onsdag, augusti 24, 2011

Perspektiv på Maktskiftet i Libyen

SvD 23 augusti 2011 av Bitte Hammargren
Muhammed Khadaffi och hans regim har gäckat världen många gånger. I går gjorde den det igen, nu då sonen Saif al-Islam dök upp som en fri man i Tripoli. Svåra utmaningar väntar omvandlingens Libyen.

Vem ska man lita på, när nu maktförhållandena i Tripoli är så förvirrande framför allt efter Khadaffiregimens fall? Den frågan brottas grannländer, Natostyrkornas regeringar och libyerna själva med. Khadaffisonen Saif al-Islams uppdykande på scenen som en fri man bara dagen efter det att han sades vara gripen visar vilken politisk kvicksand som råder. Flera utmaningar väntar det nya Libyen:

Trovärdigheten
Saif al-Islam Khadaffi drog Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och rebellernas ledning vid näsan genom att igår dyka upp på ett presshotell i Tripoli. Även brodern Mohammed talade direkt med al-Jazira på måndagen, då det föreföll som om han var gripen, men dagen därpå var en fri man.

Dessa gripanden kan vara orkestrerade pr-kupper avsedda för att vilseleda. Alternativet är att Khadafi-bröderna köpt sig fria. I vilket fall innebär det att trovärdigheten hos de rebeller blivit undergrävda, som sagt sig haft Khadaffis söner i säkert förvar.

På sikt har inte Saif al-Islam större chans till politisk överlevnad än vad Saddam Husseins söner en gång hade (vilka sköts ihjäl i Irak 2003).

Men det kostar på för Nationella övergångsrådet i Benghazi, NTC, att återta förlorad trovärdighet. Till Benghazis fördel talar det faktum att flera länder de senaste dagarna erkänt NTC som landets legitima övergångsregering.

Erkännanden från grannländer som Egypten och Tunisien är viktiga. Rådets ordförande Mustafa Abduljalil fick också stöd när Turkiets utrikesminister Ahmed Davutoğlu i går flögs in till Benghazi för en gemensam presskonferens.

Turkiet, som efter initial tvekan lagt alla sina ägg i Benghazis korg, har säkrat många feta framtida affärskontrakt.

Inre motsättningar
Övergångsrådets ordförande Mustaf Abduljalil, tidigare justitieminister under Khadaffi, säger att de som samarbetat med Khadaffi ska ställas inför rätta. Han inkluderade sig själv, något som hedrar honom.

Mustafa Abduljalil var domare när bulgariska sjuksköterskor dömdes till döden i en skandalös process, anklagade för att medvetet ha smittat 400 libyska barn med hiv.

Men innan man kan ställa Khadaffilojalister inför rätta krävs ett uppbygge av institutioner, inte minst för att kunna upprätta en ny konstitution. Det blir att börja om från ruta ett.

Khadaffi styrde genom sin personkult och egEN säkerhetsapparat. Utan att formellt
vara statsöverhuvud använde han landets oljemiljarder som sin egen personliga förmögenhet, ibland för att starta krig, ibland TILL att sponsra terrordåd.

Efter regimens slutgiltiga fall väntar en huggsexa, säkerligen med utländsk inblandning. Khatar, Jordanien och Förenade Arabemiraten står i begrepp att skicka en polisstyrka till Tripoli, skriver Reuters.

Bland rebellerna finns motsättningar mellan islamister och sekularister, men också mellan avhoppare från regimen och deras tidigare offer. Khadaffis förre inrikes-minister och högra hand, general Abdel Fattah Younes, bytte sida och blev rebeller-nas befälhavare.

Många misstrodde honom. Han mördades nyligen på väg till Benghazi.Libyska islamister som slåss bland rebellerna har inte glömt hur hårdhänt Younes var som inrikesminister

Efter generalens död accelererade rebellernas offensiv, men källor i Benghazi bestrider att det skulle finnas ett samband mellan Younes död och avancemanget mot huvudstaden.

Stammar och klaner
Stammar och traditionella släktband spelar roll i Libyen, i synnerhet som det saknas institutioner och ett starkt civilsamhälle. Alla är inte araber. Stammar kan sträcka sig över nationsgränser, som i Egyptens och Libyens gränstrakter. Många libyer berättar spontant vilken stam (qabila på arabiska) de tillhör.

Inom Magarha-stammen med över en miljon medlemmar och rötter i ökenstaden Sabha finns Khadaffilojalister. Bland Magarha märks Lockerbiebombaren Abdelbaset Ali al-Megrahi och Khadaffis svåger Abdullah Senussi, misstänkt för brott mot mänskligheten. Khadaffis egen stam Qadhdhafa (en mer bokstavstrogen stavning) har gamla band till Magarha.

Oljeproduktionen
Libyen har Afrikas största oljetillgångar. Natoländer som deltar i flygoperationen förväntas nya kontrakt i gas- och oljefält. Oljeexport kan komma i gång om tre-fyra månader, men för att nå upp till den produktion som rått innan upproret kan det ta mer än ett år.

Khatar har gett NTC kredit och hjälpt dem exportera mindre volymer från Tobruk. Men utan stabila institutioner vet ingen säkert var oljeinkomsterna hamnar.

Arabvärlden eller Afrika
Khadaffi med sitt storhetsvansinne utropade sig till Kungarnas Kung i Afrika. Med sina miljarder skapade han i praktiken Afrikanska Unionen AU, enligt diplomater. Han köpte lojaliteter av de afrikanska ledare som skickat legosoldater.

Arabförbundets ledare, många själva diktatorer, avskyr Khadaffi. Utan Arabförbundets vädjan hade FN aldrig röstat igenom den resolution som ligger till grund för Natos bombningar och formellt syftar till att skydda civila och hålla fast vid vapenembargot – som brutits av båda sidor i konflikten.

När rebellerna bröt mot detta blundade Nato.

Etiketter: