fredag, mars 18, 2011

Just nu inleder Khadaffi vapenvila - men istället går han till anfall mot befolkningen i Misrata, redan med åtminstone 25 döda!


03/18/2011 Juan Cole om Khadaffi och striderna
Aljazeera rapporterar om glädjen i Benghazi då New York Times på torsdagkvällen meddelade att FNs Säkerhetsråd godkänt en flygförbudszon över Libyen och vidtagit åtgärder för att skydda det civila livet.


Khaddafis regim har skickat ut blandade signaler efter sitt och biträdande utrikes-ministerns meddelande som indikerat att eld-upphör skulle iakttas, efter att man utarbetat detta i detalj. Försvarsministern sa det skulle börja under söndagkvällen (då han antagligen trodde sig ha kontroll över hela landet. Samtidigt gick försvarsministern i landet ut med hotet, att ifall Libyen skulle attackeras, tänkte man slå tillbaka mot fartygstrafiken i Medelhavet.

En strategi Khadaffis regim skulle kunna utnyttja var att snabbt inta landet. En flygförbuds zon och även en ‘körförbuds zon’ för att skydda rebellerna skulle då bli onödig, ifall alla rebellers starkaste fästen hade fallit. Trots att en del franska källor talar om flygattacker mot Libyen sent på fredagen, säger andra källor att troligen tidigast på söndagen skulle FN-styrkor kunna intervenera.

Men en del element i Tripoli hoppas troligen, att allt då kommer att vara över. Kort sagt, rebellerna behöver själva överleva två eller tre brutala dagar.

Det är inte säkert huruvida Khadaffis styrkor redan intagit Misrata nära Tripoli i väst, en stad med 600 000 invånare, eller om delar av dessa fortfarande kontrolleras av rebellerna (Arabiska Aljazeera hävdar det senare).

Khadaffis styrkot slåss för kontrollen över Ajdabiya i landets mitt, från vilken det går att snabbt avancera till Benghazi. Man skulle också ha intagit Tobruk i väster innan man slagits tillbaka.

Vissa tror att det hot som försvarsministeriet utgör, något som i grunden kan övergå till storskalig terrorism i Medelhavet, kan innebära slutet på regimen. Ingen av alla Medelhavets regimer kommer att tillåtas tala på det viset .

Khadaffi är närmast fullständigt isolerad i regionen, ett dåligt tecken för honom. Hans överlevnad skulle inte ha varit bra för de nya reformvilliga regeringarna i Tunisien och Egypten. Att ha en auktoritär regim som skickat tanks mot demonstranter och äger miljarder i oljepengar som granne. Det skulle ha blivit mycket obekvämt för reformister på båda sidor Libyen, vilka Khadaffi skulle ha försökt underminera.

Khadaffis gamla vän Silvio Berlusconi i Italien har erbjudit italienska baser till Frankrike, Storbritannien, Norge, Kanada, USA och den samlade FN-uppbackade koalitionen. Qatar och Förenade ArabEmiraten skulle mycket väl kunna flyga över Libyen med stridsflygplan å Arabförbundets vägnar.

Ryssland och Kina, som avstått från att rösta i FNs Säkerhetsråd, är avlägsna och inte involverade. Algeriet håller sig troligtvis ur vägen, ifall något uppror skulle inträffa i landet.

Om Khadaffi faller och det blir en ny regering med parlamentariska beslut och lagenligt styre, skulle hela NordAfrika komma att få se verkliga reformer. Marocko rör sig mot en konstitutionell monarki. Algeriet har lyft det undantagstillstånd man infört 1992. Tunisien och Egypten har störtat sina diktatorer och utlyst nyval och utsikten av ny konstitution.

Algeriet är den som gått minst långt vad gäller reformer, men den regionala atmosfären vänder sig bestämt mot att på det sättet dra fötterna efter sig.

Vad som händer under veckan som kommer är för Libyen ödesmättat, men kommer att ha vidare återverkningar i regionen, till det bättre eller sämre.



övers Ingrid Ternert

Etiketter: