genom sin vägran att släppa in leveranser bl.a av mediciner, mat och olja till dess elkraftförsörjning med allt vad detta innebar för matförsörjning och sjukvårdens livsuppehållande verksamhet.

Efter någon vecka sprängdes muren mot Egypten så att den rasade på flera ställen och tusentals människor kunde ta sig över och proviantera och även fly över till Egypten för att därmed undvika fortsatt grym belägring och svält. Alltmedan Egyptens president Mubarak låtit förstå, att detta är helt OK, antagligen med Arabförbundets stöd.

Människor jublade och hålen i muren hölls öppna. Men det dröjde inte länge förrän vissa tidningar som der Spiegel i Tyskland började skriva om att det hela från början antagligen hade sanktionerats av Israel för att bli av med ett 'problem' och därmed lasta över 'bördan' på Egypten för att sedan kunna ta över landremsan själv.

Nåja, hur det blir med den saken får framtiden utvisa. Det som skrivits i ämnet har inte till fullo hunnits med att översättas (så den upprörda palestiner som klagade att inget stått att läsa här, får nu en ursäkt)Läs istället både Bitte Hammargrens artikel i SvD 'Hamas politisk vinnare' och Sami Moubayeds artikel i Asia Times The Gaza 'tea party'

DAMASCUS - The Arab world is infuriated by the continued blockade and seizure of Gaza by the Israeli Defense Forces (IDF). Anti-Americanism is on the rise, even in capitals that are loyal to the United States, like Amman, Riyadh and Cairo.

"This is the doing of America," most Arabs believe, in harmony with its "war on terror" against Hamas, the military group that has been in control of the Gaza Strip since June 2007. The Americans have decided to wipe out Hamas, via Israel, while the Arab world is watching. That is the feeling in Arab capitals from Casablanca to Baghdad..(slut)

Etiketter:

Israel framhärdar i att vilja bomba Iran

Israel ger sig inte då det gäller planerna på att bomba Iran

Återigen försäkrar Israels försvarsminister Barak att Iran har ett pågående kärnvapenprogram. Återigen hänvisar man till att ett sådant program har förekommit till år 2003 och ännu inte avslutats.

Det finns emellertid de som redan då IAEAs rapport släpptes varnade för att detta påstående skulle komma att utnyttjas framöver, att hökarna i Israel och USA inte skulle ge sig så lätt.

Och mycket riktigt. Först rapporteras det om ett NATOmöte till våren som skall behandla frågan om NATOs kärnvapen, där inte bara Frankrike och Storbritannien utan också Tyskland och Nederländerna var involverade (de senare har åtminstone redan idag amerikanska kärnvapen på lager).

Därefter kommer denna anklagelse mot Iran som ett brev på posten.

Se vidare i frågan på Fredskoalitionen Göteborg webb

Etiketter:

torsdag, januari 24, 2008

Vad folk talar om i Irak

Det existerar inte någon demokrati under ockupation. Det har heller aldrig funnits någon sådan.

Min farbror Abu Nabil som är till hälften sunni till hälften shia är inte någon fd anhängare av Baathpartiet utan en fd domare med mycket bra kontakt och insides-information från släktingar i Basra i söder upp till Baghdad och Erbil i norr. Vi har pratats vid i timmar.

Basra i söder

- De flesta byggnader, officiella likväl som inofficiella, har idag bytt namn med iranska inskriptioner. I Basra talas det både iranska farsi och arabiska och man kan göra olika kommersiella såväl som bankärenden i både iranska valutan tooman och i irakiska dinarer.

- Överallt ser man bilder på iranska shiaskriftlärde som Ayatolla Khomeini och politiska ledare som Irans president Ahmadinajad, SCIRI-partiledaren i Irak Al Hakeem liksom den infödda shialedare Muqtada Al-Sadr med sin Mahdi-armé. Ändå blev den förre presidenten Saddam Hussein hårt kritiserad för personkult.

- De här shialedarna med sina sekteristiska miliser har infiltrerat alla nivåer i samhället, polisen, armén och de som är anställda av regeringen. Kritik mot dem är lika med döden.

- Alla kvinnor måste bära slöja och antalet som har mördats av miliserna är av en mycket större omfattning än det som officiellt presenterats.

- Inför risken att omedelbart försvinna är människor otroligt rädda för att gå ut med öppen kritik av alla de övergrepp som inträffar.

- Korruption är lokalt förekommande.

- Sonen till SCIRI-ledaren Al Hakeem är känd för att vara en notorisk playboy, tjuv och bedragare; nästan mördare. Han (Ammar) förser Iran med fri olja genom dubiösa kontrakt, vilket den centrala regering han är medlem av mycket väl känner till.

- I Basra träffar man ofta på kuwaitier vilka gör stora affärsuppgörelser där med Iran. Sekteristiska miliser i områdets försörjer sig på handel med vapen och droger. Staden anses numera vara fristående.

Erbil i norr

- Kurdistans president Masoud Barazani är agent för israeliska Mossad och amerikanska CIA. Han är en svindlare, tjuv, gangster och vapenhandlare och han insisterar på att ändra den irakiska flaggan.

Han och hans familj har monopol på alla affärer och kontrakt till irritation för den kurdiska befolkningen.

- Åtskilliga irakier har fängslats för att de har viftat med den irakiska flaggan i Kurdistan (som alltså har en egen flagga).

- Många kurder gillar inte det som händer men är rädda för att uttrycka sin olust.

- Statyer på Masoud Barazani och hans far finns i varje gathörn. Liksom bilder. Ändå är det dessa kurder och sekteristiska shia som kritiserat Saddam Hussein för sina porträtt.

- En majoritet av den kurdiska befolkningen har tvingats till fattigdom utan tillgång till en verklig medicinsk vård.

- Hedersmord är mycket vanligt mot gentekvinnor uppe i de kurdiska byarna.

- Både Masood Barazani (Kurdistans president) och Jalal Talabani (Iraks nuvarande president) sysslar med oljehandel genom dubiösa kontrakt, exporterar olja och håvar in vinster - ungefär som deras korrupta shia-motspelare i söder gör.


Bagdad (centrala Irak) (forts)


- Bagdad har ännu mer förändrats under de sista sex månaderna. Vägen från flygplatsen till den centrala delen av staden går inte längre att känna igen.

- Det finns cementblock, checkpoints, taggtråd och murar överallt. Klartecken fordras från både miliserna och de amerikanska styrkorna för att få möjlighet att röra sig från den ena delen av staden till den andra.

- Gatorna har blivit sopbingar. Sopberget bara växer sig upp i skyn.

- Det är en fruktansvärd brist på el, vatten och bränsle.

- Inflationen ligger på över 110%.

- Hälsovårdssystemet är ett slakthus. Det är idag svårt att finna några som helst doktorer. En del har sökt skydd i Erbil och de flesta har flyttat utanför landets gränser

- De som har mördat intelligentian i landet; akademiker, vetenskapsmän och doktorer, är från iranska Quds-brigaderna och de dödspatruller som USA betalat liksom israeliska underrättelsetjänsten Mossad.

- Al-Qaeda finansieras både från USA och Iran(!)

- Våldtäkter är vanligt förekommande. Många kvinnor våldtas av både polis och väpnade styrkor men vågar inte rapportera det.

- Kvinnor tvingas bära slöja, även de fåtal kristna som är kvar i Bagdad liksom unga skolflickor, vilka gör det av ren rädsla.

- Föräldralösa barn lever på gatan. Amerikanska soldater kastar ut lite karameller till dem då de passerar där högt uppe i sina pansarvagnar, ungefär som då man matar djur.

- Det finns många drogmissbrukare och langare i dagens Bagdad, något tidigare okänt under 'diktaturens' dagar.

- Många vågar av säkerhetsskäl inte skicka sina barn till skolan, eftersom skolorna ofta attackeras av både amerikanska ockupationsstyrkor och sekteristiska miliser.

- De tidigare blandade stadsdelarna har idag blivit fullständigt etniskt rensade till shiastadsdelar.

- Många verkliga Irak-shia är nu alltför rädda för att våga tala ut om de sekteristiska miliserna.

- Man kan idag i sunnistadsdelarna finna medlemmar ur de iranska Quds-brigaderna ofreda folk och bränna ner deras moskeér. Nyligen greps några av dessa då de ofredade folk, utan att de närvarande amerikanska soldaterna ingrep.

- I alla stadsdelar, även de sunnidominerade, kan man idag finna porträtt av al Sadr, al Hakim och andra turbanprydda mullor viftande med svarta och gröna flaggor.

De fruktade iranska Badr Brigadernas affischer innehåller följande anmärkning: “Distrikt nr 1,2,3 av Islamska Revolutionära Rådet i Irak/Iran Quds Brigaderna".

Dessa kontrollerar varje distrikt. Den militära överbefälhavaren är känd som en notorisk mördare som anlänt till Irak med de amerikanmska tanksen.

- Man diskuterar och spekulerar kring om det förekommer en konflikt mellan de båda shiagrenarna apropå Muqtada Al-Sadrs sk frysning av alla sina aktiviteter.

Även de sunnidominerade Awakening Councils diskuteras vara en amerikansk ploj för att kunna stänga inne och kontrollera sunnimotståndet.

Efter att ha massakrerats av både iranshia och al Qaida, anser man sig se att båda dessa grupperingar arbetat för Iran respektive USA.

- Folk är alltför rädda för att våga tala fritt, eftersom man då lätt riskerar att kidnappas, försvinna, fängslas eller dödas av miliser, polis eller de väpnade irakiska eller amerikanska styrkorna.

- Alla hatar amerikanarna. Dessa skjuter alla som står i sin väg, eliminerar dem fysiskt. Under tiden de kör omkring skjuter de alla bilar som inte stoppar och kör åt sidan. Det är bara så enkelt.

- Amerikanarna är medvetna om vad Iran och dess sekteristiska miliser har för sig i Bagdad. De känner regeringens sekteristiska natur, men tycks nu inte bry sig. Så länge deras egen närvaro är säkrad, är detta det enda man bryr sig om.

- Vi är alla fångar i våra hem. Ingen vågar gå ut, ingen vågar göra någonting alls. Det är outhärdligt. Man vet aldrig när en kula kommer vinande eller en luftvärnseld.

- Irak är i bitar. Jag vet inte var eller vem som skall kunna foga ihop det igen.


Detta är vad Layla Anwars farbror Abu Nabil sa om läget, vilket hon nu fått bekräftat

övers: Ingrid Ternert


Anm: Förra året genomförde USA fem gånger så många flygattacker i Irak som året innan. I försöken att stoppa sina motståndare i Irak förutspår det amerikanska toppkommandot att detta kommer att fortsätta under år 2008 för att få bort sina motståndare från Bagdad och Diayalaprovinsen längre norrut.


Förra året fälldes nära fyra bomber var dag, vilket kan jämföras med fyra i veckan året innan. Detta oroar starkt mänskliga rättighetsgrupper, eftersom det är civila som allvarligt hotas i landets tättbefolkade områden, där USAs motståndare blandar sig med den övriga befolkningen.

Etiketter:

Vad händer efter murens sprängning i Gaza?

Muren mellan Egypten och Gaza har idag sprängts efter Israels veckolånga blockad mot palestinierna i Gaza. Något som drabbat både sjukhusens elförsöjning och invånarnas egen tillgång till mat och bränsle.

Maskerade män har sprängt ett antal hål i muren mot Egypten varpå tusentals Gazabor strömmat in över gränsen för att handla livsviktiga förnödenheter. Varken egyptiska gränsvakter eller Hamas-företrädare har gjort några ingripanden.

Även om människor nu korsat gränsen illegalt, har man från internationellt håll ännu inte bestämt sig för hur situationen skall hanteras.

FN:s säkerhetsråd avbröt samtidigt ett krismöte som skulle behandla Israels blockad av Gazaremsan. Chefen för FN:s palestinska flyktingmyndighet (UNRWA), Karen König AbuZayd, har i brittiska Guardian förklarat att hon är "djupt bekymrad över Gazastängningens nakna inhumanitet" och att Israels stängning främjar extremism och våld.

Den Hamasledda regeringen i Gaza hade tidigare flera gånger begärt av Egypten att gränsen dit öppnas för att lätta på trycket från den israeliska blockaden. Till slut gav den egyptiska president Mubarak order om att de glada och lättade Gazaborna omedelbart kunde släppas in för att proviantera

Mubarak har idag sagt att han personligen gav gränssoldaterna order om att släppa in palestinier från Gaza.

- Jag sade åt dem: Låt dem komma in för att äta och köpa mat och sedan gå tillbaka, så länge de inte bär vapen.

Detonationerna har skett några timmar efter det att Hamasanhängare demonstrerat mot att Egypten fortsatt hålla gränsövergången vid Rafah stängd.

För ett par dagar sedan tillät Israel en viss införsel till Gazaremsan av läkemedel, hushållsgas och brännolja till Gazas enda kraftverk. Sjukhusets eget förråd för oljedrivna kraftaggregat räcker inte i mer än några dagar, vilket medför att patienternas liv annars hotas.

Medlemmar i FNs säkerhetsråd ska konsultera sina regeringar under ett avbrott i krisförhandlingar med anledningen av händelseutvecklingen, säger Libyens FN-sändebud Giadalla Ettalhi som är rådets ordförande under januari.

Men där finns de som tvivlar på att resolutionen blir av på grund av att USA troligen motsätter sig förslaget. Fjorton medlemmar har nämligen antytt att de vill ha en kompromiss-text. En, USA, har uttryckt sin motvilja.

Samtidigt sa chefen för FN:s palestinska flyktingmyndighet(UNRWA), Karen König AbuZayd,att hon är djupt bekymrad över Gazastängningens nakna inhumanitet och att Israels stängning av Gazaremsan främjar extremism och våld.

Hon har i brittiska Guardian varnat för att det redan finns tecken på att de påfrestningar som stängningen orsakat spelar dessa i händerna som inte har någon önskan om fred. Hon förklarar samtidigt att hunger, ohälsa och upprörda samhällen inte åstadkommer några goda fredspartner. (slut)

Etiketter:

fredag, januari 18, 2008

Svar från Arab Woman - om nedmonteringen av Iraks industri

Vi har haft lite trevlig mailkontakt Layla Anwar och jag, den tappra och stolta irakiska som till slut tvingats flytta iväg till Syrien

Hello Ingrid

Thank you for your mail and sorry for the delay in replying..I am simply overwhelmed with mail at the moment.

Yes you are right, the American occupation does not want any form of Iraqi industry to flourish. I heard it with my ears from a guy supposedly in charge of reconstruction in Iraq, he was from Texas and said textually...

" Iraqis should aim for blue collar work or small enterprises"

When asked about industrial development, like cement, pharmaceuticals etc..all the industries that Iraq had prior to the occupation, this "official" said textually again

"NO, these are reserved for the American companies..."

That kind of sums it all up don't you think?

Regards

Layla

Etiketter:

torsdag, januari 17, 2008

Apropå folk och försvar - Galtung om NATO - än en gång

I EUkonstitutionens art 1:39 behandlas samarbetet med NATO och den gemensamma utrikes-och säkerhetspolitiken vilken kommer att leda till ett gemensamt försvar.

’Undantag kan göras för stater med särskilda förhållanden’ Men Riksdag och Regering är redan med i NATO – Det är bara folket som inte är med.

För det första - FN har ingenting på plats, eftersom Partnerskap För Fred haft för många länder inblandade.

Är FN mandat inte längre något nödvändigt för Sverige?

NATOs gensekreterare i Åre har applåderat Sverige som en av sina närmaste partner i PFFsamarbetet

Han menade att om 10 år är NATO den viktigaste och bäst utrustade fredsstyrkan i världen.

Tyskland och Frankrike vill öka diskussionerna inom NATO bland EUs försvarsministrar.

’NATO går över från en ren militärallians till en säkerhetspolitisk organisation-med Ryssland inlemmad’, trodde hög svensk militär.

Men USA ville isolera Ryssland från EU

’Norden Kärnvapenfri zon’ med Norrland som övningsfält för NATO - hur går det ihop?

’För att vara uppriktig så önskar vi att NATO inte fanns!’
Johan Galtung

Vi önskar att NATO kunde haft den goda smaken att upplösa sig på samma sätt som Warschawa-pakten upplöstes efter det kalla krigets slut.

Det nya NATO är en offensiv - inte någon defensiv organisation. Krigsarenan är hela världen - snarare än själva NATOländerna. Istället för att tjäna som ett hinder för aggression är man inblandad i preventiva krig.

Hellre än att lösa konflikter vill alltså NATO utvidga sitt område. Man skapar nu de situationer som det var meningen att man skulle eliminera.

Lösningar för Afghanistan
Johan Galtung

En regeringskoalition med talibanerna, att förhandla MED men inte kuva.

En högsta prioritet för mat, husrum, kläder, hälsa och utbildning.

Ett Afghanistan som en federation, inte en samlingsstat likt den som finns idag och drivs från Kabul för utländska intressens skull. Utan ett centralasiatiskt samhälle djupt förbundet med sina egna grannländer.

En säkerhet som garanteras av det kristdominerade FNs säkerhetsråd tillsammans med den muslimska organisationen av den Islamska Konferensen.

Det finns även lösningar på konflikten med Iran.

Varför är USA/ UK mer oroliga för ett kärnvapen-Iran än för ett kärnvapen-Pakistan och ett kärnvapen-Indien? Helt enkelt för att de tror sig veta att Iran hatar dem.

Och varför skulle då Iran hata dem?

Det finns ett svar: 1953. Den CIA/M16 ledda kuppen mot en lagligt vald iransk premiärminister, Mossadeq och installationen av Shahen med sina 25 år av diktatur.

Hur skall man kunna hantera det?

Genom ett en minuter långt tal där Bush och Blair erkänner sitt ansvar för allt som de har ställt till med och ber om ursäkt för det.

Har nu utrikesministrarna kurage nog att säja till de här självrättfärdiga anglo-amerikanarna att göra detta?

Det finns även lösningar för Irak.

Inte någon idiotisk "reconciliation" utan politiska lösningar som är kända för att pacificera.

USA/UK och deras kvarvarande allierade ska samtidigt sluta döda, kasta av sig uniformerna, be om ursäkt, kompensera, städa upp och be FN att anordna en konferens om säkerhet och samarbete i Västasien, då med konferensen 1973-75 i Helsingfors som modell.

Iraks framtida öde är det upp till irakierna själva att avgöra.

Det finns också en lösning på det som USA kallar för terrorism.

I Europa finns en ledare, Zapatero, som genomförde det Bush och Blair skulle ha gjort efter den 11 september och den 7 juli.

Zapatero slutade nämligen att döda muslimska araber i Irak. Han legaliserade de marockanska invandrarna och började förhandla med Marocko i stället för att bomba. Han organiserade en civilisationsdialog.

Använd Spanien som exempel hellre än US/UK!

Men det finns ett stort problem - era härskare har fler än 70 militära interventioner på sitt samvete sedan det andra världskrigets slut. Dessutom 13-17 miljoner dödade vid direkta aktioner. Ni är alltså allierade.

Och med få undantag är ni tysta. Tystnad betyder att man håller med. Som den tystnad som nu råder kring ett av de värsta brotten i historien: US/UKs krig i Irak.

Men det finns ändå en väg ut ur Irak

Ni kan gå emot era egna härskare.

Ni kan gå ut.

Ni kan säja stopp.

Ni kan säja: Nu får det vara nog med allt dödande.

Vi måste lösa dessa konflikter och göra de fiender vi skapat till våra vänner!

Etiketter:

tisdag, januari 15, 2008

Våld, droger, makt & kvinnoförtryck - och det Wallström tiger om gemesamt EUförsvar

Kvinnor i världen - Afghanistan

En fullträff igen av John Pilger i denna artikel, där han träffar en representant för den otroliga afghanska kvinnoorganisationen RAWA. När det gäller Pilgers artiklar får man tack och lov dem översatta på Aftonbladet Kultur, så också denna ovanligt bra.

Men först den kommentar Jens Holm gjorde på SvD Brännpunkt, apropå det Margot Wallström inte sa i sitt tal om EUs inställning till krig och fred på 'Folk och försvar' i Sälen.

..Läs själva vad det står i artikel 42

”Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar.”

I samma artikel finns något som måste tolkas som en ren uppmaning till militär upprustning:

”Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Byrån för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (nedan kallad Europeiska försvarsbyrån) ska identifiera de operativa behoven…”.

..Beslutet om det gemensamma försvaret måste förvisso tas med enhällighet, men det tröstar knappast någon fredsvän när inriktningen redan står inskriven i konstitutionen: en EU-krigsmakt med upprustningskrav och ömse­sidiga försvarsförpliktelser.

Är det en slump att Wallström inte nämner detta med ett enda ord? Nej, givetvis inte.

Som ledande figur för ett parti som säger sig hålla på neutralitet och alliansfrihet vet hon att ett gemensamt EU-försvar skulle väcka ramaskri i de egna leden. Bättre då att tala om fred och säkerhet.

George Orwells varning för hur krig blir fred är tyvärr allt annat än inaktuell.


Kvinnor i Afghanistan. Räddade av västvärlden?

JOHN PILGER reste till Afghanistan. Här är hans bild av "det goda kriget"
Jag hade föreslagit Marina att vi skulle träffas på en säker plats, på Intercontinental Hotel där utlänningar bor när de besöker Kabul, men hon sa nej. Hon hade varit där en gång och blivit arresterad av regeringsagenter, som trodde att hon tillhörde Rawa. Vi träffades i stället på ett säkert gömställe, som man tog sig fram till genom bombad bråte som en gång i tiden varit gator, där människor nu lever som jordbävningsoffer i väntan på undsättning.

Rawa står för Revolutionary association of the women of Afghanistan (afghanska kvinnors revolutionära förbund), en organisation som sedan 1977 har riktat världens uppmärksamhet mot kvinnors och flickors lidande i detta land. Som organisation saknar den motstycke i världen. Rawa är en feministisk ledstjärna, här arbetar de allra modigaste av aktivister. År efter år har medlemmar i Rawa i hemlighet rest genom Afghanistan och undervisat vid hemliga flickskolor, tagit hand om isolerade och misshandlade kvinnor, filmat övergrepp med kameror som de haft gömda inne i sina burkadräkter. De var talibanregimens oförsonliga fiender när ordet taliban knappast nämndes i västvärlden: när Clintonadministrationen i hemlighet uppvaktade mullorna för att oljebolaget Unocal skulle få tillstånd att bygga en oljeledning tvärsöver Afghanistan från Kaspiska havet.


Ja, Rawas insikter om västerländska regeringars egentliga avsikter och hyckleri grundar sig på en sanning om Afghanistan som förtigs i nyhetsförmedlingen, där man nu talar om Afghanistan som ”det goda kriget”. Vid vårt möte bar Marina slöja för att dölja sin identitet. Marina är hennes nom de guerre. Hon sa: ”Vi, kvinnorna i Afghanistan, blev inte en angelägenhet för västvärlden förrän efter 11 september 2001, när talibanerna plötsligt blev Amerikas officiella fiende. Visst, talibanerna förtryckte kvinnor, men de var inte unika i det avseendet, och vi har ogillat västvärldens tystnad när det gäller de väststödda krigsherrarnas grymheter; de är inte bättre än talibanerna. De våldtar och kidnappar och terroriserar, men de innehar likafullt taburetter i Hamid Karzais regering. På vissa sätt var vi tryggare under talibanerna. Då kunde man färdas genom Afghanistan längs vägarna och känna sig säker. Nu sker det med risk för livet.”


Sanningen om ”det goda kriget” hittar man i de övertygande bevisen för att 2001 års invasion, som många i västvärlden menade var ett rättfärdigt svar på attackerna den 11 september, i själva verket planerades två månader före 11/9. Det mest akuta problemet för Washington var inte talibanernas kopplingar till Usama bin Ladin utan risken för att talibanerna skulle förlora kontrollen över Afghanistan till mindre pålitliga mujahedingrupperingar, ledda av krigsherrar som hade finansierats och beväpnats av CIA för att utkämpa USA:s krig genom ombud mot de sovjetiska ockupanterna på 1980-talet.

Dessa mujahedingrupper, som gick under beteckningen Norra alliansen, var till stor del en skapelse av Washington, som trodde att ”jihadkortet” skulle kunna spelas ut för att undergräva Sovjetunionen. Talibanerna var en produkt av samma strategi, och under Clintonåren beundrades de för sin ”disciplin”. Eller, som Wall Street Journal uttryckte det: ”[talibanerna] är de aktörer som har störst möjlighet att åstadkomma fred i Afghanistan i detta historiska ögonblick.”


Det ”historiska ögonblicket” var en hemlig överenskommelse som talibanregimens mullor och Clintonadministrationen hade undertecknat om oljeledningsprojektet. I slutet av 1990-talet hade emellertid Norra alliansen trängt djupare och djupare in på territorium som kontrollerades av talibanerna, som av det skälet inte längre ansågs ha den ”stabilitet” som Washington krävde av en sådan viktig klient. Det var själva beständigheten i detta klientförhållande som hade varit en förutsättning för USA:s stöd, och talibanernas motvilja mot mänskliga rättigheter saknade betydelse i sammanhanget.

Talibanerna, som var övertygade om att det var Usama bin Ladins närvaro i landet som låg bakom försämringen i relationerna till Washington, försökte i början av 2001 att göra sig av med honom.

Enligt en överenskommelse som förhandlades fram av ledarna för Pakistans två islamistiska partier, skulle bin Ladin försättas i husarrest i Peshawar. En prästtribunal skulle därefter ta ställning till bevis mot honom och bestämma huruvida han skulle åtalas eller överlämnas till amerikanerna. Om detta verkligen skulle ha skett vet ingen, och Pakistans Pervez Musharraf la in sitt veto mot planen. Enligt den dåvarande pakistanske utrikesministern, Niaz Naik, sa en högt uppsatt amerikansk diplomat till honom den 21 juli 2001 att man hade beslutat att talibanerna skulle sopas bort ”under en bombmatta”.


Angreppet mot Afghanistan i oktober 2001, som hälsades som den första ”segern” i ”kriget mot terrorismen”, och dess efterverkningar har orsakat tusentals civila dödsfall, som i ännu högre grad än krigets offer i Irak förblir osynliga för västerländska ögon. Gulam Rasuls familj är ett typiskt fall. Klockan var kvart i åtta på morgonen den 21 oktober i fjol. Rasul, som är rektor på en skola i staden Khair Khana, hade just avslutat frukosten tillsammans med sin familj och gått ut för att prata med en granne. Kvar inne i huset fanns hans hustru Shiekra, hans fyra söner, den minste tre år och den äldste tio, hans bror och dennes hustru, och hans syster och hennes man. Han tittade upp mot himlen och såg ett flygplan som flög i sicksack, och ögonblicket därpå exploderade hans hus i ett eldklot bakom honom.

Nio människor dog i detta angrepp av ett amerikanskt F-16-plan, som släppte en 250-kilosbomb. Den enda överlevande var en av hans söner, Ahmad Bilal. ”De flesta människor som dödas i detta krig är inte talibaner; de är oskyldiga”, sa Gulam Rasul till mig. ”Var mördandet av min familj ett misstag? Nej, det var det inte. De flyger i sina plan och de ser ner på oss, det simpla afghanska folket, som inte har några flygplan, och de bombar oss för vår förstfödslorätt, med fullständigt förakt.”

Den brittiska militären har spelat en viktig roll i detta våldsutövande. Den har trappat upp bombningarna från hög höjd med uppemot 30 procent sedan den tog över befälet över Natostyrkorna i Afghanistan i maj 2006. Detta resulterade i mer än 6 200 afghanska döda förra året. En konstruerad nyhetshändelse i december förra året var ”talibanfästet” Musa Qalas ”fall”, i södra Afghanistan. Marionettregeringens styrkor tilläts ”befria” de ruiner som amerikanska B-52-plan lämnat efter sig.


Vad rättfärdigar detta våld? Olika amsagor har producerats – ”demokratibyggande” är en sådan. Denna täckmantel är särskilt populär i Australien, där den nye premiärministern, Kevin Rudd, inte har uttryckt något intresse för ett tillbakadragande av Australiens truppstyrka. ”Kriget mot drogerna” är det mest perversa av alla svepskäl.

När amerikanerna invaderade Afghanistan 2001 var de mycket framgångsrika i ett avseende. De åstadkom ett abrupt slut på ett historiskt förbud mot opiumproduktion som talibanregimen hade infört. En FN-tjänsteman i Kabul beskrev för mig förbudet som ”ett modernt mirakel”. Miraklet upphävdes snabbt. Som belöning för att Norra alliansens krigsherrar stödde Karzais ”demokrati”, tillät amerikanerna dem att återplantera landets hela opiumskörd 2002.

I 28 av de 32 provinserna återupptogs odlingen omedelbart. I dag kommer 90 procent av opiumet på världsmarknaden från Afghanistan. 2005 uppskattade en statlig brittisk utredning att 35 000 barn i det här landet missbrukar heroin.

Tony Blair uttalade en gång de minnesvärda orden: ”Till det afghanska folket ger vi följande löfte: Vi kommer inte att överge er … [Vi kommer att] erbjuda er en väg ut ur den fattigdom som nu präglar er eländiga tillvaro.” Jag tänkte på de orden när jag fick syn på några barn som lekte inne i en förstörd biograf. De var analfabeter och kunde därför inte läsa affischen som varnade för att det låg outlösta multipelbomber bland bråten.


Etiketter:

måndag, januari 14, 2008

Layla Anwar i syrisk exil, piggnar till i baren

The barman, Ali, is Lebanese from South Lebanon. He arrived here some time ago, hoping to make a living. Ali’s friends, mostly Lebanese, frequent this place too. Ali is very generous with them, free drinks and all..when the "Patron" is not around.

So there was Paul, gloomy Randa, Hani (Ali’s friend), Hassan (Ali’s friend) and myself seated at the bar. The tables were empty. After a while walked in a horde of Americans, about 7 of them. I’d say in their late 20’s. My heart sank..

I could tell they were from the West coast. You know, by now how I can detect the accent miles away. A squeak in my ears that lingers dröjer kvar on and on..

The gals hugged Ali tightly. He then told me that was their way of trying to get free drinks..The guys hated Ali, because Ali is a bit of hunk, snygging..And the guys could not compete with that. Plus he had gorgeous eyes..And of course, where will these motherfuckers sit? Next to Layla, where else!

There were empty tables around, oh but no, they had to sit next to me..And they were LOUD, and I mean LOUD. And all I could hear was this screeching, shrill, nasal shit in my ears..

One of the gals, trying to seduce, förföra Ali into giving her a free beer, leaned across the wide counter and presented me with a full view of her ass..Right in my face. I was silently praying that no further damage takes place..fjärtar och allt.

I stared hard at Ali, as if to tell him, do something NOW. So he did. He politely asked her to sit properly on her stool, telling her that there are other customers next to her. She paid no notice and continued doing what she does best, try to swindle a free drink from the barman..

Layla got really pissed by then. Pissed as hell. I tapped her on her shoulder and said:

-Hey you, turn around.
-Yeah? she replied with a startled uppskrämd look.
-Do you realize how wide your backside is?
-Excuuuuuse me?
-What’s the matter, don’t you understand English ? I repeat. Do you realize how wide your butt is?
- What’d’ya mean?
-I mean do I have to have a full view of your ASS in my face? (Thinking to myself, these bastards are occupying my country, do they also have to occupy my vision?!)

She blushed a little and said Awww am sawwwry.
-So you should be, very sorry !

She finally sat down on that stool and she did not get her free drink either. But she kept asking for more. More free - chips, olives, peanuts, carrots..with mendacity lögnaktigt. Why are Americans so cheap?

So the guys left to play darts. And the 4 all American gals stayed at the bar..Impossible to carry my conversation with Louis..But I overheard snappade upp their conversation..and what a delight it was.

American ass - D’ya have a girl friend Aaaali?
Ali - Yes, am engaged
American ass Is she preeety, like us American women?
Ali - Much prettier
American ass Why d’ya leave her behin’ (twirling her limp slaka hair)
Ali - Who said I left her behind, we’re getting married soon
American ass Why d’ya leave Lebanawn?
Ali - Coz Amrika won’t leave us

Touché Ali ! Nice one.

American ass Teach me Ayrabic will ya?
Ali - Sure. Kiss em Amrika
American ass Awww Wooowww, kiss us, how sweet! Lemme get it right. Kiss em America.
Ali Yes that’s right. Kiss em Amrika

And am not exaggerating, we all joined the chorus. And we all went Cheers, Kiss em Amrika. American ass: Hey Guys, com’on over here, they all wanna kiss us. And we all went again, Yeah that’s right, kiss em Amrika. Cheers again.

It was a truly wonderful evening. See how much us Ayrabs love you?

Du kan också lära dig dessa ömhetsbetygelser. Det är bara att upprepa 'Kiss em Amrika'

Etiketter:

söndag, januari 13, 2008

Flytta om ni vill leva i fred!

En brant trappa leder upp till Hashem Younes Al-Azzehs hus på sluttningarna i Hebron. Men den kan han inte gå. Den har militären stängt av med taggtråd. I stället måste familjen använda en slingrande, slipprig stig. På den bar han sin döende far, på den hjälpte han sin havande hustru, när tiden var inne att hon skulle föda.

Någon riktig motivering till varför trappan blockerats har han inte fått. Men han anar. Familjen skall bort för att ge plats för fler israeliska bosättningar.

Ovanför deras hus bor judiska immigranter, en del ditflyttade från USA. De kastar ner skräp i familjen Al-Azzehs trädgård: soptunnor, uttjänta hushållsmaskiner och mycket annat. En morgon var familjens olivträd avsågade. Oliverna utgjorde en viktig del av familjens försörjning.


Jag har försökt tala med bosättarna och sagt, att vi som palestinier bara vill leva i fred i vårt eget land. - Vill ni ha fred, då får ni flytta, är det är svar jag får. De vill att vi skall resa till Egypten eller Irak. Men det här är vårt hem, och Västbanken tillhör Palestina.


På gatan nedanför sluttningen är palestinska barn på väg hem från skolan. En judisk kvinna kör fram sin bil, uppenbarligen för att skrämma dem. Hon girar så nära en man i vår lilla svenska grupp, att hon stöter till honom. Hon stannar, rusar ut och talar smattrande i sin mobiltelefon.


Inom kort är israelisk polis på plats, dock inte för att förhöra kvinnan. De begär att få se våra pass. Som en vänskaplig gest försöker jag lämna över en liten svensk flagga till den rasande kvinnan. Hon spottar på den.


...som vid de fasansfulla redovisningar av nazisternas illdåd mot judarna under andra världskriget...ser jag nu I Hebron samma stjärnor på dörrarna till igenbommade palestinska butiker.


Stjärnorna har ritats dit av extremister för att markera, att stadsdelen skall tas över av israeler, och att palestinierna bör fördrivas. Symbolen har fått en annan laddning. De slagna har blivit de som slår.


Roland Andréasson
Hallandsposten

Etiketter:

lördag, januari 12, 2008

Vilka "parter" i Palestinakonflikten?

Frågor utifrån president Bushs besök i Israel nyligen


Hur många palestinska bosättningar finns på ockuperad mark i Israel? Hur många murar, stängsel och militära checkpoints? Hur många israeliska olivträd har palestinierna sågat ner, hur många områden har de beslagtagit "av säkerhetsskäl" och för "militära ändamål"?


Vilken del av Israel drabbas av blockad, utsvältning och ständiga raketanfall från helikoptrar, vilket Palestina gör? Hur många israeliska barn sitter i fängelse och torteras - vilket många palestinska barn gör i israeliska fängelser?


Det borde vara slut på talet om "parterna" i konflikten. Som om dessa på något sätt skulle vara likvärdiga och ha samma skuld i situationen.


Då det istället handlar om en brutal ockupation och en systematisk kolonisering av palestinskt land utförd av Israel, världens fjärde största militärmakt.


Förövarna finns på ena sidan och offren på den andra. Varför skall det vara så svårt att inse? Och framför allt, varför gör ingen något åt det?


Detta är frågor Gunnar Olofsson ställt och som vi borde diskutera.

Etiketter:

måndag, januari 07, 2008

'Värdiga och ovärdiga' offer

Östersjöns många 'ovärdiga' offer
Åke Sandin i Radio Tuff 6-13 jan


I Heiki Ylikanga's bok "Vägen till Tammerfors" om det finska inbördeskriget 1918 påpekar han att förlorarnas alla illdåd exponerats men inte segrarnas och tillägger

"Den svåraste bitterheten är hemlighållandet, att den segrande parten försöker skyla över de våldsdåd dess soldater gjort sig skyldiga till.

Bara om och när dessa våldshandlingar visas i öppen dager på samma sätt som den förlorande partens alla brott, och de skyldiga i och med detta avslöjande får sitt straff och våldsdådens offer sin upprättelse, tynar traumat bort. I annat fall blir det bestående - trots tidens gång."


Faktum är att det också gäller det andra världskriget. Ta till exempel vad som hände i Östersjön, där miljoner svenskar bor vid kusterna. Inte ens när den hemska tragedin med Estonia inträffade 1994 och i diskussionerna efteråt, har man velat berätta att de värsta fartygskatastroferna i historien inträffat just i Östersjön under slutet av det andra världskriget.


Då dränktes uppåt 30 000 tyska flyktingar, vilkas fartyg torpederades på sin väg västerut. De kom från Ostpreussen, Danzigtrakten och Hinterpommern, områden som sedan 1945 är ryska eller polska efter att ha etniskt rensats på tyskar.


Det finns massor av vittnesmål om flyktingöden, till exempel när civila från Ostpreussen försökt ta sig över isen på Frisches Haff vid Ostpreussens kust:"På båda sidor vägen över isen låg döda hästar och människolik, vilkas snipiga gula ansikten stirrade upp mot himlen. Inte långt ifrån oss stod en kvinna i en vattensamling. Hästen vägrade att fortsätta att dra hennes vagn."


Prästen Paul Bernecker berättar:

"Ett antal flyktingar frös ihjäl på isen. För en mamma hade till exempel två av hennes barn frusit ihjäl när hon var halvvägs över. Hon var tvungen att lämna dem på isen och dra vidare med sina två andra barn. När hon äntligen kom fram till landremsan var också dom döda"


Många dödades också genom de ständiga anfall från luften som flyktingkolonnerna på isen utsattes för. Ändå lyckades en halv miljon ta sig över till hamnen i Pillau, i dag den ryska flottbasen Baltijsk. Där berättade en ortsbo som såg flyktingskarorna välla in i staden:


"Hungriga, nästan förfrusna, hetsade och plågade av en vild rädsla, många nästan vansinniga, andra stumma och likgiltiga av fasa och ängslan, med knappt det nödvändigaste med sig hade åtskilliga lämnat sina gamla bakom sig, begravt sina förfrusna barn i snödrivorna längs vägen. Vad kunde mödrarna känna? Kanske att ett dött barn var en börda mindre?"


Massor av båtar lyckades föra miljontals flyktingar i säkerhet, men flera fartyg sänktes av sovjetiska ubåtar. Den sårade soldaten Franz Huber berättade senare hur han hört de i lastrummen instängda flyktingarna skrika ut sin dödångest:


"Jag hörde hur de bad 'Fader vår' med stämmor som jag varken förr eller senare hört "


Fartyget Karlsruhe sänktes den 11 april 1945 och 850 flyktingar omkom. Den gamle läraren Otto Fritsch hade tillsammans med sin fru, dotter och tre barnbarn varit på flykt under fyra veckor i Ostpreussen. Under de strapatserna hade hans hustru och yngsta barnbarn dött. Nu tillhörde han de räddade från Karlsruhe.


När han letade efter sina anhöriga fann han sitt yngsta barnbarn, en treårig pojke, insvept i filtar. Ett par matroser berättade att de fiskat upp den lille parveln, när han förtvivlat gråtande hade suttit grensle över en stock. Men hans dotter och det återstående barnbarnet tillhörde de drunknade.


Den värsta fartygskatastrofen i alla hav och tider inträffade den 30 januari 1945, då Wilhelm Gustloff sänktes i Östersjön. Omkring 9 400 dränktes, de flesta civila flyktingar. Den 16 april, tre veckor före krigsslutet, följde uppåt 7000 människor fartyget Goya i djupet.


Den allra mest onödiga tragedin inträffade fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet. Den här gången var det inte sovjetiska ubåtar som var i farten utan det bragdomsusade brittiska flyget. Det hade veckorna innan i fullt dagsljus tre gånger angripit den svenska Röda korsexpeditionens vita bussar, trots att dessa hade stora röda kors och svenska flaggor på taken.


Tjugo kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück liksom den svenske chauffören Erik Ringman dödades. (Hade Ringman liksom Raoul Wallenberg dödats av ryssar hade denne räddare av lägerfångar kanske inte blivit så bortglömd).


Den 3 maj 1945 sänkte brittiskt flyg fartygen Cap Arcona och Thielbeck i Neustadtbukten nära Lübeck. 7000 fångar av olika nationaliteter från lägret Neuengamme dödades. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.


En otäck epilog utspelades i vårt kära grannland Danmark. Dit hade tiotusentals civila tyska flyktingar kommit österifrån. Över 7000 tyska flyktingbarn dog där, bland annat därför att danska läkare vägrat att befatta sig med sjuka tyska barn. Är det samma rasism som gör att vi inte gärna vill minnas de enorma tragedierna i vår Östersjö -låt vara att SvT i torsdags hade en halvtimme om fartygsvraken?


PS 1: Rubrikens "ovärdiga offer" år ett lån från Noam Chomsky, som påpekat att vi i krig skiljer på värdiga offer och ovärdiga offer. De förra är de som håller på oss i väst, de senare sådana som sticker upp emot oss


PS 2: Programmet "Vrakletarna" i SvT den 3/1 nämnde att Wilhelm Gustloff, Goya och Steuben sänktes, men det var många fler båtar som torpederades. Inte heller framgick det av programmet att Steuben var ett lasarettsfartyg fullt av sårade soldater och sjukvårdspersonal.

Det uppgavs att Goya med sina uppåt 7000 döda var den värsta katastrofen. Det trodde man tidigare men genom Heinz Schöns forskningar har det framkommit att över 9000 människor följde Wilhelm Gustloff i djupet.


PS 3: Så här säger i Aftonbladet marinarkeologen Björn Hagberg om vraken:

- Det saknar helt motstycke. Det var hemskt.

Och dykaren Johan Candert tillägger:

-På Goya låg det skelett överallt. Hon sjönk på bara sju minuter och i lastrummen där flyktingarna fanns låg meterhögar med skelett.

Etiketter:

söndag, januari 06, 2008

Svenska soldater och våra primater. Vilken av dom liknar oss?

Den svenska regeringens mål är att alltid ha 2000 soldater utanför rikets gränser. Uppdrag kommer inte att saknas, skriver dagens Aftonbladet

Sedan årsskiftet och till den 1 juli ligger 2300 svenska kvinnor och män i den nordiska stridsgruppen (NBG) i beredskap för att inom tio dagar kunna sättas in på uppdrag av EU.

Jämför detta med utvecklingen för kvinnorna i det krigshärjade Irak och Afghanistan och fundera i sammanhanget över likheterna med våra primater


Frans de Waal är världsledande forskare inom primatologi, studiet av primater, främst människoaporna, och han anser att vi bör spegla vårt mänskliga beteende i apornas. Vi är inte så olika.

Såväl människor som människoapor är formade av årmiljoner av naturligt urval, fast våra vägar skildes för 5,5 miljoner år sedan.

Frans de Waal berättar en historia om en cirkusapa i Frankrike, som alla trodde var en schimpans när det i själva verket var en bonobohane. Denna apa var mycket begiven på sex och brukade förlusta sig med cirkusens schimpanshonor.

Avkomlingarna som blev resultatet av dessa möten väckte omgivningens beundran med sitt fina och känsliga sätt. Kanske har vi mycket gemensamt med dessa hybrider. Vi har fördelen av inte bara en utan två inre apor, spekulerar Frans de Waal.

Om vi nu har båda aporna i oss borde det väl gå att lyfta fram de mer bonobo-lika dragen och på så sätt skapa en fredligare och bättre värld? 'Det finns mycket önsketänkande kring det, men det är svårt. Mycket måste ändras om vi ska nå dit.

Bonobons familjestruktur är helt olik vår', förklarar Frans de Waal och ger en miniföreläsning om varför familjeförhållandena är så viktiga. Här en komprimerad version.

Enligt evolutionsteorin är det varje varelses främsta drift att sprida sina gener. Hos bonobon är det honorna som bestämmer, de har sex med vem de vill men tvingas också ta hela ansvaret för ungarna.

Eftersom hanarna inte kan veta vem som är far till en viss unge, har de ingen orsak att ta ansvar för en familj och kan i stället ägna sig åt sin ungkarlstillvaro..

Människan, å andra sidan, har valt en annan evolutionär strategi och inrättat sig i ett mönster med kärnfamiljer..Mannen erbjuder kvinnan beskydd och föda för henne och deras gemensamma avkomma i utbyte mot att hon håller sig till enbart honom. Frans de Waal fortsätter:

'Det jag säger är förstås politiskt inkorrekt. Folk vill i allmänhet inte kännas vid dessa restriktioner, men glömmer att de är knutna till något positivt, nämligen manlig omsorg om familjen.

Jag vet att somliga anser att samhället kan överleva utan att pappor tar hand om sin familj, men det beror på att vi nu lever i samhällen som är rika, med mycket mat och omsorg.

Men så fort välståndet försvinner, genom exempelvis krig eller naturkatastrofer, blir männens omsorg om familjen extremt viktiga'.(SvD 070320)

Samtidigt har forskare nyligen upptäckt att inte bara människor skrattar. Även orangutanger har en känsla för empati och imitation som är väsentligt vid skratt. Imitationerna gjordes snabbt, vilket tyder på att det skedde ofrivilligt och att skrattet alltså smittade.

Det skulle enligt forskarna visa att empati är viktigt för djur som lever i grupp. (SvD 080103)

Etiketter:

torsdag, januari 03, 2008

Nej till NATO!

Idag vill regeringen Bildt på allvar få in oss i NATO

Så här skrev Lennart Palm i en insändare i GP häromsistens:

I media framförs allt fler krav på att Sverige skall bli fullvärdig medlem i Nato. Det är ett huvudlöst krav som strider mot en stor svensk folkmajoritets välgrundade åsikt.

Nato bildades 1951 som en militärallians med udden riktad mot Sovjet. Vid Warszawapaktens upplösning 1991 hoppades många på en ny och fredligare värld. Därav blev intet.

Istället började Nato energiskt fylla upp det vakuum som Sovjet lämnat. Fr o m anfallet mot Jugoslavien 1999 - ett brott mot FN:stadgans §2 som förbjuder militära anfall utan säkerhetsrådets godkännande och enligt Nürnbergdomstolen 'det yttersta internationella brottet', har Nato idogt arbetat på att upplösa den folkrätt, som trots allt gav ett visst skydd för mindre stater.

Natos utvidgning ända fram till Rysslands gränser, vägran att ratificera 1999 års avtal om konventionella trupper i Europa (CFE) och USA:s missilbyggen i Polen och Tjeckien har åter fört upp kapprustning och krigshot på dagordningen.

Redan detta visar farligheten hos den organisation som vi redan har alltför mycket samarbete med. Ser vi till vem som leder Nato förefaller ett medlemskap än mer vanvettigt.

Natovännerna struntar helt i USA:s förfärliga syndaregister: Glömda är alla de grova förbrytelser mot freden och mänskligheten som landet begick åren 1945-2000, runt 60 interventioner, bombningar av 25 länder, inblandning i val i 23 länder.

Antalet dödade under USA:s framfart har av fredsforskaren Johan Galtung beräknats till ofattbara 12-16 miljoner (Globalt perspektiv 1/2004). I siffran ingår bara en del av de nu kanske 1,5 miljoner som dödats av sanktioner och USA:s illegala krig mot Irak (Unicef 1999, Lancet 2006, ORB 2007).

Historiskt sett har militära allianser ledda av krigiska stormakter fått ödesdigra konsekvenser för små medlemsländer. De har ofelbart dragits in i katastrofala stormaktsuppgörelser (till exempel första världskriget) eller koloniala krigståg (till exempel USA:s krig i Irak). forts I kritiska situationer har de ofta svikits när stormakterna i första hand sett till sina egna intressen.

För Sverige har alliansfriheten, trots ett hemligt samarbete med Väst, starkt bidragit till att vi haft fred i 200 år. Till freden har också den av Natos nu hotade folkrätten bidragit.

Istället för att bli nyttiga idioter åt USA genom Natoanslutning, bör vi på alla sätt sträva efter en återgång till den politik för alliansfrihet och folkrätt som en gång gjorde vårt land respekterat i världen.

En självständig politik ger oss nödvändig handlingsfrihet i en allt mörkare och allt mer oförutsägbar värld. Men i regeringens och Carl Bildts värld gäller annat språkbruk för att locka in oss i NATO.(LP)


KRIG ÄR FRED
FRIHET ÄR SLAVERI
OKUNNIGHET ÄR STYRKA

Liksom utrikesminister Carl Bildt använder dagens ledare i Svenska Dagbladet(C. Arvidsson) Finland som motivering för Sverige att gå in i NATO:

'Ryssland, Ryssland och Ryssland. Så formulerade i höstas försvarsministern och samlingspartisten Jyrki Häkämies Finlands tre stora utrikespolitiska utmaningar..

'Finland kan alltså snart få ett nytt märkesår, men vägen är längre än den kan tyckas i utredningarna.

Ett farthinder är behovet av att få med president Tarja Halonen på vagnen både för att vända den negativa opinionen och för att utrikespolitiken är det område där presidenten har ett ord med i laget.

Den finländska pirogen får extra krydda eftersom Reinfeldtlinjen är att ett svenskt Natomedlemskap förutsätter samordning med Finland.

Det andra villkoret som den borgerliga regeringen har ställt upp är ju att socialdemokraterna hänger med på sällskapsresan'..(CA)

Svenskarna får alltså hädanefter vara beredda på allvarliga attacker mot vår alliansfrihet.

Utsikten är inte upplyftande att agera rumpnisse till ett ekonomiskt sett försvagat USA i dess gruvliga erövringskrig under beteckningen "kriget mot terrorismen, ett krig utan slut". Vilket gör att även vi skulle kunna komma att hemsökas av självmordsbombare.

Regeringen vill alltså få ut oss i världen för att slåss för våra 'legitima intressen och värderingar'(NATO och EU-konstitutionen) mot de "farliga terrorister som hotar vår frihet".

Konstigt nog tycks dessa i sin tur anse exakt detsamma om oss. Och därmed göra ockupation och krig ont värre.

Se bara på dagens Irak och Afghanistan (och snart också Pakistan)...Vems värderingar är det som regerar där idag? Vems olja-gasintressen? Det är med andra ord upp och ned påvända världen som gäller, vilken vi genom detta 'krig mot terrorismen' bara bidrar till att förstärka.

För oss andra gäller nu hädanefter förstärkt beredskap...mot NATO.(IT)


Etiketter: