tisdag, maj 17, 2011

Den politiska och militära prestigen hindrar oss erkänna att Afghanistan-kriget var fel från början


17 maj 2011 av Stefan Lindgren SvD Brännpunkt


Den officiella svenska kostnaden för kriget i Afghanistan ligger på 1,3 miljarder per år, sammanlagt cirka 7 miljarder kr.


Men räknar man med kringkostnaderna kan det istället för svensk del handla om sammanlagt 33–35 miljarder kronor. Det är nu dags att avbryta krigsinsatsen menar Stefan Lindgren i föreningen AfghanistanSolidaritet.

'Den politiska och militära prestigen hindrar oss erkänna att kriget varit fel från början.'

Usama bin Ladins död har föranlett många amerikanska skribenter att försöka göra ett bokslut över tio års så kallat ”krig mot terrorismen”.

Mer än dubbelt så många amerikaner – över 6 000 – har stupat i de två krig som följt på 11 september-tragedin – Afghanistan och Irak – och de direkta förlusterna för de drabbade folken uppgår till mer än 100 000 irakier och afghaner.

Det skriver Dan Froomkin i Huffington Post den 11 maj 2011.

Över tre miljoner irakier och 400 000 afghaner har blivit hemlösa (i Afghanistans fall utöver de nära 2 miljoner som redan var hemlösa då kriget startade. SL).

Flera hundra tusen amerikanska soldater lider av långvariga krigsrelaterade skador och hälsoproblem med mer än 200 000 diagnostiserade fall enbart av traumatiska hjärnskador.

600 000 soldater har redan sökt medicinsk behandling från 'Department of Veterans Affairs', och 500 000 har ansökt om handikappersättning.

Harvardforskaren Linda Bilmes och professor Joseph Stiglitz, mottagare av Sveriges Riksbanks pris till Alfred Nobels minne, uppskattar att de båda krigen efter den 11 september kommer att kosta de amerikanska skattebetalarna någonstans mellan 4 och 5 biljoner dollar (det vill säga 4000 till 5000 miljarder dollar, eller 28–35 biljoner svenska kronor).

Detta inkluderar inte bara de budgetmedel till militära operationer som krigen totalt väntas ge upphov till (1 300 miljarder dollar vid senaste skattningen), utan också den enorma kostnaden för långsiktig vård för återvändande soldater, och sådana saker som räntebetalning på alla lånade extra pengar och oljeprisernas ökade känslighet sedan invasionen av Irak.

”En av de främsta anledningarna till att vår statsskuld ökat så mycket under det senaste decenniet är utgifterna för krig och militär uppbyggnad”, säger Bilmes.

I slutet av juni väntas en forskningsrapport från Boston University med ännu högre bedömningar än Stiglitz/Bilmes.

Ska man försöka få en uppfattning om storleken på de kostnader som går ner i rännstenen med de förödande krigen har Oxfam ett bra exempel.

USA satsar 151 miljarder dollar per år på krig och så kallad säkerhet.För en bråkdel av dessa pengar, endast 16 miljarder dollar, skulle man kunna erbjuda skolgång åt de 72 miljoner barn i fattiga länder som förvägras denna rätt.

För 5 miljarder dollar per år skulle man enligt Oxfam kunna rädda livet på cirka 2 miljoner mödrar och barn varje år.

Hur är det då med krigets kostnader för Sveriges del? Här har alliansregeringen gjort allt för att dölja dessa. Sedan 2008 redovisas endast särkostnaderna för den svenska Afghanistanstyrkan.

Det innebär att inget av följande medräknas:

• Inköp av krigsmateriel som tidigare köpts eller inte köpts exklusivt för Afghanistaninsatsen.

• Stamanställdas löner och personalkostnader.

• Investeringar i transportkapacitet. (Sveriges delägarskap i Natos C17-plan kostar Sverige 1,5 miljarder kronor under 2009–2012. Driftskostnaden 260 miljoner kronor per år ska Sverige betala i 20–30 år vilket utgör flygplanens livstid. Totalt landar notan på cirka 6,7 miljarder på 30 år.)

• Inte heller ingår de långsiktiga kostnaderna för ersättningar till efterlevande, vård av soldater som blivit skadade eller invalidiserade i Afghanistan etc.

Den officiella svenska kostnaden för kriget i Afghanistan ligger på 1,3 miljarder per år. I fjol överskreds budgeten med 4 procent. Riksrevisionen påtalar i en rapport (RiR 2011:14) att målsättningarna för den svenska militära insatsen i
Afghanistan är otydliga och att det därför är svårt att bedöma resultatet i förhållande till mål.

Man kritiserar också bristfällig rapportering till Riksdagen. Men frågan är om inte Sverige också skulle behöva en beräkning av de vidare samhällskostnaderna för insatsen i Afghanistan, av samma slag som den Stiglitz/Bilmes har gjort.

Om vi antar att förhållandet mellan de officiellt redovisade (sär)kostnaderna och de faktiska kostnaderna är desamma som i USA, som tillämpar samma redovisnings-principer, skulle den svenska kostnaden för att delta i Afghanistankriget hittills inte vara de cirka 7 miljarder kronor som har anslagits i budgeten utan snarare 33–35 miljarder kronor.

I Kanada har statsvetaren David Perry (Canada.com 18/9 2008) kommit fram till liknande bedömningar av de totala krigskostnaderna; där de faktiska kostnaderna är 3,1 gånger större än de redovisade (sär)kostnaderna.

I avvaktan på en professionell svensk studie är det inte orimligt att anta, att de svenska krigskostnaderna är flera gånger större än de redovisade särkostnaderna. Även en sådan översyn förutan är det lätt att inse, att krigskostnaderna äter ut
nödvändiga civila satsningar.

Som Svenska Afghanistankommitténs tidigare generalsekreterare, numera Sveriges ambassadör i Kabul, Thorbjörn Pettersson, påpekade i en artikel 25 sept 2009- ”För varje euro EU använder på den civila återuppbyggnaden i Afghanistan, lägger man fem euro på militära operationer.”

Det är hög tid att avbryta den svenska krigsinsatsen och lägga skattebetalarnas pengar i den civila korgen. Historiskt sett vet vi, att det är lättare att glida in i ett krig än att ta sig ur det.

Den politiska och militära prestigen hindrar oss erkänna att kriget varit fel från början. Det kräver mod och ståndaktighet att se sanningen i vitögat och sluta behandla Afghanistan som en halvkoloni, där 40 länders arméer ska kunna rumstera om som de vill.

Om kriget tjänar en dold agenda, att bevisa vår krigsduglighet inför Nato, måste man säga att sällan har en reklamkampanj gjort av med så många miljarder med så liten utdelning.


Stefan Lindgren är författare och översättare, vice ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet

Etiketter: