måndag, maj 28, 2012

Snälla operabalett, göd inte apartheid!

I dagarna åker Göteborgsoperans Balett på turné till Tel Aviv, Israel.
Balettchefen Adolphe Binder säger- ”Att turnera är att andas. Vi kommer tillbaka med nya intryck samtidigt som vi ökar kännedomen om oss och det som är unikt med just oss”.

Men snälla baletten: det land ni kommer till är inte något trevligt kulturland, där alla kan få nya intryck och andas fritt. Det är ett segregerat samhälle där människor behandlas olika på grund av etnisk och religiös tillhörighet. En apartheid-stat av samma typ som det vita Sydafrika.

Segregationen finns inom alla områden – boende, utbildning, infrastruktur. Endast bänkarna med texten ”Bara för…” saknas.

Palestinierna som är hälften av befolkningen bor på de ockuperade områdena,eftersom Israel dessutom är en militärdiktatur, där man hindras i sin vardag av murar, avspärrningar och militära checkpoints.

Människor använder timmar i väntan på att få passera, och föder ibland barn eller rent av dör utan att få komma fram. Ett land där människor oavbrutet berövas alltmer av sitt land och blir trakasserade av beväpnade judiska bosättare. De sågar ner palestinska olivträd, förstör egendom och förorenar deras brunnar.

I Israels fängelser sitter uppemot 5.000 palestinska fångar, de flesta för att de har protesterat mot ockupationen. 190 av fångarna är barn, oftast dömda för att ha kastat sten mot israeliska soldater och militärfordon. Barnen hämtas mitt i natten, och förs till en polisstation i någon olaglig judisk bosättning.

Där misshandlas de med sparkar och slag och får huvudena nedstoppade i toaletter. I en summarisk rättegång tvingas de underteckna ”erkännanden” på hebreiska,ett språk de inte förstår och interneras inne i Israel på anstalter tillsammans med kriminella vuxna – där de inte kan få besök av sina anhöriga.

Palestinierna på Västbanken och i Gaza har inte chans i världen att besöka Tel Aviv och bese någon av den svenska balettens föreställningar. Hur bra de än är. Till det behövs speciella tillstånd – som man aldrig får.

De flesta har inte ens möjlighet att besöka Jerusalem. Jag betvivlar starkt att den israeliska operaledningen ska arrangera någon föreställning som kan ses av alla palestinier. Eller ge baletten några nya intryck från den verklighet som faktiskt råder.

Över 200 organisationer inom det palestinska civilsamhället har i ett gemensamt upprop vädjat till oss i våra länder att inte samarbeta med den israeliska regimen, så länge de inte ändrar sin politik, upphör med ockupation av arabiskt land, behandlar alla medborgare lika och ser till att de som blev fördrivna får återvända.

Snälla balett, gör inte palestinierna så illa, att ni ändå åker dit och festar loss med förtryckarna. Tänk om, och stanna hellre hemma! Ta inte och göd apartheid!


Gunnar Olofsson, operaälskare och aktiv i Palestinarörelsen

Etiketter: