lördag, april 21, 2012

Ska krigförande länder få öva i Sverige?


GP 17 april 2012

Vårt land rymmer Europas största militära övningsområde. I somras deltog vi i fredliga aktioner vid Vidsel robotbas utanför Luleå, organiserade av det antimilitaristiska nätverket Ofog. I dag döms vi för krigsmotstånd. Vi tror inte att svenska folket står bakom en politik som så klart främjar krig, skriver bland andra biolog Lisa Behrenfeldt.

En sak har blivit uppenbar den senaste månaden – existensen av ett svenskt militär-industriellt komplex. En klick personer från försvarsdepartementet, Försvarsmakten och vapenindustrin förenas i gemensamma ansträngningar att främja export och investeringar. Till och med ISP, myndigheten som ska reglera vapenexporten, bjuds in till möten som syftar till att få till stånd affärer. Äntligen har detta förhållande blivit synligt för fler. Äntligen diskuteras vilka problematiska konsekvenser denna maktkoncentration får.

Krigförande länder övar

Det är vapenexporten som stått i centrum för uppmärksamheten efter Saudiaffären, men även andra delar av Sveriges säkerhetspolitik borde granskas utifrån den nya insikten om odemokratiska tendenser. Hur fattas beslut om militärövningar med utländska styrkor på svensk mark? På vilka grunder ges tillstånd till krigförande länder som USA och Storbritannien att testa missiler i Norrbotten?

Även här finns ett stort mått av sekretess, vilket hindrar medborgare från att få reda på vilken typ av övningar som sker och vilka vapen som utprovas. Vi vet att USA:s militär använder ämnen i sin krigföring, bland annat vit fosfor och utarmat uran, som strider mot en rad internationella konventioner. Kan vi vara säkra på att sådana ämnen inte förs in i Sverige till övningarna med risk att de hamnar i de norrländska skogarna?

Chefen för övningsområdet NEAT (North European Aerospace Testrange) svarar trots påstötning inte på denna fråga. Och vad säger internationell lag om att ge aktivt stöd till en krigsmakt, USA:s i det här fallet, som regelbundet begår krigsbrott i Afghanistan och Pakistan, bland annat genom att med drönare utplåna misstänkta personer?

Fredlig civil olydnad

I somras deltog vi i fredliga civilolydnadsaktioner vid Vidsel robotbas utanför Luleå, organiserade av det anti-militaristiska nätverket Ofog. Tillsammans med ett par hundra människor från tjugo länder ville vi uppmärksamma Sveriges medhjälp till andra länders krigföring genom verksamheten som sker på NEAT.

Runt fyrtio personer greps när vi gick in på området med banderoller och för att med rosa färg märka ut landningsbanan som en plats där krig startar. Vi åtalades för olaga intrång och skadegörelse, och i dag, tisdag, faller domen för nitton av oss. Ytterligare sex personer döms i morgon, onsdag. Troligtvis blir det kännbara böter.

Vi tycker inte det är roligt att ställas inför rätta, att hamna i brottsregistret eller att betala tusentals kronor i böter. Men vi kan inte heller lydigt acceptera att vår nation bidrar till andra människors död. De flesta svenskar vet inte att deras land rymmer Europas största militära övningsområde.

Att främmande krigsmakter inbjuds att hyra in sig på området som om det vore en ren affärsverksamhet. Att Israels militär har testat obemannade krigsplan där, som sedan användes i anfallet mot Gaza 2008-2009. Att robotsystem som orsakat förödelse i krigen i Irak, forna Jugoslavien, Afghanistan och Kashmir har utprovats i Norrbotten.

Vi tror inte att svenska folket står bakom en politik som så klart främjar krig, men precis som med vapenexporten vill vissa partiers företrädare undvika att lyfta upp frågan i offentligheten för att inte riskera protester. Det är dags att prata öppet om vad som sker på NEAT. Vi hoppas att vår aktion blir en väckarklocka, och att fler ger sig in i samtalet.

av Lisa Behrenfeldt Puma Berg Monica Dahlby Birgitta Pigeon Annika Spalde