söndag, februari 26, 2012

Med 'License to kill' - Usa i Afghanistans drönarkrig

A licence to kill — av Saad Hafiz
Om man utgår från färska opinionsmätningar, ser amerikanska väljare ut att vara rätt gung-ho-iga vid användning av obemannade plan i jakten på terrorister. Detta gör det inte troligt att Usa går med på att stoppa eller skala ner sina drönar-operationer i Pakistan, särskilt nu under ett valår.

Det utgör ingen stor hemlighet, att alltsedan 9/11 har Usas Centrala Underrättelse-Tjänst (CIA) med stöd av allierade organisationer utkämpat ett globalt ‘smutsigt krig’ eller utgör stats-sponsrat våld mot al Qaida och dess likar, som man utkämpat med både kontramotstånd och kontravapen.

Delarna i ett smutsigt krig innehåller traditionellt sett mord, kidnappning, tortyr, försvinnanden eller helt enkelt spränga allt av oppositionen i luften, genom att utnyttja teknologin med obemannade farkoster, drönare.

Drönar-anfall har betraktats som en öm punkt hos allmänheten och de pakistanska politikerna, vilka beskriver dom som kontraproduktiva och att utöva våld mot suveräniteten och levererar en oacceptabel död bland civila, vilket resulterar i fler jihadister.

Trots denna allmänna hållning ser det ändå ut som om Pakistan och dess säkerhets-tjänster i tysthet gett sitt stöd till drönare-programmet som del av kontramotstånds-operationerna mot pakistanska talibaner.

En pakistansk inblandning innebär att komma ut med lokala‘spotters’ på marken, vilka kan peka ut obemannade plan som mål för en förutbestämd gemensam ‘prioriteringslista’.

'The New America Foundation' beräknar att sedan år 2004 har ca 2551 människor dödats i drönar-anfall i Pakistan, då 80 procent av dessa var militanter. Mellan 293 och 471ansågs vara civila inklusive mer än 160 barn — vilket är ca 17 procent av de dödade.

Konfliktens Islamabad-baserade övervakningscentral ansåg att obemannade plan hade dödat över 2000 personer och sa att en majoritet av de dödade var ‘okända misstänkta militanter'.
Drönar programmet påminner om CIAs Phoenix program, ett kontroversiellt kontramot- ståndsprogram som mellan år 1967 och 1972 opererade under Vietnamkriget.

Programmet var utformat till att identifiera Viet Congs infrastruktur och ge stöd åt den sydvietnamesiska Nationella FrihetsFronten, i vanligt tal refererat till som Vietcong, för att neutralisera denna genom att infånga, tvinga eller döda dess medlemmar.

Phoenix Programmet blev vida kritiserat av motståndarna till konflikten, vilket de ansåg som lite mer än ett “program för avrättning”, genomfört med “ohöljd brutalitet” och brott mot internationell lag.

CIA erbjöd också stöd till Operation Condor, som var en notorisk kampanj för avrättningar och underrättelseoperationer, införda av högerblocken inom de sydameri- kanska diktaturerna mot vänsteroppositionella.

De beryktade ‘dödsflygningarna’, orkestrerade i Argentina av chefen i flottan,Amiral Luis María Mendía — vilka också hade använts av franska styrkor under Algerietkriget (1954-1962)— utnyttjades vida omkring för att få kropparna och därmed bevisen att försvinna, genom att kasta ut dom från flygplan över oceanen.

Där fanns också många fall av avrättningar av barn till prominenta dissidenter under operation Condor, 1982 skildrat i den prisvinnande Costa Gavras filmen ‘Missing’.

Vare sig det gäller obemannade flygplan eller gångna fall av statssponsrat våld, behöver vissa grundläggande frågor ställas: Hur väljer man ut målen? Under vilken legal myndighet har man kunnat utnyttja extrema metoder?

Hur framgångsrika är extrema metoder vid dödande av sina fiender och att spara de civila? Underlättar extrema metoder kriget mot eventuella terrorister eller fiender?
President Obama som nyss erkänt att Usa har ett hemligt program för dessa obemannade flygplan ämnade mot terrorister i den afghansk-pakistanska regionen, gav samtidigt en vink om, hur man valt ut sina mål.

Han sa- “Många anfall riktades mot al Qaida- operativa på platser där den militära förmågan i landet kanske inte hade kunnat fånga in dessa...

För om vi på ett annat sätt hade fångat in dom, skulle det förmodligen inneburit mycket mer närgången militär aktion än den vi redan engagerat oss i”.

Att döma av färska opnionsmätningar verkar amerikanska väljare tycka hej och hå vid utnyttjandet av obemannade flygplan för att förfölja terrorister, varför förmodligen Usa inte går med på att stoppa eller skala ner antalet drönar-operationer i Pakistan, särskilt inte under ett valår.

Opinionsundersökningarna säger också att fler människor anser att presidenten i egenskap av överbefälhavare har auktoritet nog att utnyttja obemannade plan mot terrorister i andra länder, jämfört med dom som känt att presidenten borde ha fått ett godkännande från Kongressen, innan man satte in obemannade plan.

CIA framhåller att programmet för dessa plan har ‘decimerat’ al Qaidas ledarskap och hindrat Pakistans Tehrik-i-Taliban(TTP). Bland dessa som dödats av obemannade plan ingår nio av al Qaidas 20 högsta befälhavare, inklusive ‘högrankade’ mål som Abu Hamza Rabia, Atiyah Abd al-Rahman, Nek Muhammad och Baitullah Mehsud.

Även om amiral William McRaven, befälhavare över Usas SpecialOperationers Kommando, erkänner att det inte kan bli någon ren militär lösning på konflikten och varnar för att “det inte finns någon i Usas regering som anser att vi kan döda oss fram till seger”.

Problemet med strategin att hålla obemannade plan isolererade innebär att den breda politiska, sociala och ekonomiska politik som man också ignorerar, skulle ha kunnat mildra dessa hemska följder.

Russell Bakers sa, “i vanliga fall görs hemska saker, med ursäkten att de framsteg som kräver detta inte alls är några verkliga framsteg utan enbart vidriga saker, som väl beskriver krigföring med drönare”.

övers Ingrid Ternert

Etiketter: