söndag, oktober 21, 2012

Iran vill ”vi” inte vara kompisar med – men Saudiarabien går bra


Jan Guillou Aftonbladet 21okt 2012

Utrikesminister Carl Bildt utsattes häromdagen för ett israeliskt tjyvnyp. Det var visserligen mer komiskt än välförtjänt. Han anklagades för att vara för mjuk mot Iran, ty han ­ville sälja telefoner.

Kung Carl XVI Gustaf hedrade Saudiarabiens kung Abdullah med förtjänsttecknet Bronsvargen i form av en medalj förra hösten. I den västliga USA-dominerade ­politiska gemenskapen – förlåt omskrivningen men det finns ännu ingen vedertagen term för detta ”vi” – är förstås Iranvänlighet en beskyllning jämförbar med förräderi. Det beror på att Iran för närvarande innehar den ­muslimska världens Svarte Petter och därför är vårt mest troliga nästa militära mål.

Intervjuaren påpekar att Libyens regeringsmiliser beskjuter och håller staden Bani Walid under belägring. Beskjutning av den egna befolkningen var det som man beskyllde Ghadafi för, men som han inte gjorde – mer än i den lögnaktiga propagandan, och denna lögn lades dessutom till grund för FN:s beslut om överflygningszonen som resulterade i ett massivt bombande och dödande i Libyen.

När nu den nya regeringen faktiskt gör precis detta, beskjuter sin egen befolkning – då säger Västvärlden inte ett pip om mänskliga rättigheter eller ingripande av humanitära skäl. Vi vet, intervjuaren säger också -'Vi vet att Frankrike begärde 60% av Libyens olja som tack för att landet deltog i bombandet och störtandet av Ghadafi'.


Huvudansvaret ligger hos dom som kom in landet för att stjäla Libyens olja, håller den intervjuade Ali al Kasa med om. Han förklarar vidare, att han tillhör Warfallaklanen som omfattar 1,5 miljoner människor och därmed är Libyens största klan. Bani Walid är i hög utsträckning befolkad av medlemmar av denna klan, som alltså stödde Ghadafi under kriget.

(*) Dessa måste av Väst ha betraktats som ett icke-folk, eftersom Västpropagandan hävdat att “Libyens folk” ville bli av med Ghadafi och måste befrias. Så titta noga på Ali i videon. Så ser en “icke-människa ut”, om vi ska tro våra media.

-----

Ali al Kaza tror vidare inte att de 500, som USA tydligen tänker skicka till Libyen för att återställa ordningen, kommer att ge landet fred och trygghet. De lyckades inte med 200.000 man i Irak, så hur ska de lyckas med 500 personer i Libyen? Han ser ingen annan framtid för Libyen just nu än fortsatt kaos. Media kommer inte att berätta, emellertid tror han, eftersom man försöker hävda att Väst har lyckat i Libyen. Då vill man inte låtsas om att Libyen är samma misslyckande som Afghanistan och Irak.


Sant är förstås att Iran är en ­kvalificerad skurkstat, en islamistisk diktatur i högsta elitklass. Det är Saudiarabien också, men de är våra allierade och till dem kan vi ­inte bara sälja telefoner utan till och med vapenfabriker.


Vilken av de två staterna som är vidrigast ur ett allmänt demokratiskt-­humanistiskt perspektiv är inte lätt att avgöra, även om det finns grader i helvetet. Skillnaden mellan de två är att Iran är en urgammal kulturnation med en stor välutbildad demokratisk ­opposition, medan Saudiarabien är en nybildad skurkstat utan demokratisk opposition, ledd av ett rövarband. Det sista är inte ens en förolämpning, ­snarare smicker.


Beduinstammen Saud var nämligen just ett rövarband vars kultur ­vilade på en enda arbetsform, att ständigt råna sina grannar. Sedan mitten av 1700-talet var dessa saudier i allians med ett ännu värre rövarband, wahabiterna, som utvecklat en egen form av islam, den sannolikt mest primitiva och barbariska av alla kända varianter.


Denna wahabism är i dag stats­religion i Saudiarabien. De mest grundläggande föreställningarna ­inom wahabismen kan beskrivas kort och enkelt. Döda först alla shiamuslimer, därefter alla judar och till sist alla kristna.


Under sina rånarexpeditioner på 1930-talet lyckades ledarshejken Ibn Saud inta de heliga städerna Mecka och Medina, varvid han lät plundra profeten Muhammeds grav, eftersom wahabiterna hade särskilda föreställningar om hur gravar bör se ut. Efter någon tid skulle rövarbandet normalt ha galopperat tillbaka ut i öknen. Men av någon anledning fick Ibn Saud för sig att utropa ett ”kungarike” upp­kallat efter honom själv. Det var ­kanske ett skämt, åtminstone upp­fattades det så i omvärlden.


Men en geologisk slump ändrade nu historiens gång. Samtidigt som det rimligtvis mycket kortlivade ”kungadömet” proklamerats fann amerikanska prospektörer vad som skulle visa sig vara världens största oljefyndig­heter. USA, som till skillnad från de gamla kolonialmakterna, inte hade ­något fotfäste i Mellanöstern höll sig snabbt framme och ”erkände” kungadömet Saudiarabien. Affären var självklar till sin innebörd. Politiskt erkännande och militärt beskydd mot (leverans av) olja.


För att göra en kort historia ännu kortare. Gangsterregimen Saudiarabien är jämte Israel numera USAs närmaste allierade i Mellanöstern. Det är därför Sverige kan sälja vapenfabriker till dem. De cirka 5 000 sysslolösa saudiska prinsarna finansierar huvuddelen av all islamistisk terrorism världen över.

Och har snart i grunden saboterat undervisnings­väsendet i Pakistan genom att ersätta skolor med en absurd form av fri­skolor, madrasas.


Där eleven under sju års flit har en enda uppgift, att lära sig Koranen utantill innan det är dags att söka det enda jobb en sådan utbildning kvalificerar till, som självmordsbombare. De afghanska talibanerna har ingen centralasiatisk tradition, de är wahabiter, uppfunna och finansierade av de saudiska prinsarna.


USA får alltså händerna fulla med sina vänners organisation av terrorismen i Pakistan - och Afghanistan. Enligt en studie från universiteten i New York och Stanford, har USA hittills  utfört 340 ­attacker med förarlösa plan i Pakistan och dödat 884 civila offer, därav 176 barn.

Följaktligen ser, enligt samma studie, 74 procent av befolkningen i Pakistan USA som en dödsfiende. ­Vilket naturligtvis skapar utmärkt jordmån för uppväxten av en ny generation västhatande terrorister.

Om ”vi” alltså förberett ett militärt ingripande mot allas vår fiende Saudiarabien funnes åtminstone ­någon logik i galenskapen. Saudiernas förtryck av de cirka 400 andra beduin-stammarna, deras förföljelse mot den stora shiabefolkningen i landets östra delar, deras slavsamhälle och ­deras funktion som motorn bakom den islamistiska terrorismen kunde få ett slut. Världen hade då kunnat bli bättre.


Men i stället är det alltså Iran, som åtminstone inte sysslar med internationell terrorism, som hamrandet på krigstrummorna nu gäller. Större otjänst kan vi inte göra den demokra-tiska oppositionen i Iran. Större tjänst kan vi inte göra terrorprinsarna i Saudiarabien.

Ett krig mot Iran går dessutom inte att vinna, än mindre än kriget i Afghanistan. Det kommer att föras till havs och från luften. Pass därför upp när våra flaggviftande bomb­liberaler börjar kräva svenska ­ubåtar i Persiska Viken.

.

Jan Guillou