An arab woman blues 4 jan 2010
Ett av de mest deprimerande eftermiddagar jag tillbringat... Deprimerande är inte rätta ordet för en eftermiddag fylld med ett delat vemodigt raseri. Jag mötte H som just återvänt från Baghdad där han tillbringat två månader. Jag har känt H länge...men sedan Ockupationen förändrades vår relation..Jag hatar honom inte eller nå't, men då han välkomnade ockupationen lämnade han mig -låt oss säga- på ett mycket stort avstånd...
H är inte en i grunden dålig person, han är bara en jävla opportunist. H brydde sig alltid allra först och främst om sina egna personliga intressen. När så Baghdad föll, kom han att sörja, men samtidigt uttrycktte han ett visst hopp om förändring.. Han hatade Saddam Hussein och förebrådde allt som gick fel i Irak på just denne man -även USAs ockupation!
Men som resten av oss drevs han ut ur landet--- fruktan grep honom då medlemmar av hans egen familj mördades av Shias dödsskvadroner. För övrigt är H halvt shia, halvt sunni.
Förra året bestämda han sig för att göra ännu ett försök att återvända till "att rensa upp i sina affärer". Så han kom rätt ofta att färdas till Baghdad.
Och var gång han är tillbaka från någon av sina resor har vi av en händelse lyckats mötas, ungefär som att tvinga honom möta Verkligheten...För jag visste hur verkligheten såg ut, men han levde fortfarande under en tjock filt av illusioner...och med varje resa fram och tillbaka, slets hans illusioner i stycken.
Något som aldrig upphörde att förnöja mig.
I vilket fall, för att göra en lång historia kort, har jag aldrig sett H så deprimerad som nu vid...denna tid då man kan säga att han såg totalt hopplös ut. Av naturen är han jovialisk - opportunism förpliktigar som bekant, men denna gång kan jag uppriktigt sagt säga att jag inte fann något utom total hopplöshet.
Förutom det faktum att han lagt på sig, hans mors favoritögonblick var att mata honom... snarare mata honom med sked...men förutom hans extra kilon verkade han nedbruten till hjälplöshet...
- Så hur kommer det sig?
- Fråga inte, förfärligt, förfärligt...
- Tala om för mig...
- Vad vill du jag skall säga, det är ett helvete. Folk är helt slagna, de är väldigt arga på regeringen, de inser att Iran aldrig kommer att släppa taget, de inser att USA haft de värsta intentioner för Irak.
- Och...?
- Ja, och dessutom...många av dom är trötta på vår regerings sekterism, dess korruption, de ser den som smutsig och irakierna har förändrats så mycket, några av dem är inte samma människor som du och jag kände.
- Några av dem som vaddå?
-Nåja, några av dem som stödde ockupationen och de som stödde de sekteristiska partierna. De har kommit att inse, att de gjort ett misstag...
Jag ville verkligen säga -- som dig själv menar du, men jag bet mig i tungan, jag ville inte alienera honom och önskade få all denna färska info från detta hörn i helvetet på jorden. Jag lät honom fortsätta...prövande...
- Som överallt i Baghdad ? (i förhoppning om att så vore fallet)
- Nej, inte var och en utan mer och mer så...även shia själva vänder sig mot Iran. Alla inser att alla dessa terrorattacker, bombexplosioner...är ingen annans än shias verk. Shiapartierna dödar irakier.
Till och med i vissa delar av stadsdelen Kadhimiya i Bagdad, finns en zon där invånarna förbjudit iranier tillträde. (anm- denna stadsdel har varit helt shiadominerad, medan Adhamia är en sunnistadsdel).
- O är det så? Så shia har till slut insett att Iran kontrollerar dom?
- Inte alla men fler och fler gör det...De är trötta på att män i turbaner styr över dem, med privata och regionala agendor. Den ekonomiska situationen är så dålig, folk har fortfarande ingen tillgång till basservice, fortfarande inget vatten, ännu ingen elektricitet, inga jobb, allt ligger i spillror, betong överallt, polis och beväpnade grupper överallt...
Minns Hurriya Square? Nåväl, överallt där runt torget finns shiaflaggor, svarta, gröna, röda, gula, som representerar olika partier och miliser. Affischerna med Khomeini, Sistani, Afghani, Hakeem och Sadr sitter klistrade runt hela Baghdad. Mansur, det vackra Mansur, ser ut som Qum (shiahelgedomen i Irans heliga stad).
- Och ändå, irakierna klagade över för mycket bilder på Saddam Hussein, jag tror de är betjänta av det just nu...och sunnireligiösa, vad tänker dom?
- Tänker? De tänker inte längre, de bara överlever. Mycket svårt för dem att få något jobb i regeringen.
Utbildningsministeriet och dess universitet och skolor, Hälsoministeriet, Finansministeriet, Oljeministeriet och Inrikesministeriet,alla är de shiadominerade. De försöker finna antingen ett jobb inom polisstyrkan som nybörjare, eller sätta upp ett stånd och sälja grönsaker...
Du kommer inte heller att tro det, men israeler köper så mycket fastigheter i Baghdad; Adhamiya, Yarmook, Arassat Al-Hindia, Mansur (anses som högklassiga områden)
- Och hur lyckas dom göra det?
- Irakiska mellanhänder, främst kurder och shia...amerikanare, är det verkliga skälet till allt detta. De kom med intentionen att förstöra för sakens egen skull. De ville ha det så. Även med deras skolscheman lyckades man förstöra Iraks identitet, vilken förändrats med en saftig bit av Iraks historia borttagen.
Amerika och Iran har lyckats förstöra den irakiska identiteten.
- Och i norr?
- Förutom Erbil och Suleimaniya är där samma kaos. Erbil ser inte ut som om det hade något att göra med resten av landet, som om vore det en annan stat. Här är dessa de enda vinnarna.
- Och vad säger människor om Saddam Hussein, jämrar sig shia fortfarande över honom?
- Några gör det fortfarande och det kommer de att fortsätta med, men jag hörde andra säga (och det har bekräftats av en annan person som sa exakt samma sak). Om Saddam återvänder idag, kommer vi att placera hans Sko på våra huvuden.
Minns- att sätta någons sko på ens huvud är ett populärt uttryck för att- vi kommer vördnadsfullt att lyda denne Person
övers Ingrid Ternert
Etiketter: Irak USA Iran krig shia sunni
