fredag, september 23, 2011

11 sept och vad vi vet hur Gripenbombningar drabbar

Indiska Frontline ger en kommentar till 11 september 2001 och kriget mot terrorismen, som inledning till fler reflexioner...
Man säger att Afghanistan var det första land som drabbats av vreden från världens enda supermakt.
Ändå hade utrikesministern i talibanregeringen i en intervju förklarat, att månader innan den 11 september erbjöd man sig att överlämna bin Laden till Usa, men då var den regeringen inte intresserad.

Talibanregeringen var också bland de första att till USA och det amerikanska folket beklaga 11 september attackerna. Al Qaida och talibanerna äger nämligen två vitt skilda ideologier. Och under sent 1990-tal hade den talibanska regeringen inga problem med sina diplomatiska relationer med Usa.

Indiens regering har dessutom undersökt möjligheterna till att upprätta förbindelser med talibanregeringen i Kabul. Idag beskriver de sig själva som försvarare av den nationella suveräniteten och säger de är öppna för förhandlingar med andra politiska grupperingar. Men för att kunna inleda fredssamtal måste alla utländska trupper först påbörja sitt tillbakadragande.

Efter ett decennium av krig i Afghanistan har många soldater tappat tilltro till att USAs militära intervention på lång sikt kommer att nå framgång och samtidigt har stödet till president Obama sjunkit (Military Times årliga läsarundersökning).

Något mindre än hälften har sagt att USA ”mycket troligt” eller ”möjligen troligt” kommer att lyckas i Afghanistan. Den lägsta siffran finns bland de trupper som deltagit i Operation Enduring Freedom.

I en serie intervjuer säger en del soldater att uppdraget genomsyras av en känsla av meningslöshet, då bl.a de afghanska säkerhetsstyrkorna inte är motiverade.

Men den 21 sept 2011 togs ändå ett Riksdagsbeslut om fortsatt svensk militärinsats i Libyen (UFöU1). Sverige har deltagit i den internationella militärinsatsen där sedan april 2011 och ska fortsätta med det.

Riksdagbeslutet innebär att regeringen från den 25 september 2011 ställer en svensk väpnad styrka till förfogande på högst 250 personer under 30 dagar, eftersom Nato tagit beslut om en förlängning.

Enligt planerna ska Sverige bidra med flygstridskrafter och stödresurser. Det innebär bl.a att fem plan av typen JAS 39 Gripen blir kvar enligt Säkerhetsrådets Resolution 1973. Man ska också bidra med resurser för informationsoperationer.

Det handlar tillsammans om bidrag på cirka 140 personer. Styrkan ska vid behov kunna förstärkas tillfälligt.

Vad är det egentligen för nytta som vi kan göra med denna NATOinsats? Och vilka är det som kommer tjäna mest på det? Vet vi egentligen vilka som är the'good guys' och 'bad guys'? Nej naturligtvis inte i detta klansamhälle, där Usa redan smidit sina band med dom som kan ge mest i utbyte bl.a. Al Qaida ingår för övrigt i samlingen klaner.

Är det ingen som minns Irak? Hur i helsicke kan Sverige inbilla sig att Usa kan ge en korrekt beskrivning av klanerna? Se på Irak. Problemet där kom bara att gälla vad USA själv med sina förbundna klaner mest tjänat på med sina bombningar. Hur mycket guld och olja har inte USA kunnat roffa åt sig på det viset?!

Det enda kapital vi har kvar här i landet att vara stolta över, det är vår sk alliansfrihet. Ska vi behöva ruinera den också genom sådana här för vårt försvar helt irrevelanta expeditioner?

Ingrid Ternert

Etiketter: