söndag, februari 05, 2012

Ska detta ske en gång till?


4 feb av Tarpley - Förenta Staterna och Europeiska Unionen har nyligen gått ut med unilaterala sanktioner mot Irans olja-och gas banksektorer baserat på det ogrundade påståendet att Iran försöker komma åt militär kärnteknologi.


Embargot inträffade efter att Internationella AtomEnergiOrganisationen (IAEA) i sin rapport den 8 nov anklagat Iran för att bedriva aktiviteter till att utveckla kärnvapen före år 2003 och antog att dessa aktiviteter “kanske fortfarande pågår”.

Det här äger rum medan Iran har avvisat anklagelsen och stått orubbligt fast vid ändamålet med dess kärnteknologi som fullständigt civilt och har uttryckt en vilja att samarbeta med IAEA för att lösa frågan om landets nukleära tillstånd.

Förenta Staterna, Israel och deras allierade har utnyttjat samma anklagelser för att införa fyra frågerundor i FNs Säkerhetsråd och fler unilaterala åtgärder mot den islamska republiken.

Press TV genomförde en intervju med Webster Griffin Tarpley, som är författare och historiker, för att dela med sig av sin syn på frågan. Följande är en uppteckning av intervjun: Press TV- Mr Tarpley, först av allt hur kan unilaterala sanktioner mot Iran, på grund av dess kärnenergiprogram, innebära svartmålning och undervärdering både av trovärdigheten hos FN och IAEA?

Tarpley: Detta är naturligtvis en ledsam beskrivning i framför allt för Amano,chefen för International Atom Energi Organisationen. Han har inte agerat som en ansvarsfull internationell civil tjänsteman.Han har uppfört sig som Förenta Staternas nickedocka, i grunden advokat eller förespråkare för någon vansinnig strategisk plan som bara kan komma från dess människors hjärnor, vilka driver Obamaadministrationen.

Dessutom ser vi naturligtvis just Förenta Staterna och britterna och vissa andra i förspelet till Irakkriget, hur de idag håller på med något: ett missbruk som i grunden är ‘kidnappning’ av Fns Säkerhetsråd.

En intressant sak i eftermiddags var, att då den israeliska utrikesministern Steinitz uppmanade till ett totalt embargo mot Iran: luft, vatten, jag antar han menar järnväg och lastbil, och jag tror han syftar på fartyg i Kaspiska Havet såväl som i själva Persiska Viken.

Den jämförelse han använt verkar för mig gå till botten med frågan. Steinitz säger att han vill ha en likadan blockad som Usas blockad av Cuba i oktober 1962 under Cubas missilkris.Denna jämförelse skulle vara samma som de historiska felaktigheter vilka jag anser är en god tumregel, om att när någon börjar jämföra den nuvarande situationen med den kubanska missilkrisen, då är det dags för förhandling.

Det är fint med dessa IAEA förhandlingar, de är bra och borde fortsätta. Iran har försökt förhandla. Man försökte starta förhandlingar med Obama, men Obama har inte velat detta. Han staplade upp alltför många villkor.

UsaKongressen har till och med försökt blockera Obama från att starta varje slag av förhandling. Så för mig verkar det som vi kommit till den punkt, då vissa länders intressegrupper borde föra fram detta inför FNs Säkerhetsråd, inte som en fråga om sanktioner mot Iran utan som en planerad akt av internationell aggression.

Vi ser ut att ha en internationell konspiration för att starta upp ett aggressivt krig mot detta vanliga slag av karaktärer. Ryssland, Kina kunde ge bra råd. Några andra länder vill kanske delta, eventuellt Pakistan.

Där finns 77gruppen. Dessa har representanter som i allmänhet inte finns med bland Säkerhetsrådets permanenta medlemmar, men bland de andra.

Det vore viktigt att lägga fram detta för Säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet var i efter-middags i grunden på defensiven, med tanke på att Usa och Storbritannien försökte få igenom en resolution mot Syrien; det hade då varit viktigt att komma med något som gick emot detta.

Press TV: Tarpley, om ni kan ta det kort, varför har man inte gjort något åt en enda av dessa stater och regimer som äger kärnvapen och inte ens är medlemmar av IckeSpridningsAvtalet NPT?

Tarpley: Nåväl, ni menar den internationella anarkin, krisen under vår tid i de internationella relationerna, som ser ut att få in oss i någon slags storbrand i MellanÖstern. Jag tror det här är den enda slutsats man kan dra.

Det är nödvändigt att använda diplomati på varje nivå. Och återigen, folk som i Ryssland och Kina borde räkna ut att ifall de bara sitter där och låter detta pågå, så kommer de själva att stå näst i tur. Och då det blir deras tur, kommer det inte att finnas någon som är kvar.

Och naturligtvis gäller detta också Syrien, som gör ett stort försök att störta den syriska regimen; en på det hela taget mycket allvarlig situation.



övers Ingrid Ternert

Etiketter: