onsdag, januari 25, 2012

Juholts tal

Försvars beredningen har flera gånger pekat på ”hur snabbt en ekonomisk kris i ett land eller en region kan få globala konsekvenser … och få säkerhetspolitiska konsekvenser”. Och hur handel och ekonomi i sin tur kan skadas av hot, terror och konflikter.
...Politik handlar om att vilja och välja, förmåga att bedöma konsekvenser av beslut på 10 – 15 – 20 års sikt. I grund och botten handlar säkerhet om relationer mellan människor.

Det vi med säkerhet vet om 2012 är att alla FNs permanenta länder vart och ett går mot ett vägval. Kinas kommunistparti byter ledare och är en mycket vikig motor... Kina kombinerar den råa kapitalismen med icke-demokrati. Kina går trots det inte att isolera – vilket i sig också skulle vara farligt.

Snart blir det presidentval i Ryssland. Det mullrar efter Dumavalet. Det demokratiska underskottet i Ryssland är djupt besvärande. Absolut ingen vinner på att demonisera eller isolera Ryssland, men får inte sakna vaksamhet.

För att stärka vår egen säkerhet och konstruktiva samarbete måste vi kombinera tydliga reaktioner mot oacceptabla delar av den ryska politiken med en verklig vilja att engagera Ryssland i ett djupare samarbete...

Idag är det den privata ekonomin som styr och ibland svårt att skilja staten och de stora företagen.

David Camerons koalitionsregering i Storbritannien kommer utsättas för svåra prövningar. Förutom ekonomin är problemen inte minst utrikespolitiska...

Presidentvalet i USA verkar i svenska medier redan vara avgjort. Men det kommer att bli jämnt igen. President Obama samlade totalt sett cirka 52 % av rösterna 2008. Men det var i ett läge när den Bush var stukad av krigen i Irak och Afghanistan och finanskrisen just slagit ned som en bomb på Manhattan.

I år är läget helt annorlunda. Ekonomins återhämtning är långsam. Jobbtillväxten svag. Arbetslösheten för amerikanska mått extrem. Det är ett ohyggligt viktigt val för Sverige och Europa. USA är världens största ekonomi. Det är viktigt att USA inte får en ledare som sluter landet...

* * *
Socialdemokratisk säkerhetspolitik vilar på fyra viktiga fundament.
· den militära alliansfriheten,
· ett ökat samarbete i Norden och inte minst Östersjön,
· ett stärkt EU-samarbete
· ett starkare Förenta Nationerna

Jag är övertygad om alliansfrihetens fördelar. Den beskrivning som gjordes av svensk säkerhetspolitik 2002, och som hade brett stöd bland riksdagens partier, är fortfarande giltig. Sverige har genom åren kunnat visa på ett mycket tydligt sätt att det går att kombinera ett aktivt ansvarstagande för vår egen och andras säkerhet med att vara militärt alliansfria. Det betyder inte passivitet. Det är precis tvärtom. Det är våra visioner och ambitioner som blir styrande.

Det riktigt allvarliga är läget i Europa. Social oro med växande klyftor är en säkerhetspolitisk risk. Många har viftat bort klimatfrågan och cyberhoten som en säkerhetspolitisk risk. För säkerhetspolitiken är de sociala klyftorna en verklig utmaning. Länderna i EU har byggt upp ett unikt samarbete. Men det var länge sedan som idén om en europeisk union blev något större än fördelningen av kol och stål...

Det var just för att säkra freden och tillgången på kol och stål som man frammanade en union som sedan skulle bli den europeiska... Det skedde när kontinenten för andra gången slitits sönder av krigets fasor.

En blind nationalistisk kamp som i över 300 år gång på gång skurit upp djupa sår i den europeiska jorden är idag möteslokaler för den europeiska demokratin. Europa har genom historien visat upp två helt olika ansikten – ett humanistisk eller ett aggressivt fascistiskt och kolonialt. Vi bär dem båda.

Under efterkrigstiden lades grunderna för att permanent hålla fascismen tillbaka genom att bygga demokratiska välfärdsstater. Där grogrunden för nationalism – arbetslöshet, fattigdom och hopplöshet – hade växt blommade istället välfärdsstater fram. De nordiska välfärdssamhällenas framväxt efter krigen tjänar som ett tydligt exempel där livskvalitet och humanism ständigt vunnit mark. Inga reformer var gratis – vi har arbetat hårt.

Men problemen har tornat upp sig. Vi går in i 2012 med en arbetslöshet i EU27 på 10%. Ungdomsarbetslösheten enligt Eurostats definition är 22%. Den är ännu högre i vårt eget land...Vi riskerar att kastas in i en allt djupare depression med krav på protektionism istället för öppenhet.

Vi ser att misstron mellan länder och landsändar ökar. Ett Europa som fortsätter med dagens höga arbetslöshet leder fram till fortsatt växande klyftor. Det ger i sin tur tilltagande social utslagning...

Vi har sett framgångar, obehagliga framgångar, för aggressiva högerpopulistiska partier i exempelvis Ungern (Jobbik), Nederländerna (Frihetspartiet PVV), Italien och Österrike (BZÖ). Jag har sett högerns populism under folkomröstningen om minareterna i Schweiz. Jag ser oron som växer inom stora muslimska grupper i Europa.

Jag har följt efterspelen till de så kallade Dönermorden i Tyskland där en nynazistisk grupp utgjort en mycket våldsam terrorgrupp och i nästan tio år skakat om landet. Europa måste stå mycket fast mot extremism och mot fundamentalister – oavsett av vilket slag de är. Grogrunden till denna utveckling vilar på politiska beslut.

Nu krävs ledarskap och visioner i EU och i Sverige... Många av dagens konservativa EU-ledare har under lång tid agerat kortsiktigt. Därför står idag dagens Europa stilla. Eurozonen har den lägsta tillväxten bland alla industrialiserade regioner i världen. Över 22 miljoner européer är utan arbete.

...Europa måste klara den globala konkurrensen. Vi vill bygga en kunskapsbaserad europeisk ekonomi. En gemensam och kraftig satsning på utbildning är den viktigaste sociala investering vi kan göra i Europa.

Etiketter: