onsdag, september 26, 2012

Detta med Benghazi






22 sept 2012
The Benghazi Thing  The Taylor Report


Det är låtsasdags i den "oumbärliga nationen". Från Montezumas hallar, varsågod och ta en: Det är tid att låtsas som om vi värnar om internationell lag och respekt för andra länders folk. Libyen har olja men för oss gäller bara humanism och framsteg; så när det rapporteras problem, tillgriper vi bara vår 'omistlighet'.

En låtsas 'flygförbuds' zon etableras varifrån vi bombar Libyen (kanske Flygzonens Herre). Låt oss låtsas som vi har ett neutralt vapenembargo och därefter beväpnar den sida vi föredrar, så vi får förödelse och död mer effektiv...och lönsam.

Låt oss låtsas som vi vet vad en "diplomat" är och sätter in sagda diplomat till rebellernas högborg i ett enväldigt land. Förser honom med armerade fordon och muskulösa kommandotyper (fantastiska foto-tillfällen); låt oss låtsas han är en klok rådgivare med demokratiska aspirationer.
När förödelsen är över, låtsas vi att vi inte hört talas om lynchade afrikaner. Vi låtsas att de var legosoldater. Vår låtsasmedia praktiserar sina engagerade uttryckssätt. Vi är tillbaka till det efter Hilary/Sarkozys triumfartade bravur.

I följande scener låtsas vi att ordentliga val äger rum. I vårt låtsassystem kommer Saudiarabiens och Khatars absoluta monarkier att finansiera de tävlande parterna; gäng och vapen lägger till lokalfärgen. Vi låtsas som om demokrati beror på rika absoluta monarker. En kvinna riktar ett bläck-doppat finger mot världen. Omistliga Uncle har varit där.
Och låt oss låtsas att ett hus i Benghazi är ett konsulat (eller att man exalterat säger "ambassad"). Och när okända väpnade män attackerar vårt officiella slags låtsashus... skulle vi kunna låtsas att vi blir överraskade. Och därefter kan vi sortera bort lokalbefolkningen hur vi vill, men detta är inte på låtsas.


övers Ingrid Ternert