torsdag, februari 25, 2010

Ryssland och Indien igång på nytt

12 okt genomförde Usa och Indien tillsammans en 18 dagar lång militärövning med kodnamnet Ydh Abhyas (Krigsstudie)i den indiska Uttarprovinsen. Den ansågs tillhöra en av de största markoperationer som någonsin förekommit.

För första gången sedan Irak 2003 ingick bepansrade stridsfordon Stryker, som år 2009skickats till Afghanistan. Det huvudsakliga syftet med det Usa-indiska samarbetet var att ersätta Ryssland som Indiens främsta decennier-långa försvars-allierad och vapenleverantör med Usa.

Och då lägga fast ett Usa-lett militärt block för inringning av både Kina och Ryssland. Med Indien som allierad skulle Usa samtidigt kunna hålla ett öga på den kinesiska arméns växande rörlighet och styrka.

Samtidigt ställde man år 2009 in den årliga indisk-kinesiska förtroendeskapande militärövningen. Hur långt utvecklingen hade gått i denna riktning beskrev 'Voice of America' i detalj. I decennier hade Indien först och främst varit beroende av Sovjetunionen och därefter av Ryssland för sina militära leveranser.

Men det Kalla Kriget tog till sist slut och Indiens relationer med Usa förbättrades under Bill Clintons presidentskap. Idag har Indien, förutom att ha hållit gemensamma militärövningar med Usa, också köpt in amerikanska vapen värda miljarder dollar.

Den indiske Usa-ambassadören Meera Shankar har sagt att 'våra militärmakter, som en gång inte stått på god fot med varandra,idag genomför gemensamma militärövningar till sjöss, till lands och i luften, och vi för också dialog med varandra.

Det ökade samarbetet mellan Usa och Indien är till viss del orsakat av Amerikas och Natos krig i Sydasien, Afghanistan och även Pakistan, alltså Indiens närmsta granne. Indien har spelat en stabiliserande roll i regionen, medan Pakistan och Afghanistan slungats ut i krig och kaos, efter att Usa och Nato år 2001 invaderade landet.

Medan Nato expanderade in i nästan hela Östeuropa under de sista tio åren och uppgraderade sina militärkontakter genom avtal och olika partnerskap som PFF.

Då hade det trilaterala Afghanistan, Pakistan och Natos militära gemenskap i egenskap av världens enda militärallians över fem kontinenter, tagits över av forna KallaKrigs-block som CENTO, SEATO och ANZUS.

Indien är en kärnvapenmakt och världens näst mest tätbefolkade nation gränsande till Kina, vilken kunnat skapa en global militär dominans för komplettering till den egna visionen om dominans över varje del av globen. Då gäller det att upprätta större mellanstatliga förbindelser mellan världens alla nationer, än vad en enskild nation hade kunnat göra.

Detta gäller även i förhållande till ens grannstater. Ungefär som de forna rivalerna Egypten och Israel försonades 1978 genom Usas försorg. Denna roll har som så många andra utvecklats från Förenta Nationerna till Förenta Staterna och Nato.

Usas och Västs militära strategi i Asien är heller inte begränsad till Indien, även om man i Västs planering äger en framträdande roll där.

Australien har släppt ett försvarsdokument som visar på de största planer någonsin för en framträdande roll som regional militärmakt. Och man trycker på för att åter bygga upp sina försvarskontakter med Indien och ingå i den indisk-amerikanska gemensamma årliga flottövningen Malabar.

Detta har fått Kina att vakna upp och observera vad som sker. För Australiens försvarsdoktrin under kommande decennier har utgått från Kinas militära expansion. Pentagons kommando i området håller årliga gemensamma militäroperationer (Khan quest) i Mongoliet, vilket gränsar till både Kina och Ryssland och militärt stått på Usas sida både i Irak och i Afghanistan.

Ryssland får också en förstärkt inringning genom Natos planerade europeiska missilförsvarssystem. Redan under mitten av 2008 betecknade Usa, Ryssland och ett uppgående Kina Australien som en potentiell fiende.

Dessa och Opecs oljeproducerande stater kan utnyttja sina växande rikedomar till att driva egna politiska agendor. Usas underrättelsetjänst ser idag Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea som de största utmanarna gentemot Usas nationella intressen.

Kina äger en stor del av Usas skulder genom sin export till Usa och anses tävla om samma resurser som Usa behöver t.ex i Afrika. Man moderniserar nu snabbt sin militärapparat. MAD-eran är slut och Usas kärnvapen har tagit vid.

Usas triad av mark, luft och ubåtsbaserat kärnvapen, kan fyras av i förlamande förstaslag både mot Kina och Ryssland, och eftersträvar förstaslagsförmåga. Alltmedan Kinas internationella kärnvapen är försedda med 18 stationära interkontinentala ballistiska missiler.

Förbättringarna i Usas kärnvapenarsenal visar att man söker en förebyggande förstaslagsförmåga mot Ryssland och Kina. Usa uppvisar också viljan att utvidga den egna globala militära dominansen.

Så har man också deklarerat att den sortens missilförsvar som Usa har tänkt sig, bara kan vara värdefullt i ett offensivt men inte defensivt sammanhang. Om Usa skulle fyra av en kärnvapenattack mot Kina eller Ryssland, kunde det angripna landet inte få någonting kvar alls, eller mycket litet till försvar, och därför borde ett eget litet missilförsvar kunnat räcka - eller inget alls.



övers Ingrid Ternert

Etiketter:

måndag, februari 22, 2010

Ideliga bombningar 'av misstag' i Afghanistan

Nato har alltså i ett flyganfall mot en konvoj 'av misstag' dödat 33 civila afghaner i en buss i provinsen Uruzgan.


Dessa civila dödsfall har som alltid skapat stor upprördhet i Afghanistan medan Nato också som alltid förklarar det hela med att man trodde det var talibaner på väg att attackera Natos trupper.


Det hela underminerar ytterligare befolkningens tilltro till missionen. Därför gick Natos och Usas överbefälhavare i Afghanistan general Stanley McChrystal förra året ut med hårdare regler för att minska risken för liknande misstag.


Han förklarar nu dagens händelsen med att den ägt rum i ett område som står under talibanernas kontroll. Afghanska regeringen har dock starkt fördömt händelsen.


Den holländska missionen i Uruzgan har däremot med sin personal på 2000 personer, alltsedan 2006 prisats av befolkningen för sitt fokus på utveckling, skriver BBC. Idag har emellertid den holländska regeringen kollapsat i frågan om ett eventuellt fortsatt holländskt engagemang i Afghanistan efter augusti.





övers och kommentar Ingrid Ternert

Etiketter:

lördag, februari 20, 2010

NATO bombar sina egna i Marija






Det går inte så bra i Afghanistan för NATOoffensiven i Marijaområdet. Som så många gånger förr har man av misstag bombat sina egma, och dessutom inhemska poliser.

För ett par dagar sedan insåg man dessutom att offensiven kommer att kräva en extra månad. Alltså 25-30 fler dagar för att säkra detta område i Helmandprovinsen...


De allierede mötte nämligen hårt motstånd från talibanernas sida. Det erkänner till och med den britiska generalmajoren Nick Carter, chef för de Natoledda styrkornas kommando i södra Afghanistan.

Koalitionens styrkor rycker försiktigt fram för att undvika vägbomber och fler impopulära civila offer. Sju poliser har nämligen redan bombats till döds av misstag och två sårats av Natos flyg i norra Afghanistan.


Man undersöker nu de våldshandlingar som talibanerna sägs ha utfört. En talesman för den Nato-ledede Isaf-styrkan säger till AFP att militären fortsatt undersöka det som skett i Kunduz-provinsen, där talibanerna ska ha utfört våldshandlingar och angripit afghanska styrkor, polis och en NATOpatrull.


"Nato verkställde då ett luftangrepp, och de afghanska styrkorna bombades av misstag. Sju poliser dödades och ett par sårades," säger Bashary. Vilket sjukhuskällore i Kunduz har bekräftat.

Etiketter:

fredag, februari 19, 2010

Apropå de svenskes 'fredsinsatser'

Man hör ofta att ISAF är en FN-insats, men det första som slår en när man jämför ISAF med FN:straditionella ”Blå baskrar”-operationer är hur olika de ändå är..

Offensiven mot talibaner i Mariahprovinsen håller på som värst och staden har evakuerats,


Men vilka utomstående soldater är egentligen inblandade? NATO? ISAF?Regeringssoldater? ISAF t.ex leds av FN, de är organiserade av FN och finansieras av FN. Och soldaterna bär FN-emblem. Medan ISAF leds av NATO, är organiserad av NATO och finansieras via NATO. Och soldaterna bär NATO-emblem.


Och ännu mer dramatisk är skillnaden när det gäller själva uppdraget. En ”Blå baskrar”-operation förutsätter att de två stridande parterna är överens om att FN skall vara på plats och hålla isär sidorna.


Alltså FN är varken för eller mot någon av de båda parterna När det gäller ISAF är det raka motsatsen. Man är i högsta grad part i målet. När USA hösten 2001 hade bombat bort den sittande regeringen från Kabul, så var kriget inte slut med det. Det bara ändrade form.


Den störtade talibanregeringen organiserade om sig för ett gerillakrig mot den nyinstallerade regeringen. Och ISAF skapades för att skydda denna nya regering och för att hjälpa den i detta fortsättningskrig. Och de fem stora i FNs säkerhetsråd gav ISAF en ettårig auktorisation för kriget.


Och så har det rullat på i tio år nu. Den ena ettåriga auktorisationen har följt på den andra. Men om någon av de fem stora, t.ex Ryssland som inte har några ISAFsoldater, eller Kina som inte heller har det – vid nästa nya auktorisations– tillfälle lägger in sitt veto, och det förekommer, då är det en ren NATO-operation.


Alltså i ena fallet är ”De blå baskrarna” en fredsinsats, medan i fallet ISAF är en krigsinsats. Men eftersom de båda i en mening åtminstone är FN-insatser, så ligger det nära till hands att tro att båda också är fredsinsatser. ”De blå baskrarna” känner ju alla till.


Men se då borde man väl ändå veta bättre i regeringen? Jo, det är så klart. Fast om det å andra sidan funnits en möjlighet att sälja en krigsinsats som vore det en fredsinsats, då vore man väl korkad om man inte gjorde det. Eller hur?

Frågar en undrande ute i landet

Etiketter:

onsdag, februari 17, 2010

Säg nej till Nato från Norden

NORDISKT FÖRSVAR? Svenska Jas kan bevaka Island om Thorvald Stoltenbergs förslag om ett nordiskt försvarssamarbete blir verklighet skriver Helle Klein 17 feb i Aftonbladet
Militärt samarbete i Norden kan leda till bindande försvarsgarantier liknande dem som finns inom Nato. Det är den logiska följden om länderna specialiserar sig på var sin del av den militära förmågan. Så skriver Thorvald Stoltenberg i sin rapport till de nordiska utrikesministrarna förra veckan. Stora delar av texten handlar om civilt samarbete, men det är förslagen om militären som är de mest kontroversiella.


Gemensamma vapensystem
Sverige ska övervaka luft och hav tillsammans med Natoländerna Danmark och Norge. Det är redan på gång, efter förslag från försvarsmaktscheferna. Stoltenberg anser också att Norden behöver gemensamma kustjägare och stridsbåtar. Länderna bör köpa in fler vapensystem tillsammans och dela på transportflyg.


På lite längre sikt kan länderna specialisera sig på vissa delar av försvaret. Det blir billigare, men riskfyllt om inte staterna lovar ställa upp för varandra vid en kris.


Radikal förändring
Nordiskt samarbete låter oskyldigt. Thorvald Stoltenbergs förslag skulle ändå innebära en radikal förändring av svensk säkerhetspolitik.


Sverige skulle ta på sig en militär roll i Arktis, ett område där konflikterna om råvaror och transportvägar hårdnar. Nordiska jaktplan ska till exempel enligt rapporten dela på patrulleringen av Islands luftrum, när USA lämnar flygbasen Keflavik. Handlingsfriheten vid en konflikt i ett baltiskt land minskar. Nato har lovat att försvara Estland, Lettland och Litauen mot angrepp. I dag kan Sverige välja formerna för hur vi skulle stödja balterna om det värsta inträffar.


En nordisk försvarsunion skulle skapa ett nytt läge, där vi i praktiken blir en del av Natos försvarsgarantier för Baltikum. Det skulle innebära betydande risker. Sverige har inte beredskap för en stor konflikt med Ryssland och det är osäkert om det finns ett folkligt stöd för att sända svenskar i strid på andra sidan Östersjön. Stoltenbergs förslag ställer helt andra krav på Sveriges militära styrkor än i dag.

Konsekvensen kan också bli att USA minskar sitt engagemang för de baltiska länderna. Soldaterna behövs i Afghanistan och Irak, och Norden har ju lovat att sköta Östersjön.

Försiktigt positiva
Det nordiska försvarssamarbetet borde stå ifokus under morgondagens utrikespolitiska debatt. Socialdemokraterna har genom Urban Ahlin varit försiktigt positiva, även om det finns en reservation för effekterna på alliansfriheten.


I morgon måste Socialdemokraterna vara tydligare och säga nej till de militära förslagen i Thorvald Stoltenbergs rapport. Alliansfriheten gör det möjligt att vara solidarisk med andra på det sätt vi själva väljer. Med Stoltenbergs förslag blir Sverige en del av Nato.


Kommentar IT Det måste vi akta oss j-igt mycket för. Särskilkt som oljan uppe vid Arktis börjar bränna under fötterna på USA och Ryssland

Etiketter:

måndag, februari 15, 2010

Offensiven som kom av sig









De allierades 'upprensningsaktion mot det största talibanfästet' i Kandaharprovinsen skulle ha varit igång som värst nu. För befolkningen har blivit utrymd medan talibanerna däremot gått och gömt sig.


Och vi har sett det förut. Denna klassisk gerillataktik från Vietnamkrigets dagar -att dra sig undan i eget underläge och gå till anfall då motståndaren är som svagast.. Det tog även där sin tid, och befolkningen fick också lida. Och erövraren bita i gräset till slut.


Sverige skulle ha visat prov inte bara på humanism, utan också ett strategiskt tänkande, om man hade kunnat inse detta och dra sig ur. Och istället fortsätta med sitt bistånd till den fattiga befolkningen, lägga det mesta av militärens pengar där istället och inte förstöra vårt goda rykte. Det om inte annat vore en god strategi.


USAs styrka ligger som bekant inte där, utan i just bombstyrka.Väldiga förberedelser med annonsering vitt och brett om sina planer. Hoppas det nu mest handlar om 'windowdressing', att för omvärlden visa upp en falsk fasad av segervisshet. För än är inte sista ordet sagt - som sagt.




IT

Etiketter:

lördag, februari 13, 2010

Anfallet har börjat mot Mariah i Afghanistan

Nu på morgonen har den stora offensiven i afghanska Mariahprovinsen startat och befolkningen i provinshuvudstaden har i stor utsträckning dragit sig därifrån.

Allt för att driva ut de talibaner som kan finnas kvar.

Naturligtvis har varningen i lika stor utsträckning nått fram till talibanerna,varför det är en gåta att man så grundligt skulle behöva bomba denna provinshuvudstad och åtminstone går utöver min fattningsförmåga. Hur som helst betraktas Mariahdistriktet som landets största talibanfäste.

Och det hela ingår numera i amerikanarnas nya utarbetade taktik.

Visst har de talibaner som funnits i staden givetvis hunnit försvinna för ett tag, men håller det på så här kan frågan om hönan och ägget åter ställas på sin spets. Och är talibanerna inte av ett modernare slag numera - inte så fanatiskt religiösa som de en gång varit?

Kan dessa numera också räknas in i kategorin frihetskämpar? Som bekant säger man att 'min terrorist är din frihetskämpe', vilket på sin tid var fallet med ANC i Sydafrika.

Skulle en försoningsprocess vara på sin plats á la Johan Galtung? Han lägger alltid stor vikt vid parternas respektive trosuppfattning och syn på sig själva och varandra innan en sådan process kan äga rum.

Risken är förstås att båda parter tänkt etablera sig permanent i området. Men samtidigt är idag talibanerna betydligt annorlunda, mindre religiöst fanatiska i sin taktik än de en gång varit. Men gäller detta även amerikanarna? Med sin självuppfattning att utgöra ett av Gud utvalt folk?

Trots att USA ytligt sett har en sekulära framtoning.

Galtungs analys om länders syn på sig själva är alltså mer grundläggande än vad vi någonsin kunnat föreställa oss. Det är alltså inte bara ekonomin enligt Marx eller strategiskt placerade områden med naturrikedomar enligt Lenin som gäller, något som annars hade varit lätt att tro...




Ingrid Ternert

Etiketter:

fredag, februari 12, 2010

När kommer Iran i balans? Och Afghanistan?


Ali Esbati skriver 11 feb i Aftonbladet apropå nostalgin över flydda tider i Iran

'...Islam, en komplex och oskiljaktig del av iransk historia, beskrivs gärna som något barbariskt och främmande, som korrumperat den fina, gamla ordningen. Revolutionen 1979, en genuin folkresning som senare födde den islamiska republiken, framstår då som ett destillat av detta fördärv.


Det är en inställning som kombinerar grums från l’ancien régime med obehagliga samtida strömningar av islamofobi och arabhat. Även om den möjligen finner en resonansbotten som är något bredare än aktiva rojalister i exil, kommer den knappast att kunna vara grunden för ett folkligt uppror mot dagens förtryck.


För att kunna bli en del av Irans politiska framtid skulle Reza Pahlavi' (dåtidens iranska envåldshärskare) 'behöva spela samma roll som Ahmed Chalabi' (chef för USAs största oljebolag Halliburton) 'en kort stund spelade i det ockuperade Irak och som Hamid Karzai' (Afghanistans nuvarande president) 'med något större framgång (för sin egen del, nota bene) spelat i Afghanistan. Förutsättningen vore då en minst lika stor nationell tragedi i Iran.


Den som önskar frihet för folket i Iran måste också respektera landets oberoende. På så sätt är den stulna revolution som iranierna kan kräva åter på årsdagen en väsentligt mer progressiv berättelse, än sagorna om den stulna kronan...'




Malmö Arbetarkommun har på sitt senaste möte diskuterat sammanblandningen mellan USAs krigföring och den svenska insatsen i Afghanistan och tanken att de svenska trupperna skulle vara nödvändiga för att skydda biståndsarbetarna i landet. Man säger att biståndsorganisationerna anser att truppnärvaron behövs för att skapa nödvändig säkerhet när de arbetar.


Det är allt en sanning med modifikation. Vid Fredskoalitionen Göteborgs seminarier med biståndsorganisationer betonade man vikten av att undvika sammanblandning med militären och hur noga det var att inte ens den svenska militären på plats besökte deras kontor.


Jan Myrdal som var en av de första kända svenskar som uppmärksammat Afghanistan betonar att kriget i Afghanistan i längden är dömt att misslyckas och att USA inte är oövervinneligt. ”Det är ett krig mot folket jag känner, älskar och respekterar. Vreden är så stor att jag känner blodsmak i munnen när jag ser bilderna på televisionen. Den enda bra utländska soldaten i Afghanistan är en död soldat.” (Hindustan Times 8 feb).


De tyska trupperna i Afghanistan skall enligt den senaste konferensen i London öka från 4 500 till 5 350. De 350 är reserv ”för särskilda situationer”. Ökningen beskrivs som ett steg i hemtagandet av soldaterna och överlämnandet av säkerhets-ansvaret till afghanerna.


Som sagts tidigare kommer nu 44 stater skicka dit 39 000 fler soldater, varav 30 000 från USA. Dessutom ska tyskarna snabbutbilda poliser, trots att en tysk polischef varnat för att det är så farligt att redan två tyska poliser blivit dödade.


Anledningen är att afghanska polisen är fruktad, avskydd och genomkorrumperad och de handeldvapnen man skänkt försvinner till svarta börsen. Men tyska socialdemokrater anser att 'Internationell militär närvaro i Afghanistan är nödvändig för att bidra till säkerhet och möjliggöra utveckling.'

Etiketter:

onsdag, februari 10, 2010

Alltid då de utländska trupperna stormar en by, bryr de sig inte

Författaren Margareta Zetterström skriver om kriget i Afghanistan
..."I Svenska Dagbladet (7/2) lade exempelvis Jan Blomgren i en dagsaktuell ”analys” pannan i djupa veck och förklarade att det kan ha varit ”talibaner eller kriminella narkotikasmugglare som låg bakom överfallet på svenskarna”, av den anledningen att dessa kategorier till varje pris, och för sina skumma syften, vill ”ha bort de utländska soldaterna”.


Att motståndet mot de utländska trupperna skulle kunna ha något med nationell motståndskamp att göra, kamp för landets suveränitet och självbestämmande, kamp mot utländsk ockupation, det är uppenbart en helt främmande tanke för dem som nu, trots de senaste tragiska dödsfallen, ändå försvarar den svenska insatsen och vill att den skall fortgå. Hellre biter de tungan av sig än medger att det i Afghanistan just nu faktiskt pågår sådan nationell motståndskamp. Precis som det gjorde mot engelsmännen under 1800-talet och mot de sovjetiska trupperna under 1980-talet.

Gå hem och läs historia, vill man därför säga till de politiker, militärer och journalister som fortsätter att slå blå dunster i ögonen på svenska folket!

Under tiden får vi andra, vi som fortfarande minns det afghanska motståndet mot dom sovjetiska trupperna under 1980-talet, fortsätta att ropa USA och Nato ut ur Afghanistan!Ta hem dom svenska soldaterna från Afghanistan!Humanitärt bistånd i stället för krig!
--------

Samtidigt läser vi att en boende som inte velat nämna sitt namn i afghanska Marjah, gripit telefonluren och berättat att han hade evakuerat sin familj för en vecka sedan. eftersom han fruktat "den värsta attacken någonsin".

"Alltid då de utländska trupperna stormar en by, bryr de sig inte alls om civila offer. Och vid slutet av dagen rapporterar de döda kvinnor och barn som talibanska dödade," sa han.

En talesperson för ISAF, International Security Assistance Force, sa i fråga om att Natos trupper är kända, att det huvudsakliga skälet till att gå ut med sin operation var att uppmuntra motståndet till att ge sig iväg, men om civila också uppmuntrades att evakuera skulle det vara "hjälpsamt".

Etiketter:

Israel fördriver också beduinerna



Israel måste sluta upp med att förstöra beduinernas hem och skapa en oberoende kommitté för att utreda den diskriminering av dem som sker i Negevöknen i södra Israel.

Det menar den USA-baserade människorättsorganisationen Human Rights Watch i en rapport som citeras av svenska Amnesty International. ”Den israeliska politiken har försatt beduinerna i en ”lose-lose” situation genom att tvinga iväg dem från land de gör anspråk på in i illegala slumstäder, avstängda från en basal service som vatten och elektricitet”, menar Human Rights Watch.


Innan staten Israel skapades ägde beduinerna 98% av Negev. När Israel bildades fördrevs merparten av de uppemot 90 000 beduinerna ur landet. De 11 000 som blev kvar tvångsförflyttades till ett mindre område nära centralorten Beersheva. Marken övertogs av judiska nybyggare. Ett exempel är Al-Qianstammen vars mark tagits över av kibbutzen Shoval.


Till skillnad från tidigare turkiska och brittiska kolonialmyndigheter erkänner inte de israeliska myndigheterna beduinernas rätt till den mark de brukat i generationer. Därmed är beduinbyarna ”illegala” enligt Israel. Genom höga födelsetal är beduinerna idag fler än vid fördrivningen. I omkring fyrtio ”icke-erkända” samhällen lever nu 76000 människor, ungefär hälften av Negevs beduiner. Här saknas samhällelig service som elektricitet, vatten, avlopp, sophämtning och till och med ambulanssjukvård. Barnadödligheten är fyra gånger högre än för israeler av judiskt ursprung.


Beduinernas odlingar giftbekämpas från flygplan – både vuxna och barn har skadats – eller plöjs sönder av ”den gröna patrullen”, enhet skapad av förre premiärministern Ariel Sharon. Något som tillsammans med ständiga husrivningar, som ofta utan förvarning fått den andra hälften av beduinerna att flytta till speciella beduinstäder.


Israel hävdar att man erbjudit de beduiner som givit upp sina markanspråk en extremt generös ekonomisk kompensation. Enligt beduinerna rör det sig dock bara om en bråkdel av det verkliga värdet. I sju iordningställda beduinstäder finns elektricitet och vatten men det brister i övrig infrastruktur. Således finns få arbetstillfällen och det är svårt att ha kvar sin boskap eller bedriva jordbruk.


Arbetslösheten i dessa ghettoartade samhällen är enorm och drogproblem och kriminalitet utbredd. De sju beduinsamhällena ingår alla i gruppen av åtta mest fattiga och eftersatta samhällen i Israel.


Enligt den ”Internationella Konventionen om Medborgerliga och Politiska Rättigheter”, som Israel har undertecknat, kan regeringar endast genomföra tvångsförflyttning av människor om sådan är ”oundgängligen erforderlig” på grund av ett nödläge i enlighet med internationell lag. Även i dessa extrema fall måste regeringen rådgöra med de individer och samhällen som blir berörda, identifiera ett allmänt intresse av förflyttningen, ge en meningsfull möjlighet att överklaga beslutet och erbjuda en rimlig kompensation och alternativ. Något som här inte skett.


Det finns idag flera exempel på hur regeringar – i till exempel Nya Zeeland, Kanada och Australien – inlett nationella processer, från kommissioner till tribunaler, för att tillförsäkra ursprungsbefokningar kompensation och upprättelse för de brott som blivit begångna i historien. I en del fall har man återlämnat land. När får vi se Israel följa dessa exempel och lämna sin rasistiska politik och därmed tillägna sig en demokratisk syn på sina skilda minoriteter?



av Gunnar Olofsson, ordförande i Göteborgs Palestinagrupp tel 070-2050647

Etiketter:

Afghanistan - Wealth no war!

'Det första och viktigaste är att vi måste övertyga det afghanska folket om att vi är där för att vinna deras fred inte vårt krig'

av Torbjörn Pettersson Afghanistankommittén


Så länge insatserna i Afghanistan främst motiveras av att bekämpa al-Qaida kommer de att ifrågasättas av afghanerna.


Är det därför vi låter krigsherrarna sitta kvar? Är det därför vi blundar för korruptionen? De insatser som görs i Afghanistan skall klart syfta till att förbättra levnadsförhållandena för befolkningen i landet och inte främst göra landet till en arena för kriget mot terrorn, skriver Torbjörn Petterss0n idag på SvD Brännpunkt


Sverige måste utnyttja alla möjligheter att påverka det internationella samfundets agerande, inte minst i en tid av amerikansk omorientering. Sverige bör samtidigt stå fast vid utfästelserna att stödja Afghanistan långsiktigt. Säkerhetsfrämjande insatser bör ges stor tyngd och samtidigt måste säkerhetsbegreppet tolkas brett, på ett sätt som når bortom det rent militära bidraget.


Den afghanska regeringen saknar förmåga att skydda sina medborgare och sitt territorium. Såtillvida är säkerhetsfrämjande insatser en förutsättning för utveckling. Men för att detta alls ska vara meningsfullt och den negativa utvecklingen i Afghanistan vändas måste kraven på och stödet till den afghanska regeringen prioriteras högst av omvärlden.


Utan en legitim afghansk regering som åstadkommer konkreta resultat i det civila återuppbyggnadsarbetet är internationell militär närvaro fruktlös. Det är den politiska utvecklingen i Afghanistan – inte de utländska militära strategierna – som kommer att avgöra landets framtid.


För det tredje bör bistånd inte kanaliseras via militära strukturer och de militära fredsfrämjande insatserna måste hållas isär från det arbete som humanitära aktörer utför. all erfarenhet från Afghanistan de senaste åren visar att militärt bistånd varken är bra utvecklingssamarbete eller ett effektivt vapen i kampen om folkets sympati och förtroende

Etiketter:

måndag, februari 08, 2010

USA inser äntligen faktum i Afghanistan


USAs högsta befälhavare i Afghanistan general Stanley McChrystal och den högste militära chefen i området general Petraeus är nu inne på att enbart förhandlingar med talibanerna kan ge en avslutning på kriget.


Detta område som sedan tusentals år fungerat som stormaktserövrarnas gravplats, också Alexander den Store. Även idag har våra moderna stormakter till slut kommit att inse, att en militär seger i Afghanistan inte är möjlig. Så har t.ex det antal utländska soldater som varje år dödats i Afghanistan ökat från 70 år 2002 till 520 år 2009


Ändå fortsätter man med bombningar som drabbar civila och onödiga stormaktsfasoner inte minst från amerikanarnas sida. Men också Sverige har tragiskt nog och onödigt halkat med i denna utveckling.


Trots att vi sedan gammalt bl.a genom Afghanistankommitténs uppskattade arbete haft ett mycket gott rykte på plats vilket även gäller andra svenska organisationer t.ex Afghanistansolidaritet, vilka också är uppskattade och väldigt strikta med att hålla en klar rågång mellan sig och den svenska militären i landet.


Som kommentar i pressen till de båda tragiskt stupade svenskarna säger man att detta har sin orsak i ett mer aktivt motstånd i områden med utländska trupper, vilka har ett dåligt förtroende bland lokalbefolkningen. Märkligt i så fall att Sverige har gått med på det, och att man inte hållit fast vi den linje som svenska folket hela tiden förväntar sig.


Nu höjs rop på att Sverige måste klargöra sin linje gentemot NATO och ställa tydliga krav på USA om att avbryta de rena krigsinsatserna och de bombningar med grova medel och många civila offer som främst amerikanarna bedriver.


Nu höjs även utåt kravet på att medel från det militära kontot förs över till de humanitära insatserna. Något som Fredskoalitionen i Göteborg tillsammans med Fredsam sedan tidigare år drivit i sina seminarier.


Nu kommer även sk terroristexperter att uttrycka tvekan om möjligheten att bombningar i Afghanistan skulle ha förmågan att bidra till terroristminskningen i världen


Magnus Norell i SvD
- Det svåra är att kombinera återuppbyggnaden av Afghanistan med den militära närvaron.

Att vinna över talibanerna och det här motståndet militärt, att vinna över befolkningen, att lyckas med återuppbyggnadsarbete och utvecklingsarbete och göra allt det här samtidigt. Det tror jag blir väldigt svårt eftersom det är många kockar i den här soppan.'




Ingrid Ternert

Etiketter:

tisdag, februari 02, 2010

Vad blev det av Londonmötet om Afghanistan?

Under konferensen i London om Afghanistan den andre februari satte ledarna från Väst-inkl utrikesminister Hillary Clinton- upp målet för afghanska säkerhetsstyrkor till högst 300 000 fram till oktober 2011. Detta för att komplettera Natomilitärens "svallvåg", vilken är tänkt att uppgå till 135 000 trupper på marken.


Konferensen förband sig också att bidra med 140 milj pund till de planer som den afghanska president Hamid Karzai har lagt fram för att återintegrera de talibankrigare som är beredda att avstå från våld.


En "Loya jirga" - eller en stor samling av stamäldste - ska hållas i Afghanistan för att få in fler människor till uppgiften att åter bygga upp landet.


Brown tryckte på nödvändigheten av att snabbt uppnå framsteg och framhöll att "vid slutet av nästa år måste vi vända tidvattnet i kampen mot motståndet och i arbetet med att stödja den afghanska regeringen i att vinna sitt folks förstroende."



övers I.T

Etiketter:

Konstruktionen tog sin början i ett nytt radarlabb


Global Security Newswire 25 jan'Det är den mest avancerade radar världen någonsin skådat i den mest avancerade flotta världen någonsin sett. Den uppfyller de krav på ett missilförsvar som president Barack Obama nyligen formulerat."


Den amerikanska marinen hade veckan innan förklarat att man påbörjat konstruktionen av det laboratorium som var ämnat till stöd för utvecklingen av ny radarteknologi i det område av Indiska Oceanen som använts vid missiluppskjutning på Hawaii (GSN 3 nov 2008)

Väl uppfört skulle det nya laboratoriet för avancerad radarspaning leverera en tolkning utifrån Luft och Missilförsvarsradarn och andra system. Systemet gör att informationen för spaning efter marina missiler förbättrats då ballistiska missiler går mot avlägsna mål.


Luft- och MissilFörsvarsRadarn kommer att installeras på ytgående marinfartyg och enligt marinen erbjuda ett nytt vapen mot ballistiska missiler och andra ytluft-gående vapen. Den kommer att "leverera den information som krävs vid uppskjutning av ballistiska missiler på ett längre avstånd än det som är brukligt för nuvarande system."


övers IT

Etiketter: