måndag, september 26, 2011

Det eviga problem Marx sysslat med

Att ta ett lån och sätta sig i skuld mot ränta, det är vad alltfler gör. På så sätt skapas nya värden, det mervärde Marx höll på så mycket och länge för att utröna.

Alltfler skuldsätter sig och får därmed ännu mer pengar i omlopp genom ränta på räntaprincipen tills allt kraschar på nytt och krisen sätter in. Det är vad varje barn får lära sig i skolan, att resultatet snabbt går mot oändligheten. Därför leder bara olika åtstramningsåtgärder eller stödpaket till konstgjord andning i ett omättligt och sjukt system.

Ungefär det är vad miljödebattörerna Nils Fagerberg och Ulf Jakobsson skriver om den 24 sept i SvD 'Sjukt räntesystem som slukar allt' Visst kunde hela världen leva i harmoni, både i förhållande till varandra och våra gemensamma resurser, såvida inte den irriterande lilla räntan gjorde att vi måste jaga en allt större produktion tills allt kraschar på nytt och en sk överproduktions-kris sätter in och alltihop förstörs i krig och elände, för att börja om på nytt ----
Debattörerna skriver
Varför är det så förtvivlat svårt för den moderna ekonomin att ta sig ur skuldsnaran? Husköpare, småföretagare, multinationella företag, kommuner och landsting, till och med världens mäktigaste stater och största banker har alla det gemensamt, att de jagas av en alltmer svårhanterad skuldbörda. Alla är skuldsatta, många till bristningsgränsen.

Vi har uppenbarligen ett finansiellt och monetärt system som bygger på ömsesidig skuldsättning. Nya finansiella värden skapas genom någons skuldsättning och alla får på något sätt bära en del av bördan. Få är idag helt utan skuld. Vi ser i själva verket detta som en självklarhet. Att varje form av tillgång balanseras mot en viss grad av skuldsättning. Så upprättar varje företagare sin balansräkning.

Skuldsättning är numera ett självklart inslag i ekonomin. Den som är satt i skuld är visserligen inte fri, men har i varje fall gjort en stor samhällsinsats genom att se till att nya pengar kommer i omlopp. Om inte några hade varit villiga att acceptera skuldbördan och räntebetalningen för att få tillgång till nytt kapital, skulle samhällsekonomin snabbt sluta fungera och en likviditetskris uppstå. Eftersom det inte hade funnits nog med pengar till alla nödvändiga betalningar

(till de motsvarande nya värden som höll på att skapas..anm IT)

Problemet känns nog bekant? Idag är det allt svårare att hitta villiga låntagare i en omfattning som den expanderande moderna ekonomin kräver. Vem vill låna mer, då de flesta redan är satta i skuld?

Att skapa pengar genom skuldsättning har varit fundamentet i samhällsekonomin sedan Englands kung Vilhelm III i slutet av 1600-talet började låna papperspengar från Bank of England, då det egna guldet var slut och han behövde finansiera sitt krig mot Frankrike.

Kapitalismen kom efter slav- och feodal-samhället och gav upphov till den profit som kapitalägaren själv åtnjöt och kunde satsa i utökad produktion.

(anm IT- Marx definierar en varas pris under kapitalismen som kostnaden för det arbete som låg inbakat i varan genom arbetarnas löneslaveri, att minst se till att arbetarna hölls vid liv), där profiten var kapitalistens egen andel.

Sedan dess har en allt större andel pengar tillkommit genom kreditgivning av bankerna, eftersom nya pengar skapats genom utlåning. Finanssektorn har vuxit i takt med att nya former av skuldförbindelser uppfunnits, utvecklats och byggt på detta med att skapa pengar genom skuldsättning.

Det finns idag en uppsjö olika former av skuld, allt från obegripliga derivat ner till den enklaste form av skuld som exempelvis bostadslån. Dessa skulder är naturligtvis på så sätt bra, att de frigör nytt kapital till fördel för samhälls-ekonomin, men idag håller skuggsidan på att ta över.

Jordens och människans begränsningar gör att skuldbördan nått en mättnadsnivå, där det inte längre finns tillräckligt stora inkomster eller ekologiskt utrymme för att klara de räntekostnader som krävs till en allt större skuldsättning.

Vi befinner oss nu i en återvändsgränd. Vi kan inte skapa tillräckligt med ny skuld för en trovärdig täckning är begränsad, samtidigt som vi tvingas skapa mer skuld för att frigöra nytt kapital till tillväxt och räntebetalningar.

Världsekonomin har låsts fast i ett absurt och förlamande moment 22.

Ekonomin kan bara reagera på två sätt, antingen med hyperinflation eller med kreditförluster, att pengar går upp i rök i samband med omfattande konkurser.

De pressade ekonomierna i Europa och USA för en kamp som inte går att bemästra med traditionella verktyg. Åtstramningsåtgärder eller finansiella stödpaket leder bara till konstgjord andning åt ett omättligt och sjukt system.

Ingen kan ändra på det så länge inget görs åt systemfelet i botten. Den grundsten som alla finansiella värden bygger på måste analyseras och omvärderas i konstruktion och juridiskt ramverk. Det vill säga våra pengar och förutsättningen för att de skapas.

Så länge pengar skapas genom skuld, kommer världsekonomins huvudproblem också att röra sig om skuldbördan. När kommer nu ledande ekonomer och beslutsfattare att börja diskutera de verkliga problemen?

Etiketter: