fredag, januari 13, 2012

Nu måste Guantanamo stängas



Nu måste Guantanamo stängas
av Gösta Hultén - författare och talesperson för Charta 2008 SvD 11 januari 2012

För exakt tio år sedan, 11 januari 2002, fraktades de första 20 fångarna till Guantánamolägret.

Det var starten på efterkrigstidens mest uppmärksammade och långvariga rättsövergrepp. Redan bilderna från flygplanen, där fångar fraktades till andra sidan jorden fastspända som kollin i plågsamma ställningar, väckte häftig kritik.

Sedan dess har totalt 779 fångar hållits inspärrade under tortyrliknande förhållanden, utan rättslig prövning eller tidsbegränsning.

”Jag har sagt många gånger att jag tänker stänga Guantánamo och det kommer jag att genomföra… Det är en del av ansträngningarna för att återupprätta Amerikas moraliska anseende i världen.”

Barack Obama i CBS 60 Minutes 18/11 2008 - Den 31 december 2011 undertecknade president Barack Obama en lag om icke tidsbegränsad internering utan rättegång, National defense authorization act, som nu hotar att bli en kvardröjande skamfläck på USA som rättsstat.

Lagen är desto märkligare eftersom Obama tidigare hårt kritiserat Guantánamolägret och lovat att stänga det. Det sägs att 32 av de återstående fångarna ska få en militärrättegång. Men bara en har ens fått veta vad han anklagas för.

46 av de kvarvarande kan fortsätta hållas inspärrade för all framtid enligt den nya lagen, utan rättslig prövning.

När Obama tillträdde fanns 242 fångar i lägret. Fortfarande sitter 171 fångar kvar, en del sedan tio år. Det innebär att Obama frigett långt färre fångar än George W Bush.

Guantánamo markerade ett sammanbrott för den humanitära folkrätt som hade växt fram under mer än 50 år. Enligt formeln ”kan de så kan vi” har auktoritära regimer i hela världen gjort fängslanden utan rättegång och politiserade anti-terroristlagar till standard.

Fängelsedomarna mot de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson med stöd av en färsk etiopisk antiterroristlag visar vilka farliga följder som ett rättsligt missbruk av terroristbegreppet kan öppna för, i Guantánamosystemets efterföljd.

Det var heller ingen tillfällighet att Eritrea den turbulenta hösten 2001 tog tillfället i akt att fängsla Dawit Isaak och andra regimkritiska
journalister.

När till och med länder som Burma och Egypten nu friger politiska fångar, även terroristanklagade, framstår USA:s halsstarrighet om Guantánamo som än mer utmanande.

Sverige och EU måste kräva att Guantánamolägret stängs. De som är misstänka för brott ska ha en rättvis rättegång och övriga, där så är möjligt, återvända till sina hemländer.

Human Rights Watch har också krävt att tortyren, både på Guantánamo och i Afghanistan utreds och att de skyldiga ställs inför rätta. Man kräver också att USA betalar skadestånd till dem som felaktigt frihetsberövats och torterats.

Två av Guantánamos offer finns i Sverige. Mehdi Ghezali hölls inspärrad i lägret i två och ett halvt år, trots att dokument från sajten Wikileaks nu visar att inte ens det officiella USA trodde att han var terrorist. Han frigavs 2004, efter en partipo-litiskt bred protestaktion.

Det gäller också Adil Hakimjan. 1999 lämnade han Xinjiang i Kina för att söka arbete. När USA i flygblad lovade 5000 dollar för misstänkta terrorister sålde bybor i Pakistan troligen Adil, liksom Mehdi, till amerikansk militär.

Först efter fem år släpptes Adil från Guantánamo och dumpades i Albanien. I februari 2009 fick han asyl i Sverige, där han råkade ha en syster. Även i hans fall var det en bred solidaritetsaktion som gav resultat.

USA har inte ens gett dem en ursäkt, än mindre något skadestånd.

Liksom Human Rights Watch har professor Ove Bring, Sveriges främsta folkrättsexpert, krävt att den svenska regeringen ska vända sig till USA om skadestånd till de drabbade. Det är det minsta de kan begära för år av lidande, förvisning och förtal.

Etiketter: