fredag, november 04, 2011

Clinton vill uppmuntra Libyens folk och Israel låter ännu Stuxnet spöka för Iran

Voice of Russia 18 okt 2011 USA vill få ett absolut vapen
skriver Boris Volkhonsky.
På tordagen anlände Usas utrikesminister Hillary Clinton till Tripoli med miljoner dollar i amerikanskt stöd till interim- regimen och ett budskap om fred och uppmuntran till det libyska folket. Detta enligt Washington Post med fokus på “hur vi dukar bordet för ett långvarigt, helt annorlunda djupt och brett partnerskap mellan USA och Libyen”.

Det kunde varit en tillfällighet eller ett förberett drag, eftersom dagen för Hillary Clintons resa till Libyen det i flera amerikanska tidningar hade publicerats en historia som avslöjar att Pentagon planerat använda cyberattacker mot Muhammed Khaddafis luftförsvarssystem.

Exakt hur USAmilitären planerat störa landets luftförsvarssystem och därmed säkra USAs och NATOs flygvapen är ännu hemligstämplat, men den allmänna bilden har varit denna: massiva hacker-liknande intrång med avsikt att störa den libyska militärens alla datornätverk och förhindra en tidig radarvarnare att samla information och vidare-befordra den till batterier med missiler.

Varför USA beslutat att inte utnyttja dessa tekniker är heller inte helt klarlagt. Ett skäl kan ha varit att de helt enkelt hade för liten tid, eftersom man vid sådana operationer kan behöva mycket i förberedelseväg. Å andra sidan är det möjligt att de inte har velat provocera med avancerad datorteknologi och sätta upp ett exempel även för andra länder.

I vilket fall, såvida man skulle ha utnyttjat dessa tekniker skulle det kunnat bli prejudikat av en helt ny typ av krig, nu enbart känt från Hollywoods dundersuccéer. Fördelarna med en sådan krigsföring är uppenbar – den som var mer avancerad än sin fiende skulle till 100 procent kunna känna sig säker och utnyttja dödliga vapen till anfall gentemot fienden, även då man behagligt kunnat sitta i det egna sovrummet.

Det som ännu farligare för motståndaren är, att det ibland inte är så lätt att finna exakt varifrån attacken kommer. Redan förr i tiden skedde åtskilliga gånger cyber-attacker som träffade vitala anläggningar hos dom som var listade som USAs motståndare.

Till exempel hade förra året en Stuxnet-datorormask infekterat Irans datorer och svept bort en del av dess uran-centrifuger och fördröjt landets möjligheter till att framställa kärnbränsle. Det återstår ännu att söka källan till detta virus, trots det finns anledning att tro, detta virus varit av israeliskt-amerikanskt ursprung.

Men det som kvarstår är inte helt tydligt, nämligen det faktum att ingen part, även den mest avancerade, för alltid ska kunna känna sig helt säker. Teknologin är att överallt avancera, och det är ibland svårt att förutspå vem som skulle ha kunnat slå tillbaka och när.

Under augusti i år sa den förre chefen Cofer Black för CIAs KontraTerrorism Center, att det näst största hotet mot USAs säkerhet och den attityd man har inom USAs administration gentemot dylika hot, liknar det mot terrorismen före 9/11.

Det har också i år varit flera hackerattacker mot en del amerikanska kommersiella organisationer som påstås ha sitt ursprung i Kina. De kommer kanske inte upp till cyberterrorism eller cyberkrig, men vad som gör dessa ännu farligare, det är att sådana attacker kan ha startats av icke-statliga aktörer och är därmed synbart inte möjliga att upptäcka och att helt kunna förhindras på ett tidigare stadium.

För många år sedan skrev en berömd amerikansk sciencefictionförfattare, Harry Harrison, en historia där krig inte är möjligt därför att ett samhälle uppfunnit ett absolut vapen som tvingar alla andra att erkänna dess ledande roll. “Nu då varje krig är omöjligt”, säger fadern till sina barn, “hade vi kunnat använda dessa vapen till ett fredligt ändamål”.


övers Ingrid Ternert

Etiketter: