onsdag, oktober 29, 2008

Tog Bildt proppen med till Afghanistan?



Från Stefan lindgren - Afghanistansolidaritet


Regeringskansliet har inte fått fram sin Afghanistanproposition i tid. Den skulle lagts igår 28 oktober enligt planen, men något hinder har tillstött.


Det är kris och Håkan Juholt (s) kräver Tolgfors avgång. Major Björklund(fp) kräver mera pengar till pang i Sverige samtidigt som han är en av de värsta krigshetsarna rörande Afghanistan.


Hur ska dom få det att gå ihop? Och hur ska väljarna fås att betala notan?


UD hälsar att Carl Bildt har åkt till Afghanistan - kanske tog han proppen med sig? Vilket flickan i växeln lovade undersöka.

Etiketter:

tisdag, oktober 28, 2008

'Det går allt sämre i Afghanistan'




Det går allt sämre för de västerländska trupperna i Afghanistan. Den som nu tror att Väst kan få loss fler soldater och dessutom åstadkomma någon avgörande skillnad misstar sig rejält. Men hjälp till uppbyggnad och bistånd tas tacksamt emot i byarna.

Följande konstaterande kom igår.

McKiernan, who took command of the NATO mission in Afghanistan in June, has acknowledged that the country lacks security and governance in many regions but concluded in a news conference two weeks ago that "We are not losing Afghanistan."


Militants in July killed nine U.S. troops in Kunar province in a massive attack that almost overran a small, newly built U.S. outpost. In August, some 100 insurgents attacked French troops outside Kabul and killed 10. The same day, six suicide bombers tried to storm a U.S. base near the border with Pakistan.


In June, Taliban militants stormed Kandahar's Sarposa Prison in a complex attack kicked off by a massive truck bomb. Some 900 inmates were freed, including 400 Taliban fighters.


The killings of three foreigners in Kabul, the capital, in the last week have added to the stream of negative headlines. Last month in Washington, Adm Mike Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, warned the House Armed Services Committee that the United States is "running out of time".


I'm not convinced we're winning in Afghanistan"said Mullen adding quickly, "I'm convinced we can".

Etiketter:

söndag, oktober 26, 2008

Ut med trupperna nu!





USA har som metod även i Afghanistan introducerat bistånd med militär verksamhet, något som Sverige idag tagit efter. Men det pratas det knappast om, utom vid budgetdags, då delar av biståndet numera reduceras till just detta ändamål.


Frågan tas upp den 15 nov kl 13 på ABF i Göteborg genom SKV och Fredskoalitionen Göteborg som en fortsättning på det förra uppskattade seminariet i samma ämne. Detta ligger idag utförligt dokumenterat på Fredskoalitionen Göteborg webb, och nu även frågestunden.


Till det här mötet kommer Alexander Harang, ledare för Norges Fredslag. Han har länge oroat sig för politiseringen av hjälparbetet i Afghanistan. Till seminariet kommer också författaren Mikael Nyberg, prof Lennart Palm, Jenny Anderberg, SAK etc


Samma länder som idag ger bistånd är också inblandade i kriget. Och biståndet levereras med hjälp av militär makt. Ändå finns särskilda regler för fredsbevarande trupp: De måste accepteras av alla parter, vara opartiska och använda våld enbart i självförsvar. Ett eldupphör skall övervakas för att ge tid till förhandlingar.


Men de svenska soldaterna är inte rent fredsbevarande. Enheter med oklart mandat har aldrig varit framgångsrika. Det är vad de stackars svenska soldaterna sänds ut till. Det bästa Sverige kan göra är att ta hem trupperna och ge tid till förhandlingar.


Genom att delta bryter vi mot vår 200-åriga svenska neutralitet. Även svenska präster går idag beväpnade. Höörprästen Jerker Schmidt, fältpräst i Afghanistan, sa i en intervju i Kyrkans Tidning – ”Jag har antingen en Glockpistol eller en AK-5:a”.


Det hette att USAs ockupation skulle skapa ett demokratiskt paradis. Men att USAs syfte var att genomdriva mänskliga rättigheter var det ingen som tog på allvar. Resultatet har också blivit det rakt motsatta, sju blodiga år.


Afghanistan är nu en fullfjädrad narkostat, där kriget finansieras av droghandel. Ockupationen bidrar till att mobilisera stöd för talibanerna och andra militanta grupper. De som har makten i landet är krigsförbrytare – med stöd från Väst.


Miljoner krigsoffer längtar desperat efter förändring. De civila offren blir allt fler, ju mer flygbombningarna ökar. Andelen fattiga ökar också. Läskunnigheten dalar. Så varför stöder Sverige och andra nordiska länder dessa krigsförbrytare genom att delta?


Ta hem trupperna nu! Ge fredsförhandlingar en chans. Människorna behöver desperat civil hjälp - via FN - inga utländska soldater. Dessa har man alltid till slut slängt ut.

Etiketter:

lördag, oktober 25, 2008

Afghanistandesinformationen går inte hem hos svenska folket





Stefan Lindgren från föreningen Afghanistansolidaritet- 'Åter detta falskspel om Afghanistankriget'


Intervjun med Svenska AfghanistanKommitténs nye generalsekreterare Torbjörn Pettersson (ekot 23/10) visar hur systematiskt ljugandet är i svenska media. Inte så att talibanernas krig inte kräver civila offer - det gör alla krig - men vad man i svensk media konsekvent mörkar är att USAs krig, angriparen/ockupantens krig, kräver enorma offer.

Att barnen i synnerhet i söder visar låg skolfrånvaro är inte så konstigt, eftersom det är dessa 15 provinser i syd/sydväst som systematiskt bombats av USA/Nato.

Att uteslutande sätta detta på talibanernas konto är ohederligt, en form av krigspropaganda som SAKs generalsekreterare deltar i. Som fd partisekreterare i Folkpartiet står hans Nato-bias skriven i pannan.

Antagligen är det just därför han anställts. "Delar rörelsens värderingar" som det hette i vissa platsannonser förr i tiden. I detta fall Nato-rörelsens.

Så till en nyhet som Thorbjörn Petterson säkert inte kommer att kommentera - se nedan! lika säkert som Vladislav Savic inte kommer att ringa upp för en kommentar.

Att Thage Peterson fått nära 500 kommentarer till sin artikel i Svenska Dagbladet i fredags visar också hur ensidig mediamonologen varit. Ett inlägg som säger de självklara sakerna, tex att man inte kan mörda alla Afghanistans talibaner utan måste tala med dem, framstår som en jordbävning.

Debattinläggen ligger på Fredskoalitionens webb


Skolbarn dödade efter amerikanskt bombattentat

Minst åtta elever i en religiös skola i nordvästra Pakistan dödades när misstänkt amerikanskt flyg avfyrade åtminstone två missiler mot området, skriver BBC.

Vittnen uppger för att BBC Urdu att missilerna avfyrades från ett förarlöst amerikanskt flyg och att åtminstone åtta personer dödades.

Raketerna träffade en koranskola i norra Waziristan, nära talibanledaren Jalaluddin Haqqanis bostad. ///OBS denne Haqqani var USA-allierad under kriget mot Sovjet. Han är inte taliban men har anslutit sig till dem. Stefan Lindgren///

Halva skolbyggnaden ska ha förstörts. Vid ett tidigare tillfälle har missiler dödat tio personer i området kring Haqqanis hem.

Amerikansk militär hävdar att attackerna alltid riktas mot misstänkta tillhåll för militanta motståndsmän, medan journalister på plats menar att det vid flera tillfällen har hänt att felaktig underrättelseinformation har lett till civila förluster.


Av Behrang Behdjou
behrang.behdjou@expressen.s

Etiketter:

tisdag, oktober 21, 2008

15 nov Insatsförsvaret debatt2





Nedan några meningar saxade från den diskussionen efter den debatt vi hade i våras på Folkets Hus i Göteborg mellan Jan Öberg (TFF), Tom Heyman,försvarsdebattör och Pål Jönsson(m),om det nya svenska insatsförsvaret, hur det skulle kunna lindra världsfattigdomen. Den 15 nov FH blir det en ny debatt mer fokuserad på exakt detta med sammanblandningen militär- och biståndsverksamhet


Fredsforskaren TFF Jan Öberg: Ett försvar är i första hand ickemilitärt. En militär komponent är tänkbar, men så länge den har dominans här med 40 miljarder kr per år, så länge vi inte ser några civila konfliktlösande insatser, så länge EU är en organisation vars intellektuella gods hör hemma på 40-och 50talets nivå och vars stadga är långt mindre visionär än FNs.

Glöm då detta att skapa fred i världen med huvudsakligen militära medel - det kommer ändå aldrig att lyckas. Däremot kommer vi att få fler krig, kärnvapenkrig och mer pengar till krig.

Om detta måste vi ha en fundamental, teoretisk paradigmdebatt. Jag orkar nu inte diskutera miljoner upp och ner till ett insatsförsvar som är feltänkt från början. Det kalla krigets avslutning var ett gyllene tillfälle för oss alla att börja tänka nytt. Men så fanns där några totala intellektuella dvärgar i väst, som upprätthöll Nato, då vi kunde ha skapat en helt ny värld. Det är skammen vi får bära.

Ryssarna vet om det och ryssarna är på väg upp. Och det kommer att leda till ett nytt kallt krig om vi fortsätter med denna idiotpolitik, där vi tror att vi själva är centrum för allt som händer runtom i världen. Kineserna sitter bara där och väntar tills vi faller sönder i vår egen militarism och dumhet.

Etiketter:

måndag, oktober 20, 2008




Från Stefan Lidgren, Afghanistansolidaritet

Tisdagen den 28 oktober, nästnästa vecka, kommer en Riksdagsproposition som med all sannolikhet innebär ytterligare upptrappning av Sveriges deltagande i Afghanistankriget.

Försvarsminister Sten Tolgfors har redan uttalat att det bör ske en ökning. Även om man behåller den formella gränsen 600 man kan det alltså ske en ökning upp till taket - som då kan serveras som en "ickeökning".

Högsta beredskap med insändare, protester, möten, mail.

Bara själva flygplansäventyret - att hjälpa Nato flytta stridsvagnar etc - kostar nu skattebetalarna 6,7 miljarder.

Dom ska inte komma undan med det här.

Gå på era riksdagsmän!


-Javisst Stefan, på dom bara! Särskilt som general Petraeus där nere nu håller på som bäst med att vilja förhandla med de talibaner som distanserar sig från al Qaida att få fri lejd.

Och så tänker han sig andra förhandlingar. De vet alltså illa väl att de inte klarar av det hela utan begär i panik tusentals fler bara för att över huvud taget kunna hålla näsan ovanför vattnenytan,

Återigen alltså denna fråga: Vad har nu lilla Sverige där att göra? Ja ge pengarna till bistånd kanske? Men då via riktiga biståndsarbetare och inga dylika ulvar i fårakläder!

Etiketter:

söndag, oktober 19, 2008

Hur välstånd skapar fattigdom





Några aktuella ord nu då USAs finansmarknad kollapsat och skapar än mer fattigdom i resten av världen. Själv får de skyldiga "nödhjälp" från landets egna skattebetalare.


Här några visa ord i TV4s intervju med den även i Sverige kände och uppskattade professor och indianhövding Oren Lyons

Han har varit i Sverige ett flertal gånger och har många vänner här, bla Green Cross' Tonia Moya. Oren är en klok och kunnig person och en fängslande talare. Han går gärna tillbaka till sina förfäders visdom. I filmen varnar oss för vad som kan hända, då vår sk civilisation drivs för långt.


Hur robberiet går till mot de fattiga länderna i världen ser vi i
'Confessions of an Economic Hit Man: How the U.S. Uses Globalization to Cheat Poor Countries Out of Trillions.


Se dessutom gärna 'Wealth Creates Poverty?'
Dr. Michael Parenti: "Terrorism, Globalization and Conspiracy"


 

Etiketter: , , ,

lördag, oktober 18, 2008

Afghanistan kräver inga bombade hus




"Krigets Afghanistan behöver mer svenskt bistånd" skriver Torbjörn Pettersson, Generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén häromdagen i DN


Och ännu bättre vore naturligtvis att se till den afghanska befolkningens bästa istället för att säkra en strategisk plattform för framtida oljeinkomster. Men idag finns det också gott om talibaner, förutom en hittills obruten afghansk traditionen om att aldrig låta sig ockuperas.


Så här skriver författaren om den frågan
Under 2008 har enligt FN antalet civila dödsoffer i Afghanistan ökat med 40 procent. En dryg fjärdedel har dödats i flygattacker från de amerikanska styrkorna eller Natos stabiliseringsstyrka Isaf. Den bild av den militära insatsen som en garant för biståndet som försvarsminister Sten Tolgfors målar upp (DN Debatt 9/10) stämmer illa med verkligheten de senaste två åren.


...Säkerhet är en förutsättning för utveckling. Men i dag är relationen mellan militära och civila insatser mycket skev. Omvärlden bidrar med ett militärt stöd runt 100 miljoner dollar per dag, men bara med sju miljoner dollar till det civila biståndet och återuppbygganden. Även Sverige ger dubbelt så mycket till militära insatser som till bistånd.


..USAs politiska och militära haveri reser frågan om det finns förutsättningar för Isaf att fullfölja sitt fredsfrämjande uppdrag.Att enbart öka de militära insatserna är inte någon lösning. Det som krävs är en ny strategi för det internationella samfundet"..


Ja strategin borde först och främst vara att de utländska trupperna drog sig ur landet. Läs mer i frågan på Fredskoalitionen Göteborgs hemsida.

Etiketter:

fredag, oktober 17, 2008

al Qaidas planer avlyssnades BÅDE inom och utom USA





NSA avlyssnade 9/11 flygplanskaparnas telefonsamtal i två år - inne i USA - Särskilt gällde det kaparna Khalid al-Mihdhar och Nawaf al-Hazmi som bodde i San Diego, Californien.


Tidigare har det påpekats att USAs regering låtit avlyssna kaparnas planer från deras egna röster, utanför USA.


..'The NSA had been tapping and eavesdropping on all calls made from that Yemen phone for years. So NSA recorded all of these phone calls..


The above information comes from James Bamford, the Washington Investigative Producer for ABC's World News Tonight with Peter Jennings for almost a decade - where he won a number of journalism awards for his coverage national security issues and is the only author to write any books (he wrote 3) on the NSA.


Anthony Sampson The Guardian, Thursday November 1 2001 Two months before September 11 Osama bin Laden flew to Dubai for 10 days for treatment at the American hospital, where he was visited by the local CIA agent, according to the French newspaper Le Figaro..


Whether the allegations about the Dubai meeting are confirmed or not, the wider leaks from the French secret service throw a worrying light on the rivalries and lack of coordination between intelligence agencies, both within the US and between western allies.


A familiar complaint of French intelligence is that collaboration with the Americans has been essentially one-way, with them happy to receive information while giving little in return.

Etiketter:

Ett oomkullrunkligt faktum..





What have you got to say to that one?

Utropar Layla Anwar från sin irakiska exil i Syrien. Och jag kan inte låta bli annat än att svara -"Well, well, very well!"


För så här skriver hon
Today, a communiqué from the Assyrian community confirms that the ones who are persecuting the Iraqi Christians of Mosul are none than your fucking Kurds. The same was reported by the blogger Roads to Iraq. Now go and tell your Cockburn and Chomsky.


Since 2003, the Christians of Iraq have had their churches destroyed, their shops burned down, their families threatened, murdered and exiled...So what have you got to say, you bunch of bastards?


What have you got to say to the irrefutable fact that the Christians of Iraq prior to your so called dirty "liberation" where the most protected group in Iraq. Now you come and talk about Muslim fundamentalism persecuting the Christians of Iraq? You bad faithed bastards.


You are the ones who are persecuting the Christians of Iraq. You and your scum called Iran and Israel via their proxies of dirty Shiites and dirty Kurds.


You are the ones, you Americans and filthy Brits, you are the ones who are persecuting Christ and you are the ones who crucify him daily.Turn the other cheek? Ha! All I want to do is smash your criminal, ugly faces, your hypocritical faces, your lying faces, your deceitful faces...


Turn the other cheek? You fucking bastards, I have no cheek to turn. I want you mother fuckers to be nailed, with no hope of "salvation" or "resurrection" ever !

Etiketter:

torsdag, oktober 16, 2008

Såg just i ett exemplar av gårdagens Aftonbladet..och i dagens GP





Först till vad GP skrivit om ännu en marinövning i Göteborgs hamn med 11 nationaliteter inblandade av NATOsnitt kan man förmoda. Vad gör de här?

- Övningen leds av den tyska marinen och heter Northern coasts 2008. Den ska inbegripa 1500 soldater från elva nationer som ska träna på flera olika scenarior, som evakueringar, humanitära hjälpinsatser, terroristbekämpning och blockader...övningen drar igång på fredagen och sägs hålla på tom den 31 oktober. Que?


..något som dessutom kunde läsas i Aftonbladet är


'Barnsligt gnällande från pensionärerna' som rubrik på en personlig spalt av Johan Hakelius. En krönikör som likt Jan Guillou man numera måste betala in pengar för att kunna läsa på webben. Och med det riskerar ett veritabelt bombardemang av reklam.


Så numera blir det mest av en tillfällighet nämnda kolumnister läses av undertecknad. Om något pappersexemplar råkar finnas i närheten med andra ord. Som sinnebilden för socialdemokratin själv.


Här och nu blir det alltså rätt mödosamt skriva av från detta tidningsexemplar vad Johan H med viss finess tecknat ner om när "Amelia och Alexandra och vad de nu heter, ska tala om hur KUL det är att vara "mogen",

handlar det mest om att man ska vara skitsnygg och ständigt på gång och sexuellt omättlig och åka vattenskidor med drakflyg och visa stjärten i kalendrar.

Deras alternativ går liksom ut på att det som är så KUL med att bli gammal är att man kan fortsätta att ha lika dåligt omdöme som en tonåring.

Jag tror inte att jag kan komma på något mer deprimerande än just den tanken, att leva ett helt liv utan att bli mer än 17 år.


Problemet att bli gammal är inte att det är tråkigt, utan att vi har glömt hur man gör. Vi har glömt att en fördel med att vara gammal är att man kan lämna gnället åt barnrumporna.

Vi har glömt att det fina med att bli gammal är att man har fått tillräckligt i huvudet för att kunna sysselsätta sig utan dumheter som drakflyg och ormgropar. Och vi har glömt hur roligt man kan ha åt stackare som fortfarande behöver allt det där.

Etiketter:

tisdag, oktober 14, 2008

På tal om ytterligheter som möts-Moderater stöder MEK!






Nu har det hänt igen! Att den iranska Muhajeddin Khalq återigen kommit på tapeten i SvD Brännpunkt, numera beskyddad av Moderaterna!


Halleluja, nu börjar det bli riktiskt komiskt. Vi har haft anledning att ta upp denna organisation tidigare i den här spalten och jag har frenetiskt försökt leta upp den igen, vilken var både avslöjande och rätt kul faktiskt med en bra film med intevjuade MEK-medlemmar bl.a i USA, vilket kom att säga en hel del..


Eftersom dessa liksom tidigare vill få sin terroriststämpel struken, vilket de nu rakt inte förtjänar, eftersom de gödslas ned med pekuniära bidrag från CIA för att tjäna dess mål att destabilicera Iran. Så det är bra onödigt att efter Fps besök i Paris nu också moderaterna skall behöva gå på pumpen.


Riksdagsledamöter från Fp har alltså frikostigt blivit inbjudna till Paris av de generösa medel som organisationens kungalika ledarpar i Paris fått sig tilldelade av CIA.


Ibland tycker jag de har drag av KFMLs yttersta kinesgren på den tid det begav sig, om bara krisen hade fortsatt att utvecklas, då skulle kanske också vi idag ha ståtat med något liknande.


MEK uppkom från början ur den iranska yttersta vänsterns studentrörelse efter frigörelsen från shahen till de efterföljande mullorna, och har dessutom varit djupt inblandade i den årslånga ockupationen av den amerikanska ambassaden på den tid det begav sig. För detta blev de terroriststämplade av USA, tills helt nyligen faktiskt, nu enligt tesen "min fiendes fiende är min vän".


Med en sjuk top-down disciplin finns de numera i läger i de östkurdiska bergen och under Saddams tid förfogade de över egna stridsvagnar från vilka de eldade på mot Iran. Numera är de inte ens till någon större nytta för USA i att destabilisera Iran, även om de dödar en och annan soldat därifrån och presenterat en dator med "bevis", som aldrig lämnats ut till oberoende granskning, om iranska ritningar på en kärnvapenbomb.


Synd det inte gick att få upp den tidigare bloggsidan, där även filmer, bra sådana, presenterades om denna lite kusliga organisation med sina många utbildade och under ytan fanatiska människor vilka även häckar här i Sverige.

Etiketter:

söndag, oktober 12, 2008

Förlorat krig i Afghanistan - och så sorgligt





Tänk om våra politiker ville läsa denna artikel i sin HELHET, om detta fullständigt outhärdliga krig och situationen för Afghanistans alla fattiga. Hur kriget och bombningarna bara gör ont värre. Kunde inte våra folkvalda äntligen börja tänka efter? Fortfarande tycks nu många tro på "det goda kriget".


A War to be Lost


The Surge That Failed
Afghanistan Under the Bombs
By Anand Gopal


09/10/08 "TomDispatch " -- A bit past midnight on a balmy night in late August, Hedayatullah awoke to a deafening blast. He stumbled out of bed and heard angry voices drawing closer. Suddenly, his bedroom doors banged open and dozens of silhouetted figures burst in, some shouting in a strange language.


The intruders blindfolded Hedayatullah and, screaming with fury, forced him to the ground. An Afghan voice told him not to move or speak, or he would be killed. He listened for sounds from the next room, where his brother Noorullah slept with his family. He could hear his nephew, eight months old, crying hysterically. Then came the sound of an automatic rifle, after which his nephew fell silent.


The rest of the family -- 18 people in all, including aunts, uncles, and cousins -- was herded outside into the darkness. The Afghan voice explained to Hedayatullah's terrified mother, "We are the Afghan National Army, here to accompany the American military. The Americans have killed one of your sons and his two children. They also shot his wife and they're taking her to the hospital." "Why?" Hedayatullah's mother stammered. "There is no why," the soldier replied. When she heard this, she started screaming, slamming her fists into her chest in anguish.


The Afghan soldiers left her and loaded Hedayatullah and his cousin into the back of a military van, after which they drove off with an American convoy into the black of night. The next day the Afghan forces released Hedayatullah and his cousin, calling the whole raid a mistake. However, Noorullah's wife, months pregnant, never came home:She died on the way to the hospital.

Surging in Afghanistan

When, decades from now, historians compile the record of this Afghan war, they will date the Afghan version of the surge -- the now trendy injection of large numbers of troops to resuscitate a flagging war effort -- to sometime in early 2007.


Then, a growing insurgency was causing visible problems for U.S. and NATO forces in certain pockets in the southern parts of the country, long a Taliban stronghold. In response, military planners dramatically beefed up the international presence, raising the number of troops over the following 18 months by 20,000, a 45% jump.



During this period, however, the violence also jumped -- by 50%. This shouldn't be surprising. More troops meant more targets for Taliban fighters and suicide bombers. In response, the international forces retaliated with massive aerial bombing campaigns and large-scale house raids. The number of civilians killed in the process skyrocketed. In the fifteen months of this surge, more civilians have been killed than in the previous four years combined.


During the same period, the country descended into a state of utter dereliction -- no jobs, very little reconstruction, and ever less security. In turn, the rising civilian death toll and the decaying economy proved a profitable recipe for the Taliban, who recruited significant numbers of new fighters. They also won the sympathy of Afghans who saw them as the lesser of two evils.


Once confined to the deep Afghan south, today the insurgents operate openly right at the doorstep of Kabul, the capital. This last surge, little noted by the media, failed miserably, but Washington is now planning another one, even as Afghanistan slips away. More boots on the ground, though, will do little to address the real causes of this country's unfolding tragedy.

Revenge and the Taliban

One day, as Zubair was walking home, he noticed that the carpet factory near his house in the southern province of Ghazni was silent. That's strange, he thought, because he could usually hear the din of spinning looms as he approached. As he rounded the corner, he saw a crowd of people, villagers and factory workers, gathered around his destroyed house.


An American bomb had flattened his house into a pancake of cement blocks and pulverized bricks. He ran toward the scene. It was only when he shoved his way through the crowd and up to the wreckage that he actually saw it -- his mother's severed head lying amid mangled furniture. He didn't scream. Instead, the sight induced a sort of catatonia; he picked up the head, cradled it in his arms, and started walking aimlessly. He carried on like this for days, until tribal elders pried the head from his hands and convinced him to deal with his loss more constructively.


He decided he would get revenge by becoming a suicide bomber and inflicting a loss on some American family as painful as the one he had just suffered. When one decides to become a suicide bomber, it is pretty easy to find the Taliban. In Zubair's case he just asked a relative to direct him to the nearest Talib; every village in the country's south and east has at least a few. He found them and he trained -- yes, suicide bombing requires training -- for some time and then he was fitted with the latest model suicide vest.


One morning he made his way, as directed, towards an office building where Americans advisors were training their Afghan counterparts, but before he could detonate his vest, a pair of sharp-eyed intelligence officers spotted him and wrestled him to the ground. Zubair now spends his days in an Afghan prison.


A poll of 42 Taliban fighters by the Canadian Globe and Mail newspaper earlier this year revealed that 12 had seen family members killed in air strikes, and six joined the insurgency after such attacks. Far more who don't join offer their support.

Under the Bombs

In the muddied outskirts of Kabul, an impromptu neighborhood has been sprouting, full of civilians fleeing the regular Allied aerial bombardments in the Afghan countryside. Sherafadeen Sadozay, a poor farmer from the south, spoke for many there when he told me that he had once had no opinion of the United States.


Then, one day, a payload from an American sortie split his house in two,eviscerating his wife and three children. Now, he says, he'd rather have the Taliban back in power than nervously eye the skies every day.


Even when the bombs don't fall, it's quite dangerous to be an Afghan. Journalist Jawed Ahmad was on assignment for Canadian Television in the southern city of Kandahar when American troops stopped him. In his possession, they found contact numbers to the cell phones of various Taliban fighters -- something every good journalist in the country has -- and threw him into prison, not to be heard from for almost a year.


During interrogation, Ahmad says that American jailors kicked him, smashed his head into a table, and at one point prevented him from sleeping for nine days. They kept him standing on a snowy runway for six hours without shoes. Twice he fainted and twice the soldiers forced him to stand up again. After 11 months of detention, military authorities gave him a letter stating that he was not a threat to the U.S. and released him.

Starving in Kabul

If you're walking his street, there isn't a single day when you won't see Zayainullah. For as long as he can remember, the 11 year-old has perched on the sidewalk at one of Kabul's busiest intersections. Zayainullah has only one arm; the Taliban blew the other one away when he was a child. He uses this arm to beg for handouts, quietly in the mornings, more desperately as the day goes on.


Both his parents are dead so he lives with his aunt, a widow. Given the mores of modern-day Afghanistan, she can't work because a woman needs a man's sanction to leave the house. So she puts young Zayainullah on the street as her sole breadwinner If he comes home empty-handed she beats him, sometimes until he can no longer move. He sits there, shirtless, with a heaving, rounded belly -- distended from severe malnutrition -- as scores of other beggars and pedestrians stream by him. No one really notices him though, because poverty has become endemic in this country.


Afghanistan is now one of the poorest countries on the planet. It takes its place among desperate, destitute nations like Burkina Faso and Somalia whenever any international organization bothers to measure. The official unemployment rate, last calculated in 2005, was 40% percent. According to recent estimates, it may today reach as high as 80% in some parts of the country. Approximately 45% of the population is now unable to purchase enough food to guarantee bare minimum health levels, according to the Brookings Institution.


This winter, Afghan officials claim that hunger may kill up to 80% of the population in some northern provinces caught in a vicious drought. Reports are emerging of parents selling their children simply to make ends meet. In one district of the southern province of Ghazni last spring things got so bad that villagers started eating grass. Locals say that after a harsh winter and almost no food, they had no choice.


Kabul itself lies in tatters. Roads have gone unpaved since 2001. Massive craters from decades of war blot the capital city. Poor Afghans live in crumbling warrens with no electricity and often without safe drinking water. Kabul, a city designed for about 800,000 people, now holds more than four million, mostly squeezed into informal settlements and squatters' shacks.


Washington spends about $100 million a day on this war -- close to $36 billion a year -- but only five cents of every dollar actually goes towards aid. From this paltry sum, the Agency Coordinating Body for Afghan Relief found that "a staggering 40 percent has returned to donor countries in corporate profits and salaries."


The economy is so underdeveloped that opium production accounts for more than half of the country's gross domestic product.What little money does go for reconstruction is handed over to U.S. multinationals who then subcontract out to Afghan partners and cut corners every step of the way. As a result, the U.N. ranks the country as the fifth least-developed in the world -- a one-position drop from 2004.


The government and coalition forces may not bring jobs to Afghanistan, but the Taliban does. The insurgents pay for fighters -- in some cases, up to $200 a month, a windfall in a country where 42% of the population earns less than $14 a month.When a textile factory in Kandahar laid off 2,000 workers in September, most of them joined the Taliban. And that district in Ghazni where locals were reduced to eating grass? It is now a Taliban stronghold.

Biking in Kabul

A spate of suicide bombings and high-profile attacks in recent years have turned Kabul into a sort of garrison state, with roadblocks and checkpoints clogging many of the city's main arteries. The traffic is, at times, unbearable, so I bought a new motorbike, an Iranian import that can adroitly weave through traffic. I was puttering along one day recently when a police commander stopped me.

"That's a nice bike," he said.

"Thank you," I replied.

"Is it new?"

"Yes."

"I'd like to have it. Get off."

I stared at him in disbelief, not quite grasping at first that he was deadly serious. Then I began threatening him, saying I'd call a certain influential friend if he laid a finger on the bike. That finally hit home and he stepped back, waving me on. Journalists may have influential friends, but ordinary Afghans are usually not so lucky. Locals tend to fear the neighborhood police as much as the many criminals who prowl Kabul's streets.


The notoriously corrupt police force is just one face of a government that much of the population has come to loathe. Police are known to rob passengers at checkpoints. Many of the country's leading members of parliament and cabinet officials sport long, bloody records of human rights abuses. Rapists and serious criminals regularly bribe their way out of prison. Warlords and militia commanders run wild in the north, regularly raping young girls and snatching the land of villagers with impunity. Earlier this year newspapers revealed that President Hamid Karzai pardoned a pair of such militiamen accused of bayonet-raping a young woman.


What Karzai does hardly matters, though. After all, his government barely functions. Most of the country is carved up into fiefdoms run by small-time commanders. A U.S. intelligence report in the spring of 2008 estimated that the central government then controlled just 30% of the country, and many say even that is now an optimistic assessment. Drive a few miles outside Kabul and the roads are controlled by bandits, off-duty cops, or anyone else with a gun and an eye for a quick buck. The Karzai government's popularity has plummeted to such levels that, believe it or not, many Afghans in Kabul wax nostalgic for the days of Dr. Mohammad Najibullah, the country's last Communist dictator.


"That government was cruel and indifferent, but at least they gave us something," an Afghan friend typically told me. The Karzai government provides almost no social
services, expending all its efforts just trying to keep itself together.

Shadow Government

Power abhors a vacuum, and so, in those areas where central government rule has crumbled, the Islamic Emirate of Afghanistan -- the Taliban government -- is rising in its place. In Wardak, a province bordering Kabul Province, the Taliban has a stable foothold, complete with a shadow government of mayors and police chiefs.


In Logar, another of Kabul's neighboring provinces, some "government-controlled" areas consist of the home of the district head, the NATO installation down the road -- and nothing else. With the rise of the Taliban in these areas comes their notorious brand of justice. Shadow courts now dispense Taliban-style draconian judgments and punishments in many districts and ever more locals are turning to them to settle disputes, either out of fear or because they are far more efficient than the corrupt government courts.


The Taliban recently chopped off the ears of a schoolteacher in Zabul province for working for the government. They gunned down a popular drummer in Ghazni simply for playing music in public. Even the infamous public executions are back. The Taliban recently invited journalists to watch the execution of a pair of women on prostitution charges. The Taliban are as uninterested in social services and human rights as the Karzai government or the international forces, but they know how to turn a world of poverty, insecurity, and death from laser-guided missiles to their advantage.


This is how the Islamic Emirate spreads, like so many weeds at first, poking out of areas where the government has failed. As the central government spins towards irrelevancy, the whole south and east of Afghanistan is becoming a thicket of Taliban before our very eyes.


A War to be Lost

One night the Taliban raided a police check post near my Kabul home, killing three policemen. The following morning, when a police contingent arrived on the scene to investigate, a bomb that the rebels had cleverly hidden at the site exploded and killed two more of them. I arrived shortly afterwards to find pieces of charred flesh littering the ground and a mangled, burnt out police van sitting overturned on a pile of rubble.


The raid didn't make much news at the time, but it was actually the deepest the insurgents had penetrated the capital since they were overthrown seven years ago. They have dispatched many individual suicide bombers into the capital and rocketed it as well from time to time, but never had they marched in as an attacking force on foot.


When I told an Afghan colleague that I couldn't believe the Taliban were coming into Kabul this way, he responded: "Coming? They've been here. They were just waiting for the government and the U.S. to fail."


Failure is a notion now preoccupying the Western leadership of this war, which is why they are scrambling for yet another "surge" solution. Of course, the Taliban won't be capturing Kabul anytime soon; the international forces are much too powerful to topple militarily. But the Americans can't defeat the Taliban either; the guerrillas are too deeply rooted in a country scarred by no jobs, no security, and no hope. The result is a war of attrition, with the Americans planning to pour yet more fuel on the flames by throwing in more soldiers next year.


This is a war to be won by constructing roads, creating jobs, cleaning up the government, and giving Afghans something they've had preciously little of in the last 30 years: hope. However, hope is fading fast here, and that's a fact Washington can ill afford to ignore; for once the Afghans lose all hope, the Americans will have lost this war

Etiketter:

lördag, oktober 11, 2008

Sverige måste folkomrösta!





Sören Wibe skriver i dagens SvD om EUhyckleri på högsta nivå
Därför finns Nätverket för folkomröstning om EU:s nya grundlag, när Riksdagen den 20 november skall ratificera Lissabonfördraget.


För vill verkligen det svenska folket att


-EU får president och utrikesminister
-EU får gemensam försvarspolitik och på sikt en gemensam militärmakt-Internationella avtal sluts av EUkommissionen
-EU-domstolen får ökat inflytande
-Sveriges veto på ett 60-tal områden avskaffas
-Nya röstregler ger de stora länderna ännu mer inflytande


Genom att rösta nej har Sverige en chans att kräva undantag. Skriv till dina riksdagsföreträdare!


I de stora EU-länderna garanterar ytterst staten minimilönen på ca 40–60 % av normallönen. Den är för låg för att kunna försörja en familj utan att ha flera arbeten – vilket är en realitet i många i länder som Storbritantien och USA.


Inom EU kommer den fria rörligheten främst. Fackliga rättigheter får inte stå i vägen, utan den svenska kollektivavtalsmodellen hotas också av Lissabonfördraget, vilket samtidigt riskerar göra att EU fungerar som en stat.


Vill vi det? Om inte, kräv respekt för Irlands Nej till den fördragsändring vilken till 95% är identisk med tidigare ändring.


Fredagen den 10 oktober 2008 blir det öppet samråd i Riksdagens EU-nämnd inför EU:s toppmöte, där också Irland ger en lägesrapport om landets behandling av Lissabonfördraget efter sitt nej i folkomröstningen i juni.


EU-nämndens sammanträdet sänds även via webb-tv på riksdagens webbplats 24Direkt direktsänder i SVT2 och SVT24

Etiketter:

fredag, oktober 10, 2008

Fattar de bara NADA?





Märklig ledare om Afghanistan i dagens Svenska Dagbladet. Men knappast överraskande.


Sålunda kan man läsa, "Samtidigt med erkännandet om det väntade fiaskot för NATO..blir lösningen förhandlingar med talibanerna. I det perspektivet är det inte stabil demokrati som är målet, utan att undvika att landet återigen blir rena drömmen för islamistiska terrorister.


..och låta sig inspireras av det ena av Folke Bernadottes två valspråk - Det som är möjligt är redan gjort, det omöjliga ska göras".


Det sista låter ju lovande - för den som inte bryr sig om att läsa fortsättningen -


För hör bara vad han helt tondövt skriver - 'mer trupp i Afghanistan, mer samarbete med Pakistan och ökade krav på president Karzai'. Vad skall man säga - FATTAR HAN BARA NADA?


Samtidigt har samma nyliberala inställning gjort ekonomiskt fiasko i USA


Saxat ur samma tidning, nu med Lars Ohly(v) som kommentator till världens finanskris under rubriken 'Så går det när nyliberaler får styra' Vilket bara är att hålla med. Saxat ur artikeln


-Vi har blivit beroende av finansmarknadens aktörer för att värdet på vår intjänade lön i form av pension ska få oss att överleva ålderdomen.

Kombinerar man denna marknadsliberalism med en orättvis fördelningspolitik förvärras situationen än mer.

Med stora skattesänkningar för högavlönade har högerregeringen sett till att en större andel av kapitalet i samhället gått till spekulation istället för till samhällsnyttiga investeringar.

Samtidigt försämrar regeringen för dem som har det minst, vilket minskar efterfrågan på varor och tjänster i samhället.

En stor och robust välfärdsektor är ett skydd mot spekulativt slöseri. Att den dessutom har som huvuduppgift att garantera människor trygghet och en skälig levnadsnivå i svåra situationer utgör en stabiliserande faktor vid ekonomisk nedgång och kriser.

Etiketter:

onsdag, oktober 08, 2008

Demonstration mot det idag sjuåriga angreppet på Afghanistan






Föreningen Afghanistansolidaritet demonstrerar idag i Stockholm på sjuårsdagen av Afghanistankriget.


Något förkortat skriver föreningens Tony Johansson
-Idag är det sju år sedan USA inledde angreppskriget på Afghanistan. Tusentals civila har dödats, människor torterats till döds och landet ockuperats, medan Sverige tiger och samtycker.

Visserligen tillåter folkrätten att en stat utövar självförsvar mot en angripande stat. Men USA blev inte angripet av Afghanistan den 11 september 2001. Den amerikanska attacken mot landet var alltså ett angreppskrig.

Det fanns inget stöd i folkrätten för angreppet och heller ingen sanktion från säkerhetsrådets sida, vilket det så felaktigt påståtts.


Men efter krig kommer återuppbyggnad och då brukar FN träda in. I sådana situationer har Sverige alltid ställt upp.

Det är ungefär så bilden varit som myndigheterna tecknat upp för oss av det svenska engagemanget i Afghanistan. Som om det vore ett FNuppdrag vilket som helst. Men den militära styrka ISAF som Sverige ingår i är ingen FN-styrka.

En av de hårdaste krigskritikerna är förre försvarsminister Thage G Pettersson. Han talar ikväll vid manifestationen i Stockholm med kravet på ett svenskt trupptillbakadragande- "Jag vill inte att svenska soldater och officerare ska vara hantlangare åt USAs krigsmakt."

ISAF har inga vattentäta skott gentemot den amerikanska krigsmakt som bombar byar och civila. För en dryg månad sedan dödades 60 barn i ett sådant angrepp. Kommandostrukturen är sammanblandad och dessutom finns en koppling till Irakkriget.

Ju fler internationella soldater som placeras i Afghanistan, desto fler trupper kan USA i gengäld sända till Irak. Den förre befälhavaren för ISAF var en amerikansk general som ansvarat för tortyr av afghanska fångar.

Han ersattes nyligen av en annan amerikan som år 2003 fört befäl över USAs marktrupper i angreppskriget på Irak. Bara det vore tillräckligt för Sverige att dra sig ur. För sedan när blev det allmänt accepterat att ställa svenska soldater under befäl av krigsförbrytare?

Samtidigt har det framkommit att ett antal svenska soldater är förlagda på en amerikansk bas som sk militära rådgivare i strider. I motsats till ISAF-styrkorna, som endast besvarar eld, är denna grupp en del i en antigerillabekämpningsenhet, som aktivt söker upp och dödar motståndsmän. Målet är, som en afghansk generalmajor uttryckt det, "att förinta fienden och förhindra uppror".

Sverige är ett litet land, vars styrka varit grundad på alliansfrihet och ett högt anseende, vilket nu har undergrävts. Det under Palmeeran upparbetade förtroendet har spelats bort, det som gjorde Sveriges roll i världen större än vårt lands faktiska storlek. Grunden låg inte i militär styrka, utan vad vi stod för.

Vad står de svenska soldaterna för i Afghanistan? En av de svenska militära rådgivarna ger oss en viss fingervisning, då han säger om de afghanska soldaterna: "Att få dessa att anfalla är inget som helst problem."

Etiketter:

Ingen kommer undan





Den globala krisen var väntad hos dem med verklig förståelse för vad ekonomin egentligen vilar på och för övrigt prickade Soros in tidpunkten redan år 2002.

Så finns det dom som hävdar att dessa mått och steg från USA finansdynasti tagits för en bra tid sedan av dess verkliga makthavare, eftersom de liksom de verkligt EKONOMISKT INSATTA lätt kunnat förutse vart den amerikanska ekonomin brakade hän, och det folkliga uppror som då kunde förväntas.

Från Klimatbloggen
"Jo jag vet, vinsterna privatiseras, förlusterna socialiseras. Men det intressanta är att vi över huvud taget mitt i dessa högertider kan förstatliga stora företag. Att folk rentav kräver av sina regeringar att göra detta. Och det är poängen: om kriser kan leda till att vi är beredda att ta kontroll över viktiga institutioner i samhället har vi bättre möjligheter att lösa klimatkrisen. Precis som då staten tog över viktiga industrier under det andra världskriget för att kunna genomföra de snabba omställningar som då krävdes."

Ungefär så i korta drag. Förutom att den rustningsindustri som USAs makteliter har gött med offentliga medel i så många år nu sedan det andra världskriget med andra ord redan idag kan sägas vara ´socialiserad', förutom vinsterna förstås. För att OCKSÅ, SÄRSKILT i sådant här läge, utöva robberi mot andra länder. Vilket inte bådar gott för oss andra - inte ens för oss i den 'rika' världen.

Etiketter:

söndag, oktober 05, 2008

Dags att dra sig ur Afghanistan





I förra veckan kom det fram att Sverige är 'rådgivara' åt amerikanska trupper i Afghanistan och samarbetar med krigsförbrytare.


Vi har ett mycket bra samarbete med NATOkoalitionens styrkor, säger generalmajor Afzal Aman. Vårt mål är att förinta fienden och förhindra uppror. Officerare från Sverige har deltagit i den operativa planeringen och genomförandet.


Allt talar för att denne general är en av Afghanistans största krigsförbrytare. Han ledde offensiven mot Mazar-e Sharif i oktober 2001, då ca 7 000 talibaner tillfångatogs, varav 5 000 därefter mer eller mindre spårlöst försvunnit.


Åtminstone ett par tusen av dessa fångar avrättades brutalt och begravdes i öknen. I några av fallen hade de stängts inne i lastbilscontainrar som pepprades med automateld. Det hela finns väl dokumenterat i irländaren Jamie Dorans dokumentär 'Massacre in Mazar'.


Afghanistans ombudsman för mänskliga rättigheter, dr Sima Samar, har därefter tagit upp fallet men fått order av USA och president Karzai att lägga locket på. Krigsförbytelser i samband med USAs invasion får inte granskas, blir det otvetydiga svaret.


De så kallade OMLT grupper för operationell rådgivning och samverkan, som Sverige inrättat,finns på en USA-bas i Mazar-e Sharif med uppdrag att bygga upp Afghanistans armé. Dessa har deltagit i en rad stridsoperationer som 'rådgivare' åt Afghanistans armé ANA, där ett 20-tal soldater dödats.


Att det skulle bli dessa insatser framkom inte i Riksdagen, då man fattade besluten om ISAF. Och befolkningen blir alltmer upprörd över de utländska styrkornas flygbombningar av vanliga människors hus, "av misstag", eftersom militären inte vill riskera sina egna soldaters liv i markoperationer.


Dags att syna uppdraget på nytt! Kan Sverige inte använda dessa jättesummor på ett betydligt mer ändamålsenligt sätt, och då med befolkningens bästa för ögonen, vore det bra mycket bättre att dra sig ur.

Etiketter:

Vilka slutsatser drar (s) av krisen på Wall Street?




S drivs av Wall Streets bankruttmässiga ideologi, skriver den förre s-ministern Carl Tham i DN 3 okt


I dag känner allt fler människor att bara en stark stat kan skydda dem mot marknadens instabilitet och kapitalets maktbegär. Nu talar också republikanernas presidentkandidat John McCain nervöst men i hårda ordalag om hur girighet, vinstintresse och orimligt risktagande fört oss in i krisen.


Så talar en presidentkandidat för ett parti och en administration som inte gjort något annat än prisat den fria marknad som sopat undan alla hinder för 'profitmaking' och vars ledande politiker själva håvat hem enorma vinster och förmögenheter i den korrupta skärningspunkten mellan den fria marknaden och politiken, menar Carl Tham och fortsätter:


Överallt där chanser funnits har man inom (s) öppnat för privatintresset, inte minst i Irak där förödelsen och dödandet lämnats ut till privat entreprenad, med nära förbindelser med den regim som styr i Washington.


Det har också blivit den ideologiska grunden för EU. Och EU-konstitutionens tillämpning har följdriktigt överlämnats till jurister och bankdirektör - inte ens USA har kommit på att skriva in i konstitutionen hur ekonomin ska skötas



Det betonar Tham helt korrekt. Han menar också att det ändå var under socialdemokratiskt styre som idén om att vi får en bättre utbildning genom konkurrerande skolor eller bättre sjukvård genom konkurrerande sjukhus eller säkrare och billigare vatten- och elförsörjning genom konkurrerande bolag och så vidare


Alltsammans ett utslag av samma värden och moral som nu driver Wall Street mot undergången. Vilka slutsatser drar den svenska socialdemokratin av det?

Etiketter:

lördag, oktober 04, 2008

Om underdåniga svenskar och feta amerikanska råttor





Om stridande svenskar i Afghanistan och råttor som flytt det amerikanska skeppet


Nu avslöjas i SvD ändå mer om de svenska officerare som i Afghanistan tjänstgör som 'rådgivare' nära stridslinjen i operationer mot den afghanska gerillan. Ett tjugotal 'fiender' har hittills dödats.


Hur går nu detta ihop med det 'goda bidrag till det afghanska folket' som Riksdagen i sin välgärning beslutat om?


Att Sverige hjälper en stridande afghansk regeringsarmé har hittills inte varit känt hos den breda allmänheten. Där har man fått intryck av att det hela närmast handlar om en ren välgörenhet. Riksdagen godkände bara svenskar som rådgivare i den afghanska armén - inte stridande soldater.


Dessa 'rådgivare' bor istället på den amerikanska basen Mike Spann och arbetar på den närliggande afghanska armébasen Camp Shanin.


Så över till ännu mer lort uppfiskad ur den amerikanska byken - om finansmagnaters rovgirighet och övergödda efterföljare i deras hov: Om en väntad miljardkompensation till bankägarna, som på "något sätt" lyckats få igenom det hela även i USA-Kongressen. Vad nu detta har med vanligt folks levnadsvillkor att skaffa? Svar: Inte ett dugg.


Inte heller angår det den lilla människan som redan kommit att drabbas av bankkrisen och den vansinniga fastighetsmarknaden subprimelån.


Det hela handlar bara om tröstgodis som kastas i gapet på redan feta råttor, de som nu passar på att lämna det sjunkande USA-skeppet och nu söker sig till andra sälla jaktmarker. Om det ändå vore så himmelskt, skulle det åtminstone kunna finnas en hel del kvar till oss övriga här nere på jorden.


Men som vanligt lämnas även vi moderna galärslavar åt vårt öde, om vi inte orkar resa oss och slänga av oss våra fysiska och andliga bojor vill säga.

Etiketter:

fredag, oktober 03, 2008

Maliki och det irakiska säkerhetsavtalet med USA





Vita Husets Documents and Publications, 2 okt 2008



Irakiska Premiärministern Nuri al-Maliki sa i måndags att regeringen var redo att nå fram till en kompromiss i sitt säkerhetsavtal med USA. Han menade att landet fortfarande behövde USA trots den senaste tidens minskande våld. Talet kom efter en dödlig ström attacker under söndags natt, som tagit 35 irakiers liv.


I en intervju med AP sa Maliki att vare sig han eller det irakiska parlamentet ville acceptera ett avtal som inte uppfyller Iraks nationella intressen. Ett illa hopkommet avtal skulle snarare kunna provocera fram så mycket missämja inom Irak, att det skulle kunna hota själva regeringen, tillade han.


Emellertid förklarade han sig vara övertygad om att få till stånd ett avtal som kunde låta USAtrupperna stanna kvar i landet även över nästa år. Samtidigt betraktade han detta som en nationell strävan, som något historiskt. Moqtada al-Sadr's anhängare opponerade sig emellertid mot denna kompromiss, och menade att USAs styrkor borde kunna lämna Irak så fort som möjligt.


Grannlandet Iran har också också högljutt opponerat sig mot en långvarig amerikansk närvaro i Irak. Maliki noterade samtidigt med tacksamhet de stora kostnader som de amerikanska skattebetalarna har stått för liksom den amerikanska militären och de andra koalitionsstyrkorna. Detta för att kunna "säkra Iraks frihet under de gångna fem åren".


Maliki menade också att han skulle kunna komma fram till en kompromiss om de amerikanska styrkornas legalitet i landet, inklusive en begränsad immunitet för de amerikanska styrkorna.


"Vi har föreslagit hur den legala rättsskipningen med amerikanarna skulle bli... när trupperna utför militära operationer utanför sina baser. I detta fall skall den legala jurisdiktionen ligga i den irakiska domarkårens händer.


Om vi inte kommit fram till en överenskommelse den 1 januari år 2009, stannar USAs trupper kvar i sina baser," tillade Maliki, "och därmed borde det finnas en plan för ett snabbt tillbakadragande."


Efter Maliki's intervju varnade i måndags försvarsminister Robert Gates befälen för USAs militära maktbefogenheter och uppmuntrade dem att vara skeptiska till teknologiska lösningar på komplexa krig.


Han hade efter det vid ett tal på National Defense University förklarat, att USA behöver en bättre balans mellan satsningar på högteknologiska vapen och förmågan att kunna möta de krav som ställs vid lågteknologisk krigföring i försvagade stater..


"Låt oss vara ärliga mot oss själva, förklarade han. "De mest troliga katastrofhoten mot vårt land kommer från "förlorade stater" snarare än "aggressiva stater". Gates kom samtidigt att förorda en större tilltro till "mjuk makt", av typ diplomati och ekonomisk påverkan, snarare än "hård" militär makt.


"Var ödmjuka då det handlar om vad militär makt i realiteten kan åstadkomma och vad teknik kan uträtta", förklarade han. "För den mänskliga dimensionen i krig är oundvikligen tragisk, ineffektiv och osäker".


Dessa kommentarer framfördes just innan irakiska arbetare hunnit sopa undan krossat glas och annat från blodindränkta gator, dagen efter det att en serie explosioner inträffat i Bagdad, vilka tagit åtminstone 35 människors liv.

Etiketter: