onsdag, augusti 31, 2011

Rovdjuren planerar jakten på bytet

av Pepe Escobar Asia TimesDå man ser ut över ett libyskt panorama genom ett fönster i ett mysigt rum inne i Gadaffis palats fyllt med lövtunna LCDs i denna Pyongyang-
skapelse, då skulle den Kära Ledaren för den Demokratiska Republiken Korea, Kim Jong-il, ha blivit förstummad, då han funderade över Överste Muammar Gaddafis belägenhet.

"Vilken idiot," mumlar som väntat den Käre Ledaren. Inte att undra på. Han vet hur den Store G synbart signerade sin egen dödsdom den dagen år 2003, då han kom att acceptera förslaget från sin okuvligt besvärliga avkomma - alla besatta av Europa - att dumpa sitt program för massförstörelsevapen och lägga över regimens framtid i NATOs händer.

Fortfarande kunde garanterat inte Saif al-Islam, Mutassim, Khamis och resten av Gaddafi-klanen förklara skillnaden mellan att partaja hårt i St Tropez och bombas av Mirageplan och Rafale-dito. Men den store Big G, var han nu befinner sig, i Sirte, mitt i öknen eller i en stilla karavan till Algeriet, håller säkert på att svära in dom för evigt i helvetet.

Han hade trott sig vara en NATOpartner. Nu önskar NATO spränga huvet av honom. Vilket slags partnerskap är det?

Sunni monarkins diktator i Bahrain står fast; inga "humanitära" bomber över Manama, inget pris på hans huvud. Huset Sauds klubb av diktatorer står fast; inga "humanitära" bomber över Riyadh, Dubai eller Doha - inget pris på deras Västälskande förgyllda huvuden. Även den syriska diktatorn har tagit sig en paus - tills vidare.

Så frågan många ställer sig är ofrånkomlig: Vilken var den kritiska röda linje som gav Gaddafi rött kort?

'Revolution' gjord i Frankrike
Det finns tillräckligt med röda linjer som Big G hunnit korsa - och nog med röda kort - att få hela datorrutan blodröd. Låt oss starta med det basala. Det var grodorna som gjorde det. Det är alltid värt att repetera; detta är ett franskt krig.

Amerikanarna kallar det inte ens ett krig; det är en "kinetisk rörelse" eller-något."Rebell" Nationella ÖvergångsRegeringen" (TNC) är en fransk uppfinning.

Och ja - detta är framför allt den ny-Napoleonska president Nicolas Sarkozys krig. Han är George Clooney karaktären i filmen (arma Clooney). Alla andra, från David of Arabia Cameron till vinnaren av Nobels FredsPris och multipla krigsutvecklaren Barack Obama, är agerande supportrar.

Kriget hade alltså hunnit starta i oktober 2010 då Gaddafis protokollchef, Nuri Mesmari, hade avvikit till Paris, inlemmad av franska underrättelsetjänsten, och för alla praktiska ändamål hade en coup d'etat planerats med avhoppare från Cyrenaica.

Sarko hade en väska full med motiv för en exakt hämndaktion mot Den Store G.

Franska banker hade sagt till honom att Gaddafi skulle överföra sina biljoner euro till kinesiska banker. Ändå kunde inte Gaddafi för allt i världen bli ett exempel för de andra Arabnationerna eller suveräna fonderna.

Franska företag berättade för Sarko att Gaddafi hade bestämt att inte längre köpa Rafale stridsflygplan, och att inte hyra den franska då han skulle bygga ett kärnkraftverk; han var mer angelägen att investera i social service.

Energigiganten Total önskade en mycket större del av Libyens energikaka - som till stor del är uppäten, på den europeiska sidan av Italiens ENI, särskilt på grund av premiärmi-nister "bunga bunga" Silvio Berlusconi, en certifierad fan av Big G, som hade ingått ett stort avtal med Gaddafi.

Ändå hade militärkuppen finslipats i Paris tills i december;och de första demonstrationerna i Cyrenaica ägde rum i februari - och skulle till stor del utföras av anstiftarna - men blev kapad av den självutnämnde filosofen Bernard Henri-Levy som öppnade sin vita skjorta över en öppen torso till Benghazi för att möta "rebellerna" och slå en signal till Sarkozy och synbarligen beordra denne att i mars erkänna dessa som legitima (inte för att Sarko behövt någon uppmuntran).

TNC uppfanns i Paris, men även FN förstärkte dessa som Libyens "legitima" regering - eftersom NATO inte hade något FN mandat att gå från en flyg-förbudszon till en urskillningslös "humanitär" bombning, kulminerad i den rådande belägringen av Sirte.

Fransmän och britter beslutade om det som skulle bli en FN Resolution 1973. Washington gick glatt med på partyt. Det amerikanska Statsdepartementet ingick en överenskommelse med Huset Saud med vilken saudierna skulle garantera omröstningen i ArabFörbundet som preludiet till FN resolutionen, och skulle i utbyte vara ensam om att trycka tillbaka alla pro-demokratisk protester i Persiska Viken, vilket man också gjorde, som ett rovdjur i Bahrain.



övers Ingrid Ternert

Etiketter: