onsdag, augusti 31, 2011

Rovdjuren planerar jakten på bytet

av Pepe Escobar Asia TimesDå man ser ut över ett libyskt panorama genom ett fönster i ett mysigt rum inne i Gadaffis palats fyllt med lövtunna LCDs i denna Pyongyang-
skapelse, då skulle den Kära Ledaren för den Demokratiska Republiken Korea, Kim Jong-il, ha blivit förstummad, då han funderade över Överste Muammar Gaddafis belägenhet.

"Vilken idiot," mumlar som väntat den Käre Ledaren. Inte att undra på. Han vet hur den Store G synbart signerade sin egen dödsdom den dagen år 2003, då han kom att acceptera förslaget från sin okuvligt besvärliga avkomma - alla besatta av Europa - att dumpa sitt program för massförstörelsevapen och lägga över regimens framtid i NATOs händer.

Fortfarande kunde garanterat inte Saif al-Islam, Mutassim, Khamis och resten av Gaddafi-klanen förklara skillnaden mellan att partaja hårt i St Tropez och bombas av Mirageplan och Rafale-dito. Men den store Big G, var han nu befinner sig, i Sirte, mitt i öknen eller i en stilla karavan till Algeriet, håller säkert på att svära in dom för evigt i helvetet.

Han hade trott sig vara en NATOpartner. Nu önskar NATO spränga huvet av honom. Vilket slags partnerskap är det?

Sunni monarkins diktator i Bahrain står fast; inga "humanitära" bomber över Manama, inget pris på hans huvud. Huset Sauds klubb av diktatorer står fast; inga "humanitära" bomber över Riyadh, Dubai eller Doha - inget pris på deras Västälskande förgyllda huvuden. Även den syriska diktatorn har tagit sig en paus - tills vidare.

Så frågan många ställer sig är ofrånkomlig: Vilken var den kritiska röda linje som gav Gaddafi rött kort?

'Revolution' gjord i Frankrike
Det finns tillräckligt med röda linjer som Big G hunnit korsa - och nog med röda kort - att få hela datorrutan blodröd. Låt oss starta med det basala. Det var grodorna som gjorde det. Det är alltid värt att repetera; detta är ett franskt krig.

Amerikanarna kallar det inte ens ett krig; det är en "kinetisk rörelse" eller-något."Rebell" Nationella ÖvergångsRegeringen" (TNC) är en fransk uppfinning.

Och ja - detta är framför allt den ny-Napoleonska president Nicolas Sarkozys krig. Han är George Clooney karaktären i filmen (arma Clooney). Alla andra, från David of Arabia Cameron till vinnaren av Nobels FredsPris och multipla krigsutvecklaren Barack Obama, är agerande supportrar.

Kriget hade alltså hunnit starta i oktober 2010 då Gaddafis protokollchef, Nuri Mesmari, hade avvikit till Paris, inlemmad av franska underrättelsetjänsten, och för alla praktiska ändamål hade en coup d'etat planerats med avhoppare från Cyrenaica.

Sarko hade en väska full med motiv för en exakt hämndaktion mot Den Store G.

Franska banker hade sagt till honom att Gaddafi skulle överföra sina biljoner euro till kinesiska banker. Ändå kunde inte Gaddafi för allt i världen bli ett exempel för de andra Arabnationerna eller suveräna fonderna.

Franska företag berättade för Sarko att Gaddafi hade bestämt att inte längre köpa Rafale stridsflygplan, och att inte hyra den franska då han skulle bygga ett kärnkraftverk; han var mer angelägen att investera i social service.

Energigiganten Total önskade en mycket större del av Libyens energikaka - som till stor del är uppäten, på den europeiska sidan av Italiens ENI, särskilt på grund av premiärmi-nister "bunga bunga" Silvio Berlusconi, en certifierad fan av Big G, som hade ingått ett stort avtal med Gaddafi.

Ändå hade militärkuppen finslipats i Paris tills i december;och de första demonstrationerna i Cyrenaica ägde rum i februari - och skulle till stor del utföras av anstiftarna - men blev kapad av den självutnämnde filosofen Bernard Henri-Levy som öppnade sin vita skjorta över en öppen torso till Benghazi för att möta "rebellerna" och slå en signal till Sarkozy och synbarligen beordra denne att i mars erkänna dessa som legitima (inte för att Sarko behövt någon uppmuntran).

TNC uppfanns i Paris, men även FN förstärkte dessa som Libyens "legitima" regering - eftersom NATO inte hade något FN mandat att gå från en flyg-förbudszon till en urskillningslös "humanitär" bombning, kulminerad i den rådande belägringen av Sirte.

Fransmän och britter beslutade om det som skulle bli en FN Resolution 1973. Washington gick glatt med på partyt. Det amerikanska Statsdepartementet ingick en överenskommelse med Huset Saud med vilken saudierna skulle garantera omröstningen i ArabFörbundet som preludiet till FN resolutionen, och skulle i utbyte vara ensam om att trycka tillbaka alla pro-demokratisk protester i Persiska Viken, vilket man också gjorde, som ett rovdjur i Bahrain.



övers Ingrid Ternert

Etiketter:

Metoder för MediaManipulation och krig


För mainstream media finns inget krig i Libyen
. Förutom krig mot sanningen förklarar Finian Cunningham i sin sista artikel:I fallet Libyen har ordet "krig" helt försvunnit från hela denna diskurs om Västs intervention.

Det kallas för "ansvar att skydda civilas liv". Detta oartikulerade språk och man tar om andemeningen, även om den egentliga sanningen om det som händer är en exakt bekräftelse på ordet "krig". Och inte bara "krig" utan "kriminellt krig".

Mordet på civila i NATOs krigsplanering är ett krigsbrott i en normal faktainramning, sanning, verklighet, lag och moral. Men i det onormala, anskrämliga ramverk av imperialismens Västpropaganda som kallas "skydda civila" och "stödja demokratin".

"Detta är krig i allt utom namnet", noterar Michel Chossudovsky. Och Västs dagligmedia är inblandad i dessa krigsbrott. Medierna i Väst har fått absurditeten accepterad genom att inte rapportera om dessa snedvridna brott som utförts av NATOs stater. Om man kunnat få människor att tro på absurditeter, då hade man kunnat få dom att acceptera massakerna."

Libyen kan liknas vid basen i ett 3-dimentionellt normalt resonemang. I sin stabilt enögda täckning av Libyen har västlig media för NATOministeriet tjänat som desinformation. (Finian Cunningham, Killing the Truth: Western Mainstream Media Complicit in NATOWar Crimes in Libyen, Global Research, 24 augusti 2011)

I tider som dessa är en oberoende rapportering livsviktig. Vår korrespondent i Tripoli, Mahdi Nazemroaya, erbjuder våra läsare en ärlig rapportering som fördömer NATOs krigsbrott i Libyen. I motsättning till det har mainstream medias kopplingar till NATO och väpnade rebeller. Deras aktioner blir sällan eller aldrig ifrågasatta.

Den vanliga rapporteringen tjänar helt klart NATOs agenda. Dess påståenden förblir ohotade. Ingenting är sagt om dess krigsbrott. Officiella uttalanden från NATOs länder överförs till allmänheten utan någon verklig analys av verkligheten på marken.

I 'Metoder för MediaManipulation' refererar Micheal Parenti till denna teknik att hålla masken: Ett sätt att ljuga är att acceptera ansikte mot ansikte det som är känt som en offentlig lögn, det som okritiskt förmedlas till allmänheten utan att ge någon verklig bekräftelse.

Att inte visa vad man står för karaktäriserar pressens föreställning på nästan varje inrikes-eller utrikespolitiskt område. Människors sinnen är ett slagfält där vanlig media bombarderar oss på daglig basis med påhittade reportage, propaganda och desinformation.

*De har lyckats dominera oss mer genom okunnighet än genom yttre påtryckning - Simon Bolivar

*De som kan få oss att tro på absurditeter kan få oss att utföra grymheter.
Voltaire



övers I.T

Libyen kan nu börja få del av de egna pengarna

31 aug 2011 TT
Storbritannien får frigöra motsvarande 1,6 miljarder dollar av frysta libyska pengar för att betala humanitärt bistånd till Libyen, beslutade FNs säkerhetsråd på tisdagen.
Detta sedan Kina, som hittills bromsat, gett med sig.

Pengarna är 1,86 miljarder dinarer i libyska sedlar som finns i brittiska bankfack.
Men Frankrike och Tyskland får inte släppa de 8,6 miljarder dollar som tillhör Libyen, trots man vädjat om att få använda pengarna till hjälp, uppger diplomater.

För att läsa mer om vad andra makter egentligen gör med Libyen och dess pengar Se http://www.fredskoalitionen.se (alltså inte denna blogg utan en grön-skande webb)

Etiketter:

tisdag, augusti 30, 2011

30 aug Exklusiv intervju med Paul Sheldon Foote professor vid CaliforniaUniversitetet



En prominent politisk analytiker säger att USAs regering hotar sina medborgare att gå med på USAs utrikespolitik medan man ignorerar viktiga inrikespolitiska frågor.

I en exklusiv intervju med Press TV, berättar Paul Sheldon Foote, professor vid California Universitetets Säkerhet- och Medicinavdelning, hur man måste betala för framtida krig.

Fråga: USA har nu över 16 triljoner i landets budgetunderskott. Kan USA fortsätta sälja denna fasad till den amerikanska allmänheten så länge man går in och invaderar länder?

Foote: Oturligt nog fortsätter regeringsledare i det här landet att sälja dessa hot om stöd till terror även om de själva använt al-Qaida i Libyen. Oturligt nog stöder amerikansk media inte någon rapport om dessa detaljer. Denna korruption finns inte bara i de länderna utan korruptionen är enorm också här i landet.

Då jag var i armén i Vietnam, hade vi ett stort antal kontrakterade soldater. I nuvarande krig finns inga kontrakt.

Och som du pekat på i din rapport betyder det att det inte finns några andra soldater än det finns privatkontrakterade. Och de privatkontrakterade tjänar otroligt mycket mer pengar än vad soldaterna gör. Och vem vet hur mycket de får betalt, och de kontrakt de fick från politiskt allierade organisationer.

Det är helt enkelt lika enormt i den amerikanska kontexten som det är hos folket i Irak, Afghanistan och andra platser där man är rätt villiga att acceptera väldiga summor pengar och lägga till miljarder dollar som går förlorade in i deras bankkonton.

Fråga- I relation till den frågan, med en sådan ödelagd ekonomi, talar Förenta Staterna nu om en andra Wall Street kris, varför lägger inte USAs regering mer uppmärksamhet på den situation som råder hemma?

Foote- Du har absolut rätt. För några veckor sedan blev det ett liv i Usas Senaten: Joseph Lieberman och John McCain säger att det amerikanska folket behöver förstå att Amerika behöver skära ner SocialFörsäkringen och 'Medicare' för att kunna betala framtida krig.

Jag har inte kunnat höra någon vrede, än, från det amerikanska folket vad gäller detta. Jag tror utbrottet bara kommer då det sker nerskärningar. Oturligt nog känner de flesta människor sig ännu inte berörda av detta.

Till skillnad från då jag var i Vietnam och det fanns folk som blivit inkallade och folk såg sina egna familjemedlemmar som inkallats och blivit dödade, vad gäller detta säger medelamerikanen, “Nåja, som du vet har vi nu frivillig militärtjänst, så vad då?” Och dom har inte brytt sig om det.


övers I.T

Etiketter:

”Dags för Sverige att reagerar mot Israels folkrättsbrott”



av Per Gahrton ordf Palestinagrupperna i Sverige
DN 2011-08-29
Per Gahrton- 'Sverige måste gå i spetsen och kräva sanktioner mot Israel för de folkrättsbrott som knappast längre förnekas av någon utanför landet'

Efter revolutionens seger i Libyen blir Israel alltmer ensamt som folkrättsbrytare i Mellanöstern. Tålamodet med särbehandlingen av Israel håller på att tryta i stora delar av världen. Var står Sverige?

Om vårt militära stöd till revoltörerna i Libyen ska bli ett led i en trovärdig politik för en global rättsordning måste Carl Bildt och den svenska regeringen snarast ta initiativ till målinriktade sanktioner mot de israeliska beslutsfattarna.

Det kan handla om blockering av bankkonton, inreseförbud, förbud mot import från bosättningar etc etc. Sverige har ett särskilt ansvar, skriver Per Gahrton.

Efter revolutionens seger i Libyen blir Israel alltmer ensamt som folkrättsbrytare i Mellanöstern. Ingenting tyder på att de nya demokratiska arabiska regimerna skulle acceptera ytterligare förlängning av den 44-åriga israeliska ockupationen av Palestina.
Redan syns tecken på att den nya regimen i Egypten är på väg att inta en tuffare hållning mot Israel, för palestiniernas sak.

FN:s kommission för Palestinas rättigheter krävde nyligen ”trovärdig och bestämd handling” för att stoppa de olagliga israeliska bosättningarna. Inom kort diskuterar FN:s säkerhetsråd Palestinas begäran att bli upptaget som FN:s 194 medlem,

något som troligen kommer att stödjas av en majoritet i generalförsamlingen. Tålamodet med särbehandling av Israel håller på att tryta i stora delar av världen. Var står Sverige?

Menar Bildt & co allvar med att den militära insatsen i Libyen skedde som ett led i en global rättsordning, lika för alla?

Eller är Libyenaktionen, som en del misstänker, bara ett utslag av nykolonial strävan att kontrollera viktiga oljetillgångar?

Den fortsatta hanteringen av Israels folkrättsbrott – vars förekomst knappast förnekas av någon utanför Israel – blir en test på vad för sorts världsordning Sverige medverkar till att bygga.

Å ena sidan finns glädjande tecken på framväxten av en global rättsordning. Srebrenicamördaren Mladic är infångad, i Kambodja har ledande röda khmerer ställts inför rätta för sitt ansvar för ”the killing fields”. Sudans president är efterlyst av Haagdomstolen(ICJ). Flera internationella domstolar har inrättats.

Det gäller bland annat före detta Jugoslavien, Rwanda, Libanon. EU utövar sanktioner mot nästan trettio länder, däribland Vitryssland, Burma, Eritrea, Iran, Liberia,
Somalia, Syrien, Zimbabwe.

Men å andra sidan går den israeliska ockupationen in i sitt fyrtiofemte år utan att omvärlden vidtagit en enda sanktionsåtgärd. Ständigt kommer rapporter om nya olagliga bosättningar.

I en ny rapport dokumenterar den israeliska människorättsorganisationen Btselem en okänd aspekt av ockupationen: Utöver de ökända bosättningarna runt Jerusalem och längs gränsen mellan Israel och Västbanken pågår en omfattande annekteringsprocess av hela Jordandalen, totalt 28,8 procent av Västbankens yta (”Dispossession and Exploitation – Israel’s Policy in the Jordan Valley and Northern Dead Sea”).

Enligt Btselem genomförs här en gigantisk ”stöld” av palestinsk mark, utan att omvärlden reagerar.

Att israelisk militär i somras stoppade en fredsmanifestation på internationellt vatten möttes med en axelryckning. Det israeliska parlamentets bifall till en lag som gör det till ett brott att uppmana till köpbojkott från de illegala judiska
bosättningarna har bara uppmärksammats marginellt.

Aung San Suu Kyi och Dalai Lama hyllas, med rätta, men vem bryr sig om den 90-årige israeliske fredsveteranen Uri Avnerys klagorop över demokratins söndervittring i Israel?

Och ändå är det inte självklart för den som lusläser Amnestys och Human Rights Watchs rapporter att den burmesiska militärjuntan och den kinesiska enpartistaten har begått fler brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter än vad Israel gjort.

Larmsignaler har ringt mycket länge.
•Redan 1988 hette det i en diplomatrapport från svenska ambassaden i Tel Aviv:
”Sedan ett år tillbaka kvalificerar sig Israel – det land som i svensk 1950-talsdebatt ibland betecknades som ’nationernas blomma’ eller ’ett ljus för världen’ –för det bottenskikt av stater i vilka MR-situationen är sämst, om man betraktar situationen på de ockuperade områdena” (Pol III 1988-12-22).

•I februari 1989 publicerades Rädda Barnens rapport ”Barn som måltavla” där generalsekreterare Thomas Hammarberg konstaterade att ”den kanske mest anmärknings-värda slutsatsen i rapporten är att (de israeliska) soldaterna avsiktligt siktar mot de demonstrerande barnen och ungdomarna när de skjuter.”

•2004 dömdes Israel av Haagdomstolen för att ”skyddsbarriären” olagligt byggts på palestinsk mark. Alla FN-stater uppmanades medverka till att tvinga Israel att riva de olagliga delarna av muren.

•Enligt Btselem dödade israeler under de två åren efter 2009 års Gaza-invasion femton gånger fler palestinier än omvänt. (156 resp 11). Paradoxalt nog tycks de flesta svenska politiker vara medvetna om Israels folkrätts- och MR-brott.

• Efter ett besök i det ockuperade Palestina 2005 noterade Carl Bildt på sin blogg att muren är ”en uppenbar utmaning mot den internationella rätten”.

• Den 12 april 2005 ordnades en konferens om ”Folkrätten i skuggan av den israeliska ockupationen” med företrädare för LO, TCO, Svenska Kyrkan. Den massiva dokumenta-tionen av israeliska övergrepp ifrågasattes inte av någon deltagare.

• Vid Palestinagruppernas utfrågning inför valet 2010 fastslog samtliga riksdags-partier att Israel bryter mot folkrätten och krävde hårdare påtryckningar. Maria Weimer Fp: ”Hårt tryck på Israel, påtryckning så snart mänskliga rättigheter kränks”.

Gustav Blix M:”Israel begår allvarliga brott mot folkrätten, sätt tryck på Israel!”. Henrik Ehrenberg (KD): ”Det ska vara obehagligt för israeliska politiker att möta internationella företrädare”.

Det är hög tid att gå från ord till handling. Sverige har ett särskilt ansvar, eftersom det var Sverige som på FNs uppdrag i början av 2000-talet utarbetade en rapport om så kallade målinriktade sanktioner – ”Making targeted sanctions effective”.

Om Sveriges militära stöd till Libyens revoltörer skall bli ett led i en trovärdig politik för en global rättsordning måste regeringen snarast ta initiativ till målinriktade sanktioner mot israeliska beslutsfattare som är ansvariga för folkrätts-och människorättsbrott, däribland apartheidmuren, bosättningsbyggandet och blockaden av Gaza.
Det kan handla om blockering av bankkonton, inreseförbud, åtal inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC), förbud mot import från bosättningar. Självklart måste Sveriges import av krigsmateriel från Israel helt upphöra och militärattachén i Tel Aviv hemkallas.

Om inget händer utropar Mahmoud Abbas en palestinsk stat i september. En majoritet av FN-staterna kommer troligen att rösta för att Palestina ska bli FN-medlem. Sverige bör givetvis rösta för förslaget. Men tyvärr lär USA lägga in sitt veto.

Risken för ett nytt storkrig är uppenbar. Ett svenskt utspel som bygger på principen att israeliska folk-och människorätts- brottslingar skall behandlas lika tufft som arabiska skulle kunna vrida utvecklingen i konstruktiva banor.

Utrikesminister Carl Bildt har visat att han förstått Palestinakonfliktens grundproblem. Den israeliska ockupationen måste avvecklas. Vad hindrar honom från att ta ett friskt initiativ som visar att folkrätt och mänskliga rättigheter gäller alla, också palestinier, och att alla folkrätts-brytare, också Israel, bestraffas med konkreta åtgärder?


Etiketter:

Libyens rebeller svärmar i fel spår

måndag, augusti 29, 2011

Libyens strider ingen framgång för Väst - Tarpley

Etiketter:

lördag, augusti 27, 2011

Säg mig än en gång vem som är terrorist

Säg mig vem som är terrorist 26-aug-2011


Under de senaste sex dagarna har Gaza befunnit sig under ständig attack av Israel. Trots man förklarat ett informellt eldupphör på måndagen, dödade Israel en man från Gaza på onsdagmorgonen, vilket blev besvarat med raketanfall.

Under de följande 36 timmarna dödades 10 Gazabor och 30 sårades i israeliska anfall under offentliga tilldragelser.

Som vid en idrottsanläggning, en grupp civila på gatorna, tunnlarna vid Rafah och andra platser. Inga israeler hade dödats av några raketer från Gaza.


I.T

Etiketter:

Gaza under ständig attack från israel


26-aug-2011

Under de senaste sex dagarna har Gaza legat under en ständig attack från Israel.

Trots man på måndagen hade förklarat ett informellt eldupphör, så dödade Israel på onsdagmorgonen en man från Gaza, vilket då blev besvarat med raketanfall.


Under påföljande 36 timmar dödades 10 Gazabor och 30 sårades i israeliska anfall under offentliga tilldragelser som vid en idrottsanläggning, en grupp civila på gatorna, närheten av tunnlarna i Rafah och andra platser. Inga israeler hade blivit dödade av några raketer från Gaza.



övers IT

Etiketter:

fredag, augusti 26, 2011

Fortsättning på händelserna i Tripoli


Etiketter:

onsdag, augusti 24, 2011

Perspektiv på Maktskiftet i Libyen

SvD 23 augusti 2011 av Bitte Hammargren
Muhammed Khadaffi och hans regim har gäckat världen många gånger. I går gjorde den det igen, nu då sonen Saif al-Islam dök upp som en fri man i Tripoli. Svåra utmaningar väntar omvandlingens Libyen.

Vem ska man lita på, när nu maktförhållandena i Tripoli är så förvirrande framför allt efter Khadaffiregimens fall? Den frågan brottas grannländer, Natostyrkornas regeringar och libyerna själva med. Khadaffisonen Saif al-Islams uppdykande på scenen som en fri man bara dagen efter det att han sades vara gripen visar vilken politisk kvicksand som råder. Flera utmaningar väntar det nya Libyen:

Trovärdigheten
Saif al-Islam Khadaffi drog Internationella brottmålsdomstolen, ICC, och rebellernas ledning vid näsan genom att igår dyka upp på ett presshotell i Tripoli. Även brodern Mohammed talade direkt med al-Jazira på måndagen, då det föreföll som om han var gripen, men dagen därpå var en fri man.

Dessa gripanden kan vara orkestrerade pr-kupper avsedda för att vilseleda. Alternativet är att Khadafi-bröderna köpt sig fria. I vilket fall innebär det att trovärdigheten hos de rebeller blivit undergrävda, som sagt sig haft Khadaffis söner i säkert förvar.

På sikt har inte Saif al-Islam större chans till politisk överlevnad än vad Saddam Husseins söner en gång hade (vilka sköts ihjäl i Irak 2003).

Men det kostar på för Nationella övergångsrådet i Benghazi, NTC, att återta förlorad trovärdighet. Till Benghazis fördel talar det faktum att flera länder de senaste dagarna erkänt NTC som landets legitima övergångsregering.

Erkännanden från grannländer som Egypten och Tunisien är viktiga. Rådets ordförande Mustafa Abduljalil fick också stöd när Turkiets utrikesminister Ahmed Davutoğlu i går flögs in till Benghazi för en gemensam presskonferens.

Turkiet, som efter initial tvekan lagt alla sina ägg i Benghazis korg, har säkrat många feta framtida affärskontrakt.

Inre motsättningar
Övergångsrådets ordförande Mustaf Abduljalil, tidigare justitieminister under Khadaffi, säger att de som samarbetat med Khadaffi ska ställas inför rätta. Han inkluderade sig själv, något som hedrar honom.

Mustafa Abduljalil var domare när bulgariska sjuksköterskor dömdes till döden i en skandalös process, anklagade för att medvetet ha smittat 400 libyska barn med hiv.

Men innan man kan ställa Khadaffilojalister inför rätta krävs ett uppbygge av institutioner, inte minst för att kunna upprätta en ny konstitution. Det blir att börja om från ruta ett.

Khadaffi styrde genom sin personkult och egEN säkerhetsapparat. Utan att formellt
vara statsöverhuvud använde han landets oljemiljarder som sin egen personliga förmögenhet, ibland för att starta krig, ibland TILL att sponsra terrordåd.

Efter regimens slutgiltiga fall väntar en huggsexa, säkerligen med utländsk inblandning. Khatar, Jordanien och Förenade Arabemiraten står i begrepp att skicka en polisstyrka till Tripoli, skriver Reuters.

Bland rebellerna finns motsättningar mellan islamister och sekularister, men också mellan avhoppare från regimen och deras tidigare offer. Khadaffis förre inrikes-minister och högra hand, general Abdel Fattah Younes, bytte sida och blev rebeller-nas befälhavare.

Många misstrodde honom. Han mördades nyligen på väg till Benghazi.Libyska islamister som slåss bland rebellerna har inte glömt hur hårdhänt Younes var som inrikesminister

Efter generalens död accelererade rebellernas offensiv, men källor i Benghazi bestrider att det skulle finnas ett samband mellan Younes död och avancemanget mot huvudstaden.

Stammar och klaner
Stammar och traditionella släktband spelar roll i Libyen, i synnerhet som det saknas institutioner och ett starkt civilsamhälle. Alla är inte araber. Stammar kan sträcka sig över nationsgränser, som i Egyptens och Libyens gränstrakter. Många libyer berättar spontant vilken stam (qabila på arabiska) de tillhör.

Inom Magarha-stammen med över en miljon medlemmar och rötter i ökenstaden Sabha finns Khadaffilojalister. Bland Magarha märks Lockerbiebombaren Abdelbaset Ali al-Megrahi och Khadaffis svåger Abdullah Senussi, misstänkt för brott mot mänskligheten. Khadaffis egen stam Qadhdhafa (en mer bokstavstrogen stavning) har gamla band till Magarha.

Oljeproduktionen
Libyen har Afrikas största oljetillgångar. Natoländer som deltar i flygoperationen förväntas nya kontrakt i gas- och oljefält. Oljeexport kan komma i gång om tre-fyra månader, men för att nå upp till den produktion som rått innan upproret kan det ta mer än ett år.

Khatar har gett NTC kredit och hjälpt dem exportera mindre volymer från Tobruk. Men utan stabila institutioner vet ingen säkert var oljeinkomsterna hamnar.

Arabvärlden eller Afrika
Khadaffi med sitt storhetsvansinne utropade sig till Kungarnas Kung i Afrika. Med sina miljarder skapade han i praktiken Afrikanska Unionen AU, enligt diplomater. Han köpte lojaliteter av de afrikanska ledare som skickat legosoldater.

Arabförbundets ledare, många själva diktatorer, avskyr Khadaffi. Utan Arabförbundets vädjan hade FN aldrig röstat igenom den resolution som ligger till grund för Natos bombningar och formellt syftar till att skydda civila och hålla fast vid vapenembargot – som brutits av båda sidor i konflikten.

När rebellerna bröt mot detta blundade Nato.

Etiketter:

Libyen - har vi inte hört det förut?


Nu ska den internationella kontaktgruppen för Libyen mötas i Istanbul och Styrande Rådet försöka få loss en del pengar. Det handlar om frågor om ekonomi och import av livsmedel och att upphäva sanktioner för att få loss de infrusna pengarna.

I Irak begick man väldiga misstag och anser nu ha lärt sig en hel del sedan dess. Det var en tid då man köpte upp klaner i ett före kriget fullt ut modernt och fungerande samhälle, där den öppet trotsiga Saddam Hussein hade en övergripande makt.

Det oljerika Irak var i grunden också ett stamsamhälle. Vilken är den motprestation Väst idag begär för att `rädda`Libyen? Nu för tiden då stormakterna känner sig så säkra, att de ännu överväger huruvida de ska skicka dit några marktrupper eller ej.

Vilken är den största utmaningen efter Khadaffis fall? Är det att hålla ihop denna brokiga kontaktgrupp så den inte löses upp av inbördes maktstrider? Och stormakterna innan dess hunnit satsa på de hästar, som bäst gynnar deras egna intressen.

Vad gör Nato för att inte övergångsrådets legitimitet ska bli ifrågasatt? Kommer makten finnas kvar hos det libyska folket i detta oljerika stamsamhälle? Hur kontrollerar man landets säkerhet? Hur är det med vapen och plundring?

Libyen betraktas som ett splittrat land och Usa påstås där sakna ett liknande amerikanskt inflytande som fallet var i Irak. Är det verkligen så? Domineras inte Nato av Usa?

På den tiden befann jag mig på plats i Irak som Mänsklig Sköld och har besökt landet ett par gånger sedan dess. Få se nu vilka likheter som finns mellan de båda länderna den här gången, det vill säga förutom oljerikedom och klansamhälle.


IT

Etiketter:

tisdag, augusti 23, 2011

Att avsätta Khadaffi räcker inte

23 aug Svd Brännpunkt av Mark Klamberg
Interventionen i Libyen kan ses som en framgång för de som önskar att statssuveräniteten ska vika vid massiva brott mot civilbefolkningen. De segrande rebellledarna måste förhindra övergrepp och hämndaktioner, inte minst för att själva undgå straff-rättsligt ansvar. Efter militärinterventionen har Sverige och Europa ett stort ansvar för återuppbyggnaden.

När rebellerna nu har intagit Tripoli är Khadaffis dagar räknade. Världssamfundets militärintervention i Libyen kan ses som en framgång för de som önskar att staters suveränitet ska få vika undan vid allvarliga och massiva brott mot den civila befolkningen.

Men den slutgiltiga domen över världssamfundets agerande och den här insatsen borde först falla, då vi om några år kan bedöma huruvida Libyen valt en fredlig och mer demokratisk väg än tidigare.

Interventionen har skett med folkrättsligt stöd genom säkerhetsrådets resolution 1973(2011) som tillsammans med resolution 1970 (2011) innehöll flera komponenter. Utöver att säkerhetsrådet gav Internationella brottmålsdomstolen ICC och dess åklagare behörighet att lagföra brott, upprättades ett vapenembargo och världssamfundet fick rätt att med alla nödvändiga medel upprätthålla en flygförbudzon och att skydda civilbefolkningen.

Det har uppstått en diskussion vad ”alla nödvändiga medel” innebär. På grundval av tidigare resolutioner råder det ingen tvekan om att det innebär utnyttjande av militärt våld, men omfattar det också världssamfundets rätt att avsätta Khadaffi?

Det förutsätter att skyddet av civilbefolkningen endast kan säkras genom Khadaffis avgång. Regimens omfattande användning av våld, Khadaffis oberäknelighet och ofta oförsonliga retorik talar för, att det här var enda framkomliga alternativ, vilket knappast lär tysta alla kritiker.

När Khadaffiregimen faller uppkommer åtminstone tre frågor:

1. För det första, vad kommer att hända med Khadaffi, hans söner och övriga ledare som är för regimen? ICC utfärdade den 27 juni 2011 en arresteringsorder beträffande Muammar Khadaffi som de facto statschef, sonen Saif Al-Islam Khadaffi som de facto premiärminister och Abdullah Al-Senussi, chefen för militära underrättelsetjänsten.

Eftersom Libyen inte har anslutit sig till Romstadgan för ICC, vilar domstolens behörighet på säkerhetsrådets resolution 1970 (2011) i vilken Libyen beordras att samarbeta med domstolen. Det kan möjligtvis komplicera processen då endast Libyen och de 116 stater som anslutit sig till Romstadgan har en skyldighet att samarbeta med domstolen.

Gentemot övriga stater finns enbart Säkerhetsrådets uppmaning till samarbete. Det är mot denna bakgrund vi bör betrakta rykten att Khadaffi ska ta sin tillflykt till Zimbabwe, en stat som inte anslutit sig till Romstadgan.

2. För det andra finns påståenden om att även personer i rebellrörelsen begått krigs-förbrytelser i sin kamp mot Khadaffiregimen vilket bland annat framfördes av en FN-kommission bestående av framstående personer som professor Bassiouni, juristen Asma Khader och den tidigare ICC-presidenten Philippe Kirsch.

Enligt rapporten var dock regeringens överträdelser betydligt mer omfattande och inkluderar såväl krigsförbrytelser som brott mot mänskligheten.

Alldeles oavsett kan den ena sidan oförrätter inte rättfärdiga övergrepp från den andra sidan. Mot denna bakgrund är det värt att påpeka, att åtal inför ICC kan riktas mot såväl regeringsföreträdare som medlemmar av rebellrörelsen.Därför är det viktigt att rebelledarna förhindrar övergrepp och hämndaktioner, inte minst för att själva undgå straffrättsligt ansvar.

3. Avslutningsvis, världssamfundets militära intervention i Libyen har skett med hänvisning till principen ”skyldigheten att skydda”– responsibility to protect(R2P). R2P-principen lanserades i en rapport 2001 och antogs i urvattnad form av FNs generalförsamling 2005. Resolution 1973 (2011) var det första exemplet där FNs säkerhetsråd uttryckligen auktoriserade användning av våld utifrån denna princip.

I en ibland försummad del av R2P-rapporten står att efter militär intervention finns en skyldighet att återuppbygga det berörda samhället. Det handlar om att bygga en varaktig fred, främja rättsstatens principer och en hållbar utveckling.
Som en del av världssamfundet har då Sverige och Europa ett ansvar att stödja Libyens återuppbyggnad.

Etiketter:

Krypskyttar i Libyen 'del av Natos plan'

måndag, augusti 22, 2011

Regimen i Libyen störtad - Democracy Now! 22 augusti

Också Chavez i Venezuela känner igen sig, men Libyens Khadaffi störtas

'Tyrannen måste ge upp', förklarar Obama. Vem han nu menar med det allvarliga hotet? Jo Khadaffi som nu väntas falla, samtidigt med att priset på oljan sjunker efter att upproret sägs ha slagits ner.


I det här fallet är det mot Khadaffi olika fientliga klanledare som president Obama riktar sig till.

'Ni behöver inte vara oroliga. Vi kommer att hjälpa er med demokratin', vilket precis är vad som nu äger rum.

Även Venezuelas Chavez, den man som i massmedia också går under epitetet diktator, säger att Libyens dito i ett land lika rikt på klaner som olja, också är hotat av stormakter som vill åt denna åtråvärda inkomstkälla.

Det är alltså förståeligt att de båda intressegrupperna tar varandra i hand. Medan omvärlden visar en total oförståelse för läget i deras hemländer. Eller utnyttjar grymt just detta.

Länder där alltid någon av klanerna vill tävla om att sticka upp och gripa makten på de andras bekostnad. Och vad som t.ex gäller det oljerika Irak, alltid med 'hjälp' av någon utomstående stormakt.

I Mellanöstern finns alltså många exempel. Där är alltid svårt att bilda en regering så att samtliga av landets klaner känner sig fullt ut representerade. Och de största och starkaste köps nästan alltid upp av imperialismen i form av the US. Såvida de äger rikligt med olja och/eller ligger strategiskt placerade vill säga.

Afghanistan och Iran är naturligtvis inte heller några undantag. Men där har dessutom antingen respektive klaner och/eller landets allsmäktiga religiösa ledare ett Gudomligt Inflytande på skeendet. Såvida de inte är höggradigt mutade vill säga.

FN och EU anser sig behöva hjälpa dom som nu tagit makten i Libyen, vilket är precis det man brukar säga i Sverige och EU, beredda som man är att vara Libyen behjälplig åratal framöver, då även att bygga 'demokrati, säkerhet och ge humanitär hjälp'.

Också NATO planerar landets framtid efter Khadaffi.

Frankrike hyllar rebeller och andra som har störtat Khadaffi. Och som sagt, just nu tycks bara Chavez vara en äkta vän till Khadaffi.

Fredrik Reinfelt i Sverige är uppenbarligen rätt medveten om läget, och den svenska insatsen innebär också två flygningar per dag med bildtagningar (som stöd till rebellerna) och hela det 'humanitära svenska målet' med flygfotograferingen är att dokumentera läget på marken och bevaka det rådande embargot mot landet.

Nato ser till att 'rebellerna' rycker fram, denna sk motståndsrörelse som är ytterst brokig, där även Al Qaida finns representerad.

En vanlig demokratisk samhällsstruktur lik den vi praktiserar här i Väst har i sanning tidigare inte funnits, så nu kommer vi med USA i spetsen att ordna den saken

Naturligtvis med hjälp av USAs oljeindustri.

Men striderna fortsätter mot Khadaffis högkvarter. Svårt är det också att få ihop denna brokiga skara till opposition, vilket naturligtvis får Sverige att storslaget erbjuda sig vara lärare. Ack ja.



Ingrid Ternert

Etiketter:

Ryktet stämmer ej- att också Khadaffis son dödats

Sonen Saif ska nu ha blivit dödad. För några år sedan dödades också Khadaffis minsta lilla flicka av en bomb. Det tog honom hårt.
Enligt SvD 21 aug anklagar den libyska regimen den internationella insatsen för att drivas av sin egen politiska agenda, där idag Muhammed Khadaffi står i centrum.

– Gör inte en man till er uppgift — vare sig han stannar eller ej, säger Musa Ibrahim, Khadaffiregimens talesperson, på söndagens presskonferens.

Regimen säger att de har ett stort stöd av det libyska folket och därmed inte förlorat sin legitimitet. I stället manar man till vapenvila och samtal för en fredlig lösning.

Rebellerna har tidigare avvisat detta eftersom regimen trots vapenvilan ska ha fortsatt våldet mot civila och avvisat krav på Khadaffis avgång.

Musa Ibrahim säger att det inte är rebellerna som ryckt fram till Tripoli, utan genom Natos maktdemonstration,som han kallar ”en stor ond kraft utan hjärta”.

Enligt honom vill regimen ännu inte ge upp utan för folkets skull fortsätta kämpa.

– De vill inte vi ger upp, det skulle betyda att klaner kontrollerar landet.

Etiketter:

söndag, augusti 21, 2011

Usa-valet - än en gång ett rent skämt

lördag, augusti 20, 2011

Sveriges närmande till Nato måste granskas

'Vårt närmande till Nato sker idag utan insyn och debatt' skriver Thage G Peterson och Anders Ferm den 11 augusti på DN Debatt. Idag betraktar man Sverige som ett bihang till Nato. I händelse av en allvarlig konflikt i Europa kommer vi sannolikt att dras med, särskilt som politikerna envisas med att tolka den så kallade solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget i militära termer.

NATO har heller inte gett oss några öppna säkerhetsgarantier och vi saknar det inflytande med vetorätt ett formellt medlemskap ger.

Eftersom vi deltar i Afghanistankriget kan vi heller inte göra anspråk på att vara opartiska medlare, då det förtroendet saknas.

Nu är det andra länder som sköter samtalen mellan afghanska talibaner och USA vad gäller Libyens framtid. Vi har inte längre några
soldater i FNs fredsbevarande operationer utan för istället krig i Afghanistan med flera hundra under Natos flagg.
...............
New York Times 22 juli. Roger Cohen intervjuar David H Petraeus, som är avgående befälhavaren för utlandsstyrkorna i Afghanistan.

Som Libyen visar, är USA inte längre ”angelägen att fortsätta hela vägen med markstyrkor, eftersom man sedan länge förstått att i den ideala situationen i kampen mot terrorismen i första hand gäller att förse värdnationen med underrättelser.

Om man med hjälp av det ändå inte kan agera, ska vi hjälpa dom att utveckla sin förmåga att på egen hand bekämpa terrorismen med möjlighet till insatser på avstånd (som drönare).”

Efter ett decennium av krig har USAs aptit på krig kommit att minska. Kriget slukar pengar, kostar liv och nu finns det inga segerparader. USA står vid en militär vändpunkt hundra år efter första världskriget, femtio år efter Vietnamkriget och tio år av krig i Afghanistan.

'Nu handlar det om drönare, inte om divisioner på marken… Men ännu fortsätter kriget'.

Petraeus har inte tid till enkla lösningar.Ska man gå över från krig till ockupation till krig mot terrorismen? Glöm det. Nu gäller det målinriktat dödande med hjälp av drönare.

I den afghanska terrängen måste man ”rensa, hålla stånd och bygga upp” på det sätt man gjort kring Kandahar… I själva verket förordar Petreaus en betydande närvaro på marken under så lång tid som bara är möjligt bortanför år 2014.

Sverige befinner sig i en gråzon. Vi är vare sig utanför eller med i Nato. Ska vi istället fullt ut utveckla vår traditionella svenska freds- och förhandlingslinje och dra gränsen vid deltagande i krig utanför landets gränser eller definitivt ge upp vårt alliansfrihet och gå med i Nato?
Samtidigt har Nato utvecklats från försvars- till militärallians med interventioner på olika ställen i världen. Detta på initiativ av vissa stormakter, som dessutom är permanenta medlemmar av FNs säkerhetsråd med legitimitet att intervenera utomlands. Resultaten av detta är inte positivt.

Efter tio år är kriget i Afghanistan snarare ett misslyckande. Säkerhetsläget blir allt sämre. Det råder inbördeskrig i Libyen och idag har ingen sida övertaget. De mest entusiastiska krigsivrarna Frankrike och Storbritannien börjar tröttna. Kriget blev för dyrt.


övers IT

Etiketter:

torsdag, augusti 18, 2011

18 aug Democracy Now! Det hemliga spionkriget med Kina


Frågor om världsekonomin till Klas Eklund

DN/TT varnar för recession 18 aug 2011

Världsekonomin befinner sig "farligt nära en recession", slår Morgan Stanley fast i samband med en sänkning av investment- bankens tillväxtprognos för 2011 och 2012.

Samtidigt pressades marknaden av fortsatt börsoro, ökade räntegap och oro för att Kina ska fortsätta strama åt. Räntorna på tvååriga tyska statspapper, en tillflyktsort i orostider, föll till 0,64 procent i den inledande torsdagshandeln, den lägsta nivån på ett år.

De ledande europeiska börserna utökade sina fall under torsdagsförmiddagen. Tyska DAX-index föll med mer än tre procent, Parisbörsens CAC-index med över två procent och Londonbörsens FTSE-index med cirka två procent.

Enligt mäklare späddes fallen på av att indexen hade fallit till en nivå som utlöste automatisk försäljning. Konjunkturkänsliga sektorer föll mest, däribland transport-, bygg- och gruvaktier.

Det går rykten i Frankfurt om att någon handlare begått ett misstag och tryckt på fel knapp, vilket förvärrade börsnedgångarna på den redan nervösa marknaden.

– Någon måste ha tryckt på fel knapp. Enligt en fransk bank kan en feltryckning kanske ha varit inblandad, men inga detaljer är kända för tillfället, säger Markus Huber, börsmäklare vid ETX Capital till AFP, men betonade att det handlar om rykten.

Även påven Benedictus XVI går nu in i den hårda debatten om vad som orsakat skuldkrisen och den pågående oron på de internationella finansmarknaderna.

– Ekonomin kan inte mätas med maximal vinst. Människan måste stå i ekonomins centrum — och då handlar det inte om vinst utan om solidaritet, sade han när han på torsdagen anlände till Spanien som hotas av marknadens misstro.

---
SvD 18 augusti 2011 Chat med Klas Eklund och svar på frågor om Kinas roll i den just nu så turbulenta världsekonomin. Klas Eklund är seniorekonom på SEB och kommer i dagarna ut med boken ”Kina: den nygamla supermakten”.


Joachim: Hur tror du Kina kommer att förändra sitt uppträdande utrikespolitiskt om Xi Jinping tar över?

Klas Ekund: Jag tror inte det finns någon avgörande utrikespolitisk skillnad mellan de olika ledarkandidaterna eller gentemot den nuvarande ledningen. De vill fortsatta sin strategi av ”fredlig uppgång”, utöka sitt inflytande via investeringar, köp av energi och råvaror, bygga upp tätare politiska band med en rad stater i tredje världen. Samtidigt bygger de upp militär slagstyrka - men den opererar i första hand i närområdet. Det dröjer länge innan Kina får längre militär räckvidd.


Världsekonomin? Är Kina världens största ekonomi? Och hur mäter man i så fall det?

Klas Ekund: Man mäter total BNP. Men frågan är hur man ska jämföra de olika BNP-måtten i olika länder. Om man använder löpande växelkurser är USA mycket större än Kina. Men om man korrigerar för köpkraft och tar hänsyn till att prisnivån i Kina är mycket lägre än i USA blir Kinas totala BNP nästan lika stor som USAs. Mätt på det sistnämnda sättet passerar Kina antagligen USA och blir världens största ekonomi inom bara några år.


Henrik: Har USAs centralbank Federal Reserve mer vapen än att sänka räntan och använda sig av sk QE-paket?(Quantative Easing)

Klas Ekund: Centralbankerna har en uppsjö av olika vapen, som att acceptera olika typer av säkerheter, ställa olika krav på motparter etc etc. Ur ett strikt amerikanskt perspektiv skulle antagligen sedelpressarna göra viss nytta.

(Men en sådan politik skulle utlösa ramaskri internationellt eftersom den skulle tolkas som att USA medvetet sänker sin dollar och vältrar över problemen på andra. Senaste numret av Economist sade syrligt att USAs låga ränta var som metadon medan QE var rent heroin.


Ragnar: Hej Klas. Hur har USAs stora skuldberg påverkat relationen mellan Kina och USA? Finns det risk att kineserna agerar på något sätt när nu kreditbetyget sänkts?

Klas Ekund: Jag tror inte att de tar till hårda metoder. Men de kommer att på olika sätt tala om för USA att de förväntar sig att USA honorerar sina skulder. För egen del är jag övertygad om att USA på något vis kan tvingas skriva ned en del av skulderna, då det i första hand blir inhemska kreditgivare som drabbas, inte de utländska.


Robert: Många är oroade över att växande inflationsproblem i Kina gör att de kommer att tvingas bromsa in sin ekonomi och därför inte kan bidra till att staga upp världsekonomin på samma sätt som de gjorde under förra krisen. Hur ser du på det?

Klas Ekund: Det är riktigt att inflationen är högre än önskat (över 6 procent medan målet är 4). Därför svalkar Kina nu av sin ekonomi med höjd ränta och reservkrav på bankerna. Målet är att få ned inflationen, men det lär också betyda en något lägre tillväxt.

Men man ska ha proportionerna klart för sig. Inbromsningen betyder att BNP växer med 8-9 procent i stället för 11-12. Innebörden är att Kinas draghjälp inte blir lika stark som för ett par år sedan - men den blir å andra sidan mer uthållig.


Ulf: Vad är din uppfattning om förslaget från Fr och Ty om ”Tobinskatten”?

Klas Ekund: Det ursprungliga förslaget om Tobinskatt handlade om att försöka minska svängningarna i valutahandeln. Men det här är något annat. Här föreslås en skatt på (såvitt jag förstår) alla sorters värdepapper - inte i första hand för att minska svängningar utan för att skapa en gemensam skattekälla som kan finansiera olika stödsystem i euroområdet.

Men jag tror inte det räcker att Tyskland och Frankrtike är överens: Antagligen skulle stor del av handeln flytta till centra som London, New York och Tokyo. Och då blir det inte så mycket skatteintäkter...


Helene: Vad skulle hända med Europa och Sverige om en ”Greklandssituation” uppstod i Kina?

Klas Ekund: Jag ser ingen alls sådan risk. Grekland har svag konkurrenskraft, stora underskott och stora skulder. Kina däremot har snabb tillväxt, stora överskott i utrikeshandeln, inga budgetproblem och en jättelik valutareserv. De är så olika som två länder kan bli.


Johan: Finns det en risk, att Kina slutar köpa amerikanska statspapper pga den sjunkande dollarn?

Klas Ekund: Inte slutar; det skulle skada KIna själv, eftersom de sitter på så mycket amerikanska värdepapper vars pris skulle falla. Men däremot vill Kina diversifiera sina innehav av utländska värdepapper - dvs dra ned på andelen dollar och öka andelen värdepapper i andra valutor.

Inte minst euro, som de ser som en motvikt till dollarn. Så de lägger en minskande del av sitt överskott på att handla dollarpapper. Dock vill de minska innehaven i försiktig takt för att inte utlösa ett stort dollarras.


Muhammed: Hur ser handeln mellan de asiatiska länderna ut? Till exempel mellan Kina och Japan.

Klas Ekund: Handeln mellan Kina och grannländerna har exploderat det senaste årtiondet. Det är den snabbast växande regionala handeln i världen. Japan importerar en hel del billiga varor från Kina och säljer dyr verkstadsteknik.

Men framför allt var japanska företag tidigt ute med stora investeringar i Kina. Så om du köper produkter från t.ex Sony, så är sannolikheten hög att den är tillverkad i Kina.


Nömmeryd: Om USA börjar trycka nya dollar för att skjuta på/lösa sina problem - finns det någon gräns för hur mycket dom kan späda ut sin valuta, eller hur märker man att Marknaden tycker det räcker?

Klas Ekund: Om de verkligen börjar trycka pengar i stor skala kommer det att märkas att dollarn sjunker i värde - dvs pengarna blir mindre värda.


Erika: Hur långt har Kina egentligen kommit i sin ekonomiska utveckling? Är de i samma takt som Europa?

Klas Ekund: Kina är oerhört stort och med en befolkning som är tre gånger såp stor som Europas. Så svaret är att de hunnit olika långt. En stad som Hongkong är lika rik som de stora städerna i Västeuropa. Shanghai och Peking har inte långt kvar. Men ute på landsbygden lever fortfarande hundratals miljoner bönder i fattigdom.


Johanna: Hur kommer det sig att Kina har femårsplaner där de gör upp riktlinjer för sin ekonomi?

Klas Ekund: De är ett arv från den planekonomiska tiden under Mao - som i sin tur tog över modellen från stalintidens Sovjet. Men nuförtiden är planerna inte lika strikta. I Kina kallas de faktiskt inte alls för ”plan” längre utan ”riktlinjer”. Men även om de inte är lika strikta som förr visar de var staten vill satsa sina resurser och åt vilket håll Partiet tycker att Kina ska gå.


Glimmertwins: När det gäller valutor lämna många i marknaden nu dollar och euro och flyttar sina positioner till swissfranc. Vår krona faller alltid i oroliga tider och anses vara en svag valuta. Schweiz har 7 milj inv och vi har 9, min fråga är vad det är som gör att swissfranc anses starkare än vår?

Klas Ekund: Schweiziska ryktet är att ha ordning och reda, starka finanser, låg inflation - samt hundra år av speciellt hård banksekretess utanför internatioenlla organisationer. Det har tidigare gjort Schweiz till en speciell ”safe haven”, dvs en tillflyktsort i oroliga tider. En del av glansen har falnat under senare år, men i ett läge då både dollarn och euron vacklar, vill uppenbarligen fortfarande många skydda sig med hjälp av schweizerfrancen.


Adam: Hur påverkas egentligen världsekonomin på lång sikt av att allt från arbetstillfällen till tillgångar flyttas från Väst till Öst, från i-länder till u-länder? Tror du att vi i västvärlden/Sverige kommer att ha samma standard som idag om, säg tjugo år? Är det inte ett troligt scenario att vi, i Väst, som ständigt får försämrad ekonomi, går mot en utveckling där vi möter Öst, som ständigt får bättre ekonomi, på mitten vad gäller standard?

Klas Ekund: Adam, jag tror inte alls att vi behöver tappa så mycket jobb att vår standard sjunker. Men det gäller att hela tiden utveckla nytt, höja kompetensen, klara producera vissa saker så effektivt, att de är konkurrenskraftiga även då nya konkurrenter kommer in på banan.

Dessutom kan ju nya handelspartner öka efterfrågan på sådant som vi sedan gammalt är bra på. Se på LKAB, som investerar enorma pengar i att bygga ut sina gruvor, tack vare växande kinesisk efterfrågan.


















Etiketter:

onsdag, augusti 17, 2011

Klanstriderna i Libyen fortsätter, med Natos flygbombning av Khadaffis styrkor, men inte mot dom man själv rafsat ihop

lördag, augusti 13, 2011

Återigen den eviga frågan om Natomedlemskap - nu utifrån Finlands budgetproblem



Ledaren i SvD 20110811 jämför finska och svenska försvarskostnader och den finska försvarsministern menar att det är allt mer angeläget att gå med i Nato.

Det som fått Stefan Wallin i Svenska Folkpartiet i Finland att uttala sig är att det finländska försvaret efter att ha fått ökade anslag under några år nu kommer att vidkännas motsatsen.

Finska försvarskostnaderna ska ned permanent med 200 miljoner euro före år 2015. Wallin betonar att påverkan på försvarsförmågan på grund av ökade kostnader för personal och materiel blir större än så. Han varnar för att det kommer att uppstå ett säkerhetsunderskott och menar att ett medlemskap i Nato är lösningen.

Svenska Dagbladets ledare säger vidare att Sverige skickar soldater till Afghanistan och anser att regeringen saknar det politiska modet att göra en utredning om för- och nackdelar med ett medlemskap, som man säger ska göra bilden av Nato tydligare i Sverige.

Tyvärr håller jag inte med. Vem beställer den utredningen? Vilka premisser utgår den ifrån? Är det underförstådda resultatet att Sverige ska gå med i Nato?
Har inte höga vederbörande fattat att Sverige också är rustat med stridsflygplan, även om där finns en del krafter med intresse av att skrika högt om hur svagt vi är på arméfronten. Det starkaste skyddet är som alltid ändå att vår gamla alliansfria politik står fast och inte på något sätt äventyras, vilket tyvärr nu också verkar vara fara å färde...

I.T

Etiketter:

onsdag, augusti 10, 2011

Flytande lojaliteter och obskyra intentioner i Thailand


Asia Times 11 aug 2011 av Shawn W Crispin

BANGKOK - Fyra månader efter att förre premiärministern gått i exil fyrade Thaksin Shinawatras protestgrupp av några retoriska bredsidor mot Thailands kungliga familj. Det var då hans yngsta syster Yingluck Shinawatra öppnade sin preimärministers ämbetsperiod med att lovorda och prisa densammes kungliga institution.

Diskrepansen signalerar de motstridiga intressegrupper som nu befinner sig under Thaksins politiska paraply, vars tryck och dragningskraft i stort bestämmer stabiliteten hos Yinglucks nya regeringsperiod.

Utnämningen av Yinglucks regering har signalerat en försonande kurs genom att ställa de radikala protestledarna för "rödskjortorna" åt sidan, vars demonstranter förra året skrikit efter tidiga val som hjälp för att bana väg till makten, men vars eldiga kritik av det rojalistiska etablissimanget betraktas som politiskt ansvarstagande i förhållande till agendan för försoning. Ingen av protestgruppens ledare som kommit till makten på Thaksins och Yinglucks Puea Thai partilista valdes till hennes 35-mannaminister-uppställning.

Istället tryckte Yingluck vid sitt jungfrutal som premiärminister på thailändarnas behov av att demonstrera inför Kung Bhumibol Adulyadej och hans 84e födelsedags-firande förlagd till denna december. Samtidigt kom hon med citat från en av den vördade monarkens tal, och sa att Bhumibols enande exempel skulle tjäna som ledstjärna för henne som nationell ledare.

Yinglucks uppmaning till kunglig rättskaffenhet ger en antydan om den uppgörelse man kom överens om bakom kulisserna mellan Thaksin, det kungliga palatset och dess militära höjdare om de sista månadernas generella val. Se 'The deal behind Thailands polls' Asia Times Online 30 juni

Enligt källor insatta i samtalen, hade militären gått med på att låta Puea Thai forma en nyvald godkänd regering i utbyte mot Thaksins löfte att få in hans lägers anti-monarki element och gå emot en intervention i militära frågor, inklusive det
kommande årliga släptåg som bestämmer arméns ledarskap.

Armébefälhavare general Prayuth Chan-ocha, medlem av drottningens elitvaktstyrka, är valbar till att tjäna ytterligare tre år i sin position och betraktad som den soldat palatset föredrar att ge hjälp till att klara en successionsordning från Bhumibol som skenbar arvtagare till kronprins Vajiralongkorn.

Yinglucks pro-rojalistiska signaler kan också tolkas som ett tidigt bud till försoning av motsatta politiska läger och att återupprätta sin broders suspekta rojalistiska vitsord, ett av skälen till att militär-kuppmakarna åberopat ett upprättande av 2006 års kupp som vid den tiden störtat Thaksins övergångsregering.

Vissa analytiker har porträtterat Thailands efterföljande konflikt som konkurrerande gaturörelser och juridiska kupper, då man satte upp sina pro-och anti-rojalistläger, vilka karaktäriserar detta som Thaksin kämpat om, men som hans protestgrupp smädat media om i sina tal och gatugrafitti.

Medan lojalaliteter och intentioner fortfarande är obskyra och flytande har Yingluck poängterat att hon ger högsta prioritet åt att uppnå nationell försoning. Förutom den överkommelse man ingått före valet med militären och palatset, har Thaksin rapporterats ha skickat försoningsemissarier vid åtminstone två nyliga tillfällen för att möta ledare från det prorojalistiska FolkAlliansen för Demokrati (PAD) protestgrupp, enligt människor införstådda i situationen.

PADs gatuprotester banade väg för störtandet av Thaksin år 2006 och störtandet av hans två parhästars regeringar år 2008. Ändå förekommer bekymmer med att Yingluck tryckt på för hårt, för snabbt för en politisk amnesti, så att båda frikänner militären och den utgående Abhisit Vejajiva-regeringen för ansvar för föregående års väpnade nerbrytning av protesterande.

Och man låter den dömda kriminelle Thaksin återvända till Thailand som en fri man, då skulle det draget kunna starta en ny instabil situation eller till och med en militärkupp.

Så varje drag kunde också ursäkta den handfull Thaksin-allierade aktivister som blivit anklagade eller dömda till fängelse för majestätsbrott.

Regeringen som familjeföretag
Hennes drag kommer bedömas i stort av hur makten delas och exerceras mellan Thaksin, som är lagligt utesluten från politiken fram till maj 2012 och för närvarande en flykting från Thai rättvisande myndighet och Yingluck, en politisk novis som snabbt kommit fram genom Thaksinfamiljens affärers korporativa rankor, men som inte är van vid det råa och omtumlande med Thais fraktionspolitik.

Thaksin har redan sagt att han skulle gilla att återvända till Thailand i november för att vara med om sin dotters bröllop

Thaksin är känd för att ha vänt sig till Yingluck som hans "klon" under valkampanjen och lokal mediarapporter indikerade Puea Thai fraktionsledares resa till Dubai för att lobba för Thaksin som minister-portfölj i den nya regeringen.

Yingluck har förnekat att Thaksin var inblandad i valet av hennes kabinett men det har redan stått klart för de flesta observatörer att hennes team med politiska rådgivare noga ansvarar för hennes offentliga bild och skriver hennes tal i nära samarbete.

"Det drivs som ett familjeföretag där Thaksin är ordförande i styrelsen och Yingluck är verkställande direktör," sa en välkänd diplomat som nyligen stått för ett lyckönskningssamtal till den nya premiärministern. "Det kommer att regeras av komittéer där rådgivare tar ledningen på dag-för-dag basis, där Thaksin står för den strategiska inriktningen och Yingluck är ett fotogenisk ansikte - just som ett företag."

Yinglucks företrädare tror hennes milda temperament och regering-genom-delegering-sätt att representera en hoppfull motsats till sin hårdhudade bror, vars söndra-och-härska taktik och smak för antagonism gett upphov till politiska fiender och fört med sig hans militära nergång.

Med den globala ekonomin lutande över till recession, verkar Yinglucks ambitiösa populistiska utgiftsplaner genomgå en mindre kritisk granskning och öppna vägen för de många beskyddande politikerna i hennes regering till att profitera på dess portföljer.

Samtidigt förekommer tvivel inom diplomatvärlden på att Yingluck har den kaliber eller kompetens som krävs för att lyckas med en så stor makt och en potentiellt förrädisk post. En hög Västdiplomat som mötte Yingluck efter valet sa, att hennes svar på hans frågor hade saknat koherens även efter att ha konfererat med sina tre topprådgivare innan hon hade svarat på alla hans frågor.

En liknande åtskillnad mellan fråga och svar är enligt journalister tydlig i flera av hennes Thai och engelska tidningsintervjuer.

Ett område där hennes vilja kräver koherens är handhavandet av militära affärer. Hennes utnämnda försvarsminister, general Yuthasak Sasiprapa, sa på onsdagen att han inte hade några planer på att avlägsna några väpnade styrkors befälhavare efter att han officiellt intagit sin post. Analytiker tror hans arbetande relation med armébefälhavare Prayuth och ett militärt närmande blir nyckeln till en framtida stabilitet.

Yuthasak, den tidigare militäre diktatorn Prapat Chrusathiens svärson och styrelse-medlem i ett flertal prominenta Thaiföretag, uppfattas av diplomater som mer affärs-inriktad än politiskt inriktad och kommer knappast att ersätta Prayuth eller hans högre deputerade.
Inte heller signalerar hans utnämningar någon vilande militärreform: Medan han under 2004 var vice försvarsminister blev Yuthasak inblandad i en 1 miljard baht (US$32.7 miljoner) skandal om anbud på helikopterreservdelar men har senare frikänts från åtal.
Hans familj äger intressen i Bangkok-baserade Sasiprapa Thai boxningsgym, vilken tränat och undanstökat den största skuldinsamlingen, säkerligen inklusive Macau casinon, enligt en privat utredare som nyss utforskat hans familjs affärsbakgrund.

Varje indikation på att Yinglucks administration fyller upp snarare än klipper av militärens intressen efter år av uppförstorade budgetar och politiskt omkring-rotande på bekostnad av Thaksin, kunde ge upphov till spänningar.


övers Ingrid Ternert

Etiketter:

tisdag, augusti 09, 2011

Fruktansvärt vittnesmål om Natos krig i Libyen


I intervjun talar kvinnan troligen om en stor explosion i ett hangarfartyg som nästa dag hade avlöpt till Frankrike .

I Libyen bombar Nato tusentals kameler på väg till marknaden i Tripoli med mat och även kameler på bete runtom i landet, vilka själva ska bli mat till Libyens folk.

Varför håller Väst på så med att trakassera en oskyldig befolkning och muta en klan gentemot en annan? Mönstret känns igen från Irak och överallt annars i arabvärlden där USA vill gå in och plundra.

Det går inte med ord beskriva hur vidrigt det är...och INGEN annan stat vågar protestera! Trots att man också använder bomber med uran...


I.T

Etiketter:

Irak utsatt för fortsatt korruption och plundring även från Iran av reserver avsedda för återuppbyggnad



En ny skandal i dagens irakiska affärer! 15 juli 2011 från Baghdad Alarabiya News
av Majid Abdul-Kader
Det senaste uttalandet från Rafie Al-Esawi i Irak kom att resa en mängd kontroverser inom det irakiska samhället.

I sitt uttalande bekräftade han att de totala utgifterna för de anställda som lagat elnätet alltsedan 2003 räcker för att betala varje irakisk familj en fullt möblerad lägenhet på de lyxigaste europeiska orterna!"
Rafie Al-Esawi deklarerade att totalt 107 miljarder dollar hade lagts ut inom elområdet av alla de regeringar som avlöst varandra sedan år 2003. Och enligt ekonomerna hade situationen i Irak varit helt annorlunda, såvida dessa fonderingar hade upprätthållits på ett ärligt och gediget sätt.

En ekonom framhöll för AlArabiya News att med denna mängd pengar kunde irakierna:
- Återuppbygga den Stora Hamnen Fao och Al-Jaff-floden
- Lösa hela Iraks huskris.
- Bygga fabriker över hela Irak.
- Täcka och upprätthålla gröna områden över hela Irak.
- Med dessa pengar kunde Irak äga flera företag: Siemens Electronic, Mitsubishi Power och General Electric.
Iraks utgifter enbart för el-sektorn överstiger många länders budgetar, medan i realiteten alla viktiga sektorer i Irak fortfarande är på efterkälken, sådana som industri, jordbruk och transport förutom utbildning, som länge karakteriserat irakiska medborgare.

Dessa är hittills inte övertygade om att ett väldigt rikt land som Irak inte har kunnat lösa elkrisen som nu har varat i åratal och kostat en otrolöig massa pengar, en summa lika stor som 20 års budget för ett land som Bahrain!

Och korruptionsfrågorna fortsätter inom elsektorn, Alwaleed Online News har denna månad avslöjat ett större fall, där den korrupta irakiska regeringen har undertecknat bluffkontrakt på 2 miljarder dollar!

107 miljarder dollar har försvunnit och irakierna fortsätter att leva i mörker!Detta är hur ockupationen stått bakom regeringens sätt att fungera!


Samma problem finns i Israel
Netanyahu lovar ekonomisk förändring
SvD 9 augusti 2011

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu lovar reformer som ska lätta den ekonomiska bördan för folket, skriver den israeliska tidningen Haaretz.

De senaste veckornas stora protester mot ökade levnadskostnader har skakat om premiärministern, som därför utsett ekonomen Manuel Trajtenberg att leda en expertgrupp för utredning av demonstranternas krav.

Enligt Haaretz säger Netanyahu att regeringen måste omprioritera skatter och välfärdssystem.



övers Ingrid Ternert

Etiketter:

måndag, augusti 08, 2011

Hiroshimadagen i Japan 6 augusti


Japan hedrade sina HiroshimaOffer mitt under den pågående nukleära krisen i Fokushima. Det var under sin 66e årsdag av USAs bombning av Hiroshima i en ceremoni som fokuserat på både 1945 års attack och nationens pågående nukleära kris.

Japan fortsätter lida av den värsta kärnkraftsolycka som förekommit sedan Tjernobyl, vilket följdes av en härdsmälta av kärnkraftverket Fukushimas Daiichi, orsakad av en massiv tsunami i mitten av mars.

PremiärMinister Naoto Kan hedrade de dödade i Andra Världskrigets bombning och sa sedan att han djupt ångrade att han trott på den så-kallade "säkerhetsmyt", som ansåg att Japan nu kunde få en säker elkraft, alltmedan de för sex decennier sedan dödat 70000 japaner. De akuta effekterna från Hiroshimabombningen beräknas bli
166 000 människors död.

I samband med de närmaste kriserna visar opinionsundersökningar att 70 procent av den japanska befolkningen vill få sin kärnkraft utfasad. Imorgon kommer den 66e årsdagen av USAs bombning av Nagasaki, den som följde på attacken mot Hiroshima och lämnat åtminstone 75000 dödade människor.



övers Ingrid Ternert

Etiketter:

söndag, augusti 07, 2011

G7 nationernas finansministrar och CentralBankernas regeringar försöker ta över Libyen



7 aug 2011..G7 nationernas finansministrar har hållit en brådskande telefonkonferens för att diskutera USAs ekonomi och EUs skuldkris och vilka effekter detta får på finansmarknaderna.

Sju ministrar med sina rådgivare från G7nationerna-Förenta Staterna, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Japan och Kanada -- höll en första runda samtal per telefon under söndagen och ska hålla ytterligare samtal på måndagen, rapporterar Reuters.

Delegaterna diskuterade också USAs kreditbetyg som Standard and Poors S&P, kreditvärderingsinstitut skrivit ner, samtidigt som det skett ett skarpt fall i aktiemarknaderna runtom i världen.

S&P sänkte på lördagen Förenta Staternas trippel-A kreditvärdebetyg för första gång i kreditvärderingens historia på grund av oron för landets skulder.

Institutet sa att USAKongressens plan för minskning av underskottet "inte gått tillräckligt långt för att stabilisera landets skuldsättning."

Föregående vecka kunde Wall Street uppleva den största nedgång under dagen som någonsin har ägt rum sedan första december 2008, då aktiepriserna föll i rädsla för att en ny ekonomisk härdsmälta skulle kunna inträffa.

Europeiska aktier fortsatte också att falla, då man befarat att Europas skuldkris skulle befinna sig bortom all kontroll, då Italien och Spanien möjligen blir nästa offer för en större kris. Hittills har redan Grekland, Irland och Portugal fått EUs understöd till räddning.

Ryssarna: NATO är för dum för att inse realiteter … vilket stämmer
av Lisa Karpova 2 augusti 2011 "Pravda"

- -Med Abdel Fatah Younis' kontroversiella död blev det fullständigt uppenbart att NTC är en uppsprickande,oorganiserad röra av inkompetens som inte ens kan hålla sitt eget folk under kontroll, än mindre driva ett land. Men försöker öppet säga till den brittiska regeringen, eller denna franska Napoleon in spe Sarkozy.

Bara tidpunkten visade idiotin i att erkänna en grupp skumma oorganiserade libyska terrorister som regering, då nyheten om dödsfallet kom i dagen efter att Gr Britain annonserat sitt erkännande, samtidigt som man förvisade libyska diplomater.

Terroristerna, idiotiskt refererade till som "rebeller" i västlig korporativ media, bekämpar nu häftigt varandra, så som var och en som velat se den verkliga bilden kunnat förutse. Hela tiden har de bekämpat varandra inbördes och detta nyliga dödsfall tjänade som en tankeväckare.

För alla praktiska ändamål är detta Nationella ÖvergångsRåd med CIAs betalda terroristlegosoldater, rakt igenom islamska extremister som opererar inom al Qaida, monarkister och förrädare ända till slutet. Deras terrorist-underlydande är som gjorda till förlorare, att besegras och då blir också NATO besegrat.

Men NATO fortsätter sina bombningar för att skapa ett maxiumalt lidande för Libyens civila befolkning. Att smyga in vapen i landet i klart brott mot FNs Resolutioner äger dessutom fortfarande rum. Man dumpade också en annan hög av denna smörja in i landet för flera dagars sedan. Tänker man fortsätta med det?

Det bör vara uppenbart att dessa som driver NATO, inte bara är deras kumpaner och militärt fullständigt misslyckade, utan det betyder något hur många de än dumpar in i landet, men detta är deras kampanj till att bryta ner det libyska folkets vilja, vilket får en motsatt effekt på befolkningen.

Denna blir mer och mer beslutsamma att stå emot korsfararnas koloniala aggression. Aldrig har Muhammed Khadaffi varit mer populär hos sitt folk eller hos miljoner över hela världen. Det är tydligt att det libyska folket är ett fint, nobelt, modigt och stolt folk, villigt att hålla ut. De går inte att besegra.

Inga sluskar eller skirstövlar från NATO, USA eller Europa ska tala om för libyska folket vilka som ska leda dom. Nato har ingen rätt att diktera och ställa krav. Det är dags för Nato att sätta stopp. Varje aktion, varje krig får dom bara djupare och djupare ner i kvicksanden av stinkande exkrementer, där de förtjänat vara alltsedan sina första aggressiva aktiviteter mot Jugoslavien under 1990talet.

Och medan vi talar om Jugoslavien, försöker man eventuellt skapa en förevändning för framgång i Kosovo.

Albanska kriminella, uppbackade av NATO, försöker stänga av två gränskontroller mellan Serbien och den serbiska delen av Kosovo. Och de albanska kriminella har stängt av vattenförsörjningen. Om deras egna skåp hade stått i brand, skulle de kanske vrida tillbaka vattnet.

Har dessa inte gjort nog skada, skapat nog med etnisk rensning av icke-albaner, tillräckligt med brott, mord, förstörelse och brott mot alla icke-albaner? Finns det inte nog med förstörda och skändade serbiska kyrkor?

Så naturligtvis, förutom att etablera Camp Bondsteel militärbas i Kosovo, har maffian kontrollerat den serbiska provinsen tack vare NATOslusket, och tjänar den droghandel som kommer in från Afghanistan. Ännu något som det stinkande NATO kan vara stolt över.

Hur kan någon med aldrig så liten intelligens och medvetenhet anse att NATO skall fortsätta existera, för att inte säga agera som Förenta Nationernas arm, som om de vore något annat än ett gäng kriminella?

NATOs kriminella försöker fullständigt rita om hundratals år av diplomatiska protokoll. Bing, vi skapar en regering här, bang, vi eliminerar en befolkning där. De sista rapporterna var att NATOs helikoptrar sköt mot allt som rört sig i Benghazi eftersom deras terroristklienter upphört att hänsynslöst döda civila, ungefär som under USAs bortdragande från Vietnam.

Dessa krigsförövares brott mot så många miljoner människor i Europa o MellanÖstern borde sändas till historiens slaskhink, att minnas med hat och hågkomst hur mycket mänskligheten frångått bilden av civilisation och gått tillbaka till barbari och våldsdåd.

Jag vill till exempel inte leva i en värld kontrollerad av barbariskt våld och djungelns lag, men detta är vad som sker, såvida inte NATO blir avvecklad och dragen sparkande och skrikande inför Internationella Brottsmålsdomstolen och glömmer denna sin idiotiska immunitet.

Av alla människor är inte dessa immuna mot sina åtal eller brotten mot fred och humanitet. Om Gud vill, kommer detta att ske under vår livstid och i en inte alltför avlägsen framtid.


övers Ingrid Ternert


Etiketter:

fredag, augusti 05, 2011

Democracy Now om Donna Edwards och det krisartade ekonomiska läget i USA

Etiketter:

Johan Galtung i Democracy Now! om tre punkter gällande Osloattentatet

onsdag, augusti 03, 2011

Osloattentaten och religionen









av Roland Sennerstam om Osloattentat och religion
barnläkare med egna erfarenheter av problematiken i

När jag lyssnar på högt placerade muslimska ledare i London som tar ton på en presskonferens efter terroristattacken i Norge, då går vad de säger inte enbart att marginalisera. De betraktar attacken som kristen terrorism riktad mot muslimer och som en stark upptrappning av läget i Europa.

Anders B Breivik kallar sig kulturellt kristen och inte religiöst kristen. Han har ingen personlig relation till Gud och Jesus och umgås inte med kristna men vill bygga på den kristna kulturen, som i flera decennier varit en del av Norge.

Därför passar Tempelriddarrollen honom väl, eftersom han är svag för rustningar och vapen och vill starta krig.

De muslimska ledarna i London sätter tydligt ner foten och vill inte stillatigande se på längre, utan planerar att kraftfullt arbeta med att stå upp för islam och ha som mål att införa sharialagar i Storbritannien och övriga Europa.

Jag menar inte att vi skall ta allt detta skrammel som ett reellt hot. De religiösa kontexterna är ett begrepp för den samlade kraften i livshållningen och kommer ur en trohet mot familjens religiösa uppfostran.

Att hålla fast vid de religiösa texterna, delta i fredagsböner, gudstjänster,söndags-skolor och koranskolor, som dock är en reell kraft sedd av de troende som något gott, men med ambitioner långt utanför den privata sfären.

Vi kan alltså inte i våra efteranalyser av djupt tragiska i Norge, lämna historien och religionens roll för människans tolkning av livet och världen utanför det vi diskuterar.

Detta måste man förstå och formulera bättre än som oväsentligheter i sammanhanget. Det kommer nämligen inte att försvinna under tystnad, då det kommit att bli en svensk modell. Vi kan alltså inte låtsas som detta inte finns och lämna det utanför vår planering för framtiden.

I Sverige äger nu en medial attack rum mot de inhemska religiösa trossamfunden, eftersom de inte är tillräckligt uppdaterade i hbt-frågorna. Det höjs röster om att vi därför skall strypa det statliga ekonomiska stödet till dessa.

Tystnaden mot de invadrande samfunden i den frågan speglar problematiken den här artikeln lyfter fram. Det gäller att få bort rasiststämpeln och ge utrymme för en öppen saklig dialog i frågor som kan leda till ett större samförstånd & tolerans, även om det vi problematiserar existerar som spänningar inom det multikulturella samhället.

Detta är enda vägen till att bygga en stabil grund, utan alltför starka och dolda underströmmar.

Etiketter:

Osloattentatet



av Roland Sennerstam om religion och Osloattentaten. Han är barnläkare med egna erfarenheter av problematiken.

Newsmill 1 augNär jag lyssnar på högt placerade muslimska ledare i London som tar ton på en presskonferens efter terroristattacken i Norge, då går vad de säger inte enbart att marginalisera. De betraktar attacken som kristen terrorism riktad mot muslimer och som en stark upptrappning av läget i Europa.

Anders B Breivik kallar sig kulturellt kristen och inte religiöst kristen. Han har ingen personlig relation till Gud och Jesus och umgås inte med kristna men vill bygga på den kristna kulturen, som i flera decennier varit en del av Norge.


Därför passar Tempelriddarrollen honom väl, eftersom han är svag för rustningar och vapen och vill starta krig. De muslimska ledarna i London sätter tydligt ner foten och vill inte stillatigande se på längre, utan planerar att kraftfullt arbeta med att stå upp för islam och ha som mål att införa sharialagar i Storbritannien och övriga Europa.

Jag menar inte att vi skall ta allt detta skrammel som ett reellt hot. De religiösa kontexterna är ett begrepp för den samlade kraften i livshållningen och kommer ur en trohet mot familjens religiösa uppfostran, att hålla fast vid de religiösa texterna, delta i fredagsböner, gudstjänster, söndagsskolor och koranskolor, som dock är en reell kraft sedd av de troende som något gott, men med ambitioner långt utanför den privata sfären.

Vi kan nu inte i våra efteranalyser av det djupt tragiska i Norge lämna historien och religionens roll för människans tolkning av livet och världen utanför det vi diskuterar.

Detta måste man förstå och formulera bättre än som oväsentligheter i sammanhanget. Det kommer nämligen inte att försvinna under tystnad, då det har kommit att bli en svensk modell. Vi kan alltså inte låtsas som om detta inte finns och lämna det utanför vår planering för framtiden.

I Sverige äger nu en medial attack rum mot de inhemska religiösa trossamfunden, eftersom de inte är tillräckligt uppdaterade i hbt-frågorna. Det höjs röster om att vi därför skall strypa det statliga ekonomiska stödet till dessa.

Tystnaden mot de invadrande samfunden i den frågan speglar den problematik som artikeln här lyfter fram. Vi måste ta bort rasiststämpeln och ge utrymme för en öppen saklig dialog i frågor som kan leda till större samförstånd och tolerans.

Även om det vi problematiserar finns som spänningar inom det multikulturella samhället. Det är enda vägen till att bygga en stabil grund, utan alltför starka och dolda underströmmar.

Etiketter:

tisdag, augusti 02, 2011

Drönarkriget - ständig huvudvärk för de civila


Konsten är att slå tillbaka mot det fega, fruktansvärda krig med drones (drönare) som CIA bedriver.
Mänskliga Rättighets-advokater och aktivister i Storbritannien och Pakistan tänker förhålla sig öppna inför rättvisan.

* Pakistanska och amerikanska jurister försöker få de befäl som beordrar och de CIA-anställda som sköter drönarkriget åtalade.

* Sedan 2004 har minst 2 500 pakistanier dödats i drönarattacker, och fler på andra platser.

* I försiktiga beräkningar hittade en Londonbaserad undersökningsbyrå fyrtiofem dödade civila på tio attacker. En av de få journalister som besöker kratrarna säger att det går ungefär femton dödade civila på ett dödat militärt offer.

Bedömare säger att angreppen är kontraproduktiva eftersom de dödar så få befälhavare och slår så trubbigt mot lokalbefolkningen att den är kraftigt upprörd.


övers IT

Etiketter:

måndag, augusti 01, 2011

Ständigt, ständigt förvärrad situation på Västbanken


Över hälften av det palestinska området kontrolleras nu av judiska bosättare, murar och checkpoints. Antalet ockupanter närmar sig ½ miljon.
Varje dag stjäl inkräktarna litet mer mark, spränger någon palestinsk familjs hus och sågar ner några fler olivträd.

Varje natt gör militärer raider och skjuter palestinier. Allt fler palestinska barn torteras och spärras in i fängelser. Opinionen här i vår del av världen mot dessa brott borde vara massiv, särskilt som samtliga partier i den svenska riksdagen– utom möjligen Sverigedemokraterna - och samtliga länder i EU officiellt kräver av Israel att man skall lämna alla ockuperade områden och se till så den av FN beslutade palestinska staten upprättas vid sidan av Israel. I själva verket verkar det vara tvärtom. Den svenska regeringen belönade förra året Israel för dess folkrättsbrott genom att inbjuda regimen till ett närmare samarbete inom den ekonomiska gemenskapen OECD – trots att man med sin röst ensam kunde ha hindrat det. Man har, genom EU, givit sitt stöd till Greklands uppseendeväckande beslut att stoppa Ship to Gazas leverans av förnödenheter till Gaza.

Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin har med statssekreterare, generaldirektör och landshövding i släptåg besökt Israel för att beundra dess tekniska innovationer, där speciellt området övervakning/kontroll blivit Israels signum. Sveriges Förenade Studentkårer(SFS) låter sig inbjudas till konferenser i Israel, dit inga palestinier är välkomna, för att lyssna på israeliska regeringsföreträdare som själva är
ockupanter på Västbanken. H&M utvecklar sitt engagemang och öppnar allt fler butiker i Israel.

Alla är med på banan. IKEA levererar sina varor till illegala judiska bosättningar på Västbanken – men inte till palestinska byar i samma områden.

På IKEA-Israels karta finns inget Palestina. Veolia är inblandat i spårvägsprojekt på ockuperad mark. Låsföretaget Assa Abloy är där. Volvomaskiner river palestinska hem. Systembolaget säljer ockupationsviner. COOP, ICA, Hemköp och andra dagligvaru-butiker tävlar om att sälja israeliska ockupationsprodukter som tomater, apelsiner, grapefrukt, avocado, Sharonfrukt, och annat frukt och grönt, och kolsyremaskinen SodaStream, som tillverkas i den illegala bosättningen Ma´ale Adumim, finns nu i vart femte svenskt hushåll

- trots att det finns andra goda alternativ i handeln att köpa. Det svenska folket ger i sanning med stor glädje sitt bidrag till ockupationen och våldet mot palestinierna.

Den svenska idrottsrörelsen, med höga ideal om allas lika värde, tävlar gärna med Israel – trots att palestinska idrottsmän inte tillåts lämna sina hem för att delta i några tävlingar. Lag som IFK Göteborg, och nu senast Helsingborgs IF, spelar utan problem fotboll mot israeliska lag. För några år sedan möttes Sverige och Israel i en Davis Cup-match i tennis, och nyligen spelade handbollslandslaget utan nämnvärda protester EM-kval mot Israel. Självklart deltar Israel i Eurovisionsschlagern, och i oktober har Roxette en konsert i Tel Aviv.

Älskar alla i vårt land den israeliska versionen av apartheid? Det verkar så. Att palestinierna framöver skall hållas inspärrade i reservat – likt de bantustans den vita rasistregimen i Sydafrika en gång planerade för sina svarta medborgare – och, om de är olydiga, svältas ut som befolkningen i Gaza, verkar inte bekymra. Varför är det så? Vad är meningen med den politik som förs? Var är protesterna från våra politiker? Engagemanget från medborgarna i vårt land?

Över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället har vädjat till oss i väst om att med bojkottaktioner, avinvesteringar och sanktioner mot Israel hjälpa till att förmå regimen att upphöra med ockupationen och, kolonisationen av palestinskt land, och äntligen få till stånd den tvåstatslösning som sedan länge är beslutad.

Varför lyssnar vi inte på dessa röster? Varför fortsätter vi att köpa den israeliska ockupationen? Varför kramar och gullar Sverige med den israeliska rasistregimen, särskilt som Sverige har någon form av sanktioner mot ungefär 20 länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna? -

Vad hoppas vi skall hända? Vad är alternativet till att stödja den palestinska icke-våldskampen mot ockupation och fördrivning? Vill vi egentligen ha en rättvis fred, eller mer våld, i Palestina?

Gunnar Olofsson
ordf Göteborgs Palestinagrupp




Ostgatan 20, 412 75 Göteborg tfn 070-2050647 e-mail gunnaroson@gmail.com

Etiketter: